Vad skulle du välja?

[freddemalte]

Hej

Vilket skulle du välja av följande 7 alternativ, förklara och motivera gärna varför du svarar som du gör:

1a. Att efter din ”död” leva det liv du lever nu (så långt du känner till det) oändligt många gånger. Att leva det som du lever nu innebär självklart att du då inte vet om detta när du lever det (att du kommer att leva om det, och har levt det innan alltså).

1b. Att efter din ”död” leva det liv du lever nu (så långt du känner till det) enbart en gång till. Att leva det som du lever nu innebär självklart att du då inte vet om detta när du lever det (att du kommer att leva om det, och har levt det innan alltså). Men bara en gång till alltså. Sedan är du död på riktig.

2a. Att efter din ”död” leva igenom alla människor som existerat och som kommer att existeras liv med samma sak där, att du inte vet om något annat när du lever det livet. Upprepat i en oändlighet. Exempel. Om det har och kommer att finnas 100 miljarder människor så lever du igenom alla dessa, sedan börjar det om igen – i en oändlighet.

2b. Att efter din ”död” leva igenom alla människor som existerat och som kommer att existeras liv med samma sak där, att du inte vet om något annat när du lever det livet. Upprepat en gång. Bara en omgång alltså.

3a. Att efter din ”död” leva det liv som den person som har haft det allra bäst* av alla på jorden genom tiderna. Leva dennes liv (oändligt många gånger)?

*Vi behöver inte gå in på vad som avses med detta, men troligtvis är det den som har haft det lyckligaste livet med minst lidande och enbart trivts hela tiden. Någon torde ju har varit denna lyckligt lottade. Det går självklart inte att ta reda på, utan är ett antagande.

3b. Att efter din ”död” leva det liv som den person som har haft det allra bäst av alla på jorden genom tiderna. Leva dennes liv en gång?

4. Inte leva igen efter detta liv. Död helt enkelt.

Med ”död” avser jag efter de liv vi lever nu, död utan citattecken att inte finnas alls.

Obs, frågan har inget med olika religioner, andlighet eller annat sådant att göra utan handlar enbart om att jag är nyfiken på era svar (hur ni tänker kring alternativen).

Vänligen

Fredrik

[Sara Band]

Hej,


Om autensitetn är densamma i alla alternativen kan jag inte tänka mig några argument för att inte välja 3a. Hur skulle man kunna välja bort det bästa av det bästa?

Det skulle ju dessutom kunna vara så att 1a och 3a är detsamma.

SB

[J R Auk]

Nu är jag tråkig och underminerar. Jag mästrar. Men jag tror att du är mäktig nog att det lida.

Livet är kvalitet och inte kvantitet, och det är också ett subjekt sig, dvs sig självt nog. Varför man har proklamerat att vi lider livet, eller drabbas av det.

Frågan är således inte så intressant, även om frågandet i sig är det. Det är nihilism alla dessa frågor om vad vi gör med ett annat liv. Detta är vårt liv och vi lever det. Därför är frågan om hur, den moraliska, så övervägande relevant.


Vi blickar tillbaks! Men måste inte lida!

[freddemalte]

Nu är jag tråkig och underminerar. Jag mästrar. Men jag tror att du är mäktig nog att det lida.

Livet är kvalitet och inte kvantitet, och det är också ett subjekt sig, dvs sig självt nog. Varför man har proklamerat att vi lider livet, eller drabbas av det.

Frågan är således inte så intressant, även om frågandet i sig är det. Det är nihilism alla dessa frågor om vad vi gör med ett annat liv. Detta är vårt liv och vi lever det. Därför är frågan om hur, den moraliska, så övervägande relevant.


Vi blickar tillbaks! Men måste inte lida!

Att du inte tycker att frågan är intressant betyder ju inte att jag inte tycker att ditt svar är intressant. Med andra ord kan du då se det som en "övning i" att vara den andre och utifrån det svara på frågan. Alltså inte begränsa dig till vad du själv tycker är intressant.

