Vad är lycka?

[axelsson]

vad BETYDER lycka? Vad innebär lycka? kan någonförklara beydelsen med ordet, och SEDAN tala om för mig vad lycka är för er..

det är alltså två punkter jag vill ha svar på:
1. betydelsen
2. innerbörden(fel ordval? förvirrar mig själv)

behöver man lycka för att livet ska kännas värt att leva?
vad är/betyder olycka?
vad betyder "att vara olycklig"?

jag behöver synpunkter för att utveckla frågan..

[Hymer]

Jag vore också intresserad av en förklaring till detta obskyra begrepp, speciellt av en buddist. Det brukar ju antas att vi alla strävar efter lycka, vilket speciellt inom buddismen verkar vara det absolut tyngsta "huvudaxiomet". Varför kan man inte tänka sig att livet blir mer meningsfullt av en balans mellan lycka och olycka? Eller att något annat är viktigare, t.ex. strävan efter lärdom?

[Danny]

vad BETYDER lycka? Vad innebär lycka? kan någonförklara beydelsen med ordet, och SEDAN tala om för mig vad lycka är för er..

det är alltså två punkter jag vill ha svar på:
1. betydelsen
2. innerbörden(fel ordval? förvirrar mig själv)

behöver man lycka för att livet ska kännas värt att leva?
vad är/betyder olycka?
vad betyder "att vara olycklig"?

jag behöver synpunkter för att utveckla frågan..

Bra fråga!! Påminner mig lite om den diskutionen här på forumet angående kärlek.

Betydelsen är väl ganska enorm antar jag! Hur många gånger har man inte hört "ooh, jag är så olycklig" eller själv tänkt det. I den stunden finns det inget som heter lycklig och man kan aldrig någonsin tänka sig att man en gång har varit eller någonsin kommer att bli lycklig igen. Lycka och olycka hänger väl ihop, eller?? Är de två helt skilda saker??

Hmm, jag måste tänka lite mer på detta, trasslade in mig i mina tankar precis!

Återkommer

[Tortuga]

behöver man lycka för att livet ska kännas värt att leva?

Jag tycker att lycka kan definieras just så: som känslan att livet är värt att leva. Detta är något djupt tillstånd inom oss som vi kan nå nästan när vi vill. Däremot behöver man ibland känna sig olycklig och allmänt missnöjd med livet för att få en starkare lyckokänsla när man väl är lycklig.

[PopJimmy]

Jag vore också intresserad av en förklaring till detta obskyra begrepp, speciellt av en buddist. Det brukar ju antas att vi alla strävar efter lycka, vilket speciellt inom buddismen verkar vara det absolut tyngsta "huvudaxiomet". Varför kan man inte tänka sig att livet blir mer meningsfullt av en balans mellan lycka och olycka? Eller att något annat är viktigare, t.ex. strävan efter lärdom?

Jag identifierar mig inte som buddhist även fast jag sympatiserar väldigt mycket med stora delar av olika former av buddhism. Genom min personliga uppfattning av buddhism så kan man ur ett perspektiv säga att alla strävar efter lycka, men samtidigt så handlar studier av buddhism mest om att lära sig att inte haka upp sig på saker, som koncept, idéer, tankar och känslotillstånd. Anledningen att man inte ska haka upp sig på saker är för att allt i universum "förfaller" (förfall ur en neutral betydelse, som ett fakta snarare än värdering) det gäller allt från atomer till människor och sjärnor. Förfallet är ett krav för utveckling. Vägen till Lycka skulle kunna ses som att det är egentligen bara ett koncept, eller en jämförelse. Man mäter den nuvarande situationen med en tidigare eller en i hjärnan påhittad önskvärd situation. När man slutar att sträva att försöka hitta "lycka" eller jaga efter andra idéer och bara accepterar allt som händer en i livet så kommer lyckan av sig själv. "Buddha-naturen" är egentligen samma sak som den "Mänskliga naturen", det är total-självmedvetenhet om tankar, känslor och impulser. Förstår man hur man själv som människa fungerar, så finns det helt enkelt ingen anledning att försöka förändra det man är - man förstår att man redan är komplett som man är. Men att inte förstå/acceptera sig själv är att försöka förändra det man är vilket leder till att man inte känner sig komplett, vilket precis är vad man känner i tillstånd av olycka. Uppträder lyckokänslor hos mig, accepterar jag dem. Uppträder olyckskänslor hos mig, accepterar jag dem. Det är alltså ut ett perspektiv "lite felaktigt" att säga att buddhismen bara strävar efter lycka, eftersom de samtidigt accepterar olyckan som en naturlig del i livet, men självklart är det även ur ett annat perspektiv sant att buddhismen egentligen bara handlar om att leva så lyckligt som möjligt i den situation som man faktiskt råkar befinna sig i.

