J R Auk skrev:Fur alles und geder!
Det heter:
Jeder für sich und Gott gegen alle.
kalle Ja int fan är jag någon harcore anarkist. Ty för det är jag allt för bekväm. Skönt att gnälla på myndighetsutövning och statlig dito fast när det väl kommer till kritan...nja som med kommunismen.
Det anser väl 99% av Sveriges befolkning. Jag är en vanlig Svensson helt enkelt.
Jag är foglig som ett lamm i kapitalets tjänst.
Äh! Komma och bjäbb gnälla på allting och alla om vad som är rätt och riktigt när det gäller statens förehavande
vad är det för
jävla kackerlacks krypa i skuggorna i skydd av systemet och knapra på dem samma mentalitet
? Ta ställning för fan nån gång?
Som f.d handläggare på Arbetsförmedlingen och numera arbetslös och kör du den privilegierade svennebananstilen
dvs jag är för fin att ta arbete där de inte har guldkanter i toastolen. Du kan få jobb men tackar nej. Fan vad trött
jag blir på detta gnäll. Och jag och andra skattebetalare ska betala ditt uppehälle, när du bevisligen kan få jobb.
Jag har stött på de som verkligen, och nu snackar jag de på marginalerna som
du knappats träffat på, har svårt att få jobb och så ska jag behöva höra på detta gnäll.
Du må vara en rättshaverist och utstråla problem med sociala relationer här på forumet, men jag tror
inte att det är så farligt utan att du kan anpassa dig och fixa ett jobb. Du kör mest ett gnällspel här.
Du vill bara inte. Du trivs som det är och det ska jag behöva pröjsa för. Ja tacka fan för att svenska
folket vill att man ska sänka bidragsnivåerna. Tyvärr går det i slutänden ut över de som verkligen
har det svårt.
En slags systemparasiterade rättshaverist, ja en kackerlacka!
Kolla Auk som gillar det anarkistiska. Jag kan ge mig fan på att han betalade av/betalar av till fogden nu., dvs när det väl kommer till kritan. Fast visst gapa på kan vi ju alla. Att jag hellre har kvar vårt samhällssystem än att jag pläderar införande av kommunism, tja jo, men det är knappast så radikalt.
Det är ju liksom inte det det handlar om, vilket du vid det här laget borde ha insett!
Apropå Marx. Aningens trubbiga klassbegrepp i dagens samhälle. Här är annars än av
mina favoriter. Läs lite av han. Han är riktigt bra:
http://people.dsv.su.se/~jpalme/society/pierre.html ...för övrigt vad du säger i ditt inlägg så kolla en klassisk aforism av Esaias Tegnér....
I Febi värld, i vetande som dikt, är allting klart: klar strålar Febi sol,
klar var hans källa, den kastaliska. Vad du ej klart kan säga vet du ej:
med tanken ordet föds på mannens läppar: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
Gustaf Fröding
Det var i feberns tid — jag drömde det
— jag låg på marken med det ena knät,
hon höll mig pressad hårt i sina slingor.
Som kautschukfjättrar låg det om mitt bröst,
till skrik och rossling blev min röst,
min blick var skymd av etterskummets flingor.
Och dödskall kyla kom i varje lem,
jag var betäckt av slipprigt slem
och för mig själv jag måste vämjas.
En dunkel tanke i min hjärna brann:
det är det lågas makt i människan
— det kan, det skall, det måste tämjas!
Jag tog mig kraft, blev fri, fick luft,
och styrka kom i vilja och förnuft
— det kom som ett beslut: jag skall ej ge mig!
Om också aldrig tryckets pressning hävs,
och till den stund, då andedräkten kvävs,
så skall jag hoppas, skall jag aldrig ge mig!
I samma stund jag sjönk ihop
— jag hörde sorl och bravorop,
och tusen händer klappade applåder.
Jag visste det, i prakt och rikedom
kring brottarbanan satt ju Neros Rom,
betraktande min svaga strid i nåder!
Nog är den tung, en kamp i ensamhet,
som intet väser ser och ingen vet,
men mera tung, när tusen ögon se mig
— att ligga utsträckt med förlamad makt,
ett mål för tusendens förakt,
men ensam än — dock skall jag aldrig ge mig!
Jag gav mig ej, jag reste mig på nytt,
i varje muskel kom den kraft, som flytt
— vad rör det mig, om tusenden bele mig!
Dock sjönk jag åter, hjärtat låg i press,
och "bravo, bravo, nye Hercules",
ljöd folkets hån — dock skall jag aldrig ge mig!