Vart är själen före den åker in i en kropp?

[mullback]

Johan Ågren

Detta är mer eller mindre temporärt

Hur bevisar du detta? Kring detta ditt påstående bygger hela din teori, men likt den bakersta bonden i bondekedja på ett schackbräde utgör den svagaste länken existerar bonden bevisligen på riktigt. Men på vilket sätt kan du bekräfta för dig själv och oss andra att denna din hypotes 'holds water'?

Om den mot min ringa förmodan skulle stämma skulle vi bli få omkullkasta berättelser från olika källor i alla tider från alla världens hörn.

Med risk för att låta spydig så känns det lite som vi sitter i Sokrates eller var det Platons!? berömda grotta och bara öser ut snygga gissningar och hoppas att någon blir imponerad.

Höj ödmjukheten ett snäpp - här vet vi inget låt oss vara stolta över det!.

[Johan Ågren]

Johan Ågren

Detta är mer eller mindre temporärt

Hur bevisar du detta? Kring detta ditt påstående bygger hela din teori, men likt den bakersta bonden i bondekedja på ett schackbräde utgör den svagaste länken existerar bonden bevisligen på riktigt. Men på vilket sätt kan du bekräfta för dig själv och oss andra att denna din hypotes 'holds water'?

Om den mot min ringa förmodan skulle stämma skulle vi bli få omkullkasta berättelser från olika källor i alla tider från alla världens hörn.

Med risk för att låta spydig så känns det lite som vi sitter i Sokrates eller var det Platons!? berömda grotta och bara öser ut snygga gissningar och hoppas att någon blir imponerad.

Höj ödmjukheten ett snäpp - här vet vi inget låt oss vara stolta över det!.

Att det är temporärt bygger jag på att alla medvetanden som undergår en läkningsprocess tar olika lång tid på sig beroende på hur grav problematiken är. Att ett helvete skulle vara för evigt är bara gällande så länge individen håller i sina föreställningar för evigt. Men då de omgivande förutsättningarna är långt mer gynnsamma efter döden och samarbetar med individens läkningsprocess så ser jag att varje individ till slut tar sig igenom skärselden, och att "det eviga helvetet" inte är absolut utan är beroende av individen. Tillgängligheten till ett bredare spektrum av relevant information underlättar problemlösningar. Jag ser detta som logiskt. Det är gällande nu, och denna dynamik är även gällande på andra platser. Det är således i undantagsfall individer dröjer kvar en längre tid i denna fas.

Ja, jag är intresserad av "ikullkasta berättelser". Ser att praktiserandet av olika religioner är kultiverade bortom det essentiella innehållet. Jag har mediterat utanför någon form av tradition, i kontakt med naturen och enbart lyssnat till min kropp. Därför noterar jag den kulturella färgning som de olika religionerna belastar människorna med. Jag ställer mig hellre på Justins sida och använder "datorsimulering" som modell. För i sin ytterlighet så handlar det inte om den personliga kultivering religionerna förevisar. Det är kallt där ute, det är därför vi befinner oss här, och inte relaterar till skapelsens ytterligheter. Därför känner vi inte "Guds ansikte" annat än som ett leende från vår granne. Detta fråntar inte modellen dess relevans, men den gör den mindre attraktiv ur de behov som annars lockar till religiositet.

Tycker det är viktigt att veta, och att de som ser och anar över gränserna kan förmedla detta. Det sätter det lilla i ett större perspektiv. Det är dessutom filosofiskt.

Höj ödmjukheten ett snäpp - här vet vi inget låt oss vara stolta över det!.

Det låter kanske fint och ödmjukt, men det ligger också i utvecklingens kärna att gränsöverskrida och se helheter. Ödmjukhet har sin plats, men det ska inte hämma. Jag har både ansträngt mig och haft tur vad gäller detta och jag tror det finns en och annan som är nyfiken hur livet ser ut när vi gläntar lite på dörren. Framförallt så måste vi kunna tala om det och dela erfarenheter utan att stöta på dörrvakter.