Vänligen

Fredrik

[Mr.M]

4a helt solklart, att få förenas med kosmos är vad jag förväntar mig, att få leva igen skulle störa min mening med livet.
leva och dö, thats it.

sen har jag ju min tro på en andlig sida, som inte kan dö. det är ingen religös eller spirituell eller andlig
simpelt bara att det vad jag känner är rätt. även om ingen själ existerar så väljer jag 4an eftersom döden ger livet en mening.

[Minded]

Nu är jag tråkig och underminerar. Jag mästrar. Men jag tror att du är mäktig nog att det lida.

Livet är kvalitet och inte kvantitet, och det är också ett subjekt sig, dvs sig självt nog. Varför man har proklamerat att vi lider livet, eller drabbas av det.

Frågan är således inte så intressant, även om frågandet i sig är det. Det är nihilism alla dessa frågor om vad vi gör med ett annat liv. Detta är vårt liv och vi lever det. Därför är frågan om hur, den moraliska, så övervägande relevant.


Vi blickar tillbaks! Men måste inte lida!

Fan, jag gillar ditt språk.. mäktig är ett härligt ord

För övrigt är posten i sin helhet av god kvalitet

[kort]

Jag skulle välja 2a. Dels för att jag vill leva för evigt och dels för att jag vill känna hur det är att vara alla människor. Men jag undrar, förutsätter du att alla liv är deterministiska och att vi inte har någon fri vilja, alltså ser du det i expreimentet som att alla liv redan är levda? För om man kan välja så påverkar man ju de andra existensernas liv under livstiden och det blir oändliga kombinationer. Oavsett står mitt val kvar. Är allt uträknat in i minsta detalj? Har det redan bestämts hur allt skall ske? Det är mycket möjligt, men jag tror själv att den fria viljan och det förutbestämda på något sätt lever i symbios. Säg att "livet", "universum", "framtid och förflutet" nu täcker ett tidrum av en trollerihatts storlek, men att vi när som helst kan trolla fram lite vad som helst som sedan blir förutbestämt i vår uppfattning, men aldrig i vår vilja och det är den viljan som påverkar "framtiden".

[freddemalte]

Jag skulle välja 2a. Dels för att jag vill leva för evigt och dels för att jag vill känna hur det är att vara alla människor. Men jag undrar, förutsätter du att alla liv är deterministiska och att vi inte har någon fri vilja, alltså ser du det i expreimentet som att alla liv redan är levda? För om man kan välja så påverkar man ju de andra existensernas liv under livstiden och det blir oändliga kombinationer. Oavsett står mitt val kvar. Är allt uträknat in i minsta detalj? Har det redan bestämts hur allt skall ske? Det är mycket möjligt, men jag tror själv att den fria viljan och det förutbestämda på något sätt lever i symbios. Säg att "livet", "universum", "framtid och förflutet" nu täcker ett tidrum av en trollerihatts storlek, men att vi när som helst kan trolla fram lite vad som helst som sedan blir förutbestämt i vår uppfattning, men aldrig i vår vilja och det är den viljan som påverkar "framtiden".

Hej Kort
Min grundfrågeställning är tankt att utgå ifrån att man lever exakt det liv som har levts innan (oavsett variant). Men du får gärna vända och vrida på det och så ser vi vad som kommer ut av det

Vänligen

Fredrik

[Justin Case]

3a. Att efter din ”död” leva det liv som den person som har haft det allra bäst* av alla på jorden genom tiderna. Leva dennes liv (oändligt många gånger)?

Av de alternativ som presenterats skulle jag välja 3a, eftersom jag vill ha så mycket mer lycka än lidande som möjligt sammantaget.

*Vi behöver inte gå in på vad som avses med detta, men troligtvis är det den som har haft det lyckligaste livet med minst lidande och enbart trivts hela tiden. Någon torde ju har varit denna lyckligt lottade. Det går självklart inte att ta reda på, utan är ett antagande.

