Svårt att lita på människorna

[Morningstar]

---

[lösdrivaren]

Lyssnade på en intervju i tv med en erfaren kriminalare.
Han sa att de flesta yrkeskriminella ser sej själva som ’smarta’

I själva verket är de väl samhällets bottenskrap.

Detta att de har en skruvad självuppfattning är intressant ur psykologisk synpunkt.

Ett wt liv generar snabbt övermod, detta ständiga problem att sakna referenser i livet.

[transversal]

Kan man inte helt enkelt vara smart på ett område och korkad på ett annat?

[lösdrivaren]

Ok, möjligt iaf rent teoretiskt.

Varför jag är intresserad av denna problematik är att jag har en nära person som gränsar till psykos med sina vanföreställningar om ”övermänniskan”.

Till slut har jag givit upp, mina resurser är uttömda och det säger inte lite då jag har en ängels tålamod.

Problematiken i grunden är narcissism. Spelar nada roll hur jag än försöker hänvisa till verkligheten, fantasin om ens egen person är så groteskt stark så inte ens verkligheten spelar någon roll. Varje misslyckande viftas bort med ”otur”, självbilden rubbas inte.

Personen i fråga är väldigt socialt välanpassad.

[David H]

lösdrivaren,
Javisst är det intressant. Men det gäller väl inte speciellt bara kriminella, utan människor i allmänhet. Nästan alla tycker att de är förmer än andra, smartare, förstår sig på saker bättre osv. Jag diskuterade det i en annan tråd, där jag samlat citat från medlemmar på ff som uttryckt tankar om att vara förmer än andra. Du skrev ju själv t ex i en tråd häromdagen:

Ibland känner jag mej överlägsen över alla andra.

Jag antar att du inte bara var ironisk. Som sagt, jag tror det finns väldigt många som tänker på motsvarande sätt.

[lösdrivaren]

Ha ha, där ser man. Fint citat.

Pratade med en brorsa (två år yngre än mej) en gång (han är jävligt tät med några miljoner och en akademisk höjdare), han frågade mej; har du tänkt på att vi äldre syskon ses av de yngre som "banker", våra pengar är deras pengar men aldrig tvärtom.

Fick mej en tankeställare. Han som alltid är världens generösaste säger inte sånt i onödan.

[transversal]

Beror på att viss slags "energi", typ trygghet vandrar "nedåt". Pappa ger detta till mamma. Pappa + mamma ger detta till barnen. Äldre syskon ger detta till yngre syskon. Det man får tillbaka är uppskattning/respekt som går "uppåt" i en hierarki. Man kan vända på det och säga att äldre syskon alltid får en respekt av yngre syskon som de aldrig "ger tillbaka". Det är bara två olika slags energi som ges åt olika håll. Ges dock trygghet eller liknande utan att få tillbaka respekt kan personen uppleva sig "dränerad".

[lösdrivaren]

Sannerligen en intressant reflektion.

Jag har alrig tänkt i dessa banor.

Imponerande insikter transversal!

[lösdrivaren]

Förstår inte heller denna oresonliga aggressivitet.

På ett plan, varje misslyckande utageras likt en tioåring. Alltid någon annans fel.

Tänk dej en riktigt besvärlig 10 åring i trotsåldern. Problemet är att vi har att göra men en vuxen.

[nytt namn]

Beror på att viss slags "energi", typ trygghet vandrar "nedåt". Pappa ger detta till mamma. Pappa + mamma ger detta till barnen. Äldre syskon ger detta till yngre syskon. Det man får tillbaka är uppskattning/respekt som går "uppåt" i en hierarki. Man kan vända på det och säga att äldre syskon alltid får en respekt av yngre syskon som de aldrig "ger tillbaka". Det är bara två olika slags energi som ges åt olika håll. Ges dock trygghet eller liknande utan att få tillbaka respekt kan personen uppleva sig "dränerad".

