Ang. Epikurismen!

[Berguven]

I och med detta inlägg blir jag av med min oskuld här på forumet och tackar därför på förhand för er uppmärksamhet!

Det jag funderar över är följande:
Epikuros hävdade att man bör hålla sig borta från politik och offentligt liv, eller hur? Men alla som någon gång pillrat i någon lärobok känner till att han samtidigt hävdade att man bör söka överenskommelser med andra för att på så sätt säkra sin egen och andras säkerhet samt för att nå "rättvisa". Min fråga blir då, Är det inte precis vad politik till stor del handlar om?

[Johan Ågren]

I och med detta inlägg blir jag av med min oskuld här på forumet och tackar därför på förhand för er uppmärksamhet!

Det jag funderar över är följande:
Epikuros hävdade att man bör hålla sig borta från politik och offentligt liv, eller hur? Men alla som någon gång pillrat i någon lärobok känner till att han samtidigt hävdade att man bör söka överenskommelser med andra för att på så sätt säkra sin egen och andras säkerhet samt för att nå "rättvisa". Min fråga blir då, Är det inte precis vad politik till stor del handlar om?

Han avser väl främst att främja det tillbakadragna livet med de små sammanhållna cirklarna, vilket då inte gynnas av att kasta sig in i "politiken". Betoningen ligger på hanterbarheten; ett praktiskt förhållningssätt. Han torde inte vara emot "politiken" i den mån den är pragmatisk utefter hans övriga maximer.

[Anders]

Han hade mycket vettigt att säga, Epikuros. My kind of guy...

[Berguven]

Anders, jag anar ironi men tycker faktiskt att han hade det. Åtminstone i perspektiv till samtida filosofier.
Så vad du menar Ågren är att Epikuros inte föraktade (kanske fel ordval) politiken i sig, utan verkade för småskalighet, det lilla "samhället" osv.? Mycket möjligt men jag undrar hur han hade sett på vårt samhälle idag och dess framväxt under 1900-talet. Hade jag varit epikuré hade jag nog ändå, trots maxim som "Lev i skymundan", sållat in mig i t.ex. socialdemokratiska led då den bringat en relativ, nationell säkerhet och trygghet (=individuell?). Samtidigt är de ju varandras motpoler i bemärkelsen, kollektivism - individualism.

Eller jag vet inte...

Tack för svar hur som helst!

[Johan Ågren]

Han definierade "politiken" som en antagonist. Det blir ju väldigt svårt att ta sig runt sedan.

[Anders]

Anders, jag anar ironi men tycker faktiskt att han hade det. Åtminstone i perspektiv till samtida filosofier.
Så vad du menar Ågren är att Epikuros inte föraktade (kanske fel ordval) politiken i sig, utan verkade för småskalighet, det lilla "samhället" osv.? Mycket möjligt men jag undrar hur han hade sett på vårt samhälle idag och dess framväxt under 1900-talet. Hade jag varit epikuré hade jag nog ändå, trots maxim som "Lev i skymundan", sållat in mig i t.ex. socialdemokratiska led då den bringat en relativ, nationell säkerhet och trygghet (=individuell?). Samtidigt är de ju varandras motpoler i bemärkelsen, kollektivism - individualism.

Eller jag vet inte...

Tack för svar hur som helst!

Jag var inte alls särskilt ironisk, gillar Epikurismen starkt. Påstår dock inte att alla borde springa omkring och vara Epikureer. Det är bra att det finns folk som vet hur allt skall vara, om alla satt och njöt under korkeken som jag och Epikuros skulle det inte funka. Eller skulle det?

Men visst kan en epikure förhålla sig till politiken som du säger. Man väljer sig ett block och kör racet. Flyger under radarn. Däremot hade vi knappast haft den medellivslängd vi har idag om alla bara lutat sig tillbaka. Men låt dem, duracellkaninerna.

[Berguven]

Intressanta tankar. Förmodligen är det som du säger!
Men är det då inte ansvarslöst att leva under korkeken? Jag tänker att kanske vore det bäst att dela på bördan?
Sex timmars arbetsdag ett steg i rätt riktning?

Jag inser dock att det finns duracellkaniner/genier/karriärister/hjältar (beroende på perspektiv) som inget annat vill än att jobba ihjäl sig. Men i mina ögon framstår dessa som lika ansvarslösa, om inte mer!

[J R Auk]

Anders, jag anar ironi men tycker faktiskt att han hade det. Åtminstone i perspektiv till samtida filosofier.
Så vad du menar Ågren är att Epikuros inte föraktade (kanske fel ordval) politiken i sig, utan verkade för småskalighet, det lilla "samhället" osv.? Mycket möjligt men jag undrar hur han hade sett på vårt samhälle idag och dess framväxt under 1900-talet. Hade jag varit epikuré hade jag nog ändå, trots maxim som "Lev i skymundan", sållat in mig i t.ex. socialdemokratiska led då den bringat en relativ, nationell säkerhet och trygghet (=individuell?). Samtidigt är de ju varandras motpoler i bemärkelsen, kollektivism - individualism.

Eller jag vet inte...

Tack för svar hur som helst!

Jag var inte alls särskilt ironisk, gillar Epikurismen starkt. Påstår dock inte att alla borde springa omkring och vara Epikureer. Det är bra att det finns folk som vet hur allt skall vara, om alla satt och njöt under korkeken som jag och Epikuros skulle det inte funka. Eller skulle det?

