Gravt handikappade människor

[nuddle]

Jag har jobbat med handikappade människor
och ofta har jag gett dem mer kärlek än de förtjänar
och med förtjänar menar jag det som är uppenbart

vissa säger "There is no FREE lunch" men hos mig
har det funnits många FREE LUNCHES, där de kunnat
skrika och tråka ut mig gång efter gång, samt där de
fått kärlek såsom man ger till en nära vän, utan någon
som helst anledning uttöver att jag bara VALDE att
vara mer kärleksfull än jag uppenbart BEHÖVDE

men nu ser jag att detta är lite orättvist, för de människor
som inte kan bidra något till andra, är en börda och man
borde inte ägna sitt liv åt dem, eftersom de i det stora hela
hindrar alla att må så bra de bara kan, inget djur i naturen
beter sig på detta vis, och varför skulle en människa göra det

Nej, jag ser det hela som högst onaturligt, och ser inget bra
i att upprätta livet på gravt handikappade människor längre!

[nytt namn]

"Jag har jobbat med människor
och ofta har jag gett dem mer kärlek än de förtjänar", ush!

Jag tycker vi borde bygga en speciell räls, så att vi kan droppa folk så att de åker rätt in i gaskammaren utan att passera gå.

[Mr.M]

Kärlek är inte att få,
kärlek är att ge, oavsett villkor.
kärleken är blind brukar det heta.
Om man älskar mänskligheten så blir man lite av blind.

[Kallekula]

Här har väl polisen något  bra att jobba för. En potentiell mördare uttrycker sina åsikter. Jag kan inte fatta hur SÄPO  kunde missa självmordsbombaren i sthlm som skrev på Facebook.

I övrigt tycker jag det är trist att slå ihjäl människor som inte är som en själv. Humanism har sina fördelar ändock. Trevligare att låta alla leva. Bunt ihop dem bara som Ekborg sa. Dessutom vart går gränsen? Fråga nassen.

.....fast jag misstänker att det var ett sätt att starta en debatt och uttrycker inte trådskaparens egna åsikter....

[Mr.M]

I sena tonåren och en bit framåt ansåg jag själv att naturen skulle ha sin gång,
medicin var meningslöst, handikappade skulle överleva efter deras egen förmåga.

Men, det finns människor som bryr sig om dessa individer som har det svårt,
inte minst deras föräldrar. De är en belastning för många, men om vi börjar slå
ihjäl människor så tappar vi en av pelarna i samhället, moral och empati.
Vi kommer alla att förlora på att inte ta hand om varandra, det är en trygghet för mig som dig att veta att det finns en vård när du skulle behöva..

Med att vägra vård till handikappade av orsak som naturens lopp ska ha sin gång så ska man förvägra alla vård,
sen ser jag att människans empati och omtanke en del av naturen.

[J R Auk]

Äh han har väl en god poäng där. För vad ni inte ser är att han har tvingats genom det ekonomiska systemet att jobba med dessa människor.

Och ni som menar det vara så uppenbart att vi skall ta hand om dem. Gör ni det?

Eller gör ni åtminstone en insats för att de som sköter om handikappade och ger dem stöd skall vara bland de bäst betalda i samhället? Det torde vara rimligt att göra det om ni anser det uppenbart att det är av stort värde att hjälpa de som är utsatta genom sitt handikapp.

Själv har jag aldrig jobbat med handikappade. Eller ens utsatta människor. Men när jag möter människor möter jag dem som människor. Det räcker gott för mig. Och i ett bättre samhälle skulle vi inte tvinga någon att ta hand om någon annan.

Man måste betänka effekterna av alla "humanistiska" ideal vi har i samhället. Jag menar vart går gränsen? Jag vet inte om ni har sett Southpark avsnittet där Christoffer Reeves suger benmärg ur ett foster för att få sina stamceller.

