Diskrimineringsdiskriminering

[Justin Case]

Det har talats en del i media om diskrimineringen av invandrare i insläppet till krogar och nattklubbar. En annan diskriminering många nattklubbar tycks ägna sig åt är att låta unga vackra kvinnor och kändisar gå före i kön, med följden att samtliga i kön får köa längre, kanske rentav förgäves. Offren för denna diskriminering inkluderar även alla de potentiella besökare som stannar hemma för att de inte vill stå all den tiden i kö som de märkt att de måste stå, för att vackra unga kvinnor och kändisar ges företräde. Det här är alltså en diskriminering som drabbar många fler än vad diskrimineringen av invandrare drabbar: nämligen alla som inte är vackra unga kvinnor eller kändisar, d.v.s. nästan hela folket. Ändå tycks inte alls lika många bli upprörda över den, och man gör ingenting åt den. Det är som om allmänheten på något sätt (kanske bara undermedvetet) tycker att det är acceptabelt att man låter vackra gå före fula, unga gå före gamla, kändisar gå före medelsvensson, men inte att man låter "pursvenskar" gå före invandrare. Det tycks mig vara fråga om en obefogad "diskriminering av vissa sorters diskrimineringar till förmån för andra sorters diskrimineringar". Diskrimineringsdiskriminering. Hur kan det försvaras?

Ett sätt att försöka försvara att just kändisar får företräde är att peka på att till skillnad från t.ex. mörkhyad så är kändis inte något man föds till, utan något man kan arbeta sig till. Men alla har inte lika goda förutsättningar att bli kändisar, vissa som aldrig lyckas bli kändisar kanske inte hade kunnat bli kändisar även om de arbetat hårdare för det. Och varför ska de som inte vill bli kändisar få ratas till förmån för kändisar i kön till nattklubben? Det skulle för övrigt inte funka att alla människor blev kändisar, i så fall vore väl ingen kändis? Och att bli en vacker ung kvinna har definitivt inte alla människor förutsättningar för. Så jag förstår inte varför man i diskrimineringslagstiftningen när det gäller sådant som insläpp på krogar och nattklubbar inte har förbjudit diskriminering på grundval av skönhet, ålder och kändhet, i samma veva som man förbjudit diskriminering på grundval av etnicitet, härkomst och hudfärg.

(Den här haltande lagstiftningen, och medias ointresse för att rikta kritik mot den, beror naturligtvis på en inkonsekvens i folkets inställning till diskriminering, men vad beror då denna inkonsekvens hos folket i sin tur på?)




I Metro nyligen stod det om en förståndshandikappad som nekades öl i en bar (sidan 7):

http://www.metro.se/se/misc/pdf/2011-01 ... -01-13.pdf

Mannen, som har en hjärnskada efter en olycka, satte sig på krogen tillsammans med sin personliga assistent i februari i fjol. Assistenten förklarade för serveringspersonalen att mannens talsvårigheter och balansproblem berodde på funktionsnedsättningen, och att han inte var berusad.

Jag frågar mig: hur skulle personalen på krogen kunna utesluta möjligheten att den person som utger sig för att vara assistent bluffar i syfte att låta den hjärnskadade fortsätta dricka även efter att denne är "alltför" berusad för att få serveras alkohol enligt lagen? Om "assistenten" visar upp intyg på att han är assistent till en hjärnskadad, kan det intyget vara förfalskat, och även om det inte är det finns det inget som säger att inte en riktig assistent kan ljuga för en hjärnskadads fyllas skull. Det finns definitivt assistenter som bryter mot sina regler då och då. Hur skulle krogpersonalen i det här fallet kunna veta att denna assitent inte är en av dem?

(Jämför: om en kille vill in på en nattklubb och ser ut att ha en ålder någonstans just kring åldersgränsen för nattklubben i fråga, och säger sig ha "tappat bort sitt leg" men som vittne på sin ålder har med sig en medelålders man som påstår sig vara hans far, ska han släppas in då? Knappast, va?)

