Johan Ågren skrev:Okunnig,
var kommer det här med att jag ska banna dig, bara för att du inte håller med mig, ifrån? Och vad är det för "andra aktiviteter" du talar om? Har bara tillgång till min iphone just nu, så jag får svara i kväll. Men titta en gång till på mitt inlägg, och om det inte är så att jag anser att det är något som föreligger känslorna, och att jag således inte anser dem vara absoluta/primära rättesnören. Vidhåller att känslorna är en syntes av den information subjektet bär på. All form av indoktrinering påverkar naturligtvis detta utfall negativt. Känslorna är således den subjektiva förståelsens egentliga utfall, eventuella tankar som inte ingår i denna syntes är innehållslösa ord som inte peraonen intuitivt förstår. Eländet i världen grundar sig således varken på dåliga tankar eller känslor, utan erfarenhetsmässig indoktrinering, vilket jag skrev ovan. Nej nu kan jag inte skriva längre på telefonen!
Jag ber om ursäkt, för efter en dubbelkontroll upptäckte jag att jag har blandat ihop dig med en annan person vars namn liknar ditt, dvs "Jonas". Jag är uppriktigt och ärligt ledsen för detta misstag, och därmed beslutat att jag ska följa detta svar med ett separat inlägg där jag rentvår dig från alla misstankar och felaktiga antagande. Jag hoppas detta kan gottgöra för mitt mycket klumpiga, slarviga och insiktslösa misstag. Jag hoppas du ursäktar min mänskliga tendens att göra fel.
Därmed finner jag mig i ett moraliskt dilemma. Jag inser att jag har gjort dig oförtjänt genom att antaga och antyda saker om dig, som var grundade på mitt eget missförstånd. Därmed står jag i skuld till dig. Men på samma gång känner jag ett moraliskt tvång att vara ärlig om min åsikt om ditt påstående om känslor och dess värde. Vilket inte kommer bli speciellt trevligt tyvärr. Jag vet inte vad som är den rätta lösningen, så i brist på bättre idéer, väljer jag att vara brutalt ärlig, med risk att göra dig än mindre villig att ursäkta mitt tidigare dundermisstag....Jag hoppas dock att min brutala ärlighet ses av dig som något positivt.
Jag känner mig tvingad att påpeka att du ej har tänkt efter speciellt mycket när det gäller så kallad "indoktrinering". Det är sant att alla människor kan indoktrineras, vilket då även påverkar deras känslor. Så som i terroristläger med mera. Så långt har du rätt. Men det grundläggande problemet med indoktrinering har du missat. Alltså, att det är en omedveten effekt. Det är en manipulation, och ibland även liknad med hjärntvätt. Så det uppenbara problemet är att den som har blivit indoktrinerad INTE VET OM DETTA. Den personen tror att dess indoktrinerade värderingar är grundade på logiska och genomtänkta argument, trots att så inte är fallet!
Det är lätt att påstå att man ska lita på sina känslor, såvida man inte har blivit indoktrinerad. Men i praktiken betyder ett sådant påstående ingenting, och har noll värde rent visdomsmässigt. För du kan inte veta om du har blivit indoktrinerad eller ej!. De värderingar du ( Johan ) har, kan mycket väl vara resultatet av en indoktrinering som du inte känner till. Boven kan vara religion, lokal kultur, media eller en mängd andra möjligheter. Och därmed är risken ganska stor faktisk, att du på ett eller annat sätt har blivit "indoktrinerad" utan att veta om det. Och därmed att dina känslor är påverkade av andra människors, vars baktanke du inte ens har börjat fundera på.
Hur vet du att du inte är *indoktrinerad* till att lita på dina känslor mer än ditt sinne för logik och resonemang?
