Tankar om kommunikation och filosofi

[Harald Davidsson]

Rekoj


Citat:


Filosofin skall göra tankar, som eljest är så att säga dunkla och suddiga, klara och skarpt avgränsade. 81


Ett känt citat av den tidige W. Belyser en intressant aspekt tycker jag: det dunkla och suddiga. Låt oss inte glömma det dunkla och suddiga.       skriver du..



Dina texter är jobbiga, men intressanta,

det dunkla kan vara det manipulerade, men också det onda,
för det onda gömmer sig alltid, vill aldrig visa ansiktet

att göra ondskans ansikten klara
i ljuset väcker ett enormt motstånd
man blir kallad både det ena och det andra.

världen just nu är till för de onda och de rika
de är så att säga samhällets drönare..

[David H]

Rekoj


Citat:


Filosofin skall göra tankar, som eljest är så att säga dunkla och suddiga, klara och skarpt avgränsade. 81


Ett känt citat av den tidige W. Belyser en intressant aspekt tycker jag: det dunkla och suddiga. Låt oss inte glömma det dunkla och suddiga.       skriver du..



Dina texter är jobbiga, men intressanta,

det dunkla kan vara det manipulerade, men också det onda,
för det onda gömmer sig alltid, vill aldrig visa ansiktet

att göra ondskans ansikten klara
i ljuset väcker ett enormt motstånd
man blir kallad både det ena och det andra.

världen just nu är till för de onda och de rika
de är så att säga samhällets drönare..

Om det suddiga och dunkla... Just i den här kontexten tänkte jag mig i första hand en annan betydelse: att det handlar om tankar som är vaga och som du inte lyckas klart formulera. Som när du har “nåt på tungan” men inte hittar exakta orden för det. Att finna uttryck i ord för känslor och intuitioner, som annars är vaga och svåra att få grepp om (jfr till exempel “tyst kunskap” (tacit knowledge - http://en.wikipedia.org/wiki/Tacit_knowledge)). Jag tolkar alltså inte det “suddiga och dunkla” som något negativt/ondskefullt i det här sammanhanget, utan som en naturlig del av mänskliga tankeprocessen som vi alla går igenom. Vad Wittgenstein själv tänkte sig vet jag inte, men jag tror att han menade åtminstone ungefär samma.

Angående det dunkla och det onda kan du ha rätt Harald, men jag vill påpeka att det inte är vad mina inlägg i den här tråden handlar om. Mina inlägg i den här tråden handlar inte om åsikter, värderingar, hypotesbaserade teorier, moraliska ställningstaganden eller dylikt. Detta handlar om systematiskt tillvägagångssätt utifrån teoretiska modeller. Eller vad jag ska säga.. äh jag vet inte hur jag ska förklara det.  
Tycker om att använda fantasi, tänka fritt och associationsrikt.. men i den här tråden försöker jag vara mer logisk och vetenskapligt konventionell.

[David H]

Har laddat upp pdf-filer till några av mina texter i galleri nu!

Kan berättade lite om texternas uppkomst...

Texten “The philosopher” skrev jag först för några år sen. Hela texten skrevs i ett svep, som ett dagboksinlägg. Min dagbok var ganska populär, jag hade runt 15 prenumeranter. För vissa inlägg däremot, som detta, hade jag hemligt ändrat inställningarna så att endast en person hade behörighet att läsa. Det var en tjej som jag aldrig sett IRL och som jag heller inte pratat med på nätet, förutom någon enstaka ytlig kommentar i allmän gästbok. I själva verket var det ju som att skriva ett brev, men mottagaren hade ingen aning om att det bara var tillägnat henne. Detta var mycket lustigt tyckte jag (nu är allra första gången jag berättar om detta lilla bus). Då hade texten titel “Dialog tema logik”, och den utgick från ett helt vanligt och verkligt samtal som i helt vanlig och verklig dagbok, men som snart spann iväg och blev ren fantasi och galenskap. Tanken var att skriva rakt ut till min musa utan användande av backspace-knappen. Om jag ledsnade på att skriva en mening kunde jag avbryta, och börja på en ny.

