Vad ville du bli när du var liten?

[Skogsälvan]

Blev du det eller något liknande? Jag ville bli arkeolog. Det blev jag inte, men jag är fortfarande intresserad av t ex symboler och nyligen har jag börjat släktforska.

[freddemalte]

Blev du det eller något liknande? Jag ville bli arkeolog. Det blev jag inte, men jag är fortfarande intresserad av t ex symboler och nyligen har jag börjat släktforska.

Jag visste inte att man "kunde bli något" (yrke etc.) när jag var liten

Svar: hade inte den typen av längtan . . .

Kanske ett tråkigt svar, men det är så jag minns det.

Vänligen

Fredrik

[Mr.M]

Blev du det eller något liknande? Jag ville bli arkeolog. Det blev jag inte, men jag är fortfarande intresserad av t ex symboler och nyligen har jag börjat släktforska.

är det inte fantastiskt att ett intresse kan hålla livet ut ?

Själv hade jag tre drömmar som jag ville ha förverkligade.
1 jag skulle segla jorden runt i en egenkonstruerad flotte. Där skulle jag njuta av stormar som soliga dagar.
2 Jag ville bli astronaut eller astronom och läste nog ut bibliotekets alla science-fiction böcker, absoluta favoriten var jules vernes äventyr och resan till månen. och en världsomsegling under havet.

3 min sista dröm var att bli vis och sitta på en stol och bara vara gråhårig och njuta av att veta saker

jag blev väl inget jag heller, en tråkig data reparatör som dessutom är arbetslös.
Men jag har fiction och drömmar vid liv, vis lär jag nog aldrig bli, snarare tvärtom.

[nuddle]

stridspilot ville jag bli     porrstjärna

[Mr.M]

stridspilot ville jag bli     porrstjärna

 :)

[Skogsälvan]

Blev du det, nuddle?  :lol:
Äh, kom igen Fredde! Klart du måste haft lite framtidsdrömmar när du var liten, och när jag säger liten menar jag typ 8-12 år? Du har en bokhandel har jag snappat upp. Ville du skriva?

[freddemalte]

Blev du det, nuddle?  :lol:
Äh, kom igen Fredde! Klart du måste haft lite framtidsdrömmar när du var liten, och när jag säger liten menar jag typ 8-12 år? Du har en bokhandel har jag snappat upp. Ville du skriva?

Hej Skogsälvan
Hummmmm . . .  nä, ärligt talat var jag en "dagdrömmare" som mest gick runt och tänkte på "de stora frågorna". Jag levde även väldigt mycket i det så kallade "nuet" (vilket jag fortfarande gör), dvs det är sällan jag går och funderar på det som har hänt och vad gäller "framtiden" så har jag t.ex. väldigt "svårt för" att planera etc (framtiden finns liksom inte riktigt för mig). Så, ärligt - inga sådana framtidsdrömmar. Samma gäller min universitetsutbildning. Den gick jag inte (som många andra tydligen gör) för att få ett specifikt jobb, eller för att jag var särskilt nyfiken på detta (hjärnan och medvetandet), utan helt enkelt för att jag tyckte att det skulle vara intressant att testa något annat och att få träffa massor av spännande människor etc.

Anledningen till att jag har en bokhandel är att mina föräldrar köpte den för ca 15 år sedan (jag har inte haft med den att göra) och när de tänkte göra sig av med den (gå i pension) fick jag idén att ta över den - så enkelt var det.

Föresten blev jag nyfiken på det där du skrev om: Gubben som stod vid din sida (kanske från en annan dimension). Hur "verklig" var han?

Vänligen

Fredrik

[Skogsälvan]

Har svårt att fatta att du skulle varit en sådan glidare genom hela ditt liv, men jag tror dig, har en släkting som likadan på den punkten. Så jag vet ju att sådana typer finns, men speciellt vanligt är det nog inte. Gratulerar

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med "gubben som stod vid min sida". Du får korrigera mig om jag missförstår din fråga - jag antar att du syftar på det jag skrev i en annan tråd om gubben på affären. Han såg ut som vilken människa som helst. Jag och mitt sällskap strosade väl runt i affären typ en halvtimme, känns lite överdrivet att säga att han följde efter oss, men jag såg honom åtskilliga gånger, frågade mitt sällskap om de såg honom när han stod ca 5 meter framför oss i gången, men det gjorde de inte. Kan tillägga att jag har scannat min hjärna och gått igenom diverse sådana test och det är inget konstigt med den. Jag var nykter och har ingen missbruksproblematik. Men när det här hände hade jag varit med om det några gånger tidigare så jag kände ju att det var "en sån". Han hade arbetskläder, typ snickarbyxor och gick runt med en tom korg. Det som gnager i mig är att jag kände verkligen att han ville säga mig något.

[Mr.M]

När jag flyttade in i den här lägenheten så fick jag höra att det bodde andar i hallen.
Jag tänkte inte mer på det än att det var goda energier eller något.
Men med åren så började jag känna deras närvaro mer och mer.
Men det var inget som skedde dagligen eller ens ofta.

Jag fickbesök av två kvinliga bekanta,
och det intressanta är att den ena av dessa bara frös till is när hon tittade ut i hallen från vardagsrummet,
och jag har aldrig nämnt något om mina tankar och upplevelser för någon om vad jag kände här.

