Hej!
Föreställ dig att du vaknade upp i morgon i din säng precis som vanligt - bara med den skillnaden att du upptäckte längs med morgontimmarna att du inte såg till någon annan människa runtomkring. Du var helt ensam på hela jordklotet.Ingen annan medmänniska någonstans alltså. Men allt annat existerande djurliv och vegetabiliskt liv var som innan och likaså allt annat med affärer,bensinstationer,parker,etc - bara med den skillnaden att du var den enda människan kvar på jorden.
1a) Hur skulle du reagera?
1b) Vad skulle du göra första tiden?
1c) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar?
Föreställ dig situationen som ovan bara med den skillnaden att det även inte längre fanns överhuvudtaget något animaliskt djurliv kvar heller på jordens yta. Du var det enda "djuret" och människa kvar... Det fanns bara vegetabilier kvar på jordens yta. Men det plötsligt "rubbade ekosystemet" utgjorde inget hinder för din forsatta existens på jorden. Du kunde leva på vegetabilier,vegetarisk kost för resten av ditt liv...Och du kunde bli riktigt gammal.
2a) Hur skulle du nu reagera när du upptäckte första morgonen att du var helt själv på jorden - och inga andra djur heller runtomkring?
2b) Vad skulle du göra första tiden?
2c) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar?
Undrar
Cosmic philosopher
Hur hade du reagerat/vad hade du gjort om...?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Cosmic philosopher
- Inlägg: 597
- Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
- Ort: Jämshög
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Re: Hur hade du reagerat/vad hade du gjort om...?
Cosmic philosopher skrev:Hej!
Föreställ dig att du vaknade upp i morgon i din säng precis som vanligt - bara med den skillnaden att du upptäckte längs med morgontimmarna att du inte såg till någon annan människa runtomkring. Du var helt ensam på hela jordklotet.Ingen annan medmänniska någonstans alltså. Men allt annat existerande djurliv och vegetabiliskt liv var som innan och likaså allt annat med affärer,bensinstationer,parker,etc - bara med den skillnaden att du var den enda människan kvar på jorden.
1a) Hur skulle du reagera?
1b) Vad skulle du göra första tiden?
1c) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar?
Föreställ dig situationen som ovan bara med den skillnaden att det även inte längre fanns överhuvudtaget något animaliskt djurliv kvar heller på jordens yta. Du var det enda "djuret" och människa kvar... Det fanns bara vegetabilier kvar på jordens yta. Men det plötsligt "rubbade ekosystemet" utgjorde inget hinder för din forsatta existens på jorden. Du kunde leva på vegetabilier,vegetarisk kost för resten av ditt liv...Och du kunde bli riktigt gammal.
2a) Hur skulle du nu reagera när du upptäckte första morgonen att du var helt själv på jorden - och inga andra djur heller runtomkring?
2b) Vad skulle du göra första tiden?
2c) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar?
Undrar
Cosmic philosopher
Hej Cosmic philosopher
Intressant fråga! Det påminner mig lite om början (enbart början) på filmen 28 dagar senare:
http://vimeo.com/7138423
Påminner även lite om filmen The road just vad gäller ödeskänslan:
http://www.imdb.com/title/tt0898367/
Egentligen tror jag att man (läs: jag) inte kan sätta sig in i detta och att vårt psyke inte är riktigt "gjort för" att klara av en sådan situation. Dessutom känner jag inte mig själv (mitt psyke) tillräckligt för att kunna förutspå min reaktion i en sådan extrem situation.