Några månader senare ville jag visa texten för en (irl)-kompis, men tyckte att den var alldeles för oanständig för detta. Därför gjorde jag en omarbetning av det, strukturerade, snyggade till texten – och skickade iväg till honom. Och sen något år senare diskuterade jag filosofi med engelskspråkiga kompisar, och jag ville då gärna visa upp nån text jag skrivit. Så jag översatte texten till engelska, och i samband med översättningen strök jag hela konceptet med att det skulle vara en dialog. Jag publicerade i samma veva texten på filosofisida, men fick ingen respons. Då bestämde jag mig för att själv skriva ett eget svar till texten, där jag hänvisade till mig själv i tredje person med skeptisk och kritiserande hållning. Men när jag fördjupade mig i detta blev det mer invecklat och förvirrat än jag först tänkt mig, så jag la projektet på hyllan. Efter jag läst kurs i litteratursociologi och fått Pierre Bordieus teorier presenterade för mig, kände jag däremot att jag nått ny klarhet. Med hjälp av hans begrepp kunde jag reda ut en del trassel i mitt huvud och hitta nya ord för mina tankar. Jag tog fram den text som hade arbetsnamn “tolkning av rekojs text 'filosofen'” och gjorde en radikal omarbetning av den. Slutprodukten fick titel: “en kommunikationsteori”.

[David H]

Vilken association får du av ordet “filosofi”? Och hur skulle du beskriva en filosof? Jag ber dig inte att svara på dessa frågor. Fundera bara tyst för en stund. Ibland frågar man utan att önska svar.

Tycker du jag tråkar ut dig med att prata om Wittgenstein? Nå, jag har inte fått nog riktigt än. W. skrev att alla filosofiska problem kan bli lösta genom att endast studera språket. Det han gjorde var grammatiska undersökningar. Analogier av filosofens arbete: sortera in böcker i en bokhylla, lägga pussel, och: visa flugan vägen ut ur flugglaset. Han skrev en bok där han ansåg sig ha löst alla de filosofiska problemen (Tractatus Logico-Philosophicus). Efter detta ansåg han att han var färdig och lämnade universitetet för ett enkelt liv uppe i bergen.
Ett antal år senare insåg han däremot att hans tidigare arbete inte var så fullkomligt. Han kom tillbaka och blev professor vid universitetet vid Cambridge. I hans nya texter presenterade han termen “språkspel”.
Det var inte så att han ansåg att han hade haft fel tidigare, men han ville väl tillföra fler perspektiv. Den tidige W. var väl lite av en apmänniska. Under tiden uppe i bergen lyssnade han på fågelsången i sitt huvud och fann ny rikedom.

[Skogsälvan]

En filosof är väl någon som funderar över livet? När filosofen anser sig funnit svaren blir filosofen en "predikant". Eller? Barn är stora filosofer, tycker jag.

[David H]

Så, jag har fortsatt min läsning av Wittgenstein. Först den “Blå boken” och sen den “Bruna boken”. Blå boken var mycket tilltalande, Bruna boken var lite ledsam, men kanske finner jag anledning att återkomma till den senare (Bruna boken är i själva verket bara en lista över 150+ olika språkspel).

Citat från Blå boken

Filosofer har ständigt den vetenskapliga metoden för ögonen, och de känner en oemotståndlig frestelse att ställa och besvara frågor på samma sätt som vetenskapen. Denna tendens är den verkliga källan till metafysiken, och den leder filosofen in i ett kolsvart mörker. Jag vill framhålla att det här aldrig kan vara vår uppgift att reducera någonting till någonting. Filosofin är verkligen 'rent deskriptiv'. (Tänk på frågor som “Finns det sinnesdata?” och frågan: Vilken metod har vi för att avgöra detta? Introspektion?) sid 22

Detta citat är slagkraftigt, leder filosofen in i ett kolsvart mörker - ojojojoj. Varje filosof borde stanna upp och fundera när det kommer så kraftig kritik från en av världshistoriens mest erkända filosofer, kan man tycka. Jag har tidigare argumenterat för och lyft fram flera citat som belyser skillnaden mellan filosofi och vetenskap, men det må påpekas igen och igen.
Jag får intryck av att många av användarna på filosofiforum hamnar i just denna fälla, t ex Okunnig som tror att vetenskapen kan besvara filosofins frågor, nuddle pratar om kroppens celler, höger hjärnhalva hit och vänster hjärnhalva dit, freddemalte startar trådar om vetenskapliga rön i filosofiavdelningen etc etc.

