Forska på meningen med livet

[Lufier]

Den här texten är några tusen år gammal men den känns fortfarande aktuell.

1, Om jag talade både människors och änglars tungomål, men icke hade kärlek, så vore jag allenast en ljudande malm eller en klingande cymbal.

2. Och om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet.

3. Och om jag gåve bort allt vad jag ägde till bröd åt de fattiga, ja, om jag offrade min kropp till att brännas upp, men icke hade kärlek, så vore detta mig till intet gagn.

4. Kärleken är tålig och mild. Kärleken avundas icke, kärleken förhäver sig icke, den uppblåses icke.

5. Den skickar sig icke ohöviskt, den söker icke sitt, den förtörnas icke, den hyser icke agg för en oförrätts skull.

6. Den gläder sig icke över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

7. Den fördrager allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.

8. Kärleken förgår aldrig. Men profetians gåva, den skall försvinna, och tungomålstalandet, det skall taga slut, och kunskapen, den skall försvinna.

9. Ty vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk;

10. men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk.

11. När jag var barn, talade jag såsom ett barn, mitt sinne var såsom ett barns, jag hade barnsliga tankar; men sedan jag blev man, har jag lagt bort vad barnsligt var.

12. Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel, men då skola vi se ansikte mot ansikte. Nu är min kunskap ett styckverk, men då skall jag känna till fullo, såsom jag själv har blivit till fullo känd.

13. Så bliva de då beståndande, tron, hoppet, kärleken, dessa tre; men störst bland dem är kärleken.

[nytt namn]

Visst, jag har inga större problem att du inte vill diskutera saken. Jag börjar ha tillräcklig koll på mig själv, och behöver inte ditt direkta gillande. Inte heller Nytt namn's. Ni behöver heller inte svara på det här mitt meddelande om det inte intresserar er.

However, jag riktar mig till de som finner frågan intressant, andra läsare. Och jag är övertygad om att jag hittills har presenterat relevanta grejer. Om ni (fication och nytt namn, eller någon annan för den delen) känner att det kliar i fingrarna vid det här laget, så ser jag ingen anledning att förbjuda er från att kommentera vad jag skriver.

Problemet som jag ser hos dig, och som också var förekommande från Avantgardet, är en ljusskygg "rädsla för absolutism", detta gör att ni vill "relativisera", och jag upplever att er avsikt är att "öppna upp systemet", "få in lite frisk luft i något unket och instängt" för "att hålla systemet levande och dynamiskt".

Men det finns ett problem med detta som jag inte tror du (och Avantgardet) inte inser (och det är att det även finns ett mönster i det du gör). Det "ständiga relativiserandet (med syfte att öppna upp, för att 'frigöra systemet' från 'totalitära' tendenser)" i sig själv blir en ny form av "totalitärt beteende".

Att alltid relativisera, är att hela tiden underordna allt vad andra säger, utifrån sig själv. För enkelhetens skull, kan vi kalla detta för en "härskarteknik".

Vi tar ett exempel på något du sagt:
"Jag skulle snarare gruppera just de här i lite annorlunda följd"

Problemet med detta, är att du vill att allt andra säger alltid ska underordna sig dig och din världsbild.

Ibland kan en spade, vara just en spade, varken mer eller mindre.

...

Tendensen att hela tiden "befria andra" blir ett system att "förtrycka andra".

...

Det Fication gör, är att komma med ett bidrag (under forumdelen "Mötesplatsen"), i form av ett system, utifrån en positiv avsikt, är i första hand INTE att ha en "filosofisk diskussion" angående sitt arbete, utan att "presentera" sitt arbete för oss. Det jag gör är att se Fications bidrag som just det bidrag det är, för vad det är. Här börjar det "klia i fingrarna" för vissa skribenter. Men då måste vi ibland kunna underkasta oss andras perspektiv, att se andras bidrag från vad det är, för dem själva.