Så jag frågade henne senare varför hon blev så rädd,
och då berättade hon att hon sett dessa personer i hallen.
Och hennes väninna berättade att hon var lite av medial person.

så visst tror jag på din historia, och är inte tveksam till att folk kan 'se' dessa energier eller vad det nu är.
Jag själv kan inte se. Bara uppleva det svagt då och då.

Sen finns det lite roliga saker runt detta som när en tjej från portugall sa samma sak över msn,
men hon hade fått lite ledande frågor av mig innan... men beskrivningen dom gav var samma,
något dom hellst inte ville beskriva eller tänka på.

så hua, jag kanske lever med demoner eller vad det nu är i min närvaro. : P

[freddemalte]

Har svårt att fatta att du skulle varit en sådan glidare genom hela ditt liv, men jag tror dig, har en släkting som likadan på den punkten. Så jag vet ju att sådana typer finns, men speciellt vanligt är det nog inte. Gratulerar

Nu vet jag inte riktigt vad du menar med "gubben som stod vid min sida". Du får korrigera mig om jag missförstår din fråga - jag antar att du syftar på det jag skrev i en annan tråd om gubben på affären. Han såg ut som vilken människa som helst. Jag och mitt sällskap strosade väl runt i affären typ en halvtimme, känns lite överdrivet att säga att han följde efter oss, men jag såg honom åtskilliga gånger, frågade mitt sällskap om de såg honom när han stod ca 5 meter framför oss i gången, men det gjorde de inte. Kan tillägga att jag har scannat min hjärna och gått igenom diverse sådana test och det är inget konstigt med den. Jag var nykter och har ingen missbruksproblematik. Men när det här hände hade jag varit med om det några gånger tidigare så jag kände ju att det var "en sån". Han hade arbetskläder, typ snickarbyxor och gick runt med en tom korg. Det som gnager i mig är att jag kände verkligen att han ville säga mig något.

Wow va spännande! Hurdan var stämningen (förutom att du fick känslan att han ville något)? Kändes han som en positiv eller negativ figur? De du har sett förut, var det likande "figurer" eller helt annorlunda?

Vänligen

Fredrik

[Skogsälvan]

Han verkade ledsen och som jag sa kändes det som han ville säga mig något. "De andra" jag har sett har varit lika realistiska i sitt utseende. Bara en gång har jag blivit rädd och då blev jag det med råge. Jag har stött på hat och vrede i "verkligheten" och på film, men hon toppade allt. Hon såg ut som en alldaglig medelålderskvinna - men ögonen, blicken... Jag blev helt kall, men behöll ändå ögonkontakten. Till slut gick hon, rättade till sin axelväska och slängde något i en papperskorg. Fortfarande ångrar jag att jag inte genomsökte papperskorgen.

[transversal]

Jag ville bli "Bettrinär" (Veterinär).

[freddemalte]

Han verkade ledsen och som jag sa kändes det som han ville säga mig något. "De andra" jag har sett har varit lika realistiska i sitt utseende. Bara en gång har jag blivit rädd och då blev jag det med råge. Jag har stött på hat och vrede i "verkligheten" och på film, men hon toppade allt. Hon såg ut som en alldaglig medelålderskvinna - men ögonen, blicken... Jag blev helt kall, men behöll ändå ögonkontakten. Till slut gick hon, rättade till sin axelväska och slängde något i en papperskorg. Fortfarande ångrar jag att jag inte genomsökte papperskorgen.

Ok, har du noterat om det finns något gemensam nämnare (vad som helst) mellan dessa situationer, förutom det faktum att ingen annan observerat dem? Då menar jag t.ex. gemensamma nämnare mellan dem, situationerna som sådana eller hur du mått eller vad du varit med om i samband (lite före, samtidigt eller lite efter) dessa händelser?

Vänligen

Fredrik

[nuddle]

Blev du det, nuddle?  

skriver Skogsälvan

inte på riktigt, men jag är på god väg i fantasin

[Skogsälvan]

Nej, det har varit huxflux, med undantaget att det aldrig skett i mitt hem och att jag har varit stabil vid tidpunkterna, alltså inget introvert grubblande. Barn, tonåringar, vuxna, gamlingar av bägge könen. En av de första gångerna det hände satte jag mig på en bänk bredvid en gammal gubbe utanför IKEAs lekplats. Han knackade monotont med sin käpp mot marken och jag tyckte att det kändes olustigt så jag satte mig på bänken bredvid där en glad spelevink satt. Han började prata med mig och jag kände att det inte var något som stämde här så jag ignorerade det och ropade till min unge att ta det försiktigt i rutschkanan. Mina barns pappa stod på lekplatsen. Efteråt frågade han varför jag flyttade till den andra bänken och jag sa att gubben som satt bredvid verkade så underlig. Men han hade inte sett någon gubbe där fast han bara stod ett par meter bort. Han såg inte att det satt någon annan på den andra bänken heller trots att han hade ögonkontakt med mig närapå hela tiden. Men alltså, jag grubblar inte på det här eftersom det är inget jag kan förstå iallafall. Det är en del av min vardag och hur den är uppbyggd, tja, det vette tusan så det är bara iakttagelser utan värderingar som gäller.