Sen varför strävar vi egentligen efter lärdom? Är det inte för att det ger oss större makt att styra över vårat egna liv, så att vi helt enkelt känner oss lyckligare och mer nöjda över hur livet utvecklas?

vad betyder "att vara olycklig"?

Att vara olycklig är enligt min subjektiva uppfattning att inte acceptera att allt förfaller/förändras. Man hakar upp sig på saker, idéer och håller kvar i det förflutna och helt enkelt vägrar acceptera det som händer. Naturligtvis händer det saker som vi som människor upplever som obehagliga i livet, men det är så univserum helt enkelt fungerar. Att inte acceptera det som händer är att förneka sanningen om hur livet är (alltså att leva i en egen skapad fantasi om hur världen borde vara), och den är denna känslomässiga förnekelse som skapar det som vi upplever som "olycka".

Jag hoppas jag når fram med det jag försöker säga...

One realizes that there is no security whatsoever in the things that thought has put together if one has gone into it sufficiently intelligently, rationally and sanely to find out; one sees that there is really no structure, either in the future, or in the past, or in the present, philosophical, religious, or ideological, which can give any kind of security whatsoever.

[Tortuga]

Jo, buddhismen är väldigt intressant. Jag kan hålla med om det där med att inte "fastna" i något. För att klara att släppa alla känslor tror jag att man först måste släppa fram dem och uppleva dem fullt ut, även de olyckliga känslorna.

[Fication]

Dagens boktips: Stefan Klein - Lyckoformeln. Den reder ut precis den här frågan.

Det brukar ju antas att vi alla strävar efter lycka, vilket speciellt inom buddismen verkar vara det absolut tyngsta "huvudaxiomet".

Är de säker på att de har rätt?

[PopJimmy]

Dagens boktips: Stefan Klein - Lyckoformeln. Den reder ut precis den här frågan.

Har du läst den? Kan du inte sammanfatta förtattarens poänger om så är fallet? Jag är nyfiken...

[pekka v hagman]

Hallå igen alla tänk-värda! Angående Lycka. Läs och begrunda Hymer,s svar. Det är nog det allmängiltigaste med avseende på vad emotionen lycka kan vara. Antag att du har längtat & jobbat dig fram till ett ligg med föremålet för din "brånad". När du väl har fått din vilja igenom, upplever du kanske rentav avsmak efter akten, eller langevaile spleen. Ofta är det så att lyckan är strävandet efter något, men när det är fullföljt, uppstår nära nog dess motsats. Tänk också på divergenserna vid orgasm hos kvinnan & mannen. Fi-sarna med Gudrun Schyman & Co kan vi nog lämna därhän i avseende på verklig lycka. Det handlar nog mest om fysiskt gnuggande av erogena zoner. "Tiden är ute" - peter pan

[PopJimmy]

Hallå igen alla tänk-värda! Angående Lycka. Läs och begrunda Hymer,s svar. Det är nog det allmängiltigaste med avseende på vad emotionen lycka kan vara. Antag att du har längtat & jobbat dig fram till ett ligg med föremålet för din "brånad". När du väl har fått din vilja igenom, upplever du kanske rentav avsmak efter akten, eller langevaile spleen. Ofta är det så att lyckan är strävandet efter något, men när det är fullföljt, uppstår nära nog dess motsats.

Jag skulle personligen göra någon form av skillnad på sökandet efter njutning och lycka. I denna post förklarar jag hur jag uppfattar skillnaden i sökandet mellan njutning och lycka http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... 6145#16145

[Fication]

Ofta är det så att lyckan är strävandet efter något, men när det är fullföljt, uppstår nära nog dess motsats.

Varför kan man inte tänka sig att livet blir mer meningsfullt av en balans mellan lycka och olycka? Eller att något annat är viktigare, t.ex. strävan efter lärdom?

PopJimmy, har du hört talas om den hedonistiska paradoxen?

Stefan Klein: bla bla bla, vad är lycka, bla bla bla, träna sig till att uppskatta, bla bla bla, dopamin, bla bla bla... äh, det vanliga.

[PopJimmy]

PopJimmy, har du hört talas om den hedonistiska paradoxen?