Men jag ska göra ett försök:
1a) Jag skulle troligtvis till en början anta att det var ett slags skämt av något slag, typ dolda kameran och sedan gradvis (vart efter tiden går) bli mer och mer skärrade och oroad över vart alla tagit vägen. Jag kan tänka mig att tusen tankar skulle gå genom mitt medvetande i olika former blandade med lika många känslor i form av skräck, oro, djup existentiell ångest (av mått och form som inte kan fås under normala omständigheter), sorg över och saknad efter förlorade nära och kära, vänner och bekanta och en viss märklig form av nyfikenhet inför den nya situationen etc. Tankar om allt från rymdvarelser, dimensioner och massor av annat mer eller mindre galet. Jag tror att jag skulle går runt (ungefär som han 28 dagar senare) och ropa efter folk. Jag tror även att jag skulle gå runt med en känsla av att vara iakttagen, att någon (eller några) satt och lurpassade på mig. Jag hade nog funderat på om jag blivit offer för ett galet experiment eller att jag blivit kvarglömd vid någon slags stor evakuering efter en olycka eller något sådant. Jag skulle springa runt till de platser som jag känner, mina föräldrars lägenhet, kompisar och bekanta, jag skulle ringa runt till allt från myndigheter till folk jag känner. Jag skulle ha sökt på nätet och slagit på TV-apparaten. Allt för att hitta information om det jag upplever. Jag antar att jag tämligen snabbt (efter bara några timmar eller någon dag) hade slutat lita på mitt eget förnuft och mina sinnen och antagit att jag fastnat i någon slags galenskap.
1b) Om jag hade klarat av det mentalt (vilket jag betvivlar) så hade jag åkt runt med min bil för att se om det var likadant i alla städer och ute på landet. Sen tror jag att jag hade försökt mobilisera tillräckligt med styrka och energi för att säkerställa min egen överlevnad (givet att jag inte hade blivit så deprimerad att jag tagit mitt liv). Jag hade säkert kört väldigt fort och testat saker man inte "får göra" i det vardagliga, civiliserade livet, typ droger etc. Men fokus hade nog ändå varit på att försöka förstå situationen. Att överleva och att leta efter människor. Men ärligt talat tror jag att jag hade blivet ganska galen och kanske även deprimerad till den grad att jag på något sätt avslutat det hela efter bara några dagar eller åtminstone några veckor. Jag gissar även att jag hade varit väldigt rädd! Rädd för "det som gjort att alla andra människor är borta".
1c) Nä, inget . . . kanske leta upp djur och finna mening med att umgås med dem? Kanske slå mig ner på någon vacker plats och leva där till den dagen jag dör av någon anledning. Jag finner min mening i mitt liv genom umgänget med andra människor så om det inte kan ersättas med umgänget med djur, ja då skulle jag antagligen förtvina bort mentalt och möjligtvis leva kvar som en slags apatisk zombie och med insikten om att solipsismen kanske ändå var den sanna beskrivningen över hur världen är beskaffad. Jag kan även tänka mig att dikotomin "yttre- och inre värld" delvis hade suddats ut och att livet hade blivet mer drömlikt och att subjekt och objekt hade blivit "ett".
2a) Se 1a.
2b) Se 1b.
2c) Samma som 1c. men jag skulle antagligen dö snabbare då även umgänget med djur uteblir (givet att jag inte börjar hallucinera fram karaktärer att umgås med - ungefär som han i filmen Cast away).
http://www.imdb.com/title/tt0162222/
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Efter att ha misslyckats med att hitta andra människor
- försöker jag se det positiva i det hela, och börjar plundra varuhusen, samlar på rikedomar, bilar,
vilket ju är löjlig - allting står ju till ens förfogande.
- tröst-äter/dricker jag mig till döds, och om jag överlever det.
- skapar jag massa låtsasvänner, och så småningom även låtsasfiender,
sen kan de slåss med varandra.
Jag antar att det ursprunglige jaget suddas ut så småningom i brist på verklig kommunikation,
reducerat till den som sköter om ätandet, kvar blir bara låtsasmänniskorna.
Burkmaten räcker visserligen i åratal, men jag börjar nog snart odla mat.
Jag (någon inom mitt splittrade jag) blir även konstnär, och skördar beundran.
Djuren (om de finns, annars uppfinner jag de) håller mig sällskap,
jag lär mig att prata med de, och de förstar vad jag har att berätta.