Det måste vara svårt för personal på krogar nu när de måste gå balansgång mellan att å ena sidan vägra servera öl till någon som verkar "alltför" berusad och kanske också är det, och å andra sidan absolut inte vägra servera öl till någon som verkar "alltför" berusad men kanske inte är det. Båda misstagen kan tydligen leda till åtal och dryga böter. Varför inte i konsekvensens namn döma poliser till dryga böter både varje gång de råkat gripa fel person och varje gång de misslyckats med att gripa rätt person?

Jag föreställer mig att personalen på krogen Metro-artikeln gäller tänkte så här - eller att personal på en krog i en situation liknande den artikeln handlar om tänker så här:
- Okej, vi tror på assistenten. Vi har alltså tydligen att göra med en man som verkligen bara är hjärnskadad och inte full. Men han ser verkligen stupfull ut. Om vi serverar honom, kommer andra gäster i lokalen att tro att vi serverar stupfulla gäster. Vi kommer att få polisanmälningar på oss, från gäster som inte alls känner den här hjärnskadade mannen och hans assistent, och som bara utgår från att han är stupfull. När polisen kommer, kanske vi kan försvara oss genom att hänvisa till assistentens ord, men det blir i vilket fall som helst en massa strul, och vi kan få dåligt rykte då media eller djungeltrumman kan komma att framställa det som att vi serverade en stupfull gäst, vad vi än säger. Det är säkrast att inte servera, så kan vi i varje fall inte klandras för någon handling.

Betänk att i brottssammanhang så brukar handling vara oftare straffbart och/eller mer straffbart än ett val att inte handla. Att döda en människa är till exempel mer straffbart än att bara låta bli att rädda en människas liv, detta därför att att döda är att handla, medan att låta bli att rädda ett liv är att inte handla. Att servera en person öl är att handla. Att inte servera en person öl är att inte handla. Logiskt sett borde det alltså vara säkrare för personalen att inte servera ovan nämnda hjärnskadade öl än att servera, om de vill minimera risken för att bli straffade. Men domstolen överraskade med rakt motsatt slutsats. Det särskilt oroväckande med den här sortens domar, i kombination med andra lagar som på liknande sätt innebär att vi medborgare i allt fler typer av situationer måste handla på vissa sätt (snarare än bara underlåta att handla) för att inte bli straffade, är att de ger oss (folk, allmänheten) anledning att vara osäkra på inte bara vad vi får göra och inte får göra, utan till och med börja bli osäkra på vad vi får och inte får underlåta att göra. Ett osäkert folk är ett lätt byte för en eventuell maktfullkomlig regering som vill skapa diktatur.

Det om det. Huvudtemat för denna tråd tänkte jag skulle vara varför vissa grupper i samhället anses ha mer rätt att slippa bli diskriminerade än vad andra grupper anses ha. Det finns t.ex. ställen man inte kommer in på om man inte är klädd enligt en viss klädkod, t.ex. smoking. Är inte det en diskriminering av alla de som inte har råd med smoking, lika mycket som det är diskriminering att vägra servera öl till en hjärnskadad eller vägra släppa in en mörkhyad på en krog eller nattklubb? Varför ska det vara tillåtet att diskriminera på grundval av klädselns finhet (och därmed indirekt på grundval av plånboksstorlek) när det inte är tillåtet att diskriminera på grundval av sätt att röra sig och ansiktsutseende (som kan bero på hjärnskada, utländsk härkomst, etc)?

Om det finns en estetisk värdering hos klientelet på en lyxrestaurang eller lyxnattklubb eller liknande, som går ut på att alla män som befinner sig där ska ha smoking, och om denna estetiska värdering tillåts helt lagligt ta sig uttryck i sovring vid insläppandet av folk i lokalen, och som säger "män utan smoking passar inte in här", varför ska då inte den estetiska värdering, som många människor säkert har i det tysta när de är ute för att ha roligt, och som går ut på att "människor som ser förståndshandikappade eller hjärnskadade ut passar inte in här", varör ska då inte den etiska värderingen också få helt lagligt ta sig uttryck i sovring vid serverandet av öl eller vid insläppandet av folk i lokalen? Vad ger lagstiftaren rätt att sätta sig till doms över olika människors olika estetiska värderingar beträffande vilka sorters synintryck de vill ha (d.v.s. vad som "passar in") på det ställe där de vill vara? Vad ger lagstiftaren rätt att lägga sig i folks smak, och säga "din och din smak får ta sig uttryck i diskriminering av människor, men inte din och din".