Det jag tror Fication vill, är att människor ser vad Fication ser, utifrån hur Fication ser det. Naturligtvis vill han att vi ska ta det han ser, vidare genom utveckling - men detta förutsätter att vi bekräftar Fication i det han ser.

Ser man alltid (eller allt för ofta) ett totalitärt system (eller ett felaktigt system, om du så vill) i det andra säger, så blir man naturligtvis paranoid, man vill inte underordna sig, och därför vill hitta brister - man vill helt enkelt "utveckla" det "invecklade (bidraget)".

Din och Avantgardets gåva, är att kunna se på ett problem, och ta det "till nästa nivå", "vidareutveckla det".

Men ibland när en människa presenterar sitt arbete, så har personen presterat sitt yttersta med att verkligen "få till det", och att vid de tillfällen (då man ansträngt sig till sitt yttersta) INTE få andras uppskattning - blir i längden väldigt frustrerande.

Det är därför jag tillslut blev galen på Avantgardet, i en diskussion så ville han alltid "ha sista ordet". I en diskussion där jag vill kunna välja utgångspunkten GENOM ATT STARTA EN TRÅD, och där STIPULERA "en godtycklig utgångspunkt", så gav han mig aldrig rätten att göra detta - det blev alltid en "hostile takeover" - saker skulle alltid relativiseras: en spade kan aldrig vara (blott) en spade - utan en spade ska alltid vara _allt annat_ utom just en spade..

För mig handlar detta, om att lära sig att FÖRST kunna hantera "tillvarons begränsning", innan man blir för "ivrig" och utvecklar det begränsade.

...

Kritik har sin plats, men även erkännandet har sin plats.


Erkännande handlar inte bara om att kunna se saker så att de överenstämmer med sitt eget perspektiv, utan att se saker utifrån andras perspektiv och kunna se hur det överrensstämmer utifrån den andres perspektiv.

...

Jag har vid flertalet tillfällen pratat om 4 typer av "respons" på (sociala) anspråk: Underkastelse,Acceptans,Refusering,Förnekelse.

Om vi börjar med extremerna Underkastelse och Förnekelse:
Tar vi en religiös fundamentalist, så är det dessa två svar man kan få av en fundamentalist.
Underkastelse----------------+----------------Förnekelse
<-------------------------------+--------------------------->

Antingen behåller man all information, eller så kastar man bort alla information. Behåller man all information så blir man underordnad den som gjorde anspråket (men skapar en positiv relation till personen), förnekar man all information så blir man överordnad den som gjorde anspråket (men skapar en negativ relation till personen).

Gemensamt för dessa två extremer, är att det bara finns plats för 1 lösning: antingen/eller.
Skillnaden är att det är just antingen/eller, världen blir: dualistisk, konfrontativ, exkluderande, osv.

..

Tar vi nästa två former av respons: Acceptans och Refusering.
Acceptans-------+---------Refusering
<-----------------+-------------------->

Dessa svar är mer sofistikerade än de två tidigare, eftersom de är mer komplexa.

Gemensamt för dessa två "intermedier" (intermedie: alltså ej extrem), är att de behåller VISS information, och förkastar VISS information.

Skillnaden mellan Acceptans och Refusering, är huruvida man Accepterar anspråket i Absolut mening, eller i Relativ mening: dvs. 1. accepterar man det någon säger, för att efter accepterandet utveckla det, eller 2. förnekar man viss information, för att "få den att passa" med sin egen information genom att relativisera den?

Acceptansen, gör att man får en positiv relation till personen
och Refuseringen, gör att man får en negativ relation till personen.

Men frågan är här: Vad är viktigast: Samvaron eller Systemet? För mig är samvaron viktigare än systemet, och därför väljer jag acceptansen för refuseringen.


För dig och Avantgardet så tycks systemet vara viktigare, dvs. först måste man förstöra (det förtryckande) systemet, och efter det kommer samvaron naturligt.
För mig är det tvärt om, först måste man enligt mig ha en samvaro, efter det kan man bygga systemet tillsammans.