Jag lär mig prata med träd och buskar också.
En stuga med vedkamin och utedass behövs, och åkerareal.
Jag fixar el på något sätt, sen kan jag se på video.
Sen halkar jag en dag eller blir sjuk, och behöver hjälp,
men det kommer ingen hjälp, och så dör den siste människan.
+++
Sen kan man ju spekulera om den naturlige förklaringen till att alla människor har försvunnit.
1. De kanske aldrig har existerat på denne värld, du blev strandsatt på en folktom och övergiven värld,
och alla dina minnen av möten med människor är dina egna påhitt.
2. Ett virus utvecklat på ett militärt laboratorium, eller ett som fallit ner med en meteor
har dödat alla och upplöst deras kroppar spårlöst när du sov, och du var den ende som var immun.
3. En icke-jordisk civilisation har kidnappat alla under natten, men de missade dig,
på grund av...
4. Du dog under den natten, och nu har du gått vilse i din döende hjärna.
5. Du har alltid varit den ende människan, de andra människor var bara datorsimulationer,
och nu har datorsimuleringen upphört.
6. Allting inklusive dig är en datorsimulering, och allt kan hända.
7. Du är fjärilen som drömde att den var en människa som drömde att
den var en fjäril som drömde att den var en människa.
- försöker jag se det positiva i det hela, och börjar plundra varuhusen, samlar på rikedomar, bilar,
vilket ju är löjlig - allting står ju till ens förfogande.
- tröst-äter/dricker jag mig till döds, och om jag överlever det.
- skapar jag massa låtsasvänner, och så småningom även låtsasfiender,
sen kan de slåss med varandra.
Jag antar att det ursprunglige jaget suddas ut så småningom i brist på verklig kommunikation,
reducerat till den som sköter om ätandet, kvar blir bara låtsasmänniskorna.
Burkmaten räcker visserligen i åratal, men jag börjar nog snart odla mat.
Jag (någon inom mitt splittrade jag) blir även konstnär, och skördar beundran.
Djuren (om de finns, annars uppfinner jag de) håller mig sällskap,
jag lär mig att prata med de, och de förstar vad jag har att berätta.
Jag lär mig prata med träd och buskar också.
En stuga med vedkamin och utedass behövs, och åkerareal.
Jag fixar el på något sätt, sen kan jag se på video.
Sen halkar jag en dag eller blir sjuk, och behöver hjälp,
men det kommer ingen hjälp, och så dör den siste människan.
+++
Sen kan man ju spekulera om den naturlige förklaringen till att alla människor har försvunnit.
1. De kanske aldrig har existerat på denne värld, du blev strandsatt på en folktom och övergiven värld,
och alla dina minnen av möten med människor är dina egna påhitt.
2. Ett virus utvecklat på ett militärt laboratorium, eller ett som fallit ner med en meteor
har dödat alla och upplöst deras kroppar spårlöst när du sov, och du var den ende som var immun.
3. En icke-jordisk civilisation har kidnappat alla under natten, men de missade dig,
på grund av...
- a. deras gyllene regel: lämna alltid någon kvar som kan berätta historien
- b. just den natten sov du med aluminiumfolie runt huvudet, och var därmed osynlig
- c. att det är du som var deras uppdragsgivare
- d. att de ville bara ha de bästa
4. Du dog under den natten, och nu har du gått vilse i din döende hjärna.
5. Du har alltid varit den ende människan, de andra människor var bara datorsimulationer,
och nu har datorsimuleringen upphört.
6. Allting inklusive dig är en datorsimulering, och allt kan hända.
7. Du är fjärilen som drömde att den var en människa som drömde att
den var en fjäril som drömde att den var en människa.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
-
Cosmic philosopher
- Inlägg: 597
- Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
- Ort: Jämshög
Hej igen!
Tack freddemalte och Jörgen för era intressanta inlägg! Och tack freddemalte för filmlänkarna du skickade med!
