Forska på meningen med livet

[nuddle]

Så sant. Ska jag vara ärlig så är jag just nu genomsyrad av uppgivenhet. Risings självmord och problematik känns alldeles för berörande nära mitt eget inre. Min uppgivenhet speglar sig i hans uppgivenhet. Jag känner att jag sviktit mig själv och andra genom att inte ha orkat mer än vad jag gjort. Vet att Rising sken upp under en period här på forumet, och det bekräftades av hans far. Det var så mycket jag skulle göra som jag aldrig gjorde. Jag har inte orkat någonting utan har slutit mig inom mig själv och blivit bitter på det mesta. Samtidigt glöder jag på insidan, jag är inte svart. Och jag tror inte Rising kände sig svart på insidan heller. "I've got a strong urge to fly . But I've got nowhere to fly to. ..."

Johan

jag tycker inte om att du mår som du skriver

du kan komma hit till mig i Göteborg så kan vi prata eller nåt

man lever bara en gång enligt ateister, sedan varar döden för evigt


jag mår själv ganska bra, är glad och sprallig, ibland dåligt, men mestadels bra


du vill flyga
ja det är bra
din själ vill flyga
det tror jag du känner
varför inte låta den börja flaxa med vingarna
genom att släppa ut det som gör ont
i form av tårar[/quote]

[Johan Ågren]

Så långt som möjligt försök ha överseende med de egenheter andra användare uppvisar. "Egenheterna" är oftast ganska ömma och går snabbt i spinn. Det är lite grann som att förhålla sig till PMS. Det går inte att döma en människa utifrån vad en person uppvisar i sin PMS. Det är visserligen en del av människan också men triggar ofta personens sämre sidor. Jag tycker att man ska försöka fokusera på sina medmänniskors bättre sidor då det genererar en mer konstruktiv utveckling. Och så tycker jag att det är viktigt att se till vad som verkligen betyder någonting. Just nu så är jag i ett väldigt avskalat mode.

[nuddle]

Så långt som möjligt försök ha överseende med de egenheter andra användare uppvisar. "Egenheterna" är oftast ganska ömma och går snabbt i spinn. Det är lite grann som att förhålla sig till PMS. Det går inte att döma en människa utifrån vad en person uppvisar i sin PMS. Det är visserligen en del av människan också men triggar ofta personens sämre sidor. Jag tycker att man ska försöka fokusera på sina medmänniskors bättre sidor då det genererar en mer konstruktiv utveckling. Och så tycker jag att det är viktigt att se till vad som verkligen betyder någonting. Just nu så är jag i ett väldigt avskalat mode.

fågelns vind är kärleken johan
den vinden blåser uppåt
upp upp utanför kroppen
till din kosmiska orgasmen
bort från det jordiska

du är bra admin helt klart
försöker alltid dömma rättvist

[Minded]

Johan, läste du mitt första inlägg här i tråden? ..Med poängen just att gå mot det reella.

Jag vet att känslor ibland är som droger, oavsett om någon given känsla eller bara frånvaro av. Om man är inne i något för länge utan avbrott, så tenderar man att sätta skygglappar på sig själv. Och inget fel när det är glatt och gott, men när negativt, depressivt och sånt, så vete fan. Än så länge ser jag ingen anledning att uppmuntra det. Det blir en loop, ur vilken inget gott kan komma. I bästa fall kommer bara inget ont. Som man frågar får man svar. Letar man efter risker, eller letar man efter chanser, liksom.. Visst, ibland är det skönt att vara lack och så, bara man är medveten om det.

Fö; I second vad nuddle säger, du är en god admin.

