Lite viktig fakta för att förstå texten, och varför jag tycker som jag gör:
Jag är 18 år. Tjejen i fråga är två år yngre än mig. Vi är två personer som är enormt osäkra i oss själva, och utstrålar inte direkt utav självförtroende. Vi ser båda väldigt allvarlig och seriöst på sex. I början av denna historia var båda två oskulder, i slutet av den var bara en av oss det.
Jag hoppas att ni kan svara seriöst och ärligt, även om jag är ung och ni inte tar historian på allt för stort allvar. Men för mig är det otroligt viktigt, och jag vill gärna ha svar och hjälp.
Jag har träffat en tjej i fyra månader. Vi har pratat från och till i fyra år, men vissa pauser. Det började som en flört, som ledde till tonårskärlek. Men vi var både för omogna och blyga människor för att ta steget och träffas på riktigt. Men nu i somras klickade vi ordentligt och allt kändes så rätt. Vi har pratat i stort sett varje dag sen mitten av juli i år. Hon pratade, och var intresserad av en annan kille innan jag började prata med henne i somras. Deras relation avslutade hon i slutet av september. De träffades dock bara två gånger, och hon gillade inte alls den personen han var i verkligheten. Så det tog ett väldigt abrupt slut, och hennes känslor försvann väldigt snabbt. Ska poängteras att hennes känslor för honom inte var så starka som hon först trodde.
Vi hade kommit överens om att vi inte skulle gå in i ett förhållande, eftersom att hon ville att alla små känslor hon hade kvar för honom skulle försvinna helt, och låta honom komma över henne. Hon kände att hon inte var redo för ett förhållande med mig heller, hon behövde tid, men samtidigt ville hon fortsätta träffa mig under tiden hon väntade på att mogna. Hon kände att hon behövde känna sig fri ett tag innan hon kunde ge det ett försök att binda sig till bara mig. Så jag sa till henne att jag inte ville att hon skulle berätta för mig om hon var med någon annan kille, för att det hade varit för jobbigt för mig att lyssna på. Och att jag skulle vara tvungen att ha bilderna i huvudet av dom.
Men så nu i början av denna vecka (vecka 44), så hade vi ett långt samtal om att vi skulle vara helt ärliga mot varandra istället, och säga om vi mot förmodan skulle vara med någon annan. Vi lovade då varandra att vara helt ärliga från och med den dagen. Det tog sen ett par dagar, sen kom hon med erkännandet att hon hade varit med en av mina kompisar, och träffar honom två gånger hemma hos honom för en månad sen (slutet av september, början av oktober). Hon påstår att hon bara ville träffa honom som kompis, men när han väl började stöta på henne kunde hon inte säga nej. Första gången kysstes dom bara, men hon ville ge det ett nytt försök till att bara vara vänner, och den andra gången ledde det till sex. Det var väldigt speciellt, för hon har ”sparat sig” för någon det känns helt rätt med, och var oskuld fram tills den dagen. Hennes hjärna slutade fungera när dom var med varandra, och hon bara låg helt still i sängen och lät honom göra det. Hon var för rädd att säga nej. Hon säger att hon skulle göra vad som helst för att gå det ogjort. Hon har gråtit för sig själv flera dagar, för rädslan att berätta det för mig, och få höra min besvikelse.
Vi var ju inte tillsammans, och hade kommit överens om att det var ok att vara med andra personer. Men hur ska jag kunna gå vidare från något sånt här? Att ständigt vara medveten om att hon blev av med oskulden till en av mina vänner. Jag vet att det var en jättestor sak för henne egentligen, att hon ville att precis allt skulle kännas rätt innan hon tog det steget. Men den gången hon träffade honom, blev det som att hennes kropp frös till och hon inte kunde röra sig.
Hon är helt hundra på att det är mig hon vill vara med nu, och har lovat att hon ska göra allt för att gottgöra mig. När hon fick höra min besvikelse på henne, insåg hon samtidigt vilken kille jag var, och att jag verkligen var killen för henne. Hon hade aldrig mått så dåligt i hela sitt liv, som den dagen då hon samlade mod till sig att berätta det för mig. Känslan av att inte få vara med henne och släppa henne helt är obehaglig, samtidigt som tanken av vad hon har gjort förmodligen kommer att sitta kvar i mitt huvud som en irriterande fluga som vägrar ge sig iväg, väldigt länge.