[matahari]

Hitler hade knappast magknip inte heller Stalin, psykopater resonerar inte i de termer du postulerar
hävdar inte att de var det heller. Många  brottslingar ångrar inte sina dåd känner ingen skuld de
anser att de gjorde rätt , de ser inte det som ett brott o.s.v finns studier gjorda på dem som satt i
Spandau kring detta.

Vad brottslingarna säger är en sak. Att därifrån slutleda att det de säger faktiskt är sanningen är en helt annan.
De kanske hävdar att de inte känner någon skuld, men de kan likväl tänkas känna skuld någonstans i sin hjärnas mer undermedvetna boningar. Jag säger inte att de gör det, bara att det kanske inte så lätt kan uteslutas.

Kanske det men nu var de ju frågan om magknip så då behövs ju inte de har ju begått brotten som de dessutom
anser inte vara några brott. Den som vinner definierar vad som är brott. Vad är poängen med att inför tribunalen
i Nurnberg säga Nicht schuldig ? De blev ju inte mindre döda för det?

Hur som helst när jag är död så är jag död och jag har ingen själ inte heller nått ego
varken före eller efter döden så jag behöver inte ojja mig så mycket kring det.

Likadant där. Du upplever det som att du inte har något ego, men du kanske ändå har ett ego, undermedvetet.

Inte då, det är ju bara ett påstående det du säger, eller hur?

Ungefär som när den medvetne Arne ringer ner till den undermedvetna Arne och
undrar varför han släpper upp en massa skit när han medvetne Arne ska sova.

Båda medvetna om varandras existens.

[matahari]

[quote="freddemalte"]]Tja, vart är ljuset innan man tänder lampan? . . . [/b]

Korkat sagt, vad tror du själv, i sladden?

[matahari]

Jag kan också se att

>vi existerar i en "datorsimulering"
>i den aktuella simuleringen skiljer sig

Vem har sagt att det rör sig om en simulering?
Behövs inte simuleras dessutom subrutinerna är antagligen fullständigt omedvetna om övriga
subrutiner och mainlopens funktion således kan vi aldrig ta reda på subrutinens egentliga funktion.
Borde stämma bra med Darwins ideer, subrutiner som inte visar sig vettiga deletas bort och andra
tar plats och får snurra tills de sabbat för mycket, dinosaurier tex.

Dessutom har kvantfysiker redan ställt upp en modell för detta och det har visat sig att om det
skulle vart så skulle universum självdestruera i exakt samma moment som maskinen startades
med en pointer på den energi som skulle till för att driva en just sådant program.

från den information som sträcker sig utanför den aktuella "scenen". Men jag måste erkänna att jag inte känner existensen så pass mycket längre än två steg, och det andra är vagt om än påtagligt i sin faktiska existens. Så även om jag intuitivt antar en oändlig kedja av information bortom den aktuella simuleringen, så kan det vara inlagt i funktionen att jag ska anta det. Jag kan främst bekräfta övergången, den inre psykologins extravertering, och intuitionens holistiska förankring i vad många kallar "Gud".

Det är således ett missförstånd när vi ser att vi har en kropp med en själ, och ser dessa tillhörandes olika typer av information. Informationen är inte skild i sig, utan det är de kommunikativa aspekterna som är avskiljda. I dödsögonblicket behålls en subtil kopia av vår kropp ett tag, eftersom vårt medvetande fortfarande är intakt och bibehåller en uppfattning av sin kropp; den starkaste identifieringen, ska tilläggas. Detta är mer eller mindre temporärt. Informationen ingår sedan i högre grad i överordnade funktioner, men behåller sin vitala kausalitet.

Jaha så nu är Gud en kasualitet, låter som Algot här, för enkelt.
Gud är en neuro plasticitet varken mer eller mindre+ lite överdosering av kemikalier.

i kontakt med naturen och enbart lyssnat till min kropp.

