Den oomkullrunkeliga sanningen

[Johan Ågren]

Rekoj, angående ditt första inlägg så håller jag med. Begreppskonsekvensen är en black om foten. Jag vill ha mycket högre i tak. Tror essensen i den verkliga utmaningen är att tillkämpa sig nya nivåer av förståelse ur ett fritt flöde av impulser och fragment. "Klassiska" begrepp får där ses som sådama fragment, och de är underordnade processen, och i den mån de är klumpiga så får man vrida på dem och titta på dem från andra håll, till synes förvanska dem. Och ska jag vara ärlig så anar jag det akademiska förtrycket och ett exkluderande i detta.

Jag ser också två karaktärstyper av människor: läsare och skrivare. En skrivare Skriver av texter i sitt medvetande, och de är bra på detta. På begäran kan de sedan skriva av detta i tal och text. Det är människor som lär sig räkna multiplikationstabellen inte genom att räkna utan upprepa fraserna som de skrivit av. Man kan komma långt i den akademiska världen med detta, och vikten av detta har betonats i våra skolor. Men det är inte självständiga innovatörer.

En läsare däremot minns inte vad det är han läst och kan inte repetera. Men däremot så omvandlar personen texten till en personlig förståelse, och släpper sedan "redskapet". Personen lär sig inte räkna med fraser, utan lägger hela tiden samman den aktuella informationen genom att visualisera den.

Dessa olika typer ligger i luven på varandra hela tiden. Läsaren minns inte begreppsformuleringarna, utan enbart hur de inverkade på personen, och sedan får personen formulera sig på nytt utifrån sig själv.

Jag minns inga ord Kyrklund förmedlade till mig, men jag "känner honom", har honom vid min sida, och jag har förståelse för de situationer jag möter där detta har betydelse.

[Skogsälvan]

Säger du att nördarna är ap-människor och kufarna är fågel-människor? I så fall förstår jag vad du menar. Nördarna har ju sina specialintressen, vilket alla känner till - vare sig det är grekisk kultur, tintinologi osv. Kufarna är mer egendomliga och man förstår inte alltid vad de pysslar med och varför. Kolla Harald! Vi har hamnat i samma kategori, vad lustigt, eller hur ? Hur är en hybrid, rekoj?

Nej men dumsnut. Det där med fåglar och apor, och nördar och kufar, det var ju två helt olika diskussioner. Men eftersom du är fågel hittar du egna associationer. Ja, du och Harald är samma kategori. Typisk fåglar att råka i luven på varandra. Mycket känsla och stolthet, inte så mycket strukturellt analytiskt tänkande. Lätt att ryka ihop, bra på att hata, bra på att älska.

Det vore förenklat att säga att apmänniska är logik och fågelmänniska känslor/intuition, men det må stämma ungefär. Hybrid.. ja, person som har nära till både logik och känslor då. Det var nog ingen slump att jag nämnde Willy Kyrklund i den här tråden. Han är bland mest hybridiserade person jag kan tänka mig...

Dum snut? Är jag en blåst polis nu också?! Baha, vadå egna associationer? Står ju svart på vitt  :wink:

[David H]

Jag ser också två karaktärstyper av människor: läsare och skrivare. En skrivare Skriver av texter i sitt medvetande, och de är bra på detta. På begäran kan de sedan skriva av detta i tal och text. Det är människor som lär sig räkna multiplikationstabellen inte genom att räkna utan upprepa fraserna som de skrivit av. Man kan komma långt i den akademiska världen med detta, och vikten av detta har betonats i våra skolor. Men det är inte självständiga innovatörer.

En läsare däremot minns inte vad det är han läst och kan inte repetera. Men däremot så omvandlar personen texten till en personlig förståelse, och släpper sedan "redskapet". Personen lär sig inte räkna med fraser, utan lägger hela tiden samman den aktuella informationen genom att visualisera den.

Dessa olika typer ligger i luven på varandra hela tiden. Läsaren minns inte begreppsformuleringarna, utan enbart hur de inverkade på personen, och sedan får personen formulera sig på nytt utifrån sig själv.

Jag minns inga ord Kyrklund förmedlade till mig, men jag "känner honom", har honom vid min sida, och jag har förståelse för de situationer jag möter där detta har betydelse.