Min hela poäng är att människors känslor är beroende av så många externa faktorer och den extrema begränsningen hos människans sinnen att se världen som den verkligen är. Anledningen till att man inte kan lita på sina känslor är just detta: Man kan aldrig vara säker på om en specifik känsla är "genuin" eller skapad av någon/några andra. Eller ens oplanerat utvecklad av den situation man råkar befinna sig i ( leva i ghettos, krigs-zoner osv osv. )
Logik är dock inte undermedvetet, utan händer i den mest utvecklade delen av hjärnan, den medvetna delen. Vi kan, med viss träning, upptäcka logiska problem i våra känslor, vilket bevisar att logik inte är direkt kopplat med känslor. Dock pågår det en ständig kamp mellan vårt känslomässiga psyke och vårt medvetna förstånd, då "reptilhjärnan" kräver att vissa behov blir tillfredsställda, trots att vi medvetet vet att det inte vore hälsosamt att tillfredsställa dem.
Att äta massa fett och socker är ett typexempel på detta. Nästan alla människors "reptilhjärna" tror att mat är något som inte är garanterat, och när du väl hittar mat, så ät så mycket du kan, för att öka chansen att överleva. "Reptilhjärnan" lever fortfarande på "jägare/samlare" tid med andra ord. Medan vårt medvetande lever i dagens civilisation, där mat för dagen är i stort garanterad, och därmed kan inse att man inte bör äta en massa fett och socker. Det blir en krock mellan de utdaterade känslorna/behoven och den uppdaterade logiken att man kan äta sig själv till döds. En av de absolut vanligaste problemet för mänskligheten idag, om du frågar mig ( som har vägt 130 kilo en gång i tiden ).
Nej, känslor är ICKE pålitliga för fem öre. De är viktiga dock, för du bör aldrig ignorera dina känslor. Om du förtrycker ditt känslobehov, kommer du förr eller senare explodera, vilket kan orsaka extremt tragiska situationer. Men man kan lägga dem på hyllan ett tag, och leva ut dem senare, vid ett lämpligare tillfälle. Tex borde även du vara medveten om att det vore fel att skratta på en begravning, oavsett hur roligt skämt du råkade komma ihåg. Så även om du kommer ihåg ett roligt skämt, så lägger du skrattet på vänt, tills du är ifrån begravningen och kan skratta utan att det ger dåliga konsekvenser för andra. Du tillfälligt lägger känslorna på kö, tills en lämplig situation uppdagas och du kan släppa ut skrattet.
Att lita på känslor är som att balansera på avgrundens rand. Du kan inte säga att det är pålitligt för att du inte har fallit över kanten och dött ännu, för det kan bero på ren slump att du inte har trillat ännu. Sanningen är att alla som litar mer på sina känslor än sitt förnuft, är tickande tidsbomber, som förr eller senare kan orsaka enorma tragedier, inte bara för sig själva, utan även för många andra, när "turen" väl tar slut. Därför måste man alltid se förnuftet som mer pålitligt, för även om det kan fela ibland, så är det långt mycket mer utvecklat och finjusterat till dagens situation, än de känslor som i princip har vart de samma sedan vi bodde i grottor. Och förnuftet är dessutom enormt mycket mer anpassad till dagens civilisation, än något reptilhjärnor och dåtidens känslomässiga varelser ej ens kunnat drömma om.
Du kan helt enkelt inte lita på dina känslor i en modern civilisation. Om du väljer att bo i skogen, själv, utan att odla något, bara samla och jaga, DÅ kan du lita på dina känslor. Men i *alla andra fall* förblir känslorna inget mer än ett utdaterat handikapp som mer försinkar oss än hjälper oss. Även om känslor i vissa fall kan utnyttjas och användas som ett slags verktyg, för att motivera människor att bete sig mer nobelt och hederligt. Men det är dock ett jokerkort, en osäker häst, att satsa på. För det behövs så lite för att hela korthuset ska falla.
Nej, för att upprepa mig själv, du har inte tänkt speciellt mycket på detta ämne. Mer insikt efterlyses.
)