Du delar alltså upp ditt jag i en själ en kropp. Jag ser det som en enhet
där själ inte finns utan bara kropp som ringer till sitt undermedvetna.

[Mr.M]

vi har fyra krafter i naturen
stark och svag kärnkraft som agerar på atomnivå,
sen har vi elektricitet/magnetism som agerar som gravitation på stora avstånd (makro), men avtar snabbt med formalun 1/r2

så jag antar att själen från min bristfälliga naturvetenskapliga kunskap är krafter utanför kroppen såväl som på insidan : ?

är själen mer än naturkrafterna, så vet vi inte var den agerar, helt omöjligt att påstå på insidan utsidan eller både och.

[freddemalte]

En liten fundering kring detta
Problemet med själ-begreppet är att det refererar till tämligen olika fenomen, dels beroende på vem man frågar, dels därför att det antagligen inte är fullt ut definierat. Detta gör att frågeställningen "Vart är själen före den åker in i en kropp?" inte kan besvaras tillfredsställande förrän vi är överens om vad som avses med ordet själ.

Är vi det? Troligtvis inte.

En del avser med ordet själ någon av religionernas beskrivning av människans existenssätt, andra refererar till mer eller mindre "privata" eller "egen-uttänkta" föreställningar om vad själen är etc.

Nu är ju frågan ställd på ett sådant sätt att den skvallrar om att frågeställaren mullback redan har en idé om att själen är något som "åker in i" kroppen. Jag vet inte hur bokstavligt det ska tolkas? Egentligen kanske det vore bra om det förklarades närmare? Det som även är aningen oklart med frågan är väl vad mullback avser med ordet "vart" i sin fråga. Avses en plats eller koordinat i universum? Eller referar "vart" mer till i "vilken form eller tillstånd" själen är innan personen blir till?

Om man t.ex. med själ avser det som "uppenbart" skiljer en levande människa från en död ja då är ju själen de biokemiska processer som sker i kroppen (en viss form av energiutbytet). Dessa aktiviteter handlar ju om allt från andning, neurotransmission, aktiviteter i hjärtats sinusknuta, musklernas förbränning, cellernas proliferation (delning), cell-till-cell-kommunikation, homeostas (temperatur- och pH-värdesreglering etc) och massor av annat. När dessa lägger av, ja då anser vi ju att personen är död och det som då finns är en död kropp i vilken de kemiska processerna övergår till förmultning (förruttnelse) i rumstemperatur, förkloning (i extrem värme - kremering) eller stannas av (saktas ner) vid frysning (t.ex. bårhuset). De sistnämnda kemiska processerna (energiutbytet) har alltså inte den strukturella organisation och funktion som krävs för att kroppen ska vara i det läge som vi kallar för att "leva". Sett ur detta perspektiv är själen helt enkelt de kemiska/fysiologiska/enerigmässiga processer som är aktiva i den levande kroppen. Då dessa inte kan göra sig gällande på annan "plats" i just den konfiguration som det ger utlopp för i en specifik levande kropp bli väl svaret på frågan att själen helt enkelt inte finns innan kroppen har blivit till. Själen är de processer som startar när en ny levande kropp byggs upp.

Om man med själ istället avser de som en person utför och gör för stunden (i realtid) T.ex. mitt skrivande just nu, eller en sångares sjungande på scenen etc, ja då är det ju uppenbart att det inte kan finnas innan personen blir till.

Om vi med själ avser den påverkan en person kan ha på sin omgivning genom sociala aktiviteter, genom sina handlingar, genom sina projekt, genom sin kreativitet och kunskap etc, ja då är det ju inte heller möjligt att personens själ kan "finnas" innan personen blir till.