Jag ser inte varför det antagandet skulle vara nödvändigt. Om (normalt) människor som man idag anser har dött verkligen har dött för gott, d.v.s. om jag har fel i att alla garanterat har evigt liv, men om det redan existerat oändligt många jordar med oändligt många människor (t.ex. genom att oändligt många universa föregått det vi nu lever i), har det visserligen funnits oändligt många ändligt länge levande människor som aldrig i sitt liv haft något lidande alls, utan bara lycka (detta eftersom allt som kan ske redan har skett, givet att vi lever i ett oändligt stort och oändligt gammalt världsallt/multiversum). Men om världsalltet/multiversum bara existerat ändligt länge, är det inte säkert att det ännu hunnit finnas någon människa som bara varit super-superlycklig hela tiden och aldrig lidit. Kanske har det (i det sistnämnda fallet) emellertid funnits människor (som nu är döda) som medfött saknade förmåga att lida och som därför var lyckliga stora delar av livet trots att de aldrig led. Men det är osannolikt att någon av dessa människor i så fall skulle råka vara samma människa som den människa som haft störst överskott av lycka över lidande sammantaget i sitt liv. Det tycks mig ungefär lika osannolikt som om en slumpvis utvald OS-guldtagare i kula skulle råka vara OS-guldtagare i någon annan gren också. De flesta OS-guldtagare är bara OS-guldtagare i en enda gren. Att lyckas uppleva minst lidande av alla människor i världshistorien är en helt annan gren än att lyckas uppleva störst överskott av lycka över lidande av alla människor i världshistorien. En tredje också helt annan gren är att lyckas uppleva mest lycka av alla människor i världshistorien. Den jag helst skulle vilja vara är den med störst överskott av lycka över lidande av alla människor i världshistorien. Jag föredrar t.ex. ett liv med sammanlagt 100 miljarder* hedoner och 10 miljarder dolorer framför ett liv med 70 miljarder hedoner och 0 dolorer, och jag föredrar vilket som helst av dessa båda liv framför ett liv med 200 miljarder hedoner och 190 miljarder dolorer. Det liv jag föredrar behöver alltså varken vara det liv som innehåller mest lycka eller det liv som innehåller minst lidande. Det viktiga är att det är det liv vars differens mellan sammanlagd lycka och sammanlagt lidande är den största. Inte heller kvoten mellan antalet hedoner och antalet dolorer har betydelse för mig. Det är differensen som har betydelse. Jag skulle alltså t.ex. föredra ett liv med 500 miljarder hedoner och 100 miljarder dolorer framför ett liv med 399 miljarder hedoner och 0 dolorer, trots att det sistnämnda livet har en oändligt mycket större kvot av lycka över lidande än det förstnämnda.

När ett livs innehåll av hedoner och dolorer ska multipliceras med oändligheten blir det avgörande hur man ser på hur oändliga mängder ska hanteras tillsammans med ändliga, samt hur stora de oändliga mängder man pratar om är. Om det skulle stå mellan:

(1) Att oändligt många gånger genomleva [ett liv innehållande 500 miljarder hedoner och 100 miljarder dolorer]
och
(2) Att oändligt många gånger genomleva [ett liv innehållande 399 miljarder hedoner och 0 dolorer]