Nej du får gärna berätta...

Stefan Klein: bla bla bla, vad är lycka, bla bla bla, träna sig till att uppskatta, bla bla bla, dopamin, bla bla bla... äh, det vanliga.

Det låter rätt snarlikt det jag läst om i mina flowböcker, är det ungefär samma saker?

[Fication]

Kolla upp hedonistiska paradoxen tex här:
http://www.pureintimacy.org/gr/theology/a0000077.cfm

och jämför med flow.

Och lova en sak, när du kommer på det och poletten trillar ner, spring inte runt och skrik ut det överallt som du gjorde för ett år sen. Du vet hur folk reagerar på sånt.

[PopJimmy]

Och lova en sak, när du kommer på det och poletten trillar ner, spring inte runt och skrik ut det överallt som du gjorde för ett år sen. Du vet hur folk reagerar på sånt.

Haha vad pratar du om? Vad har den hedonistiska paradoxen med mystiska upplevelser att göra? Och visst är mina ett år gamla försök till logiska förklaringar om min upplevelse rätt taffliga, men om du nu själv varit med om en mystisk upplevelse och tror du kan beskriva den på ett bättre sätt än mina taffliga försök, så är jag säker på att det finns fler människor än bara jag här på forumet, som skulle tycka det vara väldigt intressant att ta del av.

Förändrade medvetandetillstånd genom meditation/slump är inget påhittat. Och om du inte tror mig så kan vi gärna diskutera det mera.
Här är en länk jag surfarde fram nyss, är runt 3 månader gammal: http://www.nymedicin.com/news/2005/06/0 ... nan_r.html

1. Beyond rationality. The subject later cannot explain the episode logically in terms of any previous personal experience.

2. Intuitive insight. The insight conveys not only universal knowledge but clarifies issues of personal existence.

3. Authoritativeness. Depths of truth are revealed with the very same certainty that attends drinking cold water. No logical argument refutes them.

4. Affirmation. The basic mood and tone is strongly positive toward all existence. It remains positive even though the person may later use words to describe certain qualities of the experience which are cast in negative terms.

5. Sense of the beyond. The experience may convey a subtle sense that it is rooted elsewhere. (And afterward, it does illustrate the paradox of being both "Reality" and otherworldly.)

6. Impersonal tone. Among Buddhists, a sudden enlightenment makes no reference to the image of Buddha, nor to any notion that his person has intervened in any way. In this respect it differs from a few mystical experiences set in a Christian context in which Christ or the Virgin Mary are reported to be present.

7. Feeling of exaltation. The experiant feels an infinite expansion of new attributes and capabilities.

8. Momentariness. The episode is abrupt in onset and brief.

9. External unity. The whole world is experienced as one. The central theme of this unity is that there are no subject/object distinctions, or any other distinctions among parts of the huge whole.

10. Changes in the boundaries of time and space. Not only is clock time absent, but a sense of "eternity" pervades the experience. Moreover, a sense of "infinity" is conveyed, because the old mental boundaries drop out that had been previously affiliated with notions that physical space is somehow limited.

11. Ineffability. The experience seems impossible to communicate, because it eludes all words and familiar descriptive categories.

12. Objectivity and reality. The experience is "realer than real." The true nature of things is seen into, things as they really are.

13. Subsequent persisting positive changes in attitude and behavior. The experience changes the way the subjects think about themselves and about the rest of the world, and it transforms their behavior.

14. Perfection. The world revealed is awesome in its perfection. This gives rise to the sense that it is sacred and is to be revered.

15. Beyond doing. There is a distinct disinclination to intervene. Nothing remains to be done in the face of such perfection.

16. Sense of release. Fear vanishes. And, as all the other psychic ambivalences of the I-Me-Mine drop off, the experiant feels a sense of total mental and physical relief.

17. Memorable quality. The experience strikes deep, and has great impact, and is highly valued. Some fragments of the whole remain indelible. But though the person can later dip into the surface of memory by an effort of will, the whole experience itself remains a gift which cannot be duplicated either in thought or in any other kind of mental imagery.

18. Unimaginable. The experience is inconceivable in advance. True, internal absorption does provide one shallow intimation of the way the physical self can drop off. But Kensho thrusts deeper. The experiant will be astonished by the way it cuts off all the psychic constructs of the I-Me-Mine and leaves only objective vision in its place.

[Fication]

PopJimmy,

Du krånglar till det. Klicka på länken, titta mitt på sidan, i kursivt.

Förenkla, förenkla, förenkla!