Språket är, i sig själv, en samvaro.
Det är därför jag ofta börjar med att stipulera mina begrepp - detta för att skapa en begreppsgemenskap - en samvaro. Det som är karaktäristiskt för mina diskussioner mer Avantgardet, är att han aldrig accepterade denna samvaro, begreppen ska alltid relativiseras - samvaron ska alltid refuseras - för att vi ska underkasta oss hans begreppsvärld.

Här har vi ett bra exempel på det: http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?t=6430 . Jag stipulerar något, varpå J R Auk accepterar min stipulation (ser saker från mitt perspektiv) och Avantgardet förnekar mig rätten till att ö.h.t. stipulera, varpå de nästkommande 15 sidorna av diskussion (alltså 300? inlägg) som bygger på det "eviga trotset" - "att inte kunna se en sked för (blott) en sked".

Och ditt inlägg i tråden är ytterliggare ett bra exempel:

Vem är det som anser att religion strikt är konspiration/maktmedel/dumt osv (dvs inte gräsrot/reellt relevant/gott)?

Den som gör det - challenge:
Försvara din ståndpunkt, utan att själv manifestera vad du själv påstår dig förkasta hos religionen.

Jag har här alltså försökt formulera en så "ren" frågeställning som möjligt, varpå du helt refuterar den - och istället kommer med din egen "challange" - men min fråga till dig är då - varför gör du detta? kliar det så mycket i fingrarna? Varför skapar du inte en ny tråd om du inte kan (respektera trådskaparen och kan) hålla dig till ämnet?

...

Tar vi ett exempel på någon, freddemalte, så har han alltid en accepterande respons, varpå en positiv relation mellan användarna bibehålls, samtidigt som nyfikenhet uppmuntras. Det är detta som gör ett forum, eller en annan plattform, kan växa.

Jag menar inte att vi ALLTID ska vara accepterande, tvärt om, jag menar att man ska anpassa sig efter situationen - dvs. att man kan erkänna och bejaka, men att man även kan kritisera - på ett konstruktivt sätt.

Många här på forumet hyllar Avantgardet, men jag själv tycker han gjorde lika mycket skada som nytta, eftersom han skrämde bort många användare .

...

Och till sist, du skriver:

Lufier, jag hann läsa ditt inlägg... och jag kan tänka mig att jag verkar snar att dra slutsatser. Här nedan följer en länk till min i princip sista (och i viss mån även första) dust med nytt namn. Det är utifrån denna jag förhåller mig till honom. Och det är i den här tråden någonstans i slutet som han kör en sån där grej han nyss gjorde här - någon säger emot mig, och han sluter upp bakom och hejar på, utan att alls kunna bemöta mig och mitt sagda.

/Filosofi/Svensk akademisk filosofi - exemplet David Brax/
http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... c&start=90

Länken är till s 8 i tråden, det är där (i slutet på sidan) det hela börjar. Februari i år.

Att jag går in som jag gör, ska förstås ur sitt sammanhang, dvs. det tidigare sammanhanget, dvs. av allt jag presterats på forumet aldrig fått ett erkännande av Avantgardet. Om det var jag som skrämde bort honom från forumet tillslut så står jag för det: "What goes around comes around".

...

Jag såg ett program på tv förut, det handlade om de bästa gymnsieskolorna i Sverige, en av de skolor som varit sämst men som blivit bäst (utifrån objektiva studieresultat hos eleverna) var Glada Hudvikgymnasiet.
Och här är deras värderingar:

Våra värderingar

Glada Hudikskolan är inte en byggnad. Det är en idé om utveckling av unga människor. Denna idé bärs upp och synliggörs genom våra gemensamma, grundläggande värderingar.

Bli den du är

Vi kommer att göra allt för att varje individ ska kunna växa och utvecklas för att sträva efter och uppnå sin egen potential. Vi begär inte att någon skall uppfylla orealistiska förväntningar, men hos oss skall var och en kunna bli allt det som man har förutsättningar att bli.