[Minded]

Så långt som möjligt försök ha överseende med de egenheter andra användare uppvisar. "Egenheterna" är oftast ganska ömma och går snabbt i spinn. Det är lite grann som att förhålla sig till PMS. Det går inte att döma en människa utifrån vad en person uppvisar i sin PMS. Det är visserligen en del av människan också men triggar ofta personens sämre sidor. Jag tycker att man ska försöka fokusera på sina medmänniskors bättre sidor då det genererar en mer konstruktiv utveckling. Och så tycker jag att det är viktigt att se till vad som verkligen betyder någonting. Just nu så är jag i ett väldigt avskalat mode.

Jag utgår från att detta var ditt svar till mig, om vad du gillar att göra.

Och jag tycker ovan låter som att du ändå glömmer bort själva dig själv däri. Visst, det är jävligt intressant och mäktigt att gå mot effektivitet och relevans - men det är inte allt. Man måste fortfarande sova, äta och ha sex Jag älskar tex att äta chips, jävlar vad det är gott! När jag känner mig nere (eller bara inte har något bättre för mig) så kan jag gå och plocka upp en chipspåse och njuta av den. Jag vet att det är irrelevant, blir typ tomt efteråt och så, men vafan, det skiter jag i. Jag hade jävligt kul när jag åt den, eller kul och kul, åtminstone var jag riktigt jävla bra, på bra humör!

Ibland är det sakerna som saknar betydelse, som är de mest betydelsefulla.. Give it a try, you might be surprised. njut i ögonblicket, skit i imorgon för en stund. Vafan, slå en pingla till mig, så går vi och tar en öl. Pma mig så får du mitt nummer. Om du är nykterist så kan du dricka läsk, jag tar mig en öl i alla fall.

Edit, fan, du bor i gävle var det va? Äh, du kommer säkert till sthlm någon gång snart. Annars kan du kanske motivera mig att ta en dagstripp under någon mellandag. Men då får du tamejfan stå för ölen

[Johan Ågren]

Så långt som möjligt försök ha överseende med de egenheter andra användare uppvisar. "Egenheterna" är oftast ganska ömma och går snabbt i spinn. Det är lite grann som att förhålla sig till PMS. Det går inte att döma en människa utifrån vad en person uppvisar i sin PMS. Det är visserligen en del av människan också men triggar ofta personens sämre sidor. Jag tycker att man ska försöka fokusera på sina medmänniskors bättre sidor då det genererar en mer konstruktiv utveckling. Och så tycker jag att det är viktigt att se till vad som verkligen betyder någonting. Just nu så är jag i ett väldigt avskalat mode.

De ord du använder gör mig förvirrad; är detta svar på mina tidigare frågor om vad du gillar att göra?

Nej det var generellt och inte riktat direkt till någon. Impulsen att skriva det uppstod utifrån att jag så ofta ser bra potential upplösas i onödan. Jag har alltid haft en längtan efter en enighet som uppstår i själva viljan till enighet. Olikheter som befruktar snarare än kämpar.

[David H]

Minded,

Ibland får jag intryck av att du har lite dålig koll på läget och missbedömer situationer. Kanske för du är ovanligt intelligent, samtidigt kanske inte så insatt i sociala spelet, hur "allmänt folk" tänker och beter sig? Men det viktigaste är att du är en verkligt god person. Om du var med i Harry Potter hade du hamnat i Gryffindor-skolan, utan tvekan. Du frågade, vad är en verklig vän. Jag tycker du visat att du är en verklig vän, mot Harald bl. a.

[Minded]

Rekoj, vad menar du att jag skulle ha missförstått?

Johan, såg du att jag ändrade mitt inlägg ovan, typ samtidigt som du postade?

[Johan Ågren]

Rekoj, vad menar du att jag skulle ha missförstått?

Johan, såg du att jag ändrade mitt inlägg ovan, typ samtidigt som du postade?