...skulle man kunna tro att (2) är att föredra, eftersom det innebär ett liv med sammanlagt oändligt mycket lycka och inget lidande, medan (1) innebär ett liv med oändligt mycket av bådadera, alltså lika mycket lidande som lycka. Skulle man kunna tro, alltså. Om det sammanlagda antalet hedoner vore lika stort i båda liven skulle jag välja (2). Men är de det? Orden "oändligt många gånger" i de två alternativen ovan måste preciseras. Om de står för exakt samma antal gånger i (1) som det står för i (2), skulle jag välja (1). Jag tänker så här. Varje nytt ändligt liv ger mig ytterligare ett litet lyckoöverskottstillskott om jag väljer (1) jämfört med om jag väljer (2). Detta eftersom 1 dolor per definition är den mängd lidande som 1 hedon nätt och jämnt "neutraliserar" värdemässigt (d.v.s. "gör värd att genomleva"). Alternativ (1) innehåller alltså "400 hedoner netto" per ändligt liv, medan alternativ (2) bara innehåller "399 hedoner netto" per (lika långt (utgår jag från)) ändligt liv. Hur länge jag än har levt, så länge jag bara levt ändligt länge, fortsätter det att visa sig vara bättre och bättre att jag valde (1) framför (2). Om man extrapolerar detta, att det bara visar sig bättre och bättre, till ett oändligt långt liv, får man rimligen att det på oändligt lång sikt (om man skulle kunna/kan leva oändligt länge) skulle visa sig ha varit (eller kommer att visa sig vara) oändligt mycket bättre att man valde (1) än vad det hade varit att välja (2).**

Jag vet att de flesta tänker att (1) och (2) innehåller lika mycket lycka båda två, och att därför (2) är bättre eftersom det till skillnad från (1) inte innehåller något lidande. Men ett sådant tänkande är resultatet av förhastad "avrundning", en förhastad approximering. Man kommer i sitt oändligt långa liv aldrig till någon punkt där de två olika stora och växande mängderna ["mängden lycka i (1) hittills"] och ["mängden lycka (2) hittills"] skulle börja böra behandlas som två exakt lika stora mängder. I vardagen kan det förvisso ofta vara klokt att avrunda jobbigt ojämna tal, t.ex. att avrunda "99 kr" till "100 kr", det underlättar tänkandet och spar tid, och tid är pengar. Men om man gjorde oändligt många sådana avrundningar, så att den där kronan man avrundade bort borde multipliceras med ett oändligt stort tal, skulle den där kronan per tillfälle plötsligt ha betydelse - både enligt dagens samhälles etablerade matematik och enligt min matematik. En krona gånger oändligheten är ju nämligen enligt dagens samhälles etablerade matematik detsamma som 99 eller 100 gånger oändligheten. Enligt min matematik är en krona gånger oändligheten inte detsamma som 99 eller 100 kronor gånger oändligheten, men inte heller oändligt mycket mindre, bara 99 respektive 100 gånger mindre.



*) Jag tar som exempel hedon- och dolormängder i miljardklassen för att harmoniera det med uppfattningen att en hedon är den minst intensiva möjliga och mest kortvariga möjliga förnimbara känsla av lycka eller välbehag, och att motsvarande gäller för en dolor och lidande eller obehag. Under ett liv på 100 år i dagens samhälle torde en genomsnittsmänniska lätt kunna komma upp i sammanlagt många miljarder hedoner och många miljarder dolorer.

Man kan jämföra lycka och lidande med kalcium och järn. Upp till en viss gräns gäller att kroppen kan ta upp mindre av det kalcium man intar ju mer järn man intar vid samma måltid som kalciumet (eller så var det tvärtom, men det spelar ingen roll för resonemanget här). Anta att du har en matvara A som innehåller x gram kalcium och 0 gram järn per 100 gram, och en matvara B som innehåller y gram kalcium och z gram järn per 100 gram. Om och endast om z minus y är en positiv differens som är större än ett visst värde Q, upptar ens kropp mer kalcium om man äter en positiv mängd av B vid samma måltid som man äter 100 gram av A än om man enbart äter 100 gram av A (så länge vi rör oss med rimliga mängder av A och B).

Motsvarande gäller för lycka och lidande, dock med den skillnaden att det inte finns någon absolut övre gräns för hur stora mängder lidande som är acceptabla. Så länge "z minus y är en positiv differens som är större än Q" (i överförd betydelse), är det bara att ösa på med mer och mer lycka, utan gräns (även om det innebär att även lidandet ökar utan gräns) - så länge överskottet av lycka över lidande aldrig i något skede skulle ha kunnat ökas mer med något annat alternativ.