Och nu till ett par ännu flera scenarion :wink: :
Föreställ dig nu att du vaknade upp en morgon i din säng precis som vanligt. Men på morgontimmarna upptäckte du till din minst sagt stora fasa att det motsatta könet var helt spårlöst försvunnen från jordens yta. Allting annat var kvar och sig likt som innan. Men det minst sagt stora skillnaden var att det motsatta könet i alla sina åldrar inte existerade längre. Du hade bara människor med samma kön att umgås med och vara tillsammans med. (Men de båda könen existerade i djurriket).
3a) Hur skulle du nu reagera?
3b) Vad skulle du göra första tiden?
3c) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar?
Tänk dig nu istället att du vaknade upp en morgon och upptäckte längs med morgontimmarna till din minst sagt stora förvåning att just du var den enda människa kvar av ditt eget kön. Alla andra människor runtomkring på jordens yta var av det motsatta könet!! Barn,ungdomar,vuxna och åldringar av det motsatta könet!! Så de hade bara dig kvar att "slåss om"... Alla människor med samma kön som du hade plötsligt spårlöst totalt försvunnit från jordens yta! (Men båda könen existerade fortfarande i djurriket)
4a) Hur hade du nu reagerat först?
4b) Vad hade du gjort första tiden?
4c) Tror du att du nu hade svårt för att vara din käresta trogen? Tror du att du hade vikit för frestelsen att prova andra partners sexuellt? Nu "slogs" ju i hel värld om att få "ha dig" som partner/sexuelpartner...
4d) Hade du velat ha så många barn som möjligt - just för att det med större sannolikt skulle kunna födas någon/några med just motsatt kön? Hade du velat ha barn med flera andra sexualparners nu?
4d) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar? Hade nästan allt nu handlat om din egen överlevnad och fortplanting/barn/avkomma?
Tack freddemalte och Jörgen för era intressanta inlägg! Och tack freddemalte för filmlänkarna du skickade med!
Och nu till ett par ännu flera scenarion :wink: :
Föreställ dig nu att du vaknade upp en morgon i din säng precis som vanligt. Men på morgontimmarna upptäckte du till din minst sagt stora fasa att det motsatta könet var helt spårlöst försvunnen från jordens yta. Allting annat var kvar och sig likt som innan. Men det minst sagt stora skillnaden var att det motsatta könet i alla sina åldrar inte existerade längre. Du hade bara människor med samma kön att umgås med och vara tillsammans med. (Men de båda könen existerade i djurriket).
3a) Hur skulle du nu reagera?
3b) Vad skulle du göra första tiden?
3c) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar?
Tänk dig nu istället att du vaknade upp en morgon och upptäckte längs med morgontimmarna till din minst sagt stora förvåning att just du var den enda människa kvar av ditt eget kön. Alla andra människor runtomkring på jordens yta var av det motsatta könet!! Barn,ungdomar,vuxna och åldringar av det motsatta könet!! Så de hade bara dig kvar att "slåss om"... Alla människor med samma kön som du hade plötsligt spårlöst totalt försvunnit från jordens yta! (Men båda könen existerade fortfarande i djurriket)
4a) Hur hade du nu reagerat först?
4b) Vad hade du gjort första tiden?
4c) Tror du att du nu hade svårt för att vara din käresta trogen? Tror du att du hade vikit för frestelsen att prova andra partners sexuellt? Nu "slogs" ju i hel värld om att få "ha dig" som partner/sexuelpartner...
4d) Hade du velat ha så många barn som möjligt - just för att det med större sannolikt skulle kunna födas någon/några med just motsatt kön? Hade du velat ha barn med flera andra sexualparners nu?
4d) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar? Hade nästan allt nu handlat om din egen överlevnad och fortplanting/barn/avkomma?
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Cosmic philosopher skrev:Hej igen!
Tack freddemalte och Jörgen för era intressanta inlägg! Och tack freddemalte för filmlänkarna du skickade med!
