'godhet', eller 'gott/ont' eller så. Eller 'moral'.

[nytt namn]

För det första, du har ingen fru.

För det andra, bli inte sne när vi andra sänker oss och flummar lite.

Du har rätt i att jag inte har någon fru, hon blev blå i ansiktet, så jag virade in henne i en matta och dumpade henne i en container. Klart jag inte blir sne på er för att ni sänker er, jag har redan sänkt er och sparkar inte på folk som redan ligger ner.

[lösdrivaren]

Sen min analys var ingen analys utan mer en reflektion hur en författare kan återberätta ett skede i livet, som senare visar sej vara av betydelse, på ett vackert sätt.

Så tolkade jag Eliots fjäderlätta berättelse. Där någonstans pågår det som är dolt för tillfället men som senare uppenbarar sej som real deal.

[David H]

Tror att det är väldigt bra att kunna skratta åt sig själv. Jag kan inte alltid det, men ibland iallafall. Det blir ett dråpligt igenkännande i karikatyren av sig själv där igenkänningen inte går att ta miste på, men en del saker är lite betonade. Du har ju kallat mig nasse i Nalle Puh, rekoj. Vem du är har jag inte fått riktigt pejl på. Hoppas jag får göra det någon gång. Själv tycker jag att lösdrivaren är påfallande lik Kapten Haddock. Det är ingen förolämpning. Jag gillar lösdrivaren och det vet han.

Javisst. Jag tycker också om karikatyren. Och lösdrivaren har ett skarpsinne som gör honom bra inom den genren. Men det som jag noterar är att det är med betoning på att lyfta fram "negativa" sidor, som jag upplever det. (Såklart ofta med ironisk touch dock.)

Jag kom fram till att jag själv blev Tiger i Nalle Puh (stämmer väl inte riktigt, men men ).

[Lufier]

Sen min analys var ingen analys utan mer en reflektion hur en författare kan återberätta ett skede i livet, som senare visar sej vara av betydelse, på ett vackert sätt.

Så tolkade jag Eliots fjäderlätta berättelse. Där någonstans pågår det som är dolt för tillfället men som senare uppenbarar sej som real deal.

Lika fjäderlätt som inlägget du gjorde. Det var nog en av anledningarna till att jag kom att tänka på den.
En annan anledning kan vara längtan till konservatism i sin egen sfär. Lite lätt rörande då du verkar vara
en man som förespråkar stora omvälvningar.

[David H]

Sen min analys var ingen analys utan mer en reflektion hur en författare kan återberätta ett skede i livet, som senare visar sej vara av betydelse, på ett vackert sätt.

Så tolkade jag Eliots fjäderlätta berättelse. Där någonstans pågår det som är dolt för tillfället men som senare uppenbarar sej som real deal.

Yes, det är bra. Jag menade inte att kritisera din reflektion om dikten (jag syftade till svar från Zok som inte heller kanske kan anses som kritik, men som inte tyckte din reflektion föll i smaken). Snarare tänkte jag på det du skrev efter, om att du flummade och sänkte nivån.

Jag diskuterar gärna litteratur med dig nån gång. Litteraturvetenskap är mitt huvudämne.

[David H]

Jag tyckte faktiskt om din analys och blev glad av att läsa den.

Under de åren jag läste litteraturvetenskap tyckte jag det var väldigt bra stämning i klassen/klasserna. Det var sällan buttra miner, däremot livliga diskussioner med entusiastiska personer.

[Skogsälvan]

Tror att det är väldigt bra att kunna skratta åt sig själv. Jag kan inte alltid det, men ibland iallafall. Det blir ett dråpligt igenkännande i karikatyren av sig själv där igenkänningen inte går att ta miste på, men en del saker är lite betonade. Du har ju kallat mig nasse i Nalle Puh, rekoj. Vem du är har jag inte fått riktigt pejl på. Hoppas jag får göra det någon gång. Själv tycker jag att lösdrivaren är påfallande lik Kapten Haddock. Det är ingen förolämpning. Jag gillar lösdrivaren och det vet han.