**) Här nedan ett litet tankeexperiment för att ytterligare mer övertygande visa att man inte bör behandla ["oändligheten" gånger var och en av två olika stora ändliga mängder, t.ex. 400 miljarder och 399 miljarder] som en och samma oändligt stora mängd.

Anta hypotetiskt att inavel inte vore skadligt för människoartens gener så länge åldersskillnaden inte är väldigt stor, men att sex över generationsgränserna (oavsett om den är inavel eller inte) tvärtom aldrig ledde till någon som helst avkomma, samt att för all framtid sex vore det enda sättet för människan att fortplanta sig. Anta att bibeln i stort är ren vidskepelse, men att en sak stämmer i den: Adam och Eva var de första människorna på jorden. Anta att de fick fem barn: Kain, Abel och tre döttrar. Anta att varje kvinna därefter alltid får exakt två pojkar och tre flickor i sitt liv, varken mer eller mindre, och att precis alla människor som blir till lever i 100 år per skalle, och att det fortsätter vara på det sättet för all framtid. Kain skaffar barn med en av de tre systrarna, Abel med en annan av dem, och den tredje systern blir ofrivilligt barnlös på livstid (hon är "gudfruktig", så hon förför/våldtar inte Kain eller Abel för att bli med barn). Nästa generation kommer följaktligen att innehålla två på livstid ofrivilligt barnlösa kvinnor, nästa fyra, nästa åtta, och så vidare. När mänskligheten funnits oändligt länge, kommer (i detta tankeexperiment) antalet ofrivilligt barnlösa kvinnor att vara oändligt stort. Emellertid kommer då antalet kvinnor med barn att vara större än antalet ofrivilligt barnlösa kvinnor.

Om vi jämför detta med ett helt annat scenario (från Adam och Eva och framåt) - låt oss nedan kalla detta "det andra scenariot" - där alltid varje kvinna födde exakt en pojke och en flicka i sitt liv, och mänskligheten även i det fallet överlever oändligt länge, skulle antalet kvinnor alltid vara bara en enda i varje generation, även efter oändligt många generationer. Anta emellertid att människan i det här andra scenariot mycket snart lär sig bli odödlig, så att antalet människor ökar hela tiden av den anledningen, trots att det inte föds fler än två barn per par. I det här andra scenariot skulle efter oändligt lång tid visserligen färre kvinnor vara ofrivilligt barnlösa (nämligen noll) än i det förstnämnda scenariot (där antalet ofrivilligt barnlösa kvinnor är oändligt stort), men det skulle även finnas mycket färre lyckliga kvinnor i det andra än i det första scenariot. Om man "kvittade" varje ofrivilligt barnlös kvinna i det första scenariot mot en kvinna med barn i det första (sic!) scenariot, skulle det "finnas kvar" många fler lyckliga kvinnor i det första scenariot även efter den kvittningen, än vad det skulle finnas kvinnor sammanlagt i det andra scenariot, där det alltid bara uppstår en enda ny (lycklig) kvinna för varje ny generation som uppstår. Om vi antar (hypotetiskt) att en genomsnittlig kvinna med barn är ungefär lika lycklig som en genomsnittlig ofrivilligt barnlös kvinna är olycklig, får vi att det första scenariot är bättre, trots att det efter oändligt lång tid producerat en mänsklighet i vilken det finns oändligt mycket lidande orsakat av barnlöshet, till skillnad från i det andra scenariot där inget sådant lidande finns, och trots att det första scenariots mängd lycka och mängd lidande är oändlig med samma kardinalitet, enligt dagens samhälles etablerade matematik.