What goes around comes around

På vår skola möts människor varje dag. Var och en har ett ansvar för hur han eller hon bemöter andra. Genom sitt sätt att agera påverkar man hur andra agerar och därmed hur vår skola fungerar.

En spade är en spade

Hos oss nämner vi saker vid deras rätta namn. Vår energi är för värdefull för att vi skall slösa den på att prata förbi varandra eller tassa runt med halvsagda sanningar.

Ord är billiga, handling kostar

Man kan inte snacka sig ur en situation man handlat sig in i. Ibland är det lättare att säga något, än att faktiskt i handling göra det. I vår skola skall ord och handling följas åt.

Det finns en enorm kraft i våra värderingar. Vi har fått dem genom människor vi mött och den miljö vi befunnit oss i. För att vår skola i längden ska bli framgångsrik krävs en gemensam inre värderingsbas. Vi är ofta beredda att försvara våra värderingar, hårt och envist.

Källa: http://www.gladahudikskolan.se/show/object.asp?oid=724

...

Det handlar om att organisera forumet så att det bidrar till största möjliga utveckling (tyvärr har detta varit svårt, eftersom 1. vi är många som ska tycka till, 2. johan har haft det ytterst ansvaret och kanske, av personliga skäl, inte kunnat vara närvarande), forumet är inte till för att vara en fanclub för Avantgardet eller någon annan.

Vid en punkt hade även jag en fanclub här, men det var aldrig det viktiga för mig, det var viktigare att några få personer som betydde något för mig, brydde sig. Jag slutade skriva här just för att jag blev så bitter på Avantgardet, jag sträckte ut min hand till honom, men han verkade inte vara intresserad av gemenskap, utan han trivdes bra med sin fanclub. Jag har bytt forumnamn ett par gånger, just för att folk inte ska haka sig fast vid min Avatar.

...

[freddemalte]

Hej, eller hej igen!

Jag har varit lite frånvarande från forumet senaste tiden och tänkte ge en liten update på vad jag sysslat med och kommer göra i framtiden.

Jag kommer egentligen från naturvetenskap/teknik-hållet (forskar och undervisar) men jag håller på att komma ut som humanist (också)! Så allt större del av mitt yrkesverksamma liv drar åt filosofi och psykologi, närmare bestämt området vuxenutveckling. Jag och en handfull till håller på att etablera området i Sverige (det finns nästan bara i USA idag), med forskning och högskolekurser. Och själv har jag nyligen inlett ett samarbete med en av de vassaste forskarna från Harvard inom det här området. Det gick till så att jag gav mig in på ämnets diskussionsgrupp och presenterade några egna förslag till tillämpning av en av de befintliga modellerna. Grundaren till modellen tyckte om vad han såg, gav lite input, jag föreslog ett samarbete och vi har sedan dess haft några skype-möten som förhoppningsvis ska resultera i en gemensam artikel och vidare samarbete. (tur att man är van att skriva på forum)

Men det är inte helt lätt att lansera ett sånt ämne, det går inte att läsa sig till för att se den fulla finessen - reflektion, motgångar och intresse för att lära sig sådant som förändrar en i grunden är nästan nödvändiga ingredienser. Men inte desto mindre så kämpar vi oss sakta framåt.

Jag har bloggat ett tag, men nu har jag börjat på allvar gå in i ämnet. Jag ska närmsta tiden introducera de viktigaste teorierna inom området. Jag börjar här:
http://fication.se/2010/11/meningen-med-livet-fragan/
Ni behöver förstås inte hålla med om något, än mindre argumentera för eller emot även om det kliar i fingrarna. Jag håller mig till ett ämne och introducerar den approachen, men det finns andra vägar för de som tycker det verkar bättre.