[BoS]

Det resursslöseri - med folks dyrbara tid - som köandet till lokaler dit man sedan aldrig blir insläppt, innebär, kunde man sluppit om det inte fanns lagar mot diskriminering utan krögarna kunde öppet deklarera vilket klientel som var välkommet och vad som räckte för att bli ratad.

Just för att bespara folk onödigt köande kunde man ha rätt att kräva ett anslag vid entrén med dessa kriterier.

Vad skulle du själv i rollen som krögare i Stockholms innerstad skriva på din skylt?

[Justin Case]

Det resursslöseri - med folks dyrbara tid - som köandet till lokaler dit man sedan aldrig blir insläppt, innebär, kunde man sluppit om det inte fanns lagar mot diskriminering utan krögarna kunde öppet deklarera vilket klientel som var välkommet och vad som räckte för att bli ratad.

Just för att bespara folk onödigt köande kunde man ha rätt att kräva ett anslag vid entrén med dessa kriterier.

Visst vore det tidsbesparande för de som vill in på stället, men frågan är om det vore lönsamt för de krögare som först provade det du föreslår. Jag tvivlar på det. Vad jag har förstått lönar det sig för krögare med kort kö att låta kön bli längre än vad de behöver, d.v.s. släppa in folk i långsammare takt än vad som direkt kan motiveras av hur trångt det är i lokalen. Detta för att en lång kö får stället att framstå som populärare än vad det är, något som på sikt lockar dit fler besökare. Därför tror jag inte att krögare vill göra sin kö kort om de kan undvika det.

Men om du menar att man borde lagstiftningsvägen tvinga krögare att sätta upp ett anslag vid entrén, hur går det ihop med en fri marknad, något du verkar förespråka?

Och hur pass exakt skulle krögarna vara tvungna att beskriva sin målgrupp? Om de vill ha "snygga" människor, räcker det då med att skriva "här kommer bara snygga människor in", eller är det för vagt? Måste de definiera "snygg" mer exakt, t.ex. genom att ange hur hög poäng man minst måste ha fått på någon specificerad populär snygghetsbetygsättningssajt för att komma in? För om det inte måste definieras exakt, hur kan man då utesluta att krögaren bara råkar tycka att endast kändisar och vita unga rika människor som beställer mycket att dricka är "snygga"?

Vad skulle du själv i rollen som krögare i Stockholms innerstad skriva på din skylt?

Jag skulle kanske skriva "Här kommer bara coola människor in". Praktiskt taget alla människor som går ut anser sig vara coola eller vill framstå som coola, så ingen kommer att säga att det är diskriminerande att jag bara släpper in "coola människor". Kön kommer att bli lång, eftersom alla vill framstå som coola. Att kön är lång får mitt ställe att framstå som populärt, så att det kommer ännu fler på sikt. Samtidigt kan jag välja att släppa in bara vackra unga kvinnor och rika vita män som jag vet beställer särskilt mycket att dricka, och allt det kan jag försvara med att jag bara släpper in de jag tycker verkar "coola" och inga andra.

[BoS]

Det strider inte mot liberalt tänkande, att regeln består i att alla är välkomna till en offentlig lokal, om inte annat framgår av ett anslag vid entrén.

[Justin Case]

Det strider inte mot liberalt tänkande, att regeln består i att alla är välkomna till en offentlig lokal, om inte annat framgår av ett anslag vid entrén.