Om man anser att det är ett problem att antalet människor ökar exponentiellt i det första samhället men inte i det andra, och att mänskligheten i det första scenariot därför torde ha en annan kardinalitet av antal människor efter en oändlig tidsrymd än dito i det andra scenariot, då 2^alef(0)=alef(1), kan man enkelt undkomma det problemet genom att modifiera tankeexperimentet så att antalet kvinnor i det andra scenariot fördubblas för varje generation, d.v.s. att varje kvinna i det andra scenariot får exakt två flickor och en pojke i sitt liv, men utan att några trohetsregler någonsin följs - med följden att i det andra scenariot alla män i varje generation lyckas befrukta alla kvinnor i sin generation, trots att kvinnorna är dubbelt som många som männen. Vad vi än har underförstått för oändlig kardinalitet på "oändligt länge" när vi sagt "efter att mänskligheten existerat oändligt länge" - låt oss kalla den kardinaliteten X - gäller då att antalet människor som är vid liv X år efter Adams och Evas tillblivelse är 2*(2^X)+1 (eller antagligen 2*(2^X)+3 eller 2*(2^X)+4 om man ska vara noga) i det första scenariot, och (2^X)+X i det andra. Enligt dagens samhälles etablerade matematik är dessa två mängder lika stora, givet att X är ett oändligt kardinaltal. Men en "kvittning" av varje hedon mot en dolor i respektive scenario skulle likväl, med min matematik, kunna tänkas avslöja att det första scenariot innehåller ett större överskott av lycka över lidande än vad det andra gör - d.v.s. att det "blir mer lycka över" efter sådan kvittning i det första scenariot än vad det blir i det andra. Detta genom att man efter en sådan kvittning kvittar varje "hedon som blev över" i det första scenariot mot en dito hedon i det andra. Efter en sådan kvittning kan det mycket väl tänkas vara oändligt många "hedoner som blev över" kvar i det första scenariot. Det talar för att det första scenariot vore bättre än det andra, trots att det innehåller oändligt många fler ofrivilligt barnlösa kvinnor och därmed mer lidande, allt annat lika, än det andra scenariot.

[freddemalte]

4a helt solklart, att få förenas med kosmos är vad jag förväntar mig, att få leva igen skulle störa min mening med livet.
leva och dö, thats it.

sen har jag ju min tro på en andlig sida, som inte kan dö. det är ingen religös eller spirituell eller andlig
simpelt bara att det vad jag känner är rätt. även om ingen själ existerar så väljer jag 4an eftersom döden ger livet en mening.

Hej Mr.M
Tack för ett intressant och lite "oväntat" svar. Är du inte nyfiken på alla andras liv (även om du då inte vet om att de levt de andras när du lever ett av dem)?

Vänligen

Fredrik

[freddemalte]

Hej,


Om autensitetn är densamma i alla alternativen kan jag inte tänka mig några argument för att inte välja 3a. Hur skulle man kunna välja bort det bästa av det bästa?

Det skulle ju dessutom kunna vara så att 1a och 3a är detsamma.

SB

Hej Sara Band!

Ja vem vet, du kanske är den lyckligt lottade

Tack för ett intressant svar. Är du inte nyfiken på alla andras liv (även om du då inte vet om att du levt de andras när du lever ett av dem)?

Vänligen

Fredrik

[freddemalte]

3a. Att efter din ”död” leva det liv som den person som har haft det allra bäst* av alla på jorden genom tiderna. Leva dennes liv (oändligt många gånger)?

Av de alternativ som presenterats skulle jag välja 3a, eftersom jag vill ha så mycket mer lycka än lidande som möjligt sammantaget.

*Vi behöver inte gå in på vad som avses med detta, men troligtvis är det den som har haft det lyckligaste livet med minst lidande och enbart trivts hela tiden. Någon torde ju har varit denna lyckligt lottade. Det går självklart inte att ta reda på, utan är ett antagande.

Jag ser inte varför det antagandet skulle vara nödvändigt. Om (normalt) människor som man idag anser har dött verkligen har dött för gott, d.v.s. om jag har fel i att alla garanterat har evigt liv, men om det redan existerat oändligt många jordar med oändligt många människor (t.ex. genom att oändligt många universa föregått det vi nu lever i), har det visserligen funnits oändligt många ändligt länge levande människor som aldrig i sitt liv haft något lidande alls, utan bara lycka [...]