Om vi med själ avser den så kallade inre mentala värld som den enskilda individen upplever under sitt liv, ja då blir frågans svar olika från person till person. Jag har inga explicita minnen av något som skulle ha hänt innan jag blev till, vilket för mig då enbart skulle bli gissningar. Jag antar att det finns de som påstår att de har minnen från "tidigare liv" och då blir ju svaret på frågan att "själen finns innan man blir till i from av andra livsupplevelser, om och endast om, personens upplevelser stämmer".

Om vi med själ avser den genetiska (fysiska) potential (möjlighet) som finns i naturen i form av DNA, andra bio-molekyler och komplexa ekologiska strukturer vilka då och då bildar sådana som jag och du som läser detta, ja då finns ju själen i form av dessa innan man blir till.

Vidare skulle med själ kunna avse just energin som den levande människan förbrukar (upptar och gör av med) under dennes liv. Tja, då får man ju fråga en fysiker om man kan anse att den energin "fanns" innan personen blev till och även var den energin troligtvis var någonstans innan personen blev till. Om svaret är ja på den frågan, ja då fanns ju personens själ innan personen blev till etc.

Om man med själ avser någon av de själ-begrepp som anges av olika religioner, ja då finns ju antagligen (kanske i alla fall) svaret på frågan hos de som tror på dessa religioner eller i den religionens skrifter etc. http://sv.wikipedia.org/wiki/Sj%C3%A4l

Det verkar alltså som att vi måste komma överrens om vad vi avser med ordet själ innan frågan kan besvaras på ett något sånär tillfredsställande sätt - om den går att besvara.

Eller är kanske frågan helt enkelt "felställd" i stil med; "Vad finner man på jordens yta norr om nordpolen?"

Vänligen

Fredrik

[mullback]

Johan Ågren Skrev...

Tycker det är viktigt att veta, och att de som ser och anar över gränserna kan förmedla detta. Det sätter det lilla i ett större perspektiv. Det är dessutom filosofiskt.

Du har fin poäng.

freddemalte

En liten fundering kring detta
Problemet med själ-begreppet är att det refererar till tämligen olika fenomen, dels beroende på vem man frågar, dels därför att det antagligen inte är fullt ut definierat. Detta gör att frågeställningen "Vart är själen före den åker in i en kropp?" inte kan besvaras tillfredsställande förrän vi är överens om vad som avses med ordet själ.

Är vi det? Troligtvis inte.

Precis! Detta är viktigt att ta i betraktning.
Är det en myra eller människa som skal bejaka ett fenomen?
Är det någon med medelbegåvning i matematik som skall lösa svåra ekvationer eller är det en superdator som skall göra det på tid?

---

Gör inte Johan Ågren lite som religionstiftarna själva, att just proklamera för att dennes hypotes är den som stämmer för oss alla?
Sen snackar du om skärseld och helvete enbart i symboliska manövrer vilket inte är så konstigt kan tyckas.
Men skärseld är väl något du inte bör nämna om din övertygelse inte innefattar ett liv efter detta?
Kan nog tycka att du får hitta egna ord inom dina teorier.

Men samtidigt får man komma ihåg att om vi hela tiden söker bevis bevis bevis för något och tror att det är själva poängen för alla avseenden så bedrar vi oss själva.
Varje dag är ju för oss en gåva som vi aldrig har något bevis för om vi kommer överleva. (åtminstone inte fysiskt) (om kroppen går sönder enligt min tro och förhoppning).

En gammal klasskompis skällde ut mig efter noter en gång, han gapade och sa något liknande:
"Du tror du vet allt din jävel, du är så jävla.. bla bla"

Jag blev förvånad och stum och kom inte på nåt att säga, killen i fråga var annars rätt tystlåten och supersnäll så det kom lite som en chock för mig.

Hur som helst i efterhand har jag undrat över varför jag inte bara svarade:

Ja, det tror jag. Gör inte du?
(Jag menar allt vi vet antingen tror vi oss veta eller i bästa fall vet att vi vet.)