Jag gillar henne väldigt mycket, annars hade jag ju inte ens funderat på att vilja fortsätta träffa henne. Hon är en jättebra vän, och hon är verkligen omtyckt av alla. Snällare tjejer får man låta väldigt länge efter. Hon har ett väldigt gott hjärta, kanske för gott. Hon är egentligen en genomskön tjej, med mycket energi och vi har väldigt lik humor. Vi är två väldigt lika personer. Vi ogillar att säga nej till folk för att vi är rädda att folk inte ska tycka om oss lika mycket då. Vi gillar varandra sällskap, och kan bara ligga helt tysta bredvid varandra, och tycka att det är hur skönt som helst. Det är inte ansträngande att vara med henne, det tar ingen energi och det känns som att tiden står still. Det känns så rätt.
Fråga 1 – Har jag rätt att vara besviken på henne? Tekniskt sätt gjorde hon ju inget fel, även om det var väldigt omoraliskt fel mot mig.
Fråga 2 – Hade ni kunnat förlåta er partner för något liknande? Borde jag förlåta hennes agerande och försöka jobba vidare på förhållandet?
Fråga 3 – Hade ni kunnat lita på er partner efter någon liknande situation?
Fråga 4 – Tips på hur jag kan jobba bort bilden jag har i huvudet av min kompis och tjejen tillsammans i en säng, som med jämna mellanrum dyker upp i mitt huvud? (VÄLDIGT VIKTIG FRÅGA)
Fråga 5 – Genom att ta något av besluten, antingen fortsätta träffa henne och jobba på ett förhållande eller bara försöka vara vänner och inget mer, tar jag ett beslut om hur jag är som människa då?
Otrohet eller moraliskt fel?
Moderator: Moderatorgruppen
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Otrohet eller moraliskt fel?
Bebbiano skrev:Fråga 1 – Har jag rätt att vara besviken på henne? Tekniskt sätt gjorde hon ju inget fel, även om det var väldigt omoraliskt fel mot mig.
Fråga 2 – Hade ni kunnat förlåta er partner för något liknande? Borde jag förlåta hennes agerande och försöka jobba vidare på förhållandet?
Fråga 3 – Hade ni kunnat lita på er partner efter någon liknande situation?
Fråga 4 – Tips på hur jag kan jobba bort bilden jag har i huvudet av min kompis och tjejen tillsammans i en säng, som med jämna mellanrum dyker upp i mitt huvud? (VÄLDIGT VIKTIG FRÅGA)
Fråga 5 – Genom att ta något av besluten, antingen fortsätta träffa henne och jobba på ett förhållande eller bara försöka vara vänner och inget mer, tar jag ett beslut om hur jag är som människa då?
Hej Bebbiano
Intressanta frågor
1. Det är nog svårt att säga att något är rätt eller fel när det handlar om sådant. Sådana saker blir, hur man än vänder och vrider på det hela, en chansning som handlar om hur du vill leva ditt liv. Med tanke på att varken du eller hon är särskilt gamla och därmed inte har haft möjlighet att uppleva så många relationer under längre perioder blir det helt enkelt att pröva sig fram istället för att gå till erfarenheten. Rent teoretiskt kan man ju blir lurad eller missledd av precis vem som helst och vi bygger nog vår tillit på hur stor den sannolikheten känns? Du får helt enkelt försöka bedöma om risken är stor för att din vän inte kan hålla vad hon eventuellt lovar. Om det sker allt för många gånger (att hon är med någon annan), ja då är det upp till dig att känna efter om du upplever det som att hon tar dig på allvar och verkligen tycker om dig etc. Eftersom du är så pass ung anser jag nog att det är bra att prata med sina nära och kära och se om de kan vara ett stöd i detta
Sen vad gäller det där med "tekniskt sätt gjorde hon ju inget fel" så går det nog enbart att utreda genom att ni pratar så pass mycket med varandra att ni till slut vet "var ni har varandra", dvs vet vad båda känner inför situationen.
