Dean skrev:Låt oss tänka oss att, i ett kvantsystem, partikeln P ögonblickligt befinner sig i positionen p1 och i positionen p2 (och att det verkligen rör sig om skilda positioner).
1) Har partikeln rört sig? (Ingen tid har förflutit mellan positionsändringen.)
2) Om inte, måste P för att samtidigt vara i p1 och p2 ha förändrat sin struktur.
3) I så fall väcks frågan om P i p1 är identisk med P i (p1 + p2).
Dean
Hej Dean
Det där med identitet (bara A = A, inget annat) är intressant. En sak som vi normalt brukar hänföra till att något är sig själv är ju att det enbart finns en unik variant. Om det finns något som i alla aspekter är precis det samma jag då måste det vara samma objekt (fenomen) helt enkelt. Position är en sådan sak, tid är lite mer svårt att avgöra. Jag tror att det handlar om vilken detaljnivå man lägger sig på vad gäller avgörandet av om något är just ett och samma.
Ett exempel: Jag har en Volvo XC 70 här ute på parkeringsplatsen. Det finns mängder med bilar som av många skulle anses vara identiska med den. Men vi kan ju konstatera att så inte är fallet om vi väljer en annan detaljnivå. En annan XC 70 kan förvisso ha exakt samma färg, samma inredning, samma typ av motor etc. Men de har ju ändå dels, olika nummerplåtar (är det en del av bilen föresten?), dels olika mätarställning, dels olika vad gäller slitage, repor, sömmar i säten, lackens kristaller osv. Den enda bil som är identisk med min bil är alltså min bil. Ingen annan. Dessutom kan man ställa frågan om vad tiden har för roll i detta. Är min bil samma bil nu som den var för 2 sekunder sedan? Jo, enligt mig (i vardagen, utan filosofiskt dravel), enligt försäkringsbolaget, enligt skattemyndigheten, enligt bilregistret etc, men kanske inte om man tittar på den förvisso extremt långsamma, men ändå troliga, kemiska och fysiska förändring som beror på exogena och endogena krafter. Bilen förändras alltså hela tiden både på atomnivå och makronivå. Så ska man vara riktigt krass så är enbart bilen identisk med sig själv i ett oändligt kort ögonblick av tillvaron. Men låt oss skippa den extrema tolkningen och enbart konstatera att för att något ska anses vara ett och samma objekt så måste det åtminstone befinna sig på samma plats. Om det inte gör det, ja då är det två eller fler, extremt lika objekt.
Så antingen torde man då omdefiniera identitetsbegreppet eller konstatera att även kvantmekaniken faktiskt lyder under logikens lagar (även om det inte behöver vara den klassiska fysikens lagar).
1. Nej
2. Nej
3. Nej
Eller vad tycker du?
Vänligen
Fredrik