Jo jag så det efter jag skrev. Jag äter både chips och dricker alkohol, men tycker öl smakar bitter medicin. Har väl genen som förstorar upp beska smaker och får dem att smaka illa (gjorde en test en gång där man fick ha en papperslapp dränkt i en viss beska, och där enbart vissa personer kunde uppfatta smaken). Överlag är jag en dubbel person: Jag är ibland en tillbakadragen kuf som sitter och odlar extrem idealism på kammaren. Men jag har också en annan sida där jag är festarrangör (arrangerade rejvpartyn, poesikvällar, mm.). Jag bodde tidigare i kollektiv där det ständigt var ett flöde med en massa människor. Lagade sällan mat ensam, utan det var stora grytor. Under dessa är fick jag träffa väldigt många speciella människor under omständigheter som var utmanande men också väldigt givande. Jag upplever att jag har stor nytta av detta här på forumet. Jag kan se lite människorna bakom de ord som skrivs. Säger någon att jag är "en idiot" tex så kan jag se tillbaka på de situationer där andra kallat mig idiot, eller se till de många konflikter som uppstår mellan människor bara därför vi är olika. Men slutligen kunde ändå alla enas, när vi gjorde det som betydde något på riktigt.

[David H]

Rekoj, vad menar du att jag skulle ha missförstått?

Johan, såg du att jag ändrade mitt inlägg ovan, typ samtidigt som du postade?

Minded, äsch jag vet inte. Jag försökte förklara någon sorts känsla jag hade, kanske träffade fel, what do I know. Du behöver inte fästa vikt vid det.

[Fication]

Ok. Ni vet var jag finns om ni vill ha tag i mig.

[Johan Ågren]

Ok. Ni vet var jag finns om ni vill ha tag i mig.

Ja, vi måste bara leka färdigt först. Jag hör dig Fication.

Jag är inte akademiskt lagd (även om jag har akademiska erfarenheter). Jag är heller inte "professionellt" lagd. Jag är i musiken, poesin och samtalet. Så du skrämmer mig lite. Men jag känner också ett hopp när jag hör att sådana som du börjar jobba innefrån det system jag själv så länge sett som antagonist. Jag är väldigt osäker på om jag slösar bort mitt liv, eller om det är så att jag kämpar för att bevara en liten gnutta genuinitet. Känner att jag simmar ute på djupt vatten och håller det som är brinnande och dyrbart ovanför huvudet. Och så tuffar du förbi med en oceanångare och ropar att du är påväg dit där tankar har verklig betydelse. Att jag inte behöver kämpa utan bara ska få ändan ur vagnen, och använda de redskap som står till förfogande. Dessa redskap är vad mina fiender gjort till vapen, och hur vet jag hur jag kommer att bruka dem? Jag inbillar mig att mitt liv har sett ut om det gjort för att jag ändå har vunnit kampen om min själ, att det har varit värt något. Kanske är du starkare än mig, eller kanske jag försöker hålla i något som är så ömtåligt att jag är rädd att skynda. Jag vet inte längre. Men som sagt just nu kanske är ett undantag.


*

på en spegelblank ocean:

månens kalla ljus

en nöjespark i stål

trevar efter ytspänningen


-

[nytt namn]

... Du förresten är en sådan som står högt på min lista av personer jag skulle vilja rekrytera (än så länge har jag inga pengar att röra mig med, men ge mig ett par år...). Jag försöker bygga upp en bank av kunskap och kompetens. Vi har under våren hållit en doktorandkurs i vuxenutveckling och jag ska strax dra igång en informell scoringgrupp i MHC (hur man bedömer komplexitet i text). Något du skulle vara intresserad av att vara med i? Jag är också med och bygger upp en integral sajt med introduktionsmaterial, nätverkande och forum. Där skulle jag också vilja se dig.

Jag tar det som en komplimang. Just nu fokuserar jag större delen av min tid på att bli frisk, så just nu det är basala saker som äta, sova, träna, osv som kommer först i mitt liv, men när jag börjar må bättre så får jag återkomma.