2. Ja, absolut! Det är väl inte så farligt i sak. Värre är väl om det återigen upprepas trots att hon får veta hur du upplever det. Då blir det väl svårt att knapra i sig. Det är dock inte så bra för dig själv att gå runt och avsky någon, så då är det nog bättre att "förlåta" och "gå vidare" - dvs söka sällskap någon annan stans.
3. Gjorde hon detta i smyg och du fick reda på det på annat håll eller var det hon som berättade vad som hade hänt? Anledningen till att jag frågar är för att du i detta antagligen kan hitta en del i svaret på om det går att lita på en person. Visst finns det är viss risk att det händer igen, men å andra sidan kan det väl hända med någon som inte har gjort det förut? Så din tillit inför henne måste du nog avgöra själv - det beror helt enkelt på hur du upplever henne! Eller såhär. Om jag kraschar med hissen så minskar min tillit för att åka hiss, men det är troligtvis inte farligare än tidigare egentligen!
4. Ja, om du ska leva / umgås med henne måste du fokusera på annat annars blir det hopplöst. Det bästa sättet är väl att skapa starkare och bättre bilder tillsammans med henne, så att när du tänker på henne så tänker du på era gemensamma upplevelser istället för något annat.
5. Tja, i någon mån kan man kanske säga att vi formar oss själva genom våra väl, eller säger vilka vi är genom våra handlingar.
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Dagen efter hon hade berättat satt vi och pratade igenom det i många timmar. Vi gick även igenom hur vi skulle fortsätta vår relation om det nu blev så att jag kunde förlåta henne och vilja fortsätta att försöka träffa henne. Jag har fått ställa vissa krav på henne nu, så att jag ska kunna känna mig säkrare och tryggare med henne. Det var både hennes och min idé att vi skulle ha det så i fortsättningen, om jag nu orkade ge det ett nytt försök. Hon vill gärna vara med mig, och vill allt annat än att såra mig igen. Så därför vill hon att jag ska säga till henne hur jag vill att vårt förhållande ska vara, och hur hon bör bära sig åt.
Eftersom det var ganska nyligen, och jag inte gillar att öppna upp mig för mycket till mina vänner sökte jag istället svar här. Visst, jag har pratat med några av mina vänner, dom som jag anser vara klokast, men jag ville även få ett lite mer vuxet perspektiv på det hela. Även få veta åsikterna från någon som inte känner oss, för jag är väldigt intresserad av sådana här frågor!
Jag har en liten följdfråga som dök upp nu, den är väldigt svår för någon annan än mig själv att svara på, men jag ger er ett försök ändå.
Om jag väljer att fortsätta träffa henne, och försöka skapa nya fina bilder och minnen av henne i huvudet.. Hur lång tid borde jag vänta innan jag tar ett beslut? Borde jag ta en vecka för att samla tankarna även om det känns rätt att förlåta henne och gå vidare? Eller ska vi helst börja träffas så snabbt som möjligt och ofta, för att jobba bort alla jobbiga tankar?
Jag uppskattar verkligen ditt snabba svar! Det har varit en otroligt jobbigt helg, och dina tankar och tips var precis vad jag behövde.
Mvh Bebbiano
Eftersom det var ganska nyligen, och jag inte gillar att öppna upp mig för mycket till mina vänner sökte jag istället svar här. Visst, jag har pratat med några av mina vänner, dom som jag anser vara klokast, men jag ville även få ett lite mer vuxet perspektiv på det hela. Även få veta åsikterna från någon som inte känner oss, för jag är väldigt intresserad av sådana här frågor!
Jag har en liten följdfråga som dök upp nu, den är väldigt svår för någon annan än mig själv att svara på, men jag ger er ett försök ändå.
Om jag väljer att fortsätta träffa henne, och försöka skapa nya fina bilder och minnen av henne i huvudet.. Hur lång tid borde jag vänta innan jag tar ett beslut? Borde jag ta en vecka för att samla tankarna även om det känns rätt att förlåta henne och gå vidare? Eller ska vi helst börja träffas så snabbt som möjligt och ofta, för att jobba bort alla jobbiga tankar?
Jag uppskattar verkligen ditt snabba svar! Det har varit en otroligt jobbigt helg, och dina tankar och tips var precis vad jag behövde.