Och nu till ett par ännu flera scenarion :wink: :
Föreställ dig nu att du vaknade upp en morgon i din säng precis som vanligt. Men på morgontimmarna upptäckte du till din minst sagt stora fasa att det motsatta könet var helt spårlöst försvunnen från jordens yta. Allting annat var kvar och sig likt som innan. Men det minst sagt stora skillnaden var att det motsatta könet i alla sina åldrar inte existerade längre. Du hade bara människor med samma kön att umgås med och vara tillsammans med. (Men de båda könen existerade i djurriket).
3a) Hur skulle du nu reagera?
3b) Vad skulle du göra första tiden?
3c) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar?
Tänk dig nu istället att du vaknade upp en morgon och upptäckte längs med morgontimmarna till din minst sagt stora förvåning att just du var den enda människa kvar av ditt eget kön. Alla andra människor runtomkring på jordens yta var av det motsatta könet!! Barn,ungdomar,vuxna och åldringar av det motsatta könet!! Så de hade bara dig kvar att "slåss om"... Alla människor med samma kön som du hade plötsligt spårlöst totalt försvunnit från jordens yta! (Men båda könen existerade fortfarande i djurriket)
4a) Hur hade du nu reagerat först?
4b) Vad hade du gjort första tiden?
4c) Tror du att du nu hade svårt för att vara din käresta trogen? Tror du att du hade vikit för frestelsen att prova andra partners sexuellt? Nu "slogs" ju i hel värld om att få "ha dig" som partner/sexuelpartner...
4d) Hade du velat ha så många barn som möjligt - just för att det med större sannolikt skulle kunna födas någon/några med just motsatt kön? Hade du velat ha barn med flera andra sexualparners nu?
4d) Vad tror du du skulle göra/sysselsätta dig sedan på dina dagar? Hade nästan allt nu handlat om din egen överlevnad och fortplanting/barn/avkomma?
Hej Cosmic philosopher
3a) Jag antar att jag hade upplevt en "light-variant" av det jag nämnde i det förra inlägget (1a). Skillnaden är nu att jag hade haft massor av män att fråga; "vad är det som har hänt?". Min fortsatta reaktion hade sedan berott på vad de hade svarat mig. Jag har en stark känsla av att det hade blivit en ganska hård miljö att leva i (lite som på fängelser) - något som jag antagligen inte hade gillat. Sen beror det ju på vilket sorts samhälle alla dessa män hade byggt upp? Om alla dessa män hade varit "helt fantastiska" vad gäller sin vänlighet, omtänksamhet och personlighet etc, ja då hade man väl kanske kunna leva med detta. Men som sagt, det beror på hur samhället hade sett ut efter detta uppvaknande. Jag hade naturligtvis oroat mig för att männen hade dödat alla kvinnor av okänd orsak, något som framstår som väldigt otäckt! Om så hade varit fallet hade jag antagligen haft väldigt svårt för att leva vidare i det samhället.
3b) Troligtvis försöka ta reda på var alla kvinnor tagit vägen! Särskilt skulle jag leta efter min dotter, sambo och mor. Om det inte gick att hitta hade jag haft svårt för att leva vidare utan en extrem form av uppmuntran. Frågan är om jag hade kunnat få det i en sådan värld. Kanske hade jag och min far kunnat stötta varandra. Eftersom jag anser mig själv vara tämligen intelligent och försigkommen hade jag nog sett till att "få en" ganska bra position i det framväxande samhällsstrukturerna, vilket kanske hade lett till att jag (om möjligt) hade trivts där efter ett tag.
3c) Om jag hade överlevt den första tiden och faktiskt klarat mig tämligen bra så hade jag ägnat mig åt entreprenörskap inom forskningen på att "göra om" män till kvinnor (alltså de som föds). Det känns som en lagom intressant utmaning i en sådan värld.