Hej Justin
Tack för ditt utförliga och intressanta svar! Är du inte nyfiken på alla andras liv (även om du då inte vet om att du levt de andras när du lever ett av dem)? Jag vet ju att du strävar efter oändlig lycka, men skulle det ändå inte vara spännande att få vara alla andra människor?

För övrigt, vad avser den om varit den allra lyckligaste personen någonsin, synens ju vara en omöjligt uppgift att ta reda på eftersom man inte kan jämföra så kallade upplevelsekvaliteter, men tror du att det går att empiriskt ta rada på detta? Genom att studera världen (jag pratar inte om ifall det är praktiskt möjligt, för det förstår ju vem som helst att vi inte kan göra djupintervjuer och efterforskningar på alla människor som levt). Jag tänker mig alltså detta utifrån ett teoretiskt perspektiv, är det alltså mjöligt att ta rada på?

Vänligen

Fredrik

[Mr.M]

Hej Mr.M
Tack för ett intressant och lite "oväntat" svar. Är du inte nyfiken på alla andras liv (även om du då inte vet om att de levt de andras när du lever ett av dem)?

Vänligen

Fredrik

Att få uppleva andras känns inte lockande,
Visst är jag nyfiken på andras liv, men jag behöver inte leva deras liv för att veta.
om jag skulle leva allas liv utan att veta om det känns lite 'meningslöst' eller paradoxalt att ta ställning till i nuet eftersom jag då vet att mitt minne kommer 'raderas', och här och nu försvinner meningen med livet som jag ser det.

Det känns lite som att man våldtar andras liv om jag skulle få leva dessa.
eller så kan jag beskriva det som att jag är nöjd med att det är som det är.

[Justin Case]

Är du inte nyfiken på alla andras liv (även om du då inte vet om att de levt de andras när du lever ett av dem)? Jag vet ju att du strävar efter oändlig lycka,

Att säga att jag "strävar efter oändlig lycka" är missvisande. Jag kan tänka mig att oändlig lycka inom ändlig tid inte är fysiskt möjligt att uppnå för ett enda exemplar av en människa, och sammantaget oändlig lycka inom oändlig tid får jag ju automatiskt med tiden i vilket fall som helst om vi är garanterade evigt liv, så jag skulle inte säga att jag "strävar efter oändlig lycka". Jag vill som sagt att mitt liv ska innehålla ett så stort överskott av lycka över lidande som möjligt sammantaget. Detta oavsett om detta innebär "oändlig lycka" eller inte. Sedan är det ytterligare en annan sak om jag verkligen gör allt som står i min makt för förverkligandet av det målet; det gör jag nog inte för det mesta. Men jag anser att jag borde det.

men skulle det ändå inte vara spännande att få vara alla andra människor?

Kanske, men jag tror att varje människa upplever sitt eget liv som mindre spännande, mindre exotiskt, mindre hänförande, än vad man som utomstående betraktare lätt kan tro att det skulle kännas att leva det livet, och jag skulle väl i alternativ 2a och 2b bara vara en person i taget, utan minnen från tidigare liv, och alltså inte kunna jämföra hur det känns att vara en given person med hur det är att vara någon utomstående betraktare som inte har detta liv. Det skulle alltså inte bli mer spännande än vad varje person, som man går igenom att vara, själv upplever sitt liv vara. Vissa människor upplever dock säkert sina liv som mer spännande än vad jag upplever mitt nuvarande, även om jag finner en hel del spänning även i mitt nuvarande liv, och visst skulle det vara spännande att vara de, men om jag har att välja mellan ett ständigt superlyckorus (som den lyckligaste människan som någonsin levat förmodligen levde i) och att ha mindre lycka till förmån för kanske tidvis mer spänning istället - spänning som alltså trots allt inte innebär lika stark lycka som nämnda superlyckorus - skulle jag hellre ta det ständiga superlyckoruset, eftersom jag ser spänning som endast ett medel för att uppnå lycka, inte som något som har egenvärde. Man kan vara lycklig genom att ha spänning, och den lyckligaste människan någonsin kanske faktiskt har en hel del spänning i sitt liv, som en form för lyckan att komma till honom i, men jag skulle alltså inte vara nyfiken på spänningen hos människor som inte är maximalt lyckliga, detta eftersom den spänningen inte skulle ge mig lika mycket lycka som att leva en maximalt lyckligs liv. Att vi är nyfikna på hur andra upplever sina liv är säkert hälsosamt i verkligheten, det lär oss saker och ting som vi har nytta av vid framtida lyckosträvan, men ditt tankeexperiment är så verklighetsfrämmande att den regeln nog inte är applicerbar i det. Om man vet att man kan få det lyckligaste möjliga livet utan att behöva ta reda på hur andra har det, försvinner syftet med att ta reda på hur andra har det. Det syftet är nämligen lyckomaximering, liksom syftet med allt annat som man normalt bör göra är.