Mvh Bebbiano
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Eftersom du verkar tämligen osäker på hur du känner inför det som har hänt och inför det du tror kommer att hända (dvs om du kan komma över det som har hänt) kan det väl vara bra att samla tankarna ett tag (kanske några dager eller en vecka) för att hitta vart du själv står i frågan (så att du inte förlorar dina egna känslor i havet av händelser). En annan fördel med att ta en liten paus kan vara att du då får möjlighet att "göra annat" (t.ex. umgås med vänner, familjen eller bara ta det lugnt) och under den tiden kan saker och ting "sjunka in" eller "falla på plats" vilket gör att du har lättare för att komma fram till hur du ska göra. Risken med att "hoppa på tåget igen" allt för snabbt är att du inte hinner fundera på hur du vill ha det. Men, precis som du skriver. Jag har ju, dels inte all info på bordet, dels andra erfarenheter av livet än vad du kanske behöver info från så det blir ju mer allmänna svar - självklart.Bebbiano skrev:Dagen efter hon hade berättat satt vi och pratade igenom det i många timmar. Vi gick även igenom hur vi skulle fortsätta vår relation om det nu blev så att jag kunde förlåta henne och vilja fortsätta att försöka träffa henne. Jag har fått ställa vissa krav på henne nu, så att jag ska kunna känna mig säkrare och tryggare med henne. Det var både hennes och min idé att vi skulle ha det så i fortsättningen, om jag nu orkade ge det ett nytt försök. Hon vill gärna vara med mig, och vill allt annat än att såra mig igen. Så därför vill hon att jag ska säga till henne hur jag vill att vårt förhållande ska vara, och hur hon bör bära sig åt.
Eftersom det var ganska nyligen, och jag inte gillar att öppna upp mig för mycket till mina vänner sökte jag istället svar här. Visst, jag har pratat med några av mina vänner, dom som jag anser vara klokast, men jag ville även få ett lite mer vuxet perspektiv på det hela. Även få veta åsikterna från någon som inte känner oss, för jag är väldigt intresserad av sådana här frågor!
Jag har en liten följdfråga som dök upp nu, den är väldigt svår för någon annan än mig själv att svara på, men jag ger er ett försök ändå.
Jag uppskattar verkligen ditt snabba svar! Det har varit en otroligt jobbigt helg, och dina tankar och tips var precis vad jag behövde.
Mvh Bebbiano
En sak som dock kan vara värt att tänka på är att även om man har väldigt svårt för att tänka sig det, så finns det fanatiskt väldigt många fantastiska, gulliga, intelligenta och trevliga människor därute i världen. Så även om uttrycket "mister man en står det tusen åter" kan låta slarvigt, klyschigt och dumt, så ligger det faktiskt ett visst korn av "sanning" även i det
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3367
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
I många relationer så förekommer det att den ene eller andre är svartsjuk på den andres ex. De ser bilder på samma sätt du gör. Vissa vill bara vara tillsammans med oskulder av samma anledning. Detta är inte riktigt OK. Man kan inte mötas på ett plan där man ser den andre som en sådan ägodel. Det här kan låta lite hårt, men det är upp till dig att vara så pass bra att den andre personen är villig att respektera dig. Om inte det räcker, och man får börja vingklippa och hämma andra personer så är det inte bra. Du måste således vinna den andres hjärta och medvetande och sexualitet till en sådan nivå att den personen inte vill förlora samma sak av dig. Utifrån detta bygger ni en relation. Alla relationer som inte klarar denna uppbyggnad är inte en bra relation. Av samma anledning är jag emot alla riter, som giftemål, som avser att ringa in den andre personen. En relation ska inte vara som att köpa hus, utan relationen ska ständigt näras av sina egna förutsättningar. Flyktighet ska råda där flyktighet råder, och beständighet ska råda där beständighet råder. Å andra sidan så kanske du inte ska lyssna på mig då jag i mycket inte håller med om rådande kulturella normer.
Nu låter det däremot som om din tjej blivit utsatt för en form av övergrepp hon inte kunnat hantera. Med tanke på hennes ålder och det jag hört dig beskriva så är det inte att ta lätt på. Hon skulle säkert behöva prata med någon erfaren person om detta. Alternativt så framställer hon det på detta sätt för att det inte ska bli lika laddat och uppröra dig mer. Sedan är hon 16år, det är ju vad mina barn är snart! Nog för att jag drog hemifrån när jag var 16år, men jag hade inte levt i en idealisk kärnfamilj direkt och var väldigt mogen för min ålder (i alla fall delvis). Jag har svårt att tro att man utvecklat en så pass stadig karaktär när man är 16år så man kan ta fullt ansvar för en vuxenrelation.
