Skolan och lärandet.

[Mr.M]

Jag lyfter denna topic på Fredriks begäran från en annan tråd.

Det handlar om vad och hur man lär ut saker till barnen i skolorna.
Jag har några gånger märkt hur min son fått lära sig att vissa saker är på ett bestämt vis och inte på något annat vis. (många gånger med rena faktafel och tveksamma och bristfällig och metaforer)

Är det en bra metod att påstå att saker är på ett 'absolut' vis och det som är det rätta. Underminerar inte det förståelsen runt det man lär sig ?

Jag ser att provresultaten är det som sätter betygen, och för att få bra betyg så lär man sig utan att direkt ifrågasätta. Det filosofiska tänkandet verkar vara en brist i skolan.

jag kan ta upp många exempel där folk fått goda jobb, bra betyg bara genom att använda sig av denna metodik av 'lärandet' där kunskapen i sig varit andrahands prioriterat. (förbruknings vara)

Eller är metodiken viktigare i arbetslivet än kunskapen och förståelsen i sig ?

Vad och hur ser ni på detta ?

[Mr.M]

För att ha något konkret att prata om så kan vi ta evolutions läran.
Som jag ser det så lär skolan ut denna vetenskap (som ännu är delvis klassad som teori) som det enda rätta.
Jag jämställer denna form av kunskaps lärandet lika illa som att lära ut att kristendom skulle vara det enda sanna.

Samhället, framförallt i Europa ser vetenskapen som absolut och den får stå oemotsagd.
Vi har en övertro på vetenskap i vår del av världen.
och ska vi acceptera att skolor lär ut saker på detta vis ?

Jag själv är tveksam, och det märker jag på min irritation när mina barn berättar vad dom lärt sig.
och jag får själv försöka visa dem alternativa synsätt.

Jag har ansvar som förälder, men jag vill inte lära mina barn saker som ger dom sämre förutsättningar för att få rätt på proven (vilket också har hänt när min son fick underkänt i fysik, och jag säger till dom idag, böckerna i skolan suger men svara som böckerna berättar. Men böcker har ofta fel... detta irriterar mig att vi måste göra fel för att få rätt.

[freddemalte]

Jag lyfter denna topic på Fredriks begäran från en annan tråd.

Det handlar om vad och hur man lär ut saker till barnen i skolorna.
Jag har några gånger märkt hur min son fått lära sig att vissa saker är på ett bestämt vis och inte på något annat vis. (många gånger med rena faktafel och tveksamma och bristfällig och metaforer)

Är det en bra metod att påstå att saker är på ett 'absolut' vis och det som är det rätta. Underminerar inte det förståelsen runt det man lär sig ?

Jag ser att provresultaten är det som sätter betygen, och för att få bra betyg så lär man sig utan att direkt ifrågasätta. Det filosofiska tänkandet verkar vara en brist i skolan.

jag kan ta upp många exempel där folk fått goda jobb, bra betyg bara genom att använda sig av denna metodik av 'lärandet' där kunskapen i sig varit andrahands prioriterat. (förbruknings vara)

Eller är metodiken viktigare i arbetslivet än kunskapen och förståelsen i sig ?

Vad och hur ser ni på detta ?

Mr.M
Roligt att du tog upp tråden!

Som sagt, jag tycker att du lyfter en otroligt intressant och viktig sak här! Var går gränsen mellan det "vi ska" lita på och det "vi ska" förhålla oss skeptiska till när det kommer till den offentliga debatten? Att ha en åsikt, känsla eller upplevelse gällande något för privat räkning är ju en sak, men när det t.ex. kommer till vad som ska läras ut i skolan, vad som är den rätta referensen vid specifika påståenden och vem man egentligen "ska lita på" när det kommer till påstådd fakta om världens beskaffenhet, men hur långt kan skeptisismen egenligen gå? Hur mycket av sunt förnuft och allmän rimlighet måste få gälla och kanske är det så att det (oavsett vad som är "sant" eller inte) som gör våra liv "bättre" är det viktigaste att förmedla etc?