4a) Samma som ovan men nu sökt efter min far istället. Efter att jag konstaterat att det inte går att hitta honom hade jag självklart frågat alla kvinnor jag träffat vad som hänt. Vidare hade jag agerat utefter de svar de givit mig. Jag inbillar mig att jag trivts lite bättre än i 3-scenariot. Jag hade antagligen blivit ganska så utnyttjad av dessa kvinnor så antagligen hade det inte varit så roligt som det först låter. Men hoppas på att jag hade klarat att vara kvar hos min sambo och dotter. Jag hade naturligtvis oroat mig för att kvinnorna hade dödat alla män av okänd orsak, något som framstår som väldigt otäckt! Om så hade varit fallet hade jag antagligen haft väldigt svårt för att leva vidare i det samhället. Jag hade även undrat varför de skonat mig (?).
4b) Jag hade, om möjligt, studerat hur detta samhälle hade utvecklats och i övrigt försökt att njuta så mycket som möjligt av situationen. Men troligtvis hade det inte varit så trevligt som det låter. Vi behöver nog varandra, både män och kvinnor.
4c) Jag hoppas att jag hade klarat av det, men det är klart, jag är ju inte mer än människa! Så när utbudet och tillgängligheten ökar så blir det ju alltid svårare med sådant. Sen vet jag inte hur mitt psyke hade reagerat på hela scenariot som sådant.
4d) Kan hända att en sådan "mekanism" hade startat i mitt psyke? Svårt att veta.
4e) Det beror på hur samhället hade utvecklat sig (hade alla kvinnor tagit över de sysslor som männen hade innan?).
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
3)
Skulle världen bli lugnare för åsnan, utan morroten som sporrar?
Nej, begäret efter morroten finns knog var, och då bli det aktuellt med att finna reservmorötter,
man mot man liksom, och det kanke blir än mindre lugnt.
Den naturlige ordningen ersätts av en annan ny naturlig ordning,
en hänsynslös en kanske, eftersom det rör sig om den siste desperate generationen.
Kuriost nog är inte uppdelning mellan könen glasklar,
det finns män med den kvinnlige könsuppsättningen XX,
och kvinnor med den manlige XY.
samt en del med XXY,XYY ochså vidare,
Siamesiska tvillingar, och personer med drag av bägge könen.
Tänk på den stackars siamesiske tvillingen som vaknar upp
en morgon med sin kvinnlige halva spårlöst försvunnen!
Sen så finns ju jungfrufödslar känt från bibeln, och från vissa ödlor, fiskar m m.
Ja, det blir väl till att försöka göra om de personer med drag av bägge könen till födare,
eller att försöka skapa hybrider med närbesläktade arter, typ chimpanser.
Stalin och kompagnoner försökte förresten just detta,
man tänkte sig skörda det bäste från chimpansen,
och få tröga men starka arbetare. Som kanske tur var så misslyckades man. (eller gjorde man?)
+++
4)
Först så uppstår förvirring bland kvinnorna, sedan upptäcks jag där jag går.
Man försöker lägga beslag på mig, ryktet sprider sig i hela världen, krig är på väg att bryta ut.
En hirarki bland kvinnorna etablerar sig, tekniska lösningar på mitt problem utvecklas.
(1 man - 4 miljarder kvinnor)
Det slutar med att jag mjölkas dagligen på mina spermier, som sedan späds ut i en lösning
så att tusentals kvinnor kan befruktas varje dag. (fan, nån riktig sex får jag inte
)
En generation senare så är männen fortfarande i minoritet, men mänsklighetens framtid är säkrad.
Kvinnorna har doch vant av sig att ha män omkring sig, och är rädda för de,
så det är inte bestämd än om männens andel ska tillåtas växa till den ursprunglige andelen.
Så småningom lyckas några män rymma från mans-centren och (i sin egen inbillning och enfald)
återerövra världen.
Skulle världen bli lugnare för åsnan, utan morroten som sporrar?
Nej, begäret efter morroten finns knog var, och då bli det aktuellt med att finna reservmorötter,
man mot man liksom, och det kanke blir än mindre lugnt.