Så varför skriver jag det här? En anledning är att inspirera alla här till att göra "riktiga grejer" - go professional! Tro på er själva och tro på vad ni kommer fram till när ni tänker, känner och lev efter det. Uttryck det, hur jävla banala era tankar än är! Jag började med att skriva inlägg på forum några år sen och har sen lyckats ta mig till frontlinjen i det område som intresserar mig mest (läs: varit besatt av) och jag är ändå inte den allra vassaste kniven i den här lådan. Det finns flera skribenter här vars inlägg jag uppskattar och fortfarande kämpar med att greppa, folk som Johan, Jimmy, Avant, JRAuk, Skogis, hovnarren, Algotezza osv osv. Eller bara fortsätt skriv här, det är av så stort värde!

Flera ofärdiga tankar och idéer poppar upp i mitt huvud. Själv drömmer jag om att bygga upp en forskargrupp i mitt lärosäte, men det hade också varit ett nytt grepp att försöka sätta folk på olika forum i arbete att klura på aktuella problem, ungefär som när privatpersoner ställde sina datorer tillfoga i SETI-projektet. Det är en enorm resurs som inte kan tämjas, men kanske fokuseras lite då och då!? Det görs ju redan, men inom nya forskningsfält?

Sen vill jag förstås tacka alla här för all inspiration, sporrning och visdom som jag fått ta till mig. Kan jag dela med mig med något så gör jag det gärna!

Ett sista varför, jag läste precis om Rising. Jag hann inte interagera med honom så mycket mer än att jag förstod att han var en person som satte färg på sin omgivning. En sak i det han skrev tidigare grep tag i mig: "Det är problemet med dagens samhälle; det finns inget behov av en längre." Jag lovar, det finns saker att göra - viktiga saker, på riktigt!

Hej Fication

Du skriver att du ska forska på meningen med livet. Det verkar vara en både intressant och roligt uppgift.

Så en stilla undran:

Vems liv? Vilket sorts liv? Livet som ”fenomen” (dvs den subjektiva upplevelsen mellan den så kallade födelsen och den så kallade döden)? Livet sett som den biologiska processen i naturen (DNA, ekosystemet etc)?

Vilken mening? Mening som syfte med livet? Syfte i livet?  Som funktion med livet? Som värde (för någon/ något) – dvs hur det värderas (om det värderas)?

Vilken empirisk metodik har du tänkt dig? Fråga människor av en viss kategori (t.ex. kön, nationalitet, religionstillhörighet, utbildningsnivå etc) eller fråga var och en slumpmässigt (som en SIFO-undersökning) etc? Leta i världen utan att fråga andra? Enbart abstrakt och rationellt tänkande? Gå på känslor? Ta del av vad forskningen visat hittills (det som står skrivet och som andra forskare kommit fram till)?

Vad blir din ontologiska och epistemologiska utgångspunkt (det du förutsätter för att kunna bygga upp din forskning)? Att det religiösa antagandet är en korrekt beskrivning av världen (dvs att det finns en gud)? En ateistisk hållning? En solipsistisk hållning?

Vänligen

Fredrik

[Fication]

Johan, jag tycker Risings krigsliknelse är bra. Men det är svårt att hitta frontlinjen, man hör bara lite diffust muller bakom horisonten. En del springer runt och skjuter vilt i olika riktningar och på varandra, medan de flesta avfärdar det som åska eller något. Det är också svårt att veta vilka vapen man ska ta med sig eller smida på medan man väntar. Jag har valt vapen, dem kommer jag kultivera och redovisa på min blogg. Men det kan lika gärna vara haiku-dikter, medkänsla eller bra infrastruktur som är det som är bäst att satsa på.

Jag har ingen aning, så jag försöker dels mobilisera nätverk av vettiga människor med själen intakt, dels försöka positionera mig så jag kan få någorlunda inflytande. Jag är inte starkare än du, men jag har ett bra nätverk att ta stöd i (som också håller koll på min själ).

[Fication]

Fredrik, I'm on it!

Jag håller på, det är ett forskningsfält som funnits i nästan ett halvt sekel. Jag kommer gå igenom några av modellerna dem förhoppningsvis närmsta veckan. So stay tuned! Det går att prenumerera på bloggen via rss.