[Johan Ågren]

Ska jag vara ärlig så är jag just nu genomsyrad av uppgivenhet. Risings självmord och problematik känns alldeles för berörande nära mitt eget inre. Min uppgivenhet speglar sig i hans uppgivenhet.

Det här är riktigt tråkigt att höra..

Jag känner att jag sviktit mig själv och andra genom att inte ha orkat mer än vad jag gjort.

Även om jag respekterar att du känner det här, så vill jag mena att det är en höna av en fjäder. Jag tror att du är en person som har lätt för att vara snäll emot andra, men svårt att ge samma snällhet och värme till dig själv. Här får du förvisso säga till om jag är helt ute och cyklar.

Men ponerat att det stämmer, så ge dig själv en chans.. Du förtjänar det. Hell, du förtjänar flera chanser om.

Vet att Rising sken upp under en period här på forumet, och det bekräftades av hans far. Det var så mycket jag skulle göra som jag aldrig gjorde. Jag har inte orkat någonting utan har slutit mig inom mig själv och blivit bitter på det mesta. Samtidigt glöder jag på insidan, jag är inte svart. Och jag tror inte Rising kände sig svart på insidan heller. "I've got a strong urge to fly . But I've got nowhere to fly to. ..."

Jag tror som sagt inte på att skuldbelägga sig själv. Visst att man kan vara medveten om sina brister och fel, men det är alldeles för (av kultur, här i sverige med jante) lätt att glida för långt in i mörker. Speciellt i den här jävla kylan, jag tror att landet ligger så långt norrut reellt har med saken att göra..

Det kanske låter banalt, men jag försöker förstå dig - har du någonting som du faktiskt gillar att göra? Någonstans som du faktiskt gillar att vara? Någon som du gillar att spendera tid med?

Tack, försöker ta till mig din text så den stärker mig lite. Har överlag svårt för att göra det. Jag har levt ett väldigt intensivt liv och mött mycket extremer. Så överlag så stöter jag inte på mycket nu i livet som jag hajar till på och som väcker min nyfikenhet och förundran. Det är i tystnaden, det enkla, och naturen (som jag inte hittar längre) där jag fortfarande finner livet starkt och intensivt. Jag har också levt ett tillbakadraget familjeliv nu under 11 år, och det är på gott och ont. Har också ett arbete och ansvar att se till att få mat på bordet och att barn kommer till skolan och har gjort läxan och har rena kläder på sig. Just nu känner jag att jag inte orkar blir riktigt bra på något (och även att familjen blir lidande), skulle behöva dela upp mig i fler personer. Kanske jag en gång i början ville ha familjelivet av fel anledning, en enkel lösning som skulle ge mitt liv tyngd och konkret mening. Det blev inte så. Familjelivet har gett mig mycket också, men min uppmärksamhet sträcker sig utanför familjens härd. Jag känner mig inte lugn och trygg i det lilla, utan känner världen runt omkring mig och ser att många av de här filmerna som t.ex "vägen" (recension): http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecens ... -1.1030952 är troliga utvecklingsscenarion.

Så när Rising tar sitt liv så ser jag att en människa som skulle ha hjälpt oss hoppade av för att han kände att "ingen behövde honom". Han kunde inte ta steget längre och se den stora utmaning vi har framför oss och att det råder ett krig större än någonsin tidigare, och att han hade behövts i skyttegravarna. Hade han sett kampen så hade han kanske sett hur hans liv hade fått en helt ny mening. Den här meningen ser jag i mitt eget liv. Om jag inte har ett hopp om att vi kan börja leva på ett annat sätt, och få en annan medmänsklighet, så är jag också "out of here".

Det glädjer mig ändå när Fication kommer förbiseglande med glada tillrop och hopp. Han klarar det kanske, flera av oss kanske klarar det, och kanske vi når fram.

[lösdrivaren]

Social isolering är nog det värsta som kan drabba någon. Ingen lyssnar, ingen hör.  Ensam på ett isflak, vinden styr.