Sannerligen en intressant reflektion.

Jag har alrig tänkt i dessa banor.

Imponerande insikter transversal!

Wilber skriver djupgående om hierarkier i sin bok "Sex, Ecology and Spirituality". Han nämner att ordets ursprungsbetydelse, hier-archy betyder heligt-styre.

In the ninth chapter, "The Way Up Is The Way Down", Wilber describes Neo-Platonist Plotinus' nondual metaphysics. "Ascending" philosophies are those that embrace the One, or the Absolute. "Descending" philosophies are those that embrace the Many, or Plenitude. Both ascent (driven by Eros, or creativity) and descent (driven by Agape, or compassion) are indispensable for a healthy, whole view. Plato's metaphysics, which also included both ascending and descending drives, is described. Plotinus' attack on Gnosticism is described in order to trace differences between healthy and pathological approaches to ascent.

Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Sex,_Ecology,_Spirituality#Book_Two

*While male and female might indeed be given biologically, masculine and feminine are in large part the creation of culture.

*It appears that testosterone basically has two, and only two, major drives: fuck it or kill it.

*Oxytocin, a hormone that tends to flood the female even if her skin is simply stroked.
“The relationship drug” – it induces incredibly strong feelings of attachment, relationship, nurturing, holding, touching.
Testosterone and oxytocin have their roots in biological evolution, the former for reproduction and survival and the latter for mothering.


* Evolution always transcends and includes, incorporates and goes beyond.

Two types of spirituality:
*The Ascending path is purely transcendental and otherworldly. It is usually puritanical, ascetic, yogic and it tends to devalue or even deny the body, the senses, sexuality, the Earth, the flesh. It seeks its salvation in a kingdom not of this world; it sees manifestation or samsara as evil or illusory; it seeks to get off the wheel entirely. And, in fact, for the Ascenders, any sort of Descent tends to be viewed as illusory or even evil. the Ascending path glorifies the One, not the Many; Emptiness, not Form; Heaven, not Earth.

*The Descending path counsels just the opposite. It is this-worldly to the core, and it glorifies the Many, not the One. It celebrates the Earth, and the body, and the senses, and often sexuality. It even identifies Spirit with the sensory world, with Gaia, with manifestation, and sees in every sunrise, every moonrise, all the Spirit a person could ever want. It is purely immanent and is often suspicious of anything transcendental. In fact, for the Descenders, any form of Ascent is usually viewed as evil.

Källa: http://jackysunchaser.wordpress.com/2010/04/07/a-brief-history-of-everything-by-ken-wilber/

Hät är mer fördjupande:
* http://books.google.se/books?id=c9shMX7HLY0C&pg=PA382#v=onepage&q&f=false
* http://books.google.se/books?id=Q1GUlPmlPD0C&pg=PA42#v=onepage&q&f=false (texen börjar i mitten på sidan, rubriken "Ascend and Descend"):

[nytt namn]

Kan man inte helt enkelt vara smart på ett område och korkad på ett annat?

Wilber kallar dessa "lines".

Lines, streams, or intelligences

According to Wilber, all holons have multiple lines of development, or intelligences—in fact, over two dozen have been observed. They include cognitive, ethical, aesthetic, spiritual, kinesthetic, affective, musical, spatial, logical-mathematical, karmic, etc. One can be highly developed cognitively (cerebrally smart) without being highly morally developed (as in the case of Nazi doctors). However, Wilber acknowledges, you cannot be highly morally developed without the pre-requisite cognitive development. So not all of the developmental lines are ontologically equivalent.[citation needed]

Källa: http://en.wikipedia.org/wiki/Ken_Wilber#Lines.2C_streams.2C_or_intelligences

och

Lines or Streams
Evidence suggests that through the developmental levels or waves of consciousness, move various developmental lines or streams (such as cognition, morals, affects, needs, sexuality, motivation, and self-identity [Gardner, 1983; Loevinger, 1976; Wilber, 1997a, 2000b]). It further appears that, in any given person, some of these lines can be highly developed, some poorly (or even pathologically) developed, and some not developed at all. Overall development, in short, is a very uneven affair!