Kort sagt handlar det framför allt om epistemologi, kartläggning av hur människor skapar mening på olika sätt och hur detta utvecklas. Inga slutgiltiga sanningar eller svar presenteras, men definitivt en väg framåt. Och jag tycker framför allt det är användbara verktyg att förstå människor, omvärlden och sig själv. Developmental constructivism kan man kalla fältet (med risk att jag ramar in det för snävt) och den modell jag fokuserar på heter MHC.

Vi är några (än så länge alldeles för få) som försöker etablera ämnet här i Sverige. Vi har hållit en kurs för doktorander och ska hålla en kurs till för sådana som är "inne i systemet", men om man har intresse och fallenhet går det alltid att bidra på något sätt.

På rak arm kan jag säga att jag är för dålig på grunderna till vad konstruktivismen är och hur det diskuteras här i landet...

[lösdrivaren]

Lycka till Fication!
Vad var det som gjorde att du släppte det etablerade synsättet?
Är själv lite skeptisk, som alltid till nyfrälsning, men dömmer inte ut.

[Fication]

Jag växte ur det.

[J R Auk]

Härligt Fication! Jag ser att din modell sätter ett slut vid något jag profeterat

Dvs att "vetenskapen" måste vända sig tillbaks till filosofin. Sen kräver det här förstås definitioner av begreppen, men kort kan man säga att jag sett det här som att vetenskapens olika grenar när de har lyckats göra reda för konkreta problem och fortsätter som självverksamheter stöter på det som är mera primärt för filosofin. Det är vad som är meningen med verksamheten tagen abstrakt. Så som vi kan fråga oss meningen med livet egentligen bara när vi inte gör något (meningsfullt) med livet. En slags anti-fråga. En absurditet och en självmotsägelse.

Som läkemedel kommer före symptomen de skall "bota" idag.
Eller nya material före något som materialet är lämpligt till.

Det är självverksamheten som gör det. De urskiljda ämnena som subjekt.

Skall spana på din blogg och se hur det går med utvecklingen.

Får jag fråga dock hur ni ser på det antropologiska objektet, dvs "människan" definierad. Är det något ni utgår från eller något ni avser finna ut. Blev inte riktigt klar på det i din beskrivning.

[Fication]

Härligt Fication! Jag ser att din modell sätter ett slut vid något jag profeterat

Dvs att "vetenskapen" måste vända sig tillbaks till filosofin. Sen kräver det här förstås definitioner av begreppen, men kort kan man säga att jag sett det här som att vetenskapens olika grenar när de har lyckats göra reda för konkreta problem och fortsätter som självverksamheter stöter på det som är mera primärt för filosofin. Det är vad som är meningen med verksamheten tagen abstrakt.

Det här får du gärna utveckla. Du menar att de fortsätter utan att ha något egentligt syfte?

Så som vi kan fråga oss meningen med livet egentligen bara när vi inte gör något (meningsfullt) med livet. En slags anti-fråga. En absurditet och en självmotsägelse.

Kul beskrivning som jag gillar. Ja, det dyker onekligen upp många paradoxer här på olika nivåer. På en nivå är mening verkligen något du kan ta på och leva efter, medan på en annan är det bara tomma begrepp och konstruktioner (man inte längre sitter fast i).

Som läkemedel kommer före symptomen de skall "bota" idag.
Eller nya material före något som materialet är lämpligt till.

Det är självverksamheten som gör det. De urskiljda ämnena som subjekt.

Skall spana på din blogg och se hur det går med utvecklingen.

Please do.

Får jag fråga dock hur ni ser på det antropologiska objektet, dvs "människan" definierad. Är det något ni utgår från eller något ni avser finna ut. Blev inte riktigt klar på det i din beskrivning.