Jag hade en föreläsare (i Växtfysiologi) på universitetet som sa följande innan kursen började:

Citat.

"När jag läste på universitetet var det korvstoppning som gällde, vi skulle kunna alla växtarter och dess namn på latin, trots att vi alla visste att vi skulle glömma dem tämligen direkt. Det går ju faktiskt att slå upp vad de heter i ett lexikon. Min kurs är annorlunda, ni ska få odla växter i olika miljöer, temperaturer, ljusförhållanden, jonkoncentartioner etc och när ni håller på med dessa experiment så garanterar jag er att vid kursens slut kommer ni att kunna tillräcklig många latinska namn för att hantera detta ämne".

Slut på citat.

Och visst var det så. Vi behövde inte hålla på att traggla en massa tråkiga saker utan lärde oss detta "på vägen". Ett annat exempel var när jag läste på Komvux och vår "tråkiga" samhälls- och historielärare var sjuk. Då hade vi en inhoppare som verkligen bokstavligen hoppade in i klassrummet och ropade "vilken ära att få berätta det jag kan för er" varefter han berättade en historia (som fängslade alla) om sin morfar och hans liv när han byggde upp en egen verksamhet och gård. Det intressanta med detta var inte enbart hans historia i sig, utan det faktum att han på ett genialiskt sätt vävt in Sveriges historia och vad som var värt att veta i samhällskunskap i denna berättelse. Inte en enda hänvisning till vår "tråkiga" kurslitteratur. Det inspirerade mig så mycket att jag fortfarande tycker att samhälles- och historiefrågor är mycket intressanta!

Det jag vill ha sagt med detta är att en viktig uppgift för lärare (och föräldrar etc) är att ge barnen (eller vuxna) viljan att söka mer information och att kritiskt granska det de får höra samt att inse hur rimligt något är etc. Vad är hållbart och vad är koherent med övrig information. Nu när vi har tillgång till Internet bör kanske fokus inte enbart vara på att lära ut, utan att lär hur man på ett effektivt och tillförlitligt sätt inhämtar information själv. Vid sidan av detta är det nog inte fel att även arbeta med olika former av filosofiska och värdeteoretiska frågeställningar.

Vänligen

Fredrik

[Mr.M]

Det finns stora skillnader i pedagogik.
De som lär ut med kunskap från arbetslivet och de utan.

De som har arbetat med det dom lär ut vet vad som är viktigt och vad som är oviktigt.
tex sade min sons nuvarande lärare till honom att lär er dessa formler, och glöm dom sen.
ni kommer aldrig i hela er resterande liv att använda en enda av dessa. Men ni måste enligt läroplanen för i år kunna dessa (nästa år kommer dessa formel beräkningar att utgå ur läroplanen)

jag själv gick elprogramet och har aldrig behövt dessa formler när jag reparerat radio apparaturer.
dessa formler är bra att kunna när man ska utveckla nya produkter och är inte målet för gymnasie lärandet.
(men kunskap/verktyg som kommer naturligt när man väl börjar arbeta med att tillverka och utveckla)

vidare har jag haft lärare som skickat på oss böcker i nätverksteknik, osi modellen och massa meningslösa kunskaper skulle tragglas in, vem behöver idag veta hur tcp/ip fungerar i detalj ?, ingen förutom utvecklare.
Idag kommer jag inte ihåg något från hennes utbildning. Pedagoger som sket i läroplanen och utgick från vad som verkligen behövs, är kunskaper jag kommer ihåg.

Du frågar hur kritiska vi ska vara.
Jag tror vi inte är kritiska överhuvudtaget till vetenskapen.
Vetenskapen har nog rätt i temporärt läge, men genom att vara kritisk så utvecklar vi kunskapen,
detta borde inkluderas i skolan likväl. Att lära sig vara mer kritisk.

och jag fick tanken kvalite mot kvantitet i kunskap.
var ska vi dra gränsen vid kvaliteten i kunskap i skolorna ?

Att förstå är nog viktigare än att veta fakta.