Javisst. Jag tycker också om karikatyren. Och lösdrivaren har ett skarpsinne som gör honom bra inom den genren. Men det som jag noterar är att det är med betoning på att lyfta fram "negativa" sidor, som jag upplever det. (Såklart ofta med ironisk touch dock.)

Jag kom fram till att jag själv blev Tiger i Nalle Puh (stämmer väl inte riktigt, men men ).

Jadu, blir svårt att se helheten om man bara pekar på "bra-igheterna"  :) Det tar antagligen en stund att förstå, men lösdrivaren är faktiskt snäll. Eftersom jag är som jag är så uppfattade jag honom i början som enbart vulgär, kaxig och hänsynslöst oförskämd. Jag är väldigt glad att jag misstog mig där. Och när han då drar upp t ex träslevar så förstår jag hans perspektiv och värderingar så bra nu. Tycker det är uppfriskande med lite raka puckar. Är övertygad att Johan kan ta det här också. Okej, så du är Tiger? Angenämnt  :)

[David H]

Jadu, blir svårt att se helheten om man bara pekar på "bra-igheterna"  :) Det tar antagligen en stund att förstå, men lösdrivaren är faktiskt snäll. Eftersom jag är som jag är så uppfattade jag honom i början som enbart vulgär, kaxig och hänsynslöst oförskämd. Jag är väldigt glad att jag misstog mig där. Och när han då drar upp t ex träslevar så förstår jag hans perspektiv och värderingar så bra nu. Tycker det är uppfriskande med lite raka puckar. Är övertygad att Johan kan ta det här också. Okej, så du är Tiger? Angenämnt  :)

Alldeles riktigt. De blir svårt att se helhet om man bara pekar på "bra-igheter", lika mycket som det blir svårt att se helhet om man bara pekar på dåligheter. När jag skrev om Nalle Puh gjorde jag det med utgångspunkt att jag skulle lyfta fram en positiv sida och en negativ (begränsning) sida i varje karaktär. Men jag har väl viss tendens att hamna lite i mes-fack, och inte lyckas betona den negativa sidan tillräckligt väl (dessa linjer inte tillräckligt skarpa, kan man tycka). Där kan jag nog lära mig något från ex.vis lösdrivaren.

[Skogsälvan]

Samarbete är grejen  :)

[nytt namn]

Samarbete är grejen  :)

Kommunism heter det

[Skogsälvan]

Samarbete är grejen  :)

Kommunism heter det

Upp till kamp emooot kvaaalen....

[nytt namn]

FF har kollapsat, FF:s död är nära. Eller möjligen lever FF vidare som ’hobbyrum’.
Johan, med stöd av Andreas har lyckats jaga iväg/sparka ut några verkligt skarpa hjärnor. Dessa begåvningar föll inte herrarna på läppen då allsköns flum och djungelsnack istället bör vara i högsätet. FF liknar mer och mer en sandlåda.

Förstår på sätt och vis Minded’s frustation när han upplever att han inte får nån vettig respons.
’Ordstaplare’ (eget ord, ordbajsare är väl det vanliga) finns det gott om, d v s om du inte vet/kan, säg detta med många långa svåra ord så låter det intellektuellt samtidigt som läsaren, om möjligt ännu dummare, tror att detta är insiktsfullt, någonting utöver det vanliga.

Nämligen, folk som saknar referensramar är de minst lämpade att bedöma andra. Det är liksom en grundförutsättning att man själv kan överblicka  ”totaliteten”.

Nu är jag inte själv någon höjdare på detta men har ändå med civ.ing. examen + 2/3 dels fil kand fristående mattekurser ändå lärt mej att respektera kunskapen, en viss försiktighet anbefalles innan tvärsäkra påståenden!

Jaja, vissa är wannabies, deras öde är att alltid vara det.