Känner att jag har börjat glömma hur kärleken var i den åldern, har blivit en gammal stofil. Minns i alla fall att den delen av livet bestod av att skaffa sig erfarenheter snarare än att, ja leva som jag gör idag :roll:
Nu låter det däremot som om din tjej blivit utsatt för en form av övergrepp hon inte kunnat hantera. Med tanke på hennes ålder och det jag hört dig beskriva så är det inte att ta lätt på. Hon skulle säkert behöva prata med någon erfaren person om detta. Alternativt så framställer hon det på detta sätt för att det inte ska bli lika laddat och uppröra dig mer. Sedan är hon 16år, det är ju vad mina barn är snart! Nog för att jag drog hemifrån när jag var 16år, men jag hade inte levt i en idealisk kärnfamilj direkt och var väldigt mogen för min ålder (i alla fall delvis). Jag har svårt att tro att man utvecklat en så pass stadig karaktär när man är 16år så man kan ta fullt ansvar för en vuxenrelation.
Känner att jag har börjat glömma hur kärleken var i den åldern, har blivit en gammal stofil. Minns i alla fall att den delen av livet bestod av att skaffa sig erfarenheter snarare än att, ja leva som jag gör idag :roll:
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3367
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Jo angående bilderna som dyker upp i huvudet. De blir starkare om du när dem, och de blir en vana. För det första så har du inte med det att göra, om du accepterar det som skett som en fas som har gått över. För det andra så vill du inte ha bilderna. Det är således ett eko som du måste låta klinga ur ditt system genom att inte ge det näring. Varje gång du vräker dig i fantasibilderna så etsar du in rutiner i ditt psyke. Du får således börja med mental träning: Varje gång det börjar snurra i huvudet så får du ha en stopptanke och börja tänka på något annat. Detta är grunden till att du själv bestämmer över vad som sker i ditt huvud, och att inga tankemässiga kortslutningar tar makten över dig.
Freddemalte - Jag såg att jag glömde svara på din fråga innan om det var hon som berättade det själv eller om jag fick höra det från annat håll. Det var hon själv som berättade det för mig, men det var ju bara ren tur att ingen annan hade nämnt det för mig, eftersom flera av mina och hennes vänner tydligen visste om det. Vi hade ju kommit överens om att inte berätta något för varandra fram tills för en vecka sen. Men då började kände hon att skuldkänslorna var för starka, så hon valde att berätta det för mig, även om jag inte hade ställt något krav på henne att hon skulle göra det.
Johan - Känns skönt att lösa det du skriver på något sätt, kloka ord. Tipsen om bilderna i huvudet kan jag tänka mig är väldigt bra. Jag är ganska säker på att jag kan ha användning av det du säger, att ha en stopptanke för att försöka förinta dom jobbiga tankarna när dom håller på att dyka upp.
Har ni något tips på någon sorts stopptanke jag kan använda mig av? Har ni använt er av något liknande?
Johan - Känns skönt att lösa det du skriver på något sätt, kloka ord. Tipsen om bilderna i huvudet kan jag tänka mig är väldigt bra. Jag är ganska säker på att jag kan ha användning av det du säger, att ha en stopptanke för att försöka förinta dom jobbiga tankarna när dom håller på att dyka upp.
Har ni något tips på någon sorts stopptanke jag kan använda mig av? Har ni använt er av något liknande?