Ja, det är bra. Speciellt intressant att du väljer att kalla det "skrivare" och "läsare".

[J R Auk]

Ja det där med skrivare och läsare känner jag väl igen mig i.

Kan knappt hålla något i minnet i tre-fyra minuter. Själva att hålla i minnet skapar nya förståelser och associationer som gör att processen måste tillåtas fortsätta och löpa fritt. Och så är det borta det där som skulle minnas.

Har tänkt mycket på ett fenomen också som jag sett när jag studerat. Där sitter måna olika typer. Ofta folk som antecknar och har sig under föreläsningar. Och ofta får de strålande betyg. Men de kan inte diskutera saken när det beger sig. De kan inte kommentera föreläsningen för att de är upptagna med att skriva.

Själv kan jag inte skriva ner vad någon säger, för då hör jag inte vad de säger. Då skriver jag istället. Men så kan jag å andra sidan alltid kommentera. Alltid!

[Johan Ågren]

Enda gångerna jag har fått höga betyg är då jag har antecknat och återupprepat. Men eftersom jag inte klarar av att minnas textfraser eller siffror så har jag gjort bilder, rebusar och små världar som jag knytit till den abstrakta informationen. Ska jag minnas ett tal så måste jag se siffrorna iförda kläder stå och hålla på med olika saker i olika rum i ett fantiserat hus. Där står "ettan" och kavlar ut en deg vid diskbänken, Tvåan sitter hukad vid bordet, etc. Å andra sidan kan jag minnas hur långa talföljder som helst med denna metod.

Grundskolan var inledningsvis en mardröm med abstrakt information som jag drunknade i. Det vände ungefär i sjuan när jag började kunna applicera mina styrkor på skolans utformning.

[David H]

Ganska fantastiskt hur vi är olika ändå.

Auk,
Jag själv brukar anteckna under föreläsningar i skolan, men för mig har det mest med självdisciplin att göra. Genom att anteckna tvingar jag mig själv att ägna min uppmärksamhet på vad som sägs. Annars kan det lätt bli att jag sitter och dagdrömmer, tänker på helt andra saker (kan iofs hända ändå  :roll: ). Men om jag finner ämnet verkligen intressant, då anser jag inte längre att jag behöver anteckna, då bara lyssnar jag och suger in allt som sägs.
Samma gäller när jag läser skönlitterära böcker, om det är gripande och berörande, bryr jag mig inte om att göra anteckningar. Jag kommer ändå ihåg det jag anser värt att komma ihåg.

Johan,
Fascinerande. Har hört att även de som är allra skickligast på memorera gör på liknande sätt. Såg till exempel en som kunde memorera ordningen på alla korten i en blandad kortlek. Han hittade på en historia där alla korten var inblandade. Själv brukar jag bara dunka in informationen i huvet, tror jag. Är ganska bra på ren memorering. Lärde mig till exempel alla ord på upp till 4 bokstäver i SAOL utan större besvär (sånt man måste kunna som Scrabblespelare ).

[lösdrivaren]

Jag har alltid haft svårt för att ”schematisera” inlärandet. På föreläsningar förde jag aldrig anteckningar, var väl delvis lat och levde mycket på min goda minnesförmåga.
Samma sak med dataprogrammering. Jag har skrivit rätt stora dataprogram men aldrig lärt mej planera detta . Aldrig suttit där med papper och penna och skrivit snygga logiska följdscheman.
Gäller nog att hitta sitt eget sätt som i allt annat.

[Johan Ågren]

Rekoj,

Samma gäller när jag läser skönlitterära böcker, om det är gripande och berörande, bryr jag mig inte om att göra anteckningar.

Precis, som när man har sex, och allt bara stämmer, då brukar jag också hoppa över att göra anteckningar.

[Johan Ågren]

Johan,
Fascinerande. Har hört att även de som är allra skickligast på memorera gör på liknande sätt. Såg till exempel en som kunde memorera ordningen på alla korten i en blandad kortlek. Han hittade på en historia där alla korten var inblandade. Själv brukar jag bara dunka in informationen i huvet, tror jag. Är ganska bra på ren memorering. Lärde mig till exempel alla ord på upp till 4 bokstäver i SAOL utan större besvär (sånt man måste kunna som Scrabblespelare ).