Jag har inte utgått från offentliga lokaler. Jag har bara utgått från krogägare som vill ha ett visst (efter vissa kriterier som de själva mer eller mindre underförstått satt upp utvalt) klientel. Borde enligt dig dessa lokaler juridiskt behandlas som "offentliga" även om krogägaren själv inte vill att de (juridiskt) ska behandlas som offentliga? Varför i så fall? Nog strider det väl mot liberalt tänkande att en ägare av en lokal skulle vara skyldig att släppa in vilka besökare som helst som vill komma in och vistas i hans lokal, om han inte satt upp någon skylt eller liknande vid entrén, eller om han satt upp en skylt där han bara skrivit t.ex. "alla snygga är välkomna att komma in och ta en öl för 39 kronor"? Inte gör väl liberalt tänkande någon avgörande skillnad mellan vad som impliceras i äganderätten till en privat lokal (t.ex. en villa som utgör ägarens privata hem) och vad som impliceras i äganderätten till t.ex. en krog?

Och nog måste väl enligt liberalt tänkande tolkningsföreträdet vad beträffar t.ex. vem som är "snygg" vara krogägarens, då det är han som formulerat regeln att "bara snygga kommer in"? Eller?

[BoS]

Om en lokal ger sken av att vara allmänt tillgänglig och man sedan blir avvisad, är det ju kränkande. Man bör ha möjlighet att räkna ut vad som gäller. - T ex: Denna lokal är enbart för rödhåriga som talar gotländska utan brytning.

[Lill-Leif]

Kränkande ja, emot liberalismens grundvalar, nej. Det kan ju vara värt det lilla priset att man blir avvisad då och då om man ideologiskt opponerar sig mot skylttvång vid krogens entré.

Otäck analogi - förespråkar man liberala vapenlagar riskerar man att bli skjuten i ryggen då och då

[Justin Case]

Om en lokal ger sken av att vara allmänt tillgänglig och man sedan blir avvisad, är det ju kränkande.

Om en kvinna "ger sken av att vara allmänt tillgänglig", ska hon då tvingas vara det också?

Observera att bedömningen av om en kvinna "ger sken av att vara allmänt tillgänglig" inte anses vara upp till betraktaren, utan upp till kvinnan. Anser du det vara rimligt? Jämför nu med en krog som i betraktarens ögon (men kanske inte på grund av krogägarens avsikt) "tycks vara allmänt tillgänglig". Varför ska krogen inte behandlas med samma respekt som kvinnan, så att ett nej "alltid är ett nej", oavsett vad någon fått för sig när han gick fram?

Är det inte rimligt att ett nej aldrig behöver motiveras av den som säger nej?

Om jag startar en krog där jag inte vill ha några finniga gäster, och därför sätter upp en skylt med innebörden "Människor med finnar i ansiktet är inte välkomna här", är inte det minst lika kränkande som att helt enkelt bara avvisa alla finniga utan motivering? Finniga som går förbi - inte bara de som försöker komma in på krogen - skulle väl känna sig kränkta bara av att se texten. Dessa slipper känna sig kränkta om jag inte sätter upp någon text. Ditt förslag tycks mig innebära att långt fler kommer att känna sig kränkta än om det sker outtalad diskriminering i insläppet.

En annan fråga är förstås om de "kränktas" känsla av att bli kränkta är "juridiskt hållbar" i det ena respektive andra fallet. Det tycks mig vara en smaksak. En del människor känner sig kränkta av allt och alla inklusive minsta lilla slarviga formulering eller gest, andra känner sig knappt kränkta av något alls. Hur ska en liberal avgöra vilken sorts kränkning som bör vara förbjuden och vilken som bör vara tillåten? Borde t.ex. vackra kvinnors ratande av fattiga och osjälvsäkra män på krogen vara förbjudet med hänvisning till att det är diskriminering? I synnerhet om kvinnan "ger sken av att vara allmänt tillgänglig" - eller?

Om det under krogens namn (utanpå dörren t.ex.), och fullt synligt, står något i stil med: "Ägaren till denna krog och de anställda på krogen förbehåller sig rätten att släppa in respektive avvisa besökare enligt hemliga kriterier.", då är väl allmänheten varnad för att det finns risk för att inte komma in om man inte råkar höra till den kategori gäster krogägaren och de anställda accepterar, och har därmed möjlighet att avstå från att försöka komma in om man inte vill riskera att komma att känna sig kränkt. Därmed kan man väl enligt liberalism inte ha någon rätt till skadestånd om man sedan blir avvisad och känner sig diskriminerad av krogen i fråga? Eller?