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3367
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Först måste du kunna se att tankarna börjar snurra. Om det är så att du upptäcker att du suttit och fantiserat en bra stund utan att du ens märkt att du börjat så är första steget att bli mer medveten om dina egna tankar. Var lika uppmärksam vad som sker på insidan i ditt liv som vad som sker på utsidan. För märker man inte ens vad man tänker på, då är det väldigt svårt att byta tankar. Du får helt enkelt börja gräva där du står och stoppa tankarna utifrån dina förutsättningar. Om du objektifierar enskilda tankespår som en process så blir det lättare att se dem som något som inkräktar snarare än att de är hela du som uppslukas av dem. Då får du en stadigare plattform att stå på och kan ta kontroll över de tankerutiner som behöver programmeras bort. Du ska ta dem i örat och säga att du är större och vet bättre och att de ska ge tusan i att störa dig. Som "stopptanke" kan du ta ett djupt andetag och sucka lite som (gamla :) ) vuxna gör, säga: "- där dök du upp igen, ja dig känner jag igen". Sedan fokusera på någon vettig uppgift som fyller din uppmärksamhet. Man kan "hålla andan" en stund med tankarna och se sig om i rummet. Om du koncentrerar dig på att hålla din käke, tunga och hals helt stilla och titta på något föremål i rummet så stannar ofta alla tankar. Testa vad som fungerar för dig.
En annan sak som brukar hjälpa är att inte se på sig själv som så jäkla helig och bli ett offer. Tänker du verkligen att du är fin och ordentlig kille som blivit behandlad illa, eller är det så att det är rimligt det som skett under rådande omständigheter? Det är inte attraktivt att framstå som ett snällt offer som måste ringa in sin partner så att partnern inte ska såra en igen. Det ger ett motsatt resultat. Det är skillnad på att hålla fast och att attrahera.
En annan sak som brukar hjälpa är att inte se på sig själv som så jäkla helig och bli ett offer. Tänker du verkligen att du är fin och ordentlig kille som blivit behandlad illa, eller är det så att det är rimligt det som skett under rådande omständigheter? Det är inte attraktivt att framstå som ett snällt offer som måste ringa in sin partner så att partnern inte ska såra en igen. Det ger ett motsatt resultat. Det är skillnad på att hålla fast och att attrahera.
Jag är oerhört tacksam för dina svar. Redan nu känner jag mig stabilare, och har lättare att se förbi det som har hänt, om jag nu skulle vilja göra det. Timmarna som har gått sen jag läste era tips har varit bra träning till att använda just era tips, speciellt det med hur jag ska kontrollera mina tankar. Så just nu känner jag mig nöjd, och har inte fler frågor. Men det kan säkert hända att jag dyker upp här om någon dag igen för fler funderingar.
Jag skrattade till och med lite för mig själv så glad jag blev när jag läste ditt sista inlägg! Du formulerade det väldigt roligt och bra, och jag är inte alls lika rädd för att tankarna ska dyka upp nu.
Stort tack!
/ Mvh Bebbiano
Jag skrattade till och med lite för mig själv så glad jag blev när jag läste ditt sista inlägg! Du formulerade det väldigt roligt och bra, och jag är inte alls lika rädd för att tankarna ska dyka upp nu.
Stort tack!
/ Mvh Bebbiano
Och så kommer jag in och förstör allt för dig, nej riktigt så låg skall jag inte vara, men jag skall försöka.
Först och främst så är ditt dilemma klassiskt, kille gillar tjej, tjej gillar annan kille, kille nummer 1 hålls på halster, kille nummer två får sex, tjej ångrar sig. Först måste du ha klart för dig att tjejen tänker inte, hon går på känslor och känslor är motsatsen till att agera logisk och förnuftigt, å andra sidan har du en hynda som löper så kan du ju inte anklaga hannarna som tar chansen för att vara omoraliska, alltså felet du gjort är att du tänkt för mycket istället för att ha handlat, därmed missade du chansen när tåget gick, du stod och räknade på tågtabellen istället för att öppna dina ögon och se att tåget redan stod inne på perrongen. Att vara efterklok och prata om moral etc. är det som ligger dig i fatet och troligen kommer denna tjejen även om just ni två blir tillsammans att alltid ha ögonen öppna för nästa kille som tar initiativ och agerar spontant på hennes känslor.
Rådet till dig blir att lämna henne redan nu och använda denna lärdomen till nästa gång, att bästa sättet att förutse framtiden, det är att skapa den själv.
