Humle o dumle skrämde mig nog också. Hetta han inte Göran Dalhbeck han som presentera dem? Han var en kollega till min farfar som avskydde honom. Vet inte riktigt varför. Nån gammal skogsvaktarfejd eller vem som hade fått skaka kungens hand flest gånger kanske :lol:
Ja vi är väl lite överdiagnosticicerade nuförtiden å andra sidan de som inte vart diagnosticerade förr i tiden fick väl skylla sig själva o dränka sig i ån eller nåt, så det är ju inte bara av ondo.
Jo i flesta forum odyl får man felaktiga svar och folk hänger upp sig på det man tycker är minst intressant :lol: , fast naturligtvis inte här, här är det faktiskt rätt bra måste jag säga, kanske folk här är medvetna om hur svårt det är att uttrycka sig på ett förnuftigt sätt, det är ju trots allt filosofiforum.
Sveriges/Världens framtid, en oundviklig katastrof?
Moderator: Moderatorgruppen
ollega till min farfar som avskydde honom. Vet inte riktigt varför. Nån gammal skogsvaktarfejd eller vem som hade fått skaka kungens hand flest gånger kanske :lol: [/quote]dokido skrev: Humle o dumle skrämde mig nog också. Hetta han inte Göran Dalhbeck han som presentera dem? Han var en k.
Han hette Nils Dahlbeck och sysslade med natur- eller naturvetenskapsprogram i tv:s barndom. Och så detta barnprogram.
dokido skrev: Ja vi är väl lite överdiagnosticicerade nuförtiden å andra sidan de som inte vart diagnosticerade förr i tiden fick väl skylla sig själva o dränka sig i ån eller nåt, så det är ju inte bara av ondo.
Var tid har sina "lösningar". Forna dagars "mobbade barn" kallades " hackkycklingar" och det var något "helt naturligt". Sedan växte dessa kycklingar upp och hade mycket att "ta igen", så de blev t.ex. kända konstnärer eller politiker. Idag kan de mobbade i stället få komma med i någon dokusåpa och få ut nåot slags revansch eller hämnd. Eller bara fixa til något slags balans anonymt på Facebook. Jojo, det går framåt med både det ena och det andra!
dokido skrev: Jo i flesta forum odyl får man felaktiga svar och folk hänger upp sig på det man tycker är minst intressant :lol: , fast naturligtvis inte här, här är det faktiskt rätt bra måste jag säga, kanske folk här är medvetna om hur svårt det är att uttrycka sig på ett förnuftigt sätt, det är ju trots allt filosofiforum.
Ja, här är det rätt bra tycker jag. Ibland ser ämnena så trista och uttjatade ut på startsidan att jag inte orkar gå vidare och skriva. Men ibland tar jag mig samman och går in och läser lite här och där och jag kan då bli lite intresserad och skriver kanske några snuttar.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
dokido skrev:självrannsakan verkar dock lysa med sin frånvaro även här
dock är det 10 ggr värre på andra forum jag vart på
är man det minsta osäker blir man nersablad
iofs kan jag ha fel
det kanske bara handlar om rätt teknik
eller för positiv självbild :wink:
Jag gjorde en intressant erfarenhet på ett annat forum häromdagen. Jag framförde en del kritik av beteendet där men inbegrep mig själv i kritiken. Då fick jag kritik för att inbegrtipa mig själv i kritken då det "gjorde mig oantastlig". Det lustiga var att den personen genom sin kritik visade att jag inte alls var oantastlig! Självkritik och självironi kan alltså tolkas som olika sätt att kunna angripa andra utan att själv riksera få mothugg. Det ses som en pose bara, en falsk attityd.
Självrannsakan kan vara ärligt menad men ändå tolkas som något helt annat - man kan tolka syftet som raka motsatsen, förtäckt kritik av andra, eller ett listigt sätt att berömma sig själv.
Ojojoj, vad det är lätt att fokusera på annat än sakfrågor också. Jag kan t.ex. i levande livet via rösten framför berättigad krikik mot något - och vederbörande vet att det är helt berättigat men vill inte stå för det. Du gör han/hon denna listiga manöver, säger: "Jag tycker du har en otrevlig ton! Måste du låta så arg och aggressiv!" Om jag då faller i fällan och med emfas påpeker: "Försök hålla dig till sakfrågan - skit i den ton du tycker jag har!" "Nu låter du ännu argare! Hur tror du vi skall kunna diskutera något alls när du är så där omotiverat aggressiv!" Och så bidde det inte ens en tumme...
Det finns tusen och en sätt att göra som man vill, manipulera och ha sig, och i vissa öron/ögon verka hur trovärdig som helst!
Skit samma vad man gör ibland faktiskt, omvärlden kan tolka precis som den vill - och få deras tolkning att låta hur trovärdig som helst. Och protesterara man bekäftar man. Protesterar man inte, bekräftar man. Försöker man nyansera, är man full av bortförklaringar. Många sätter likhetstecken mellan förklaring och bortförklaring - om det passar dem där och då.
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Ja, har också hört nåt liknande nån gång. Det är som att man måste argumentera hela tiden. Rätt trist. Netikett.
Ett superforum där okänsligheten är på max är fotoforum. Det blir ofta 2 mot varandra om små tekniska saker och drevet hänger på. Men man lär sig ju efter ett tag, tror jag, att inte engegera sig för mycket.
Ett superforum där okänsligheten är på max är fotoforum. Det blir ofta 2 mot varandra om små tekniska saker och drevet hänger på. Men man lär sig ju efter ett tag, tror jag, att inte engegera sig för mycket.
Re: Sveriges/Världens framtid, en oundviklig katastrof?
psyantrop skrev:Frågan är: vad ska i framtiden hugga hål på dagens masspsykos, om ständig framgångs-rik ekonomisk tillväxt?
Säg det säg det...
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 199 och 0 gäster