Men visst kan en epikure förhålla sig till politiken som du säger. Man väljer sig ett block och kör racet. Flyger under radarn. Däremot hade vi knappast haft den medellivslängd vi har idag om alla bara lutat sig tillbaka. Men låt dem, duracellkaninerna.

Vad baserar du antagandet om medellivslängd på? Och vidare varför är det överhuvudtaget intressant i sammanhanget när vi diskuterar en filosofi som sätter kvalitén som rättesnöre?

Jag tror att ditt antagande beror på att du som de flesta, och framför allt "modernismens ivrare", utgår från 1800-talet. Då tvangs folk in i städer med ökad utsatthet för smittospridning samt dåligt underlag för att själv producera basförnödenheter.

Jag ser det alls inte avgjort att människor lever särskilt längre idag (om vi nu räknar bort de där åren vi kan upprätthålla en "död" människa, men i princip utan liv).

Se vad många referenser det finns till äldre genom tiderna. Platon blev 80 om vi tror på det. Aristoteles 62. Augustinus 76. Hobbes 92. Hume 65. Kant 80 år. Eller är det den vise förunnat och leva långt?

[Algotezza]

Han hade mycket vettigt att säga, Epikuros. My kind of guy...

"Där döden är, är inte jag. Där jag är, är inte döden", sade han för att besvärja sin dödsrädsla.

Men döendet kan vara där jag är... transportsträckan till döden är ju kvar... även om man inte "hamnar" där vid medvetande...

/Algotezza

[mullback]

Algotezza skrev:

även om man inte "hamnar" där vid medvetande...

Undrar vad du baserar detta ditt antagande på? eller är det menat att om bör understrukas?

[Anders]

Jag var inte alls särskilt ironisk, gillar Epikurismen starkt. Påstår dock inte att alla borde springa omkring och vara Epikureer. Det är bra att det finns folk som vet hur allt skall vara, om alla satt och njöt under korkeken som jag och Epikuros skulle det inte funka. Eller skulle det?

Men visst kan en epikure förhålla sig till politiken som du säger. Man väljer sig ett block och kör racet. Flyger under radarn. Däremot hade vi knappast haft den medellivslängd vi har idag om alla bara lutat sig tillbaka. Men låt dem, duracellkaninerna.

Vad baserar du antagandet om medellivslängd på? Och vidare varför är det överhuvudtaget intressant i sammanhanget när vi diskuterar en filosofi som sätter kvalitén som rättesnöre?

Jag tror att ditt antagande beror på att du som de flesta, och framför allt "modernismens ivrare", utgår från 1800-talet. Då tvangs folk in i städer med ökad utsatthet för smittospridning samt dåligt underlag för att själv producera basförnödenheter.

Jag ser det alls inte avgjort att människor lever särskilt längre idag (om vi nu räknar bort de där åren vi kan upprätthålla en "död" människa, men i princip utan liv).

Se vad många referenser det finns till äldre genom tiderna. Platon blev 80 om vi tror på det. Aristoteles 62. Augustinus 76. Hobbes 92. Hume 65. Kant 80 år. Eller är det den vise förunnat och leva långt?

Baserar det på att farmor var föräldralös vid 11 års ålder, hennes föräldrar hade inte dött idag, det hade funnits bot idag. Och de bodde ute på landet. Orkar inte ta fram statistik, men så himla många spädbarn dör inte i Sverige idag, räcker inte det? Och inte var det såna som mej, som helst sitter under korkeken, som möjligggjorde det.´

Och de där rikemanssönerna, som inte stressade med föräldraföretaget (OK Kant var väl inte spetslakan, men han gick ju bara och häckade i sitt universitet hela livet), hade väl chanser klart över medlet... (Hur många humanister kommer från släkter där 8-5 har gällt?)

[Anders]

Han hade mycket vettigt att säga, Epikuros. My kind of guy...

"Där döden är, är inte jag. Där jag är, är inte döden", sade han för att besvärja sin dödsrädsla.

Men döendet kan vara där jag är... transportsträckan till döden är ju kvar... även om man inte "hamnar" där vid medvetande...

/Algotezza

Och jag gillar Epikuros sätt att se på saken där, skit i transportsträckan. Låt lämplig meteorit slå ner i skallen på mig då min tid är ute.

Och förresten, skulle transportsträckan inte ta slut så föredrar jag nog att den har det. Ett slut. Låt vara att jag aldrig skulle veta att den kvarvarande sträckan var kort  :)

[Berguven]

Han hade mycket vettigt att säga, Epikuros. My kind of guy...

"Där döden är, är inte jag. Där jag är, är inte döden", sade han för att besvärja sin dödsrädsla.

Men döendet kan vara där jag är... transportsträckan till döden är ju kvar... även om man inte "hamnar" där vid medvetande...

/Algotezza

Och jag gillar Epikuros sätt att se på saken där, skit i transportsträckan. Låt lämplig meteorit slå ner i skallen på mig då min tid är ute.

Och förresten, skulle transportsträckan inte ta slut så föredrar jag nog att den har det. Ett slut. Låt vara att jag aldrig skulle veta att den kvarvarande sträckan var kort  :)

Word.