Så du kan börja rabbla det ena ordet efter det andra tills du räknat upp alla ord med fyra bokstäver i SAOL? Det är lite savantvarning ändå.

[Zokrates]

Rekoj,

Samma gäller när jag läser skönlitterära böcker, om det är gripande och berörande, bryr jag mig inte om att göra anteckningar.

Precis, som när man har sex, och allt bara stämmer, då brukar jag också hoppa över att göra anteckningar.

Min fd förde anteckningar EFTER varje samlag med mig, den notoriskt otrogna slynan ville väl veta vem som var far ifall hon blev gravid, smart.

[Johan Ågren]

Rekoj,

Samma gäller när jag läser skönlitterära böcker, om det är gripande och berörande, bryr jag mig inte om att göra anteckningar.

Precis, som när man har sex, och allt bara stämmer, då brukar jag också hoppa över att göra anteckningar.

Min fd förde anteckningar EFTER varje samlag med mig, den notoriskt otrogna slynan ville väl veta vem som var far ifall hon blev gravid, smart.

Ja, eller för att kanske minnas de fina stunderna i sitt liv.

[David H]

Så du kan börja rabbla det ena ordet efter det andra tills du räknat upp alla ord med fyra bokstäver i SAOL? Det är lite savantvarning ändå.

Nej, inte så pass. Jag bara lärde mig alla ord, men inte nödvändigtvis i ordning och inte så att jag skulle kunna rabbla upp alla i rad. De allra flesta kan man ju sen innan, dessa får man ju gratis, men sen finns det ett ju också ett ganska stort antal konstiga ord. Känner ni till exempel igen VÄDD, VÄFT, FLEN, FLAD, GANS, LUE och LUES? Så måste man ha koll på vad som är godkänt av tveksamma ord, typ att MEJL är ok men inte MAIL, både RAVE och REJV ok, och JADÅ är godkänt men inte JODÅ. Kunna alla ord på upp till fyra bokstäver inte så klurigt egentligen, nu finns det de som lärt sig nära alla ord på upp till åtta bokstäver...

[Zokrates]

Rekoj,

Samma gäller när jag läser skönlitterära böcker, om det är gripande och berörande, bryr jag mig inte om att göra anteckningar.

Precis, som när man har sex, och allt bara stämmer, då brukar jag också hoppa över att göra anteckningar.

Min fd förde anteckningar EFTER varje samlag med mig, den notoriskt otrogna slynan ville väl veta vem som var far ifall hon blev gravid, smart.

Ja, eller för att kanske minnas de fina stunderna i sitt liv.

Ähh, dem mindes hon ändå, men det är lite lustigt det där, hon använde ett par markeringar, en för datum, en för initialerna vem hon haft sex med, samt en för hur bra det var på en 5 gradersskala, det var ju så jag kom på henne, jag knäckte koden i hennes dagböcker, ett x för sex, en initial, samt en siffra 1-5, var synd om min dotter då det ledde till skilsmässa iofs.

[Johan Ågren]

Rekoj,

Samma gäller när jag läser skönlitterära böcker, om det är gripande och berörande, bryr jag mig inte om att göra anteckningar.

Precis, som när man har sex, och allt bara stämmer, då brukar jag också hoppa över att göra anteckningar.

Min fd förde anteckningar EFTER varje samlag med mig, den notoriskt otrogna slynan ville väl veta vem som var far ifall hon blev gravid, smart.

Ja, eller för att kanske minnas de fina stunderna i sitt liv.

Ähh, dem mindes hon ändå, men det är lite lustigt det där, hon använde ett par markeringar, en för datum, en för initialerna vem hon haft sex med, samt en för hur bra det var på en 5 gradersskala, det var ju så jag kom på henne, jag knäckte koden i hennes dagböcker, ett x för sex, en initial, samt en siffra 1-5, var synd om min dotter då det ledde till skilsmässa iofs.

Bekräftade hon slutligen eller nekade?

[Zokrates]

Hon satt och ljög, men plötsligt började ljuskronan blinka intensivt ovanför köksbordet, endast den och inte de andra lamporna i köket, varpå hon hejdade sig som om hon blev medveten om att hennes lögner väckte avsky inte bara hos mig, sedan kom bekännelserna sakta krypande fram...