Först och främst så är ditt dilemma klassiskt, kille gillar tjej, tjej gillar annan kille, kille nummer 1 hålls på halster, kille nummer två får sex, tjej ångrar sig. Först måste du ha klart för dig att tjejen tänker inte, hon går på känslor och känslor är motsatsen till att agera logisk och förnuftigt, å andra sidan har du en hynda som löper så kan du ju inte anklaga hannarna som tar chansen för att vara omoraliska, alltså felet du gjort är att du tänkt för mycket istället för att ha handlat, därmed missade du chansen när tåget gick, du stod och räknade på tågtabellen istället för att öppna dina ögon och se att tåget redan stod inne på perrongen. Att vara efterklok och prata om moral etc. är det som ligger dig i fatet och troligen kommer denna tjejen även om just ni två blir tillsammans att alltid ha ögonen öppna för nästa kille som tar initiativ och agerar spontant på hennes känslor.
Rådet till dig blir att lämna henne redan nu och använda denna lärdomen till nästa gång, att bästa sättet att förutse framtiden, det är att skapa den själv.
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3367
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Bra med lite olika vinklingar på råd, kanske. Zokrates har kanske rätt, men det handlar också om att få göra egna erfarenheter, att erfara den där kärleken, och kunna bli olycklig. Zokrates har garden uppe och tänker inte bli ett offer någon mer gång, och utifrån den positionen så är han nog en god rådgivare. Men jag vet inte, jag är lite likadan, har jäkligt svårt att släppa kollen. Men ska det kärlekas så får man liksom vara beredd att betala och stå där som ett fån till slut på något sätt. Tror att det ligger något synonymt med att utsätta sig och vara ett offer, och kunna erfara otyglad kärlek.
-
Harald Davidsson
- Inlägg: 5897
- Blev medlem: 28 okt 2009 13:48
Din tjej kommer att fortsätta att såra dig, det finns risk att du då hamnar i en akut depression,
och då fångas in av psykiater och läkemedelsindustrin och görs permanent sjuk
och till tablettmissbrukare.
Den här tjejjen gillar dig för att du är en verbal talang, hon gillar att snacka med dig,
dessutom gillar hon att du är uppriktigt, men hon är inte tänd på dig,
men den killen hon låg med var hon tänd på.
Men hon är dessutom avundsjuk på din verbala talang som är blandad med uppriktigthet
och vill då punktera dig genom att göra dig svartsjuk och såra dig,
för hon vet att du kan komma längre än henne. här i livet.
Försök ta in sorgen över att hon inte älskar dig, att hon bara gillar ditt sällskap,
men inte att ge dig den sexuella upplevelsen som du själv längtar efter
fast då med en kärlek.
Du har din verbala talang och din uppriktighet.
Om du orkar bära sorgen över att hon inte älskar dig gör du en djup erfarehet här.
För det är inte henne du saknar, men hennes kärlek, men den kan du få av en annan kvinna,
fast den är inte lätt att hitta.
men dessutom så sänder auktoriterna i samhället ut sina subjektiva tankar i etern som en ren telepatisk socialisering att vi ska inte tänka och ställa frågor till varandra och samhället
men du med din verbala talang och uppriktighet är faktiskt en farlig människa emot detta låtsas-samhället.
För faktiskt har du talang att upplysa om det felaktiga och människofientliga i systemet och din tjej har faktiskt omedvetet fångat upp dessa socialiserings-tankar och blivit inspirerad av auktoriterna fast omedvetet, att försöka hindra din verbala talang att blomstra, så auktoriterna slipper få kritik ifrån dig.
och då fångas in av psykiater och läkemedelsindustrin och görs permanent sjuk
och till tablettmissbrukare.
Den här tjejjen gillar dig för att du är en verbal talang, hon gillar att snacka med dig,
dessutom gillar hon att du är uppriktigt, men hon är inte tänd på dig,
men den killen hon låg med var hon tänd på.
Men hon är dessutom avundsjuk på din verbala talang som är blandad med uppriktigthet
och vill då punktera dig genom att göra dig svartsjuk och såra dig,
för hon vet att du kan komma längre än henne. här i livet.
Försök ta in sorgen över att hon inte älskar dig, att hon bara gillar ditt sällskap,
men inte att ge dig den sexuella upplevelsen som du själv längtar efter
fast då med en kärlek.
Du har din verbala talang och din uppriktighet.
Om du orkar bära sorgen över att hon inte älskar dig gör du en djup erfarehet här.