I den mån det finns ett "vi". Om jag förstår frågan rätt så kan man säga att alla varelser organiserar information, och vi gör det med olika grader av komplexitet. Så människan utmärker sig inte så mycket mer än att vi skapar mening och hanterar information mer komplext än andra djur.

Själv gillar jag Tomas Ljungberg skarpt, fast han är ganska magstark. Han beskriver vad som hände psykologiskt när den moderna människan föddes, från jägar-samlartiden till den neolitiska revolutionen. Jag kanske kommer in på honom senare, fast han hör inte riktigt hemma i det här fältet.

[Skogsälvan]

Lycka till, Fication! Fint att du finns  :)

[Fication]

[Skogsälvan]

gånger  :smt049 upphöjt till  :smt049 delat med  :smt049 ... oj, nu blev det lite för svårt att räkna vidare. Du är en skön typ iallafall och det är finemang att du orkar ta dig an projekt likt detta.

[Minded]

Tack, försöker ta till mig din text så den stärker mig lite. Har överlag svårt för att göra det. Jag har levt ett väldigt intensivt liv och mött mycket extremer. Så överlag så stöter jag inte på mycket nu i livet som jag hajar till på och som väcker min nyfikenhet och förundran. Det är i tystnaden, det enkla, och naturen (som jag inte hittar längre) där jag fortfarande finner livet starkt och intensivt.

Tolkar jag dig rätt om du har svårt att ta till dig vad jag skriver på ett för dig stärkande sätt, eftersom att du levt ett intensivt liv och mött många extremer? Samt, är det bara naturen (som är glädjande) du inte längre hittar, eller hittar du inte längre någon av de där sakerna, tystnaden, det enkla också?

Jag har också levt ett tillbakadraget familjeliv nu under 11 år, och det är på gott och ont. Har också ett arbete och ansvar att se till att få mat på bordet och att barn kommer till skolan och har gjort läxan och har rena kläder på sig. Just nu känner jag att jag inte orkar blir riktigt bra på något (och även att familjen blir lidande), skulle behöva dela upp mig i fler personer. Kanske jag en gång i början ville ha familjelivet av fel anledning, en enkel lösning som skulle ge mitt liv tyngd och konkret mening. Det blev inte så. Familjelivet har gett mig mycket också, men min uppmärksamhet sträcker sig utanför familjens härd. Jag känner mig inte lugn och trygg i det lilla, utan känner världen runt omkring mig och ser att många av de här filmerna som t.ex "vägen" (recension): http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecens ... -1.1030952 är troliga utvecklingsscenarion.

Så när Rising tar sitt liv så ser jag att en människa som skulle ha hjälpt oss hoppade av för att han kände att "ingen behövde honom". Han kunde inte ta steget längre och se den stora utmaning vi har framför oss och att det råder ett krig större än någonsin tidigare, och att han hade behövts i skyttegravarna. Hade han sett kampen så hade han kanske sett hur hans liv hade fått en helt ny mening. Den här meningen ser jag i mitt eget liv. Om jag inte har ett hopp om att vi kan börja leva på ett annat sätt, och få en annan medmänsklighet, så är jag också "out of here".

Det glädjer mig ändå när Fication kommer förbiseglande med glada tillrop och hopp. Han klarar det kanske, flera av oss kanske klarar det, och kanske vi når fram.

Det låter hoppfullt på honom, det i sig är inspirerande. Och jag önskar honom all lycka (faktum är att det just var därför jag kommenterade hans inlägg inledningsvis - om han ändå ville ut på den vägen tyckte jag att han skulle vara så bra rustad inför det som han bara kunde. Min enda avsikt var att hjälpa honom att komma längre, inse mer).

[Minded]

Nytt namn, jag ska besvara ditt långa inlägg också. Men just nu orkar jag inte - har sovit för lite och gjort för mycket på sistone. Så, Ill be back.

[Johan Ågren]

Minded, nej du läste min text lite knepigt, vilket är förståligt då jag bara drällde ur mig den. Jag funderade lite kring dina frågor om det fanns något jag gillade att göra.