The reason seems to be that the numerous developmental lines are to some degree independent modules, and these modules can and do develop in relatively independent ways (but not totally independently).[5] Each of these modules probably evolved in response to a series of specific tasks (e.g., cognition of the external world, needs and desires in different environments, linguistic communication, sexual release mechanisms, and so on). There is an enormous amount of theory and research on modularity (both pro and con), although it is generally accepted in the psychological literature.[6]

According to this body of research, a person can be at a relatively high level of development in some lines (such as cognition), medium in others (such as morals), and low in still others (such as spirituality). Thus, there is nothing linear about overall development. It is a wildly individual and idiosyncratic affair (even though many of the developmental lines themselves unfold sequentially).

The most common criticism of my model is that it is linear, a view I have not held for twenty years. But what about spirituality itself? Does it necessarily unfold in stages? My answer, again, is absolutely not. But before we see why, let's discuss states of consciousness. ...

Källa: http://wilber.shambhala.com/html/books/psych_model/psych_model2.cfm/

[lösdrivaren]

Varje gång om man försöker med vettig kritik, ”har tafsat på hans grandiosa ego”.

Detta är grundproblematiken.

All, om än så vänlig kritik, uppfattas som attack.

[nytt namn]

Jag tycker det är roligt att du tänker i banor du inte tänkt i tidigare.

[David H]

Varje gång om man försöker med vettig kritik, ”har tafsat på hans grandiosa ego”.

Detta är grundproblematiken.

All, om än så vänlig kritik, uppfattas som attack.

Jag känner igen det där. Problemet är också att det har en tendens att bli dubbelriktat. Ens egen kärlek sinar när man blir bemött av förakt, och tvärtom. Har till exempel en kompis som jag känner att det är väldigt svårt att upprätta en god relation till.

Minns en gång när vi var på poetry slam. Jag hade sagt att jag hade en favorit bland hans texter, som jag tyckte han skulle läsa. Han gjorde detta och floppade totalt. Sen förde han fram tanken att jag uppmuntrat honom att läsa den texten för att jag visste att det skulle gå dåligt, och att det var det jag ville. Detta var absolut inte min intention, hade ingen sådan tanke. Jag blev besviken att han tänkt så illa om mig. Antagligen hade det förklaring till att han var inne i mörk period, att han inte riktigt var sig själv.
Men samtidigt triggade det där igång mig, jag kom därefter på mig själv att tänka motsvarande saker om honom - att han hade subtilt mörka intentioner gentemot mig. Och jag kom att tänka på det jag sa till honom, hur det kunde tolkas negativt, i hans öron.
Den spontana tanklösa kärlekskänslan försvinner. Och man kommer på sig själv att inte längre önska den andre personens välgång. När man är mörk i sinnet blir det lätt så att vad man än gör kan komma att tolkas som subtila elakheter. Jag insåg det för mig själv, men ville ändå aldrig göra något för att avsiktligt såra honom. Min moral och mitt förnuft sa ifrån, samtidigt som en elak undertryckt känsla låg därunder.
Fortfarande är relationen mellan oss komplicerad som jag ser det, trots att jag tycker att jag inte vill honom illa. Bästa lösningen är väl att prata, eller helt enkelt ta uppehåll i relationen...

[Zokrates]

När man är mörk i sinnet blir det lätt så att vad man än gör kan komma att tolkas som subtila elakheter. Jag insåg det för mig själv, men ville ändå aldrig göra något för att avsiktligt såra honom. Min moral och mitt förnuft sa ifrån, samtidigt som en elak undertryckt känsla låg därunder.

Davids kamp mot Goliat i ditt huvud.