Men vore det till exempel en rättighet att få ta del av odlade foster om den "medicinen" kunde bota en från en sjukdom eller ett handikapp?

Hur mycket skall vi kosta på en person för att "rädda" dem? Som när tidningen skrev med ramaskri om en cpskadad som "bara" fick 72 timmars hjälp i veckan mot tidigare 96 timmar. Och förstå detta rätt. Jag har absolut inget emot att de skulle få det. Men om ni inte själva tar initiativ till att hjälpa människor på det sättet, varför tar ni er rätt att tvinga andra att sörja för det åt er?

Att inte kunna låta människor dö är att förvägra dem allt värde livet kan ge dem.

[J R Auk]

Men, det finns människor som bryr sig om dessa individer som har det svårt,
inte minst deras föräldrar. De är en belastning för många, men om vi börjar slå
ihjäl människor så tappar vi en av pelarna i samhället, moral och empati.
Vi kommer alla att förlora på att inte ta hand om varandra, det är en trygghet för mig som dig att veta att det finns en vård när du skulle behöva.

Så hur sörjer du för vården om andra?

Och vem har snackat om att slå ihjäl människor?

Sen detta med föräldrar. Borde inte föräldrarna vara de första man ålägger att ta hand om sina barn? Varför skall tex en statligt anställd med 100K i lön få se sin avkomma omhändertas av någon med 16K i lön? Är detta inte sinnesbilden för skev fördelning, och tvång?

[Kallekula]

Tja då får väl trådkaparen slå ihjäl dem då om han inte tycker att de har något värde att leva. Han kan väl fortsätta med socialbidragstagare och andra, som jag misstänker trådskaparen anser vara parasiter utan samhällsvärdigt liv.

Bäst att jag slår ihjäl den fan innan han får för sig att ha ihjäl mig.  

[J R Auk]

hindrar alla att må så bra de bara kan

Så du är utilitarist och inte muslim?

, inget djur i naturen beter sig på detta vis, och varför skulle en människa göra det

Hur vet du att inget djur i naturen beter sig på det sättet? Och är inte människan olik djuren även om vi har likheter med dem?

Sen att du inte kan se ett skäl till det gör väl inte att andra inte kan göra det? Så varför formulera dig normativt framför att konstatera att du inte ser skäl till det?

Du ser ett litet frågetecken gör stor skillnad i din sista sats. Som det är nu så söker du påverka andra att inte ta hand om andra. Du påstår något om världen.

[Mr.M]

Men, det finns människor som bryr sig om dessa individer som har det svårt,
inte minst deras föräldrar. De är en belastning för många, men om vi börjar slå
ihjäl människor så tappar vi en av pelarna i samhället, moral och empati.
Vi kommer alla att förlora på att inte ta hand om varandra, det är en trygghet för mig som dig att veta att det finns en vård när du skulle behöva.

Så hur sörjer du för vården om andra?

Och vem har snackat om att slå ihjäl människor?

Sen detta med föräldrar. Borde inte föräldrarna vara de första man ålägger att ta hand om sina barn? Varför skall tex en statligt anställd med 100K i lön få se sin avkomma omhändertas av någon med 16K i lön? Är detta inte sinnesbilden för skev fördelning, och tvång?

Föräldrar tar nog ofta hand om sina barn, men även vuxna blir handiappade.
men om pengar inte räcker till, så ska staten skjuta till med pengar.
om läkarvård är tvunget ska staten bidra med det.
för att staten ska få pengar ska skatter finansiera vården
och för de som tjänar mest pengar ska betala mest i skatt.

ser inget bra
i att upprätta livet på gravt handikappade människor längre!

tolkade det som en hypotes om att man inte ska ge dom vård och med det försämras livskvaliten och många kommer att dö. slå ihjäl var en metafor.

skatter är ett tvång, ingen snack om saken, den drabbar alla som tjänar pengar eller bedriver handel.
men till bilden hör till en skenande utveckling av pengars värden.
detta kan åtgärdas med att höja skatter eller justera lönepåslagen per år.

