freddemalte skrev:Minded skrev:freddemalte skrev:Om du möter en människa på stan och denna person stoppar dig och säger att hon ÄR Gud, bara hon - ingen/inget annan/annat.
Det skulle hon ha väldigt svårt att övertyga mig om. Om hon hade velat försöka, så hade jag förvisso kunnat lyssna och se hennes bild av saken. Det är nästan alltid lärorikt att lyssna på vad en annan person verkligen tror/känner. Alltså, även om hon antagligen skulle ha fel i sak, betyder inte det att jag inte kan använda visst av vad hon vet till min egen utveckling. Ta det som är gott, och kasta bort det som inte är. Hell, jag kan ha stort utbyte av en 1åring eller en hund.
freddemalte skrev:Hon säger vidare att hon har alla svar på alla frågor och att hon är allt det som alla troende människor på jorden avser när de pratar om eller tänker på Gud (folk skulle dock inte förstå hur det hänger ihop). Hon berättar även att de flesta människor inte fattar (förstår, kan ta till sig) att Gud är en helt vanlig kvinna (hon på gatan) och detta, tillsammans med det faktum att hon vill ha det så, gör att människor inte förtår att hon är Gud. Hon berättar även att alla svar på frågorna är frågan själv men att detta inte heller är något som folk kommer att kunna ta till sig (någon gång).
Se ovan..
freddemalte skrev:1. Tror du att denna kvinna är en galen person med vanföreställningar alternativ ett practical joke etc?
2. Tror du att hon talar sanning och att det faktiskt är Gud du har framför dig?
3. Vilka bevis behöver du för att inse att hon talar sanning eller för att inse att hon inte gör det?
1. kan så vara, oavsett vilket av dem. Men det betyder alls inte att jag inte lyssnar och prövar vad hon säger. Som jag ser det har vi alla vanföreställningar likställda med practical jokes, hela högen. Och så länge jag själv inte vet bättre, har jag egentligen ingenting själv att komma med heller. Då vore det bara irrelevant av mig att förkasta det den andra anför.
2. Inte i den bemärkelse som var sagd, att hon och
enbart hon är det. Nej. Eller sanning, hon kanske tror det, men det är inte korrekt.
3. Hon behöver ge mig (säga/visa) något jag inte ser igenom, ser hur, vet vad, hon gör/säger.
Hej Minded! Supersintressant . . .
Innan jag besvarar dina nedan frågor, så lite förgrund; Mitt perspektiv om gud (eller åtminstone min intention i frågan) är relativt enkelt. Gud är i princip bara en benämning om 'allt' (dvs tydligen också innehållandes logiskt inget). Det är sagt att gud har 100 namn, varav man kan uttala 99 och det 100ade är det korrekta. Hur kan man (i ord) fånga själva fångandet (i orden)? Detta är också ekvivalent med buddismens koan; en teknik för 'keep a dont-know-mind'. Ah, just det - jag anser också att alla religioner är samma, strävar efter samma essens, konvergerar. Och därtill också all vetenskap och all möjlig teknik. Anledningen att jag tror det, är eftersom att alla färdigheter, dvs allting man kan utföra (och i formen du gillade;) sätt in valfritt verb, leder mot ett och samma. Anledningen till att 'anfall är bästa försvar' hypotetiskt skulle vara tekniskt korrekt, är att ett anfall inte längre är ett försvar, perspektivet har liksom kastats om, man ser på saken från motsatt håll. Som sagt, Om det stämmer, vilket kan anses sannolikt i perspektivet att vilja uppnå effektivet i att försvara sig (det bästa [mest sofistikerade i effekt] försvaret är att inte alls behöva försvara sig), så är den bästa tekniken, den som inte längre är en teknik. Detta är istället något annat.
Ytterligare, det finns ingen perfekt teknik, som löser alla situationer (med avseende på att effektivt uppnå ett visst mål). Det är uppenbart i alla teknologier, eftersom det i princip aldrig bara finns ett enda sätt att uppnå ett visst mål på. Jag kan ta mig till ica gåendes, krypandes eller hoppandes - effektiviteten av en teknik beror (alltid) av situationen, av kontexten. Här börjar vi komma in på att allting rent tekniskt är ett, eftersom att om man antar det motstående perspektivet, att skillnad, så förhåller man sig till något medvetet, snarare än verkligheten (en tanke, ide, eller - ett hjärnspöke, som beror av social och kulturell programmering ['det är bra att läsa böcker', 'om man har skrivit en bok så är man per automatik värd att ta på allvar', 'är man chef, så är man en häftig människa', 'droger är dåliga', 'kokain är en drog, och kulturen utövar
inte samma inflytande på medvetandet som en drog (dvs kulturen [tex] är i effekt och funktion likställt med en drog)' osv..])... shit, många paranteser där... Eller i andra ord, om man börjar anta saker, snarare än just uppleva dem i ögonblicket, så har man just (bokstavligt talat) tappat kontaken med verkligheten. Vilket just är drogen (eller dess effekt, funktion, varför det just kallas drog).
*avbrott*
Det som jag anser vara gud, är just kontakten med verkligheten, det där som inte kan fångas i någon beskrivning (benämning, namn). Vilket också är vad konstnärer benämner kreativitet och inspiration, spontanitet. Den högsta nivån av all teknik, är den som föds ur ögonblicket. Detta är tex barnens ärlighet, renhet. Eftersom de inte vet någonting om något, så säger de ibland klockrena saker. De är helt enkelt inte upptagna med att fundera på vilka kläder de ska ha på sig imorgon, så de är i ögonblicket. De är spontana, och reagerar helt i enlighet med sin egen känsla, i intimt (vilket ändå är en underskattning) förhållande till situationen de befinner sig i. De gör inte skillnad på sig själva och sin omgivning - vilket är en manifestation av att allting är ett. Och ur denna grundläggande relativitet, manifesteras i sig deras ärliga och rena intention. De har inga baktankar med att göra något.
Det är sagt att man tränar en färdighet för att sen släppa den. Då är det inte längre en teknik man gör, då är det istället någonting som 'görs genom' en. Man är inte ens alltid medveten om det, man kan tänka på annat - liksom när vi promenerar, går, eller kör bil. Vart tog tiden vägen, för att inte tala om vägen? Man är helt plötsligt bara framme.
På fri hand(!).. Och med medvetenhet om att jag kommer inse mer saker snart, varför det lever och utvecklas - varför det jag nu skrivit inte är korrekt (även om på god väg i en given riktning). Jag kommer förändra min praktik igen. Fråga mig igen om 6 månader, så vet jag bättre. Men jag anser mig fortfarande inte 'veta', eller 'kunna'.
freddemalte skrev:Fråga: Kan det vara så att de som tror på Gud och dessutom försöker komma i kontakt med Gud gör "misstaget" att förvänta sig att denna kontakt är mer än vad den egentligen är?
Det misstaget är enligt mig inte möjligt att göra, eftersom att gud är den högsta nivån av relevans och effektivitet i teknik - oavsett om man just vill uppnå något
eller inte.
freddemalte skrev:För mig som (utifrån ett explicit perspektiv) inte är troende (åtminstone inte vad gäller de beskrivningar jag hittills stött på vad avser fenomenet Gud) framstår just den där strävan efter att söka efter Gud / ha kontakt med Gud som en ganska speciell företeelse - hur ser du på detta?
Se ovan..