Vad menas med att aldrig reducera någonting till någonting och att filosofin är rent deskriptiv? Det tåls att tänka på.

De texter jag själv skrivit, fyller de kraven för vad W. anser är filosofi? Jag tror det är viktigt att påpeka att man kan uttrycka sig på väldigt olika sätt, utan att egentligen vara meningsmotståndare. I min text skriver jag att filosofen kan använda sig av vetenskaplig metod, medan W. förnekar detta – ändå menar jag inte att det råder någon meningsskillnad där, vi bara betonar olika aspekter av  “vetenskaplig metod”. Med vetenskaplig metod i detta sammanhang menar jag endast: att systematiskt gå till väga, skriva uttryckligen vad man menar, undvika oklarheter och mångtydigheter etc. Enligt denna definition är W. själv en vetenskaplig filosof.
Det brukar anses att konstruktiv kritik är att hitta olikheter och fel, men ack, det bästa man kan göra är ju att söka identifiera, förstå, anta som giltigt, hitta likheter/samband.

Det svåra i filosofin är att inte säga mer än vi vet. T. ex. att inse då vi ställt två böcker i rätt ordning därmed inte har ställt dem på deras slutgiltiga platser. sid 52

Finns mycket att kommentera här, men jag orkar inte just nu.
Efter du sorterat in två böcker bredvid varandra kan du sen hitta en tredje bok som ska ha plats mitt emellan.

Populärvetenskapsmän har sagt oss att det golv vi står på inte är fast, så som det ter sig för sunda förnuftet, eftersom man upptäckt att att trät består av partiklar som fyller rymden så tunt att den nästan kan sägas vara tom. Det är troligt att att detta gör oss konfunderade, ty på sätt och vis vet vi att golvet är fast, eller om det inte är det så kan det bero på att träet är ruttet, men inte på att det består av elektroner. Att på denna senare grund säga att golvet inte är fast är att missbruka språket. (etc) sid 53

Vad var det postmodernisterna sa, “allt som är fast förflyktigas” och någon gammalgrekisk filosof sa att “du kan inte kliva ner i samma flod två gånger”. W. polemiserade mot detta, visst kan du kliva ner i samma flod två gånger, sa han. Tror kanske att det delvis kan härledas till att han inte tycker att vi ska krångla till saker i onödan. Givetvis kan man invända mot denna hållning som W. tillämpar också. Jag tänker: ta det för vad det är, tjafsa inte så mycket.

Filosofens oenighet med det sunda förnuftet är inte av samma art som vetenskapsmannens oenighet med lekmannens grova synsätt. 68 (ej bokstavligt citerat)

freddemalte brukar tala om “sunda förnuftet”. Jag vill bara påpeka, att om vi vill använda termen måste vi acceptera att den inte är så självklart enkel.

Tänk på frågan: “Varför skulle det vi gör här kallas 'filosofi'? Varför skulle det betraktas som enda legitima arvingen till de olika verksamheter som hade detta namn i gångna tider?” 73

Här ställer han en fråga, men han presenterar inget svar. Kanske därför det inte finns något enkelt svar. Intressant att notera bara att funderingen och frågan uppstår, tänker jag. W. samtalade med en vän, Maurice O'Connor Drury, om titeln för hans kommande verk. Drury föreslog “Filosofi” varpå Wittgenstein svarade argt: "Din åsna – hur skulle jag kunna använda ett sådant ord som betytt så mycket i det mänskliga tänkandets historia? Som om mitt arbete var någonting mer än ett litet fragment av filosofin."

[David H]

En filosof är väl någon som funderar över livet? När filosofen anser sig funnit svaren blir filosofen en "predikant". Eller? Barn är stora filosofer, tycker jag.