Den naturlige ordningen ersätts av en annan ny naturlig ordning,
en hänsynslös en kanske, eftersom det rör sig om den siste desperate generationen.
Kuriost nog är inte uppdelning mellan könen glasklar,
det finns män med den kvinnlige könsuppsättningen XX,
och kvinnor med den manlige XY.
samt en del med XXY,XYY ochså vidare,
Siamesiska tvillingar, och personer med drag av bägge könen.
Tänk på den stackars siamesiske tvillingen som vaknar upp
en morgon med sin kvinnlige halva spårlöst försvunnen!
Sen så finns ju jungfrufödslar känt från bibeln, och från vissa ödlor, fiskar m m.
Ja, det blir väl till att försöka göra om de personer med drag av bägge könen till födare,
eller att försöka skapa hybrider med närbesläktade arter, typ chimpanser.
Stalin och kompagnoner försökte förresten just detta,
man tänkte sig skörda det bäste från chimpansen,
och få tröga men starka arbetare. Som kanske tur var så misslyckades man. (eller gjorde man?)
+++
4)
Först så uppstår förvirring bland kvinnorna, sedan upptäcks jag där jag går.
Man försöker lägga beslag på mig, ryktet sprider sig i hela världen, krig är på väg att bryta ut.
En hirarki bland kvinnorna etablerar sig, tekniska lösningar på mitt problem utvecklas.
(1 man - 4 miljarder kvinnor)
Det slutar med att jag mjölkas dagligen på mina spermier, som sedan späds ut i en lösning
så att tusentals kvinnor kan befruktas varje dag. (fan, nån riktig sex får jag inte
)
En generation senare så är männen fortfarande i minoritet, men mänsklighetens framtid är säkrad.
Kvinnorna har doch vant av sig att ha män omkring sig, och är rädda för de,
så det är inte bestämd än om männens andel ska tillåtas växa till den ursprunglige andelen.
Så småningom lyckas några män rymma från mans-centren och (i sin egen inbillning och enfald)
återerövra världen.
Ner med enfalden! Heja mångfalden!
-
transversal
- Inlägg: 1673
- Blev medlem: 24 nov 2008 22:21
- Ort: Göteborg
Jörgen skrev:Efter att ha misslyckats med att hitta andra människor
- försöker jag se det positiva i det hela, och börjar plundra varuhusen, samlar på rikedomar, bilar,
vilket ju är löjlig - allting står ju till ens förfogande.
- tröst-äter/dricker jag mig till döds, och om jag överlever det.
- skapar jag massa låtsasvänner, och så småningom även låtsasfiender,
sen kan de slåss med varandra.
Jag antar att det ursprunglige jaget suddas ut så småningom i brist på verklig kommunikation,
reducerat till den som sköter om ätandet, kvar blir bara låtsasmänniskorna.
Burkmaten räcker visserligen i åratal, men jag börjar nog snart odla mat.
Jag (någon inom mitt splittrade jag) blir även konstnär, och skördar beundran.
Djuren (om de finns, annars uppfinner jag de) håller mig sällskap,
jag lär mig att prata med de, och de förstar vad jag har att berätta.
Jag lär mig prata med träd och buskar också.
En stuga med vedkamin och utedass behövs, och åkerareal.
Jag fixar el på något sätt, sen kan jag se på video.
Sen halkar jag en dag eller blir sjuk, och behöver hjälp,
men det kommer ingen hjälp, och så dör den siste människan.
+++
Sen kan man ju spekulera om den naturlige förklaringen till att alla människor har försvunnit.
1. De kanske aldrig har existerat på denne värld, du blev strandsatt på en folktom och övergiven värld,
och alla dina minnen av möten med människor är dina egna påhitt.
2. Ett virus utvecklat på ett militärt laboratorium, eller ett som fallit ner med en meteor
har dödat alla och upplöst deras kroppar spårlöst när du sov, och du var den ende som var immun.