Om krogen inte har någon text alls om vilka som kommer in, behöver detta inte bero på att krogen "ger sken av att" vara allmänt tillgänglig. Folk kanske upplever det som att krogen ger sken av det, men det behöver inte vara krogägarens avsikt. Han har ju inte utfört någon handling som enbart kan tolkas som att han är beredd att låta vem som helst komma in på hans krog. Att låta sin dörr vara öppen behöver inte betyda att man välkomnar vem som helst. Om jag låter bli att låsa dörren till min bostad, betyder inte det automatiskt att vem som helst har rätt att gå in där. Vad finns det då för anledning för krogägaren att inte ta hänsyn till det faktum att en del kanske misstolkar det faktum att dörren till hans krog är öppen och att där inte finns någon text om någon sovring i insläppet? Jo, till exempel den anledningen att han, om han satte ut en text där han beskrev vilka han inte släpper in, skulle riskera bli utsatt för skadegörelse och våld på grund av ilska. De flesta människor skulle visserligen kanske anse att denna risk inte är något rimligt skäl för att utöva hemlig diskriminering i insläppet på en krog, men så har ju heller inte de flesta människor liberala värderingar. Enligt liberala värderingar ska man väl inte behöva utföra handlingar som försätter en i risk för att bli utsatt för skadegörelse och våld, och enligt liberala värderingar ska man väl heller inte behöva släppa in vem man vill på sin krog, och enligt liberala värderingar ska väl en krogägare heller inte behöva stänga sin krog helt bara för att han inte vill släppa in alla som "allmänheten" tycker bör ha rätt att komma in på den?

Kan man inte likna sovring i insläppet på en krog vid den sovring alla människor gör när de köper och säljer varor och tjänster? Om priset/varan/övriga villkor faller en i smaken, gör man kanske affären, annars gör man kanske inte affären, och allt utan att behöva uppge några skäl. Borde inte på samma sätt en krogägare ha rätt att, utan att uppge några skäl för sin sovring, sovra bland de "erbjudanden" han får (i form av människor som kommer till hans krog och erbjuder sig att med honom göra affären att betala inträdet för att komma in på hans krog)?

Man bör ha möjlighet att räkna ut vad som gäller. - T ex: Denna lokal är enbart för rödhåriga som talar gotländska utan brytning.

Visst är det bra service för (en del av) allmänheten att få reda på sådant - dock kan den säkert upplevas som kränkande i en dels ögon: alla icke rödhåriga och icke gotländsktalande diskrimineras ju faktiskt mer offentligt, i och med texten, än om samma diskriminering skulle äga rum i smyg. Men frågan är: med tanke på de argument jag lagt fram ovan, hur kan, givet liberala värderingar, krogägaren vara juridiskt skyldig att informera allmänheten om sina insläppskriterier? Vore inte ett krav på sådan information till allmänheten en sorts påstående att allmänheten har en positiv rättighet (något libertarianer anser inte finns), i detta fall den positiva rättigheten till viss information? Anser du att det finns vissa positiva rättigheter*, och är detta ett exempel på en sådan?

*) Med positiva rättigheter menar jag det libertarianer menar med termen, nämligen rättigheter någon har, av natur, till att få något av någon eller några människor, inte bara till att slippa bli utsatt för något av någon eller några människor.

[Minded]

Justin, 'kul' och jävligt relevant observation.

[BoS]

Vad "libertarianer" om det finns sådana eller nattväktarstatsgalningar menar om saken, är inte relevant.

Eftersom diskriminering menas vara ett problem, finns det anledning att begrunda enklaste sättet att lösa problemet som jag uppfattat vara känslan av kränkning när man blir avvisad för att man inte uppfyller outtalade krav som är olika från krog till krog.

Att de är outtalade, beror så klart på lagarna mot diskriminering och utan sådana vore det självklart med anslag vid entrén. - Då skulle man ju också göra klart vilka det är man ser som sin kundkrets.