1. när är ett 'offer' (sacrifice), ett bejakande, accepterande, förkastande eller förnekande av (sin egen) tro/identitet?
2. vad 'offrar' du (av din tro/identitet, i mötet med otillräckligheten-i-världen)?
Att 'offra'...
Moderator: Moderatorgruppen
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Att 'offra'...
Hej psyantroppsyantrop skrev:1. när är ett 'offer' (sacrifice), ett bejakande, accepterande, förkastande eller förnekande av (sin egen) tro/identitet?
2. vad 'offrar' du (av din tro/identitet, i mötet med otillräckligheten-i-världen)?
Din fråga (frågor) verkar i någon mening väldigt intressanta och skulle vara roligt att utreda (får jag för mig). Jag måste dock erkänna att jag inte riktigt förstår dem (?). Har du möjlighet att förtydliga frågeställningarna? Kanske med något exempel etc?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
-
Skogsälvan
- Avslutat konto
- Inlägg: 5803
- Blev medlem: 28 jun 2005 18:54
En uppoffring är många gånger en kärlekshandling. Det är t ex kallt och båda fryser, men man överlåter sin jacka till den andre. Man bakar russinmuffins, trots att man själv ogillar russin, men den andre älskar russin osv. Då bejakar och accepterar man kärleken och den man är, men sätter medvetet sig själv i andra hand.
Re: Att 'offra'...
vad innebär 'att offra', vad är offrets funktion - för vem?
...
här kommer en väldigt exprimentell och opedagogisk förklaring från tomma intet:
...
att agera förutsätter att det finns en 'tro' (vi kallar tron för T). det är T som förankrar 'akten' i 'något' (vi kan kalla detta 'något' för N, och 'akten' för A), detta N upplevs vara önskvärt genom T, därav förankras N genom A i T.
det jag försöker peka på är att T inte bara en tro som förankrar akten, utan det finns även något som förankrar T, och detta är vad jag kallar 'offer' (vi kan kalla detta O). Offer är en logisk (men oönskad) konsekvens av akten, men det är även O som förstärker T (genom att O -> T är relation, som bejakande, accepterande, förkastande eller förnekande).
...
vi har alltså, i handlingen:
A - akten (verb)
N - något (noun/nous)
T1(tes1): A -> N
...
men "ovanför" 'A->N', så har vi:
T - tro (på något, kan även förstås som 'subjektet'), som kan förstås som "ett mer sammanbundet" A och N, vilket bildar paret '(A,N)'.
(tro) -> akt -> något:
T2: (A,N) -> A -> N
...
Min tes var att även att akten har ett 'offer' O, som även detta kan förstås som en rekursion.
(tro) -> akt -> något -> (offer, med rekursiv förstärkning av tro), (hur denna funktion skulle kunna se ut har jag ingen aning om, här kommer ett förslag):
T4: (A,N) -> A -> N -> (A,((A,N) -> A -> N))
(upplevelse-av,glass-sug) -> hämta-glass -> glass -> (upplevelse-av-igenkänning-av-glass-sug,(upplevelse-av,glass-sug) -> hämta-glass -> glass)
...
här kommer en väldigt exprimentell och opedagogisk förklaring från tomma intet:
...
att agera förutsätter att det finns en 'tro' (vi kallar tron för T). det är T som förankrar 'akten' i 'något' (vi kan kalla detta 'något' för N, och 'akten' för A), detta N upplevs vara önskvärt genom T, därav förankras N genom A i T.
det jag försöker peka på är att T inte bara en tro som förankrar akten, utan det finns även något som förankrar T, och detta är vad jag kallar 'offer' (vi kan kalla detta O). Offer är en logisk (men oönskad) konsekvens av akten, men det är även O som förstärker T (genom att O -> T är relation, som bejakande, accepterande, förkastande eller förnekande).
...
vi har alltså, i handlingen:
A - akten (verb)
N - något (noun/nous)
T1(tes1): A -> N
...
men "ovanför" 'A->N', så har vi:
T - tro (på något, kan även förstås som 'subjektet'), som kan förstås som "ett mer sammanbundet" A och N, vilket bildar paret '(A,N)'.
(tro) -> akt -> något:
T2: (A,N) -> A -> N
...
Min tes var att även att akten har ett 'offer' O, som även detta kan förstås som en rekursion.
(tro) -> akt -> något -> (offer, med rekursiv förstärkning av tro), (hur denna funktion skulle kunna se ut har jag ingen aning om, här kommer ett förslag):
T4: (A,N) -> A -> N -> (A,((A,N) -> A -> N))
(upplevelse-av,glass-sug) -> hämta-glass -> glass -> (upplevelse-av-igenkänning-av-glass-sug,(upplevelse-av,glass-sug) -> hämta-glass -> glass)
Intressant. Kan ett uppoffring även vara en hathandling?Skogsälvan skrev:En uppoffring är många gånger en kärlekshandling. Det är t ex kallt och båda fryser, men man överlåter sin jacka till den andre. Man bakar russinmuffins, trots att man själv ogillar russin, men den andre älskar russin osv. Då bejakar och accepterar man kärleken och den man är, men sätter medvetet sig själv i andra hand.
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Att 'offra'...
Hej psyantroppsyantrop skrev:1. när är ett 'offer' (sacrifice), ett bejakande, accepterande, förkastande eller förnekande av (sin egen) tro/identitet?
2. vad 'offrar' du (av din tro/identitet, i mötet med otillräckligheten-i-världen)?
Tack för exemplet! Efter att ha läst dina två första inlägg i denna tråd mer än 10 ggr har jag ännu inte riktigt "hittat" pudelns kärna i frågeställningen. Vad är det egentligen du vill veta (du frågar) i frågorna 1. och 2.?
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 141 och 0 gäster