3. En icke-jordisk civilisation har kidnappat alla under natten, men de missade dig,
på grund av...a. deras gyllene regel: lämna alltid någon kvar som kan berätta historien
b. just den natten sov du med aluminiumfolie runt huvudet, och var därmed osynlig
c. att det är du som var deras uppdragsgivare
d. att de ville bara ha de bästa
4. Du dog under den natten, och nu har du gått vilse i din döende hjärna.
5. Du har alltid varit den ende människan, de andra människor var bara datorsimulationer,
och nu har datorsimuleringen upphört.
6. Allting inklusive dig är en datorsimulering, och allt kan hända.
7. Du är fjärilen som drömde att den var en människa som drömde att
den var en fjäril som drömde att den var en människa.
Hehehe ... Snfff! :(
-
freddemalte
- Inlägg: 3392
- Blev medlem: 04 mar 2006 20:04
Hej igen
Har precis sett I am Legend
http://www.imdb.com/title/tt0480249/
Och kom att tänka på din fråga då . . .
Se den!
Vänligen
Fredrik
Har precis sett I am Legend
http://www.imdb.com/title/tt0480249/
Och kom att tänka på din fråga då . . .
Se den!
Vänligen
Fredrik
"Jag drömde att jag var, vaknade och var den jag drömde."
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
För mig är filosofi i princip likställt med ifrågasättandet av det vardagliga (common-sense) med det rationella tänkandet (analys och abstraktion), känsla och språket som huvudsakliga verktyg i en spännande samklang med fantasin drivet av en enorm nyfikenhet på världen vanligast manifesterad i en undran över hur andra människor upplever sin tillvaro, tänker och känner.
Har nyss sett på första episoden av The Walking Dead och den serien för mina tankar till det här ämnet. Jag skulle nog gripas av enorm panik, känna mig övergiven och kanske i värsta fall överväga att lämna världen den första tiden. Skulle nog ändå fortsätta att kämpa vidare och hela tiden hålla hoppet uppe om att det fanns någon annan människa därute. Det skulle väl bli en sysselsättning att leta andra människor.
-
Dvärgflygpungmus
- Inlägg: 9
- Blev medlem: 11 dec 2010 05:49
Oj, gissa om jag har ställt mig fråga 1a-c många gånger... 
Det jag undrar då är varför man ställer sig sådana frågor. Är det för att testa sin moral? "Är jag en lika ansvarsfull människa när 'ingen' tittar på?"
Detta scenario, med undantag för meningen inom parentes, förekommer i en "graphic novel" vid namn Y: The Last Man. Klart underhållande läsning.
Det jag undrar då är varför man ställer sig sådana frågor. Är det för att testa sin moral? "Är jag en lika ansvarsfull människa när 'ingen' tittar på?"
Cosmic philosopher skrev:Tänk dig nu istället att du vaknade upp en morgon och upptäckte längs med morgontimmarna till din minst sagt stora förvåning att just du var den enda människa kvar av ditt eget kön. Alla andra människor runtomkring på jordens yta var av det motsatta könet!! Barn,ungdomar,vuxna och åldringar av det motsatta könet!! Så de hade bara dig kvar att "slåss om"... Alla människor med samma kön som du hade plötsligt spårlöst totalt försvunnit från jordens yta! (Men båda könen existerade fortfarande i djurriket)
Detta scenario, med undantag för meningen inom parentes, förekommer i en "graphic novel" vid namn Y: The Last Man. Klart underhållande läsning.
-
Cosmic philosopher
- Inlägg: 597
- Blev medlem: 24 jan 2007 20:42
- Ort: Jämshög
freddemalte skrev:Hej igen
Har precis sett I am Legend
http://www.imdb.com/title/tt0480249/
Och kom att tänka på din fråga då . . .
Se den!
Vänligen
Fredrik
Tack så mycket för tipset freddemalte! Jag har nu precis sett hela filmen - och den var helt klart sevärd! :)
Ha det gott,
Cosmic philosopher
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster