freddemalte skrev:Hej Cosmic philosopherTack för ett jätteintressant svar!
Cosmic philosopher skrev:[...]eftersom dödsrädslan finns i mig på något sätt.
Hummmm . . . "dödsrädslan", varför är du rädd för döden? Berätta mer om du har lust.
Hej freddemalte! Bra frågor du ställer!:)
Jag är nog lite rädd för döden eftersom jag inte
vet vad som händer efter döden. Jag vill gärna fortsätta leva och gärna gå vidare mot mina önskningars uppfyllelse som jag inte hann med i detta livet. Därför är jag rädd om det nu inte skulle vara så eftersom jag alltså
inte vet med 100 % säkerhet. Detta okända kan ibland skrämma mig. Men denna osäkerhet kan jag leva med. Det är dock
mycket som jag tycker talar för en logisk fortsättning av livet.
freddemalte skrev:Cosmic philosopher skrev:[...]allra bästa och lyckligaste jordeliv fri från dödsrädslan?
Rent teoretiskt skulle man ju kunna tänka sig det, kanske i ett fall där denna person endast har detta som negativ aspekt i sin tillvaro och resten är helt perfekt, men jag är dock benägen att anta att så inte är fallet (att den som är är den människa som varit lyckligast genom alla tider har lidit av dödsrädsla). Detta baserar jag på att jag själv inte lider av detta men samtidig gissar att jag inte är den personen som genom tiderna är den allra lyckligaste personen (även om det absolut inte är omöjligt så jag triv väldigt bra med mitt liv och sällan upplever något som jobbigt eller besvärande.
Den som är mest lycklig genom de rent materiella värden de samlat ihop under detta jordeliv och är mitt i det av pengar,kändiskap,berömmelse,lyckligt äktenskap med många barn kanske är den som är mest rädd för att förlora detta och alltså är den som är mest rädd för döden. Eller?
Cosmic philosopher skrev:[...]Min hypotes är att ens nästkommande liv kommer att gestalta sig lite annorlunda än den nuvarande - i kraft av ens egna erfarenheter i detta liv. Man drar sig hela tiden till ens önskningar och deras uppfyllelse. Meningen med önskningarna är att dessa ska uppfyllas och kommer att uppfyllas. Ju starkare önskan av t ex bli bra på att teckna - desto mer kommer man automatiskt att rent praktiskt öva sig i att just teckna -och ju mer man upprepar denna manifestation att teckna desto mer erfarenheter på detta område - och desto starkare anlag,talang och genialitet blir följden. Min hypotes är att dessa erfarenheter lagras genom jordeliven. Så länge man håller på med en viss aktivitet - så länge växer anlagen för just denna aktivitet. Slutar man att upprepa denna aktivitet kommer den likt en muskel att successivt degenerera ellet tillbakabildas.
freddemalte skrev:Spännande tankar, hur kommer det sig att du tror att människan återföds? Varför är det inte mer rimligt att anta att det helt enkelt är nya människor som "tar över" "ansvar" för livet på jorden?
Det finns så mycket som vi bevittnar i naturen som går i
kretslopp. Varför skulle inte våra egna liv göra det? Och varför skulle vårt oändliga universum(om det nu är det) endast uppvisa liv på ett enda mikroskopiskt litet klot som nästan försvinner och blir till "nästan ingenting" i det stora hela?
Människorna återföds för att de helt enkelt ska får uppleva alla sina innersta önskningars uppfyllelse. En människa hinner helt enkelt inte med att få alla sina önskningars uppfyllelse under endast
ett jordeliv. Varje människa dör i ett slags ofärdigt tillstånd med många av sina önskningar ouppfyllda,. Jag tror inte det är bara det är den fysiska hungerns,törsten och sexualitetens tillfredställelse som en människa kan eller ska få uppleva här på det jordiska planet. Det gäller alla andra önskningar också. Många av dessa önskningar tar alltså mer tid att få uppfyllda än ett jordeliv. Önskningarna finns inte till för plåga oss. De finns till för ett syfte: För att uppfyllas. Nu kanske någon existentialist här utbrister till mig: "Vad begär du egentligen av livet?". Det kanske kan tyckas att jag inte skulle uppskatta det som finns just här och nu. Inget kan vara mer felaktigt. Det är ju just en slags tro på livets struktur på att
"allt är mycket gott i grund och botten" som jag just
ännu bättre kan uppskatta det jag har här och nu framför mig. Det finns absolut ingen motsättning i detta - tvärtom!
Allt gott,
Cosmic philosopher