För övrigt, vad avser den om varit den allra lyckligaste personen någonsin, synens ju vara en omöjligt uppgift att ta reda på eftersom man inte kan jämföra så kallade upplevelsekvaliteter, men tror du att det går att empiriskt ta rada på detta? Genom att studera världen (jag pratar inte om ifall det är praktiskt möjligt, för det förstår ju vem som helst att vi inte kan göra djupintervjuer och efterforskningar på alla människor som levt). Jag tänker mig alltså detta utifrån ett teoretiskt perspektiv, är det alltså mjöligt att ta rada på?

Om vi kontrafaktiskt någonsin skulle komma att kunna veta 100% säkert att vi hittat materiens minsta byggstenar och att vi lärt oss allt om hur allt fungerar inom ett mycket stort stycke av universum, och även lärt oss så mycket vi någonsin kan lära oss om hur vi maximalt snabbt kan expandera i rymden, lägga under oss mer och mer av universum/multiversum för lyckomaximering, ja då skulle man väl i princip kunna räkna ut vilken som är den mest lyckobringande neurologi de partiklar man har tillgång till skulle kunna sitta kombinerade i, och kombinera så många partiklar som möjligt på det sättet i sin hjärna hela tiden. Då skulle man kanske kunna veta att man är så lycklig som det överhuvudtaget går att vara - tills vidare, under en ändlig tidsrymd. Men man kan aldrig utesluta att det finns saker man inte vet om, saker man inte tänkt på, saker man inte ens skulle kunna tänka även om någon övermänskigt kunnig utomjordisk civilisation föreslog dem, saker som ligger utanför den del av världsalltet man hittills fått kontroll över. Av detta skäl kan det inte finnas en allsmäktig varelse, och av samma skäl kan man nog aldrig veta att man inte skulle ha kunnat bli lyckligare på något annat sätt än det sätt man valde. Förmågan att göra misstag kommer vi alltid att ha, eller i varje fall aldrig kunna slutgiltigt veta 100% säkert att vi för gott gjort oss av med, hur oändligt länge vi än lever.

[Cosmic philosopher]

Hej freddemalte!

Intressanta frågor!  Jag måste först fråga mer i detalj: Alternativ 1a - menas detta att jag kommer att uppleva mitt liv identiskt i minsta detalj - med exakt samma händelseförlopp med exakt samma medmänniskor runt omkring i exakt samma situationer liv efter liv i oändlighet? Där verkligen allt bara upprepas om och om i minsta detalj? Där liv 1 är exakt identiskt i minsta detalj som liv 2,liv3,liv4 osv i det oändliga? Eller finns det något som förändras eller skiljer sig genom liven? Jag gissar att du utgår ifrån att det inte finns här någon kontinuitet,riktning eller utveckling genom dessa jordeliv?

Likaså i alternativ 3a - är det liksom i alt 1a - där man får återuppleva exakt samma händelseförlopp i minsta detalj med exakt samma omgivning och medmänniskor - där alltså jordeliven ser exakt likadana ut i minsta detalj?

Jag vill ställa dessa frågor så jag är klar över vad du menar...innan jag fortsätter...