För det är inte henne du saknar, men hennes kärlek, men den kan du få av en annan kvinna,
fast den är inte lätt att hitta.
men dessutom så sänder auktoriterna i samhället ut sina subjektiva tankar i etern som en ren telepatisk socialisering att vi ska inte tänka och ställa frågor till varandra och samhället
men du med din verbala talang och uppriktighet är faktiskt en farlig människa emot detta låtsas-samhället.
För faktiskt har du talang att upplysa om det felaktiga och människofientliga i systemet och din tjej har faktiskt omedvetet fångat upp dessa socialiserings-tankar och blivit inspirerad av auktoriterna fast omedvetet, att försöka hindra din verbala talang att blomstra, så auktoriterna slipper få kritik ifrån dig.
Konkreta tips.
Runka inte alls. Eller om du runkar, runka med medvetenhet och i din kraft. Det är lite fult, men du ska av egoskäl välja runkobjekt till någon som du har reel kapacitet att sätta på. En tjej som vill att du tar henne. Om du runkar till fantasin av att hon knullar med andra, den som tog henne, så har du fallit. Men även att falla kan vara nyttigt, då kommer du samtidigt närmre i kontakt med ditt hat. Be då till Gud. Men var inte rädd för dina hatfantasier. Bara du är medveten kan du gott låta dem spinna. Men håll dem integrerat, gå som en man, släpp inte ut dem i desperation utan mumla i din kraft för dig själv. 'Jag ska döda dig din djävla fitta' - sådana tankar är ok och normala. Men var i kontakt med dina pungkulor när du tänker dem. Du kan ut och vråla i skogen om du behöver. Men håll kraften. Tänk ut en metodik som du kan verkställa din hämnd, sen ut och vråla i skogen: 'jag ska döda dig din djävel' eller liknande. Du är intelligent och har översyn nog att inse att dina våldsamma hämndfantasier i realiteten inte kommer ta dig dit du vill. Men låt dem spinna och andas med magen och känn dina pungkulor. Att snacka gulla och bli ynkad av tjejen känns skönt, men se det som runkande eller att äta socker - det gör dig inte stark. Bygg din ekonomi, uppträd gentlemannamässigt, värdigt. Acceptera i djupet. Kanske är hon värd det, tillåt dig tanken på att hon fortsätter lura dig. Kanske ska hon till och med bli gravid med en annan mans barn. Kanske 10 andra mäns barn under 15 års tid innan hon föder din unge. Det låter dumt, men acceptera också sådana tankar, det befriar dig.
Runka inte alls. Eller om du runkar, runka med medvetenhet och i din kraft. Det är lite fult, men du ska av egoskäl välja runkobjekt till någon som du har reel kapacitet att sätta på. En tjej som vill att du tar henne. Om du runkar till fantasin av att hon knullar med andra, den som tog henne, så har du fallit. Men även att falla kan vara nyttigt, då kommer du samtidigt närmre i kontakt med ditt hat. Be då till Gud. Men var inte rädd för dina hatfantasier. Bara du är medveten kan du gott låta dem spinna. Men håll dem integrerat, gå som en man, släpp inte ut dem i desperation utan mumla i din kraft för dig själv. 'Jag ska döda dig din djävla fitta' - sådana tankar är ok och normala. Men var i kontakt med dina pungkulor när du tänker dem. Du kan ut och vråla i skogen om du behöver. Men håll kraften. Tänk ut en metodik som du kan verkställa din hämnd, sen ut och vråla i skogen: 'jag ska döda dig din djävel' eller liknande. Du är intelligent och har översyn nog att inse att dina våldsamma hämndfantasier i realiteten inte kommer ta dig dit du vill. Men låt dem spinna och andas med magen och känn dina pungkulor. Att snacka gulla och bli ynkad av tjejen känns skönt, men se det som runkande eller att äta socker - det gör dig inte stark. Bygg din ekonomi, uppträd gentlemannamässigt, värdigt. Acceptera i djupet. Kanske är hon värd det, tillåt dig tanken på att hon fortsätter lura dig. Kanske ska hon till och med bli gravid med en annan mans barn. Kanske 10 andra mäns barn under 15 års tid innan hon föder din unge. Det låter dumt, men acceptera också sådana tankar, det befriar dig.
...och Herre, inled oss inte i fjant-ande, utan fräls oss ifrån ondo
Återgå till "Tankar och känslor"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst