Existensen av en oändlighet

[nuddle]

Universum är inte ett koncept, men våra mätmetoder är ett koncept.
Konceptet som är begränsad i sin utformning försöker beskriva ngt som inte ingår som helhet i konceptets metod,
därav tror jag inte att vi kan beskriva universum som oändlig eller ändlig, det blir precis hur vi sätter upp metoderna för konceptet.

du är inne på rätt spår nu Mr.M

men för varje gång du eller ni försöker förstå / intellektualisera världen går ni närmare till att förslavas utav den

världen är både begränsad o obegränsad (i mitt tycke)

Universum kommer alltid att upplevas innefrån vårt huvud, på samma sätt som allt annat. Som ni ser i min signatur så är universums oändlighet eller begränsning samma problem innuti mina drömmar. Jag tycker således det är lika absurt att reflektera om den frågan här "ute" som där "inne". När jag drömmer, och det är en person med mig i drömmen, och vi ligger tillsammans på en gräsmatta och tittar ut i universum. Om han då frågar mig om universum är ändligt eller oändligt så skulle jag bara skratta. Det är Occam's razor applicerad till idealismens fördel. På den punkten sammanfaller våra "drömmar" med den "riktiga världen".

"Universum" är bara våra hjärnors rationaliserande att hantera ofullständig information.

----------

om vi saknade hjärna skulle vi kanske inte kunnauppleva universum
eller så kanske vi skulle kunna ändå uppleva den

det är en svår fråga Johan

jag ser drömmen ungefär som verkligheten, bara att verkligheten är något mer begränsad

det finns ju dom som säger att man kan resa med sin själ eller liknande, jag har aldrig lyckats med det
så jag kan inte säga något, men om det är möjligt behövs inte en hjärna för att "fungera" o uppleva Universum


-----------

i drömmen är vi mer obegränsade (lucid-dreamers)
i verkligheten mer begränsade, men många har ju pekat på mirakel m.fl som överskridit det rationella
och många har pratat om att vi kan bli mer o mer obegränsade i verkligheten

-----------


oändlighet - ingen ände - såsom en cirkel

ändlighet - en ände - såsom en linje

-----------

[Mr.M]

Universum innehåller liv, tankar och medvetande,

Det kan ju tänkas att universum själv har ett medvetande,
byggd på samma råmaterial som mitt medvetande är uppbyggt på.

universums energier som börjar agera medvetet.

dvs mitt inifrån är del av utifrån.

[nuddle]

Universum innehåller liv, tankar och medvetande,

Det kan ju tänkas att universum själv har ett medvetande,
byggd på samma råmaterial som mitt medvetande är uppbyggt på.

universums energier som börjar agera medvetet.

dvs mitt inifrån är del av utifrån.

Hej Mr.M

jag har landat lite på jorden idag
känns skönt, var uppe i molnen i någon dag/vecka


detta med oändligt och ändligt är ett språkligt uttryck
jag kan inte alltid berätta för dig vad jag känner/förnimmar
eftersom det förlorar en hel del av dess innebörd.......

du kan inte i ORD exakt beskriva en BILD
du kan inte i ORD exakt beskriva en SMAK



något OÄNDLIGT är en cirkel - varken början eller slut -

[Mr.M]

Universum innehåller liv, tankar och medvetande,

Det kan ju tänkas att universum själv har ett medvetande,
byggd på samma råmaterial som mitt medvetande är uppbyggt på.

universums energier som börjar agera medvetet.

dvs mitt inifrån är del av utifrån.

Hej Mr.M

jag har landat lite på jorden idag
känns skönt, var uppe i molnen i någon dag/vecka


det viktiga i dessa resonmang är att klargöra för sig själv existens av en FRIVILJA
eller EJ

saknar du FRIVILJA, är du en yttring av universum, inget att diskuttera
har du en FRIVILJA, då börjar det bli intressant.......

vi upplever ibland att vi kan välja saker, och då finns fri vilja inom oss.
upplever vi att vi inte kan välja saker så har vi nog sålt själen till ngn makt galen gud eller demon.

grattis till att vara tillbaka på jorden ett par timmar, jag själv skapade just en fantasi figur som jag kallar mr magic Montreal, : ), han gjorde mitt liv 10 minuter roligare, gav mig ett leende då hans karaktär var rolig.

[nuddle]

Universum innehåller liv, tankar och medvetande,

Det kan ju tänkas att universum själv har ett medvetande,
byggd på samma råmaterial som mitt medvetande är uppbyggt på.

universums energier som börjar agera medvetet.

dvs mitt inifrån är del av utifrån.

Hej Mr.M

jag har landat lite på jorden idag
känns skönt, var uppe i molnen i någon dag/vecka


det viktiga i dessa resonmang är att klargöra för sig själv existens av en FRIVILJA
eller EJ

saknar du FRIVILJA, är du en yttring av universum, inget att diskuttera
har du en FRIVILJA, då börjar det bli intressant.......

vi upplever ibland att vi kan välja saker, och då finns fri vilja inom oss.
upplever vi att vi inte kan välja saker så har vi nog sålt själen till ngn makt galen gud eller demon.

grattis till att vara tillbaka på jorden ett par timmar, jag själv skapade just en fantasi figur som jag kallar mr magic Montreal, : ), han gjorde mitt liv 10 minuter roligare, gav mig ett leende då hans karaktär var rolig.

brukar vara högt upp med mina energier

då glömmer man lätt det värdsliga


känns bra att vara här igen :)


allt är enhetligt

varken mörk eller ljus

yang o ying från en sak

varken man eller kvinna

[Rorschach]

Sorgligt nog har jag fått uppfattningen att dokumentären är fylld av trams och gärna vill framställa oändligheten och oändliga mängder som läskiga saker som man blir galen av. Upplever den som lite väl sensationslysten och fånig, exempelvis är avsnittet med skådespelaren som ska föreställa Cantor droppandes blod på ett papper, samtidigt som en bakgrundsröst viskar "I must, I must, I must...", lite skrattretande.  Dessutom späder den på missuppfattningar om vad Gödel visade i sina ofullständighetssatser. Alldeles bortsett från det, var i dokumentären som jag nu tvingat mig att ögna igenom sägs det att Turing begick självmord för att han tänkte på oändligheter? Det skulle även vara vara intressant att få reda på var du fått idéen att han "skickades i fängelse" ifrån. Även vad det var allmänheten skyllde på honom skulle vara intressant att veta. På det stora hela är det nog bättre att läsa någon vettig biografi om personerna än att se dokumentären.

Alla dokumentärer har ju någon grad av dramatisering i sig, även om det så må vara en kommentatorns krystade passion för ämnet. Det betyder dock inte att grundbudskapet är felaktigt. Jag tror att du är insiktsfull nog att se skillnad mellan de dramatiserade delarna, och de faktabaserade påståendena i dokumentärer. Och huruvida vissa har begått självmord pga tankar om oändlighet eller ej, det får naturligtvis dokumentärproducenterna stå till svars för, inget som jag varken har utbildning till eller erfarenhet nog för att bekräfta. Dock anser jag det som mycket troligt att försök att förstå sig på en *verklig* oändlighet kan resultera i mental ohälsa, då den mänskliga hjärnan är ändlig, och därmed inte har möjlighet att innehålla någon oändlig kunskap. Men det är en personlig uppfattning, och bevisar naturligtvis inget.

Dock måste jag erkänna att jag har gjort ett misstag: Turing har inte spenderat tid i fängelset, precis som du säger. Wikipedia skriver:

"Turing was given a choice between imprisonment or probation conditional on his agreement to undergo hormonal treatment designed to reduce libido. He accepted chemical castration via oestrogen hormone injections."

Jag vet ärligt talat inte varför jag fick för mig att han satt i fängelse, men jag hoppas att du nöjer dig med mitt erkännande om att jag hade helt fel i detta fall. Turing satt inte i fängelse, och du har helt rätt om den saken. Jag ber om ursäkt för mitt misstag. Dock undrar jag om man kan behålla en mental hälsa, när man blir så dömd för sin läggning att man tvingas välja mellan fängelse eller kemisk kastrering, som Turing blev..... Men det vore åter igen inget bevis, enbart personlig åsikt.

Det är rätt vanligt att sätta hans självmord i samband med de problem han hade på grund av sin läggning.

hmm, nu tappade du bort mig. Först svarar du nej, sen säger du att påståendet är sant. Vidare så har vi dessa "existerar i verkligheten" och "finns inte egentligen", vad betyder det?

Jag ber om ursäkt om jag var otydlig. Jag försökte enbart demonstrera att ditt argument rör semantik mer än verklighet. Dvs om man jämför två saker, som inte existerar, med varandra så kan man säga att det existerar lika mycket, för båda sakerna existera 0 mycket. Men 0 är ändå lika mycket som 0, inte sant? Med andra ord, det är ett semantiskt, eller kanske matematiskt, trick att få något icke verkligt att verka verkligt, genom att jämföra det med något annat som inte är verkligt.

Eller för att sammanfatta: Ja, rent semantiskt/matematiskt så var ditt uttalande korrekt. Men det bevisar ändå inte att en oändlighet existerar. Jag hoppas att jag nu har gjort mig mindre otydlig.

Jovisst, problemet är dock att om vi anser att oändliga mängder, tal, och andra matematiska objekt inte existerar så behöver vi förklara vad som aves med påståenden rörande sådana objekt. Då samtal om oändliga mängder oftast sönderfaller i meningslöst trams så kan vi för enkelhetens skull hålla oss till naturliga tal. Inget väsentligt borde missas då dessa -- om jag förstått dig rätt -- har det gemensamt med oändliga mängder att de inte existerar. Låt oss ta två påståenden:

(i) 2 är ett jämnt tal.
(ii) 3 är ett jämnt tal.

Både (i) och (ii) påstår då något om saker som inte existerar. Det underliga är att vissa av de inte existerande sakerna verkar ha egenskaper som skiljer sig från andra av de inte existerande sakerna.

[Okunnig]

Jag har hört någon någon gång säga att allt i universum är lite "krökt".

Förut trodde man jorden var "platt" och att den sedan tog slut. Jag tror inte heller det finns något sådant som en "oändlig linje" i universum, universum går nog "runt" när man kommer tillräckligt långt (med formen som en en sfär, torus, kon, spiral, eller liknande),  så det "oändliga strecket" blir då tillslut en cirkel.

Ett "streck", kan nog förstås som ett ett "cirkelsegment med mininal krökning".

...

Lite amatörmatematik:
Det finns inget "oändligt stort (finit) tal" (vi har bara siffror 10 siffror (0 till 9) att utgå ifrån, alla större tal är en tio-potens-rekursion av dessa 10 siffror), däremot kan vi rekursera "in i oändligheten" (genom tio-potenserna) men detta är inte ett "(finit) tal" är en "pågående beräkning" och blir aldrig ett "(finit) tal".

Mycket bra "amatörmatematik". Tack för att du påminde mig om en tanke som jag hade sedan längesedan, dvs, att tex en partikel oändligt långt borta, inte finns på en punkt, utan finns på en oändligt lång "linje", då en punkt kan representeras av ett tal (radiell längd) och då oändligheten inte är ett tal, kan en partikel oändligt långt borta inte heller finnas på en punkt, utan måste simultant existera på alla möjliga ställen utefter en oändligt lång linje radiellt ifrån vår position. Uppenbart paradoxalt med andra ord, och därför är det föga troligt.

Dock, angående dina tankar om ett krökt "universum", vill jag påpeka att det inte var universum som de menade, utan "rummet", dvs dimensionen vi lever i. Vår tredimensionella värld, sett ifrån ett fyrdimensionellt perspektiv ( eller ännu högre perspektiv ). "Universum" brukar oftast räknas som den del av "rummet/dimensionen" som innehåller materia och energi som skapades vid vårt Big Bang. Och även om vissa teorier säger att de har samma storlek, är de inte samma sak. Dimensionen ( rummet ) kan med andra ord vara mycket större än vårt universum ( storleken på materian och energin som vårt Big Bang skapade ). "Rummet" kan tillochmed ha multipla Big Bangs, och därmed multipla universum, dock så långt ifrån varandra att det vore omöjligt att med säkerhet observera någon av dem.

Det var detta rummet som förr ansågs möjlig att vara "krökt" om man kunde se den ifrån en fyrdimensionells ( eller högre ) livsforms synvinkel. Men det stannade bara vid en teori. För så vitt jag minns, skrevs det för några år sedan att forskare hade funnit bevis för att rummet faktiskt är platt, och inte kröker sig för att möta upp sig själv. Fråga mig dock inte hur de kom fram till det, för det har jag ingen aning om. Mitt minne kan också fela, så jag vågar inte garantera något på denna punkt. Men om det nu stämmer, så är den direkta innebörden att "rummet" ( eller dimensionen ) vi lever i, potentiellt sett kan fortsätta i all oändlighet. Dock "består" inte "rummet" av varken materia eller energi, det liksom bara finns, så mitt ursprungliga påstående "Det finns ingenTING som är oändligt" står sig fortfarande.

Detta kan låta som att dimensioner MÅSTE vara oändliga, men så enkelt är det inte. Dimensioner är mycket lätta att missförstå faktiskt. Och det handlar om mätningsproblemet. Allt vi mäter är antingen energi eller materia, och vi använder de samma för att göra dessa mätningar. Och då dimensioner inte består av något av dessa fenomen, blir det därför omätbart. Det betyder att dimensioner kan ha vilket "storlek" som helst, mest för att vår uppfattning av mätningar så som storlek, inte kan appliceras på dimensioner. Vi kan kan helt enkelt omöjligt veta, eller ens ana, exakt hur stort vårt "rum" är. Den närmaste sanningen kanske är att vårt "rum" inte har någon storlek, den är luddig helt enkelt.

[Okunnig]

..döden verkar vara en sån där oändlig sak.
haha!
..att vara död verkar folk kunna hålla på med 'hur länge som helst'.

Fast att vara "död" är ju samma sak som att inte existera ( iallafall i vår kända dimension ) så vad du egentligen säger är att icke existens är oändlig. Eller att oändligheten finns hos det som inte existerar. Och då stödjer det ju mitt påstående, det vill säga att det inte *finns* ( existerar ) någonTING som är oändligt.

[Okunnig]

Universum är inte ett koncept, men våra mätmetoder är ett koncept.
Konceptet som är begränsad i sin utformning försöker beskriva ngt som inte ingår som helhet i konceptets metod,
därav tror jag inte att vi kan beskriva universum som oändlig eller ändlig, det blir precis hur vi sätter upp metoderna för konceptet.

Jag tror att du har blandat ihop ordet "universum" med ordet "dimension" eller alternativt ordet "rum". Universum brukar nämligen associeras med den mängd materia/energi som skapades vid vårt Big Bang. Något som därmed bör ha en specifik storlek och kan ( iallafall i teorin ) matematiskt beräknas till en maximal storlek. Inte en direkt mätning, men ändå. "Rummet/dimensionen" är dock ett helt annat fenomen, och behöver inte nödvändigtvis vara begränsat till vad som skapades av vårt Big Bang, utan kan vara mycket mycket större. Det kan tillochmed rymma flera multipla Big Bangs, dock så långt borta ifrån oss, att vi inte kan observera dem på ett pålitligt sätt.

Men om man utbyter ordet "universum" till ordet "rummet" i din kommentar, så har du en total fullträff. För problemet med dimensioner är att de är omätbara på de sätt vi människor idag mäter saker. Det består varken av energi eller materia, och då vi använder oss alltid av en eller båda av dessa, blir våra mätningar inte applicerbara på rummet eller någon annan form av dimension. Och då människans uppfattning av "storlek" berör ett fysiskt fenomen, kan vi inte ens ana oss till rummets storlek. Våra hjärnor är helt enkelt inte utvecklade för att tänka i sådana banor. Faktiskt, pga vår uppfattning av "storlek", kan vi inte ens se en dimension som "stor" eller "liten. Den har helt enkelt ingen storlek, från mänsklighetens ögon sett. Inte ens oändligt liten, eller 0 stor. Den är liksom......luddig.

[Okunnig]

Universum är inte ett koncept, men våra mätmetoder är ett koncept.
Konceptet som är begränsad i sin utformning försöker beskriva ngt som inte ingår som helhet i konceptets metod,
därav tror jag inte att vi kan beskriva universum som oändlig eller ändlig, det blir precis hur vi sätter upp metoderna för konceptet.

du är inne på rätt spår nu Mr.M

men för varje gång du eller ni försöker förstå / intellektualisera världen går ni närmare till att förslavas utav den

världen är både begränsad o obegränsad (i mitt tycke)

Fråga vilken forskare som helst "Har din förhöjda förståelse inom ditt område minskat din beundring av ditt områdes skönhet?" så kommer de garanterat att svara "Nej". Våra försök att förstå/intellektualisera världen enbart ökar vårt uppskattning av världen. De som inte värderar förståelse av världen, brukar vara de som av någon besynnerlig anledning uppskattar okunnighet som fenomen. Personer som VILL att vissa saker ska vara "magiska" och oförklarliga. Och på samma gång inte har haft motivation att undersöka världen noggrannare, och därmed inte vet vad de missar. Jag kan vända på saken och säga:

Ni som inte vill förstå/intellektualisera världen, uppskattar tryggheten ni finner i att "veta" att ni inte "vet.

Missförstå mig inte nu, jag är likadan. Om du börjar prata om Descartes och en "Matrix" värld så kommer du också att finna att jag själv njuter av den trygghet som "vetskapen" av att inte "veta" ger mig. Skillnaden är dock att jag hela tiden försöker motbevisa mina egna önskedrömmar. Enbart det faktum att jag VILL tro att vissa saker är omöjliga att veta, gör mig uppmärksam över min egen partiskhet, och därför anstränger jag mig extra mycket för att dubbelkolla och trippelkolla huruvida mina önskedrömmar stämmer eller ej.

För om man litar på sig själv, så litar man på en ytterst osäker källa. För enkelt uttryckt: Det är mänskligt att fela.

[Okunnig]

Mr.M, håller med - det var dessutom det mest sanningsenliga svaret i den här tråden.

Har jag inte vart sanningsenlig? Jag vet med säkerhet att jag inte har ljugit om något, men självfallet kan jag ha vart inkorrekt och felaktig på vissa punkter. Det är trots allt mänskligt att fela, som det heter. Men om så är fallet, skulle jag bli mycket tacksam om du kunde peka ut dessa felaktigheter åt mig.

Gott nytt år!

[Justin Case]

Fråga vilken forskare som helst "Har din förhöjda förståelse inom ditt område minskat din beundring av ditt områdes skönhet?" så kommer de garanterat att svara "Nej". Våra försök att förstå/intellektualisera världen enbart ökar vårt uppskattning av världen. De som inte värderar förståelse av världen, brukar vara de som av någon besynnerlig anledning uppskattar okunnighet som fenomen.

Ditt alias är Okunnig. Betyder det, med tanke på det du skriver ovan, att du inte älskar dig själv? (Jag ber om ursäkt om frågan känns alltför personlig.)

För om man litar på sig själv, så litar man på en ytterst osäker källa. För enkelt uttryckt: Det är mänskligt att fela.

Varje alternativ (till att lita på sig själv) är dock ännu mindre pålitligt, eftersom allt det som inte är en själv och som man skulle kunna tänkas lita på istället för en själv ändå sållas genom en själv, inte sant? Alltså bör man trots allt lita på sig själv, i den mån man överhuvudtaget bör lita på något/någon. Denna mån tycks förvisso inte vara alls stor, men den är väl allt vi har, inte sant? Har man bara ett halmstrå, bör man väl gripa det, eller hur?

[Okunnig]

Universum är inte ett koncept, men våra mätmetoder är ett koncept.
Konceptet som är begränsad i sin utformning försöker beskriva ngt som inte ingår som helhet i konceptets metod,
därav tror jag inte att vi kan beskriva universum som oändlig eller ändlig, det blir precis hur vi sätter upp metoderna för konceptet.

du är inne på rätt spår nu Mr.M

men för varje gång du eller ni försöker förstå / intellektualisera världen går ni närmare till att förslavas utav den

världen är både begränsad o obegränsad (i mitt tycke)

Universum kommer alltid att upplevas innefrån vårt huvud, på samma sätt som allt annat. Som ni ser i min signatur så är universums oändlighet eller begränsning samma problem innuti mina drömmar. Jag tycker således det är lika absurt att reflektera om den frågan här "ute" som där "inne". När jag drömmer, och det är en person med mig i drömmen, och vi ligger tillsammans på en gräsmatta och tittar ut i universum. Om han då frågar mig om universum är ändligt eller oändligt så skulle jag bara skratta. Det är Occam's razor applicerad till idealismens fördel. På den punkten sammanfaller våra "drömmar" med den "riktiga världen".

"Universum" är bara våra hjärnors rationaliserande att hantera ofullständig information.

Äntligen får jag chansen att åtminstone lite grand gottgöra för mina tidigare snedsteg gentemot dig, och säga att det där var extremt bra formulerat. Byt ut ordet "universum" mot ordet "rum" eller "dimension" så har du mitt fulla stöd för din insikt!

Förövrigt är kommentaren ""Universum" är bara våra hjärnors rationaliserande att hantera ofullständig information." värd sin plats i historien. Så fullständigt sant och insiktsfullt!

Jag önskar ett mycket gott nytt år till dig!

[Okunnig]

om vi saknade hjärna skulle vi kanske inte kunnauppleva universum
eller så kanske vi skulle kunna ändå uppleva den

det är en svår fråga Johan

jag ser drömmen ungefär som verkligheten, bara att verkligheten är något mer begränsad

det finns ju dom som säger att man kan resa med sin själ eller liknande, jag har aldrig lyckats med det
så jag kan inte säga något, men om det är möjligt behövs inte en hjärna för att "fungera" o uppleva Universum


-----------

i drömmen är vi mer obegränsade (lucid-dreamers)
i verkligheten mer begränsade, men många har ju pekat på mirakel m.fl som överskridit det rationella
och många har pratat om att vi kan bli mer o mer obegränsade i verkligheten

-----------


oändlighet - ingen ände - såsom en cirkel

ändlighet - en ände - såsom en linje

-----------

Jag tror att de som säger att de reser med sin "själ" blandar ihop fantasi med verklighet. Men för dem som gör detta, kan det mycket väl verka som att fantasi är verklighet. Och då fantasin är, som du mycket korrekt påpekar, mindre begränsad än verkligheten, kan det då för dessa människor verka som att man "färdas" mer än verkligheten tycks tillåta. Men om jag har rätt, så är det enbart en mental illusion.

Visst har det hänt saker som kan tyckas vara oförklarliga mirakel. Men dessa brukar vara extremt sällsynta. Faktiskt så extremt sällsynta att det egentligen kan vara ren slump som har orsakat dem. Eller med andra ord, oavsett hur sällsynt ett fenomen är, så kommer det att hända, bara man väntar tillräckligt länge. Även om det tar miljarder år. Men då det äntligen händer, kommer det verka som övernaturligt/magiskt för varelser med en tidsbegränsad uppfattning (som vi människor är). "Uppenbart" oförklarliga mirakel, med ignoransen för vad ordet "uppenbart" verkligen betyder.

Slutligen vill jag påpeka att en cirkel aldrig är oändlig. Man enbart räknar samma sak om och om igen, varv efter varv, men cirkeln är fullständigt ändlig. Dock skulle en linje, potentiellt sett, kunna vara oändlig, för den böjer sig inte tillbaka till sig självt ( vanligtvis ). Men då du inte kan rita ut en linje ( skapt av energi eller materia för att rita den ) i all oändlighet, blir det i slutändan blott och enbart en ide....en fantasi.

[Okunnig]

Universum innehåller liv, tankar och medvetande,

Det kan ju tänkas att universum själv har ett medvetande,
byggd på samma råmaterial som mitt medvetande är uppbyggt på.

universums energier som börjar agera medvetet.

dvs mitt inifrån är del av utifrån.

Tanken att universum, det vill säga vad som skapades av Big Bang, kan ha ett eget medvetande, är helt möjlig. För trots allt har vi människor inte förmågan att observera hela universum, eller ens förstå oss på en typ av medvetande som inte är likt vårt eget. Hur skulle vi kunna avgöra något sådant?

Dock kan inte universum ha ett medvetande som är byggt på samma råmaterial som vårt medvetna är uppbyggt av, då byggstenarna som vårt medvetna är beroende av (materia och energi) är begränsade till ljusets hastighet. Många forskare anser nämligen att universum expanderar så fort att den ena delen rör sig snabbare än ljusets hastighet ifrån den andra delen av universum. Tex en partikel 180 grader från Big Bangs centrum än en annan partikel, kan ha en högre inbördes hastighet ifrån varandra än ljusets hastighet, detta TROTS att inget kan röra sig med högre hastighet än ljusets hastighet i vakuum. Kan verka som en paradox, men det är det inte faktiskt.

Man kan tänka sig detta som att man tar två av de absolut snabbast flygplanen vi har, och låter dem starta mot varandra. Innan de möts, och efter att de har mötts, är deras inbördes hastighet dubbelt så hög än vad något flygplan kan åstadkomma. Trots att inget av planen individuellt överskrider dess egen maximala hastighet. Men detta gör det dock omöjligt för vissa delar av universum att kommunicera med alla andra delar av universum, iaf enligt vår förståelse. Därmed blir det omöjligt för universum som helhet att ha ett eget medvetande. Ja, iallafall ett medvetande på samma sätt som vi människor har ett medvetande.

Men om man tänker sig att det kan finnas medvetande som inte grundar sig på samma råmaterial som människans medvetande gör, DÅ kan möjligheten öppnas upp för ett "universalt medvetande".