Att sätta en människas värde utefter pengar känns totalt fel,
vi värderar pengar mer än människors liv, en handikappad har precis lika mycket kännslor som du och jag.

vem ska vi börja med att sluta ge vård ?
stephen hawkins ?, (fast han klarar nog sig undan tack vare sina rikedomar och intelligens)
värre blir det för dom som inte har hans pengar...

[Johan Ågren]

Jag har jobbat med handikappade människor
och ofta har jag gett dem mer kärlek än de förtjänar
och med förtjänar menar jag det som är uppenbart

vissa säger "There is no FREE lunch" men hos mig
har det funnits många FREE LUNCHES, där de kunnat
skrika och tråka ut mig gång efter gång, samt där de
fått kärlek såsom man ger till en nära vän, utan någon
som helst anledning uttöver att jag bara VALDE att
vara mer kärleksfull än jag uppenbart BEHÖVDE

men nu ser jag att detta är lite orättvist, för de människor
som inte kan bidra något till andra, är en börda och man
borde inte ägna sitt liv åt dem, eftersom de i det stora hela
hindrar alla att må så bra de bara kan, inget djur i naturen
beter sig på detta vis, och varför skulle en människa göra det

Nej, jag ser det hela som högst onaturligt, och ser inget bra
i att upprätta livet på gravt handikappade människor längre!

Du kan inte se det som att du fick något värdefullt från dessa människor? Kanske en bekräftelse på din medmänsklighet, en medmänsklighet som skänker en större lycka till alla när den genomsyrar hela mänskligheten oberoende av fysisk förmåga, kön eller annan tillhörighet. En gemensam tanke att vi inte ska börja tänka dessa tankar om åtgärder för att optimera den totala lyckan.

[nuddle]

tack för era svar


Jr Auk och Johan, Mr.M, KalleKulla och nyttnamn


anser ni verkligen att det är värt att bevara livet på människor som uppenbart lider extremt mycket genom hela sitt liv, såsom många gravt handikappade människor gör?  och ofta vill inte dessa människor leva men hålls uppe av de som är omkring dem när det kärvar till?  tycker ni detta är schyst mot dem?



sedan vill jag fråga om någon av er någonsin haft ett jobb med dessa slags människor så ni vet vad jag pratar om under en tid som kan anses börlig att verkligen förstå sig på vad det INNEBÄR att ta hand om dem och vad det innebär för dem att befinna sig i deras position?

[nuddle]

varför borde man INTE uppvisa SAMMA barmhärtighet mot alla slags människor som man gör mot gravt handikappade?
eller har de FÖRTJÄNAR mer barmhärtighet än andra?


samma parallel kan dras till djur, varför ser vi ingen barmhärtighet gentemot djuren?

[Mr.M]

nuddle,
beskriv vad du anser vara gravt handikappade
och beskriv vid vilken nivå lidande berättigar statliga mord. (min tolkning på att inte ge tillgänglig vård)

och jag har inte jobbat med patienter med att ge dom vård, men mitt ex pappa dog i ett handikapp som han hade i många år, han kunde inte tala, förlamad, och ingen visste om han var mottaglig för information.
Förrutom vi, vi märkte stora förändringar av humör när våra barn kom dit och var i närheten av honom.
man kunde känna och se i ögonen en glädje som inte fanns annars.
Sen kände iaf jag hans livs kamp, han fick stegvis tillbaka sin rörelseförmåga genom åren,
hans fru slutade inte hoppas och besökte nog han var dag. vi besökte honom regelbundet, men avståndet var för stort,
han kunde inte få vård hemma, men var periodvis hemma med.


Det är så som jag upplever det,
Sen finns det mentala plågsamma handikap som man har livet ut,
ska vi sluta ge dom hjälp ??,

[Morningstar]

---