Ja, du säger så, älvan.
Personligen har jag svårt att finna fullständig tillfredsställelse i denna beskrivning.

[Skogsälvan]

Det är lugnt, vad felas i mitt resonemang ? Det är en sak att säga att saker förhåller sig på ett visst sätt med bestämdhet eller att man tror att det hänger ihop så här pga bla bla bla, men man är inte säker. Så fort man blivit säker har man spärrat sig själv. Dessutom får jag ont i huvudet bara jag hör namnet Wittgenstein.

[David H]

Jag säger inte att det felas i ditt resonemang.

Säger det jag känner: att det du skriver om filosofi inte ger mig tillfredsställelse.

Jag tänker på något annat, något annat.
Sinnesstämningen, tankerörelsen, något annat.

[Skogsälvan]

Men filosofi anser jag inte är ämnat att skänka tillfredsställelse, men det är ju min uppfattning. Varje fråga föder otal fler frågor och ju mer man lär sig destå mindre anser man sig vanligen förstå och vara säker på.

[David H]

Ja och du har ditt sätt att resonera på, och ditt perspektiv att se saker ifrån.

Jag tycker alls inte illa om dig ... tur är väl att vi är olika.

[Skogsälvan]

Japp  :)

[Lufier]

.

[David H]

Det avslöjades att Zlatan kallade sin förra tränare för “filosofen”. Det får väl se som en sorts öknamn, eftersom de presenterats i media som ovänner. Men vad menade Zlatan med “filosof”? Hur kommer han på tanken att använda ordet?

Jag frågade en person, vad gör du? “Jag sitter bara här och filosoferar för mig själv.”, svarade hon. Vad menar hon då att hon tänker på när hon säger att hon filosoferar för sig själv? När jag ber henne specificera svarar hon bland annat, “jag funderar på vad jag ska göra under resten av veckan”.

Här på filosofiforum startade användaren Minded en tråd med titeln “Vad är/gör en vän?”. Han skrev “Jag är intresserad av frågan i både stort och smått, dvs både filosofiskt, samt rent avslappnat, som sådana här 'djupa' samtal man kan ha med en ny bekantskap över en öl på någon fest. Alltså, ur två helt 'olika' perspektiv”.
Vad kan vi anta att “filosofisk” är tänkt att betyda här? Filosofi är något stort? (vad menas med stort?) Och alltså filosofiskt är inte något som är avslappnat? Så om någonting går över till att bli avslappnat är det inte längre filosofiskt? Vad är den egentliga skillnaden mellan det filosofiska och det icke-filosofiska här, eftersom det alltså är “två helt 'olika' perspektiv”?

Jag funderar vidare på vad man läser på forumet här, olika personers uppfattningar om “vad är filosofi?” Vad det är man intresserar sig för då man skriver på filosofiforum? Vad förenar filosoferna? I vilken mån (om någon) har de samma mening och mål?

Som jag ser det har forumet bara en aktiv person som ofta refererar till fackfilosofer, och det är J R Auk. Vad menar han är “filosofiskt”? Jag vet inte riktigt. Jag får lite intryck av att anser det som något självklart eller ev. inte är av intresse att diskuteras av annan anledning. Själv skulle jag vara intresserad av att höra Auks synpunkter på Wittgensteins kommentarer om vad filosofi är. Jag antar att Auk också läst W ser W som en filosof. Men oftare pratar han om Kant och Hegel som två stora filosofiska bjässar. W refererar aldrig till vare sig Kant eller Hegel, vad jag vet. Finns det ens bevis för att han läst dem? Att han brydde sig om dem? Vad är minsta gemensamma nämnare för de tre? Är det inte så att de har helt olika grunduppfattningar om vad filosofi är för någonting? Finns det någon enad uppfattning inom den akademiska filosofin om vad filosofi är?

[Zokrates]

Undrar om du rekoj, skulle anse att en fullt funktionsduglig stol tillverkad av en bonde ute på vischan egentligen är en riktig stol, eftersom den inte är tillverkad av en auktoriserad möbeltillverkare, den saknar ju faktiskt en stämpel.