Häv ö najs däj - oss grubblare emellan.

[freddemalte]

Är det en myra eller människa som skal bejaka ett fenomen?
Är det någon med medelbegåvning i matematik som skall lösa svåra ekvationer eller är det en superdator som skall göra det på tid?

Det beror nog på "vems" svar man är mest intresserad eller har mest nytta av

Vänligen

Fredrik

[mullback]

liksom jag antar att de flesta människor anser att de står över myrorna så vet ju inte vi om andra väsen ser på oss som vi ser på myrorna.

Kan någon säga att vi vet det eller inte?

[freddemalte]

liksom jag antar att de flesta människor anser att de står över myrorna så vet ju inte vi om andra väsen ser på oss som vi ser på myrorna. Kan någon säga att vi vet det eller inte?

Står över? Jag skulle aldrig klara att bygga en myrstack, bära objekt många gånger tyngre än min egen kroppsvikt, och vad gäller deras "samhällsorganisation" och "sociala" organisation vet jag inte om den är mindre komplicerad än människan i vissa avseenden! Men jag förstår vad du menar och min fråga blir ju då på vilket kunskapsteoretiskt och metafysiskt plan du avser att detta vetande ska sträcka sig? Det där med vetande är ganska lurigt - du kan på "samma sätt" inte heller säkert veta om du för en dialog med en dator som kallas freddemalte eller om freddemalte är en så kallad riktig människa - hur tar du reda på det?

Vänligen

Fredrik

[mullback]

All heder åt myran!

inte min mening att se ner på dom sköna krypen på något sätt..

Vad beträffar din liknelse att man inte kan vara säker på vem man kommunicerar med eller inte är ju förstås sant och lite av ett understatement.

Det bestyrker väl egentligen bara tanken på hur lite vi egentligen vet.

Med tanke på vad vi vet och vice versa, är det kanske bara människans grundbehov att hävda sin åsikt?
Det låter på mig i alla fall som vi snackar emot oss själva när vi med förefallande bestämdhet hävdar än det ena och än det andra, all ära åt den mänskliga framfarten med dess upptäckter och landvinningar.
Men hon får inte glömma att det när som helst kan komma en Galileo och påpeka något annat.
Detta torde kanske även innefatta vetenskapens grundprinciper!?

He who learns but does not think, is lost - He who thinks but does not learn is in great danger.
-Confucius

[freddemalte]

All heder åt myran!

inte min mening att se ner på dom sköna krypen på något sätt..

Vad beträffar din liknelse att man inte kan vara säker på vem man kommunicerar med eller inte är ju förstås sant och lite av ett understatement.

Det bestyrker väl egentligen bara tanken på hur lite vi egentligen vet.

Med tanke på vad vi vet och vice versa, är det kanske bara människans grundbehov att hävda sin åsikt?
Det låter på mig i alla fall som vi snackar emot oss själva när vi med förefallande bestämdhet hävdar än det ena och än det andra, all ära åt den mänskliga framfarten med dess upptäckter och landvinningar.
Men hon får inte glömma att det när som helst kan komma en Galileo och påpeka något annat.
Detta torde kanske även innefatta vetenskapens grundprinciper!?

He who learns but does not think, is lost - He who thinks but does not learn is in great danger.
-Confucius

Absolut, man skulle kunna se det som en skala från ett common-sense-filosofiskt perspektiv till ett ultra-skeptiskt dito på viken man kan vara i sin relation till världen? Sen är väl resten grader där emellan. Så å ena sidan skulle man kunna säga ungefär såhär (common-sense):

"Världen är det vi upplever och erfar och är med om. Inte mer med det".

Eller (ultra skeptisk):

"Egentligen kan vi inte veta något om någonting".

Ja, vi befinner oss nog alla någonstans på denna skala, dels beroende på hur vi är och vad vi erfarit, dels beroende på vilket sammanhang det handlar om etc.

Vänligen

Fredrik