(i förbigående, lite taskigt, svårt att bli ’professor’ med grundskolekompetens i botten. Krävs minst Fil. Dr. examen + forskning, vilket innebär sådär 20-års studier efter grundskolan)

Studenten Erica Goldsons fantastiska tal vid sin skolavslutning vid Coxsackie-Athens High School, New York 2010, som visas i första delen av serien visar dock att det verkligen finns hopp för världen. En skribent skrev att Ericas tal måste ha fått en del av åhörarna att falla av stolen och man kan inte låta bli att undra vad som for genom huvudet på studenter, föräldrar, lärare och rektorer när hon höll sitt sensationellt insiktsfulla och inspirerande tal. Här så följer ett utdrag ur en del av vad Erica sa den där examensdagen:

"Vi är så fokuserade på ett mål, oavsett om det är att klara ett prov eller examen för att bli bäst i klassen, men på det sättet lär vi oss egentligen inget. Vi gör allt för att uppnå vårt ursprungliga mål, kanske lärde du dig bara hur man ska memorera namn, platser och datum du senare glömmer för att rensa ditt sinne för nästa test. Skolan är inte allt den kan vara, just nu är det en plats där målet för de flesta är att komma därifrån så fort som möjligt.

Jag har nu uppnått detta mål, jag tog examen. Jag borde se det som en positiv upplevelse, särskilt då jag blev bäst i klassen, men i efterhand kan jag inte påstå att jag är intelligentare än mina kamrater. Jag kan bara intyga att jag var bäst på att göra det jag blev tillsagd och att arbeta i systemet. Men här står jag och ska vara stolt över att jag avslutat denna period av indoktrinering. Jag lämnar för att gå vidare till nästa fas, för att få ett dokument som intygar att jag är kapabel att arbeta.

Men jag hävdar att jag är en människa, en tänkare, en äventyrare - inte en arbetstagare. En arbetstagare är någon som är fångad inom en upprepning, en slav under det system som inrättats före dem. Men nu har jag lyckats och visat att jag var den bästa slaven genom att göra mitt yttersta. Medan andra satt och klottrade för att sen bli stora konstnärer satt jag och gjorde anteckningar för prov."


Här är en film med Ericas tal. Den första halvminuten saknas tyvärr, men hon säger: "Det finns en historia om en ung, men seriös Zen-student som närmade sig sin lärare och frågade Mästaren: "Om jag arbetar mycket hårt och flitigt, hur lång tid tar det för mig att finna Zen?" Mästaren svarade, "10 år." Studenten sa då: "Men tänk om jag arbetar mycket, mycket hårt och verkligen försöker att lära mig snabbt? Hur lång tid tar det då?" "20 år" svarade mästaren.

Källa: http://www.sourze.se/Vad_du_har_missat_10735401.asp

[Minded]

Nytt namn, du missade igen att svara på mitt inlägg. Jag var snäll och svarade på ditt efterföljande. Nu förväntar jag mig verkligen att du svara på det här;

Anna Saras fråga kan ändå vara en början på en diskussion.

Nej, man är inte en mobbare bara för att man inte har definierat moral som fenomen. Däremot kan man i sådana fall vara rätt jävla irrelevant i sin existens (i relation till att andra också existerar). Om enbart man själv hade funnits, så visst, då spelar det föga roll om man tänker sig för före, eller inte. Men om en annan också existerar, eller ännu mer, om jävligt många andra existerar på vad det verkar som ganska lika (generalisering) förhållanden - då börjar det bli mer relevant att faktiskt tänka igenom vad man gör innan man gör det.

Om fler än man själv existerar, så är det helt plötsligt en samvaro. Man är inte längre själv. Man bör kunna tänka för sig själv, och komma fram till relativt välgrundade egna beslut, men man bör inte anse att resten av de existerande förtjänar skit. Om någon gör det, varför skulle då inte några andra göra detsamma, gå ihop och bara ta bort denne någon? Och vore inte detta relevant? Hur kan man motivera att jag reellt skulle vara viktigare än er 10 stycken? Visst, man kan försöka, men det fungerar inte så.

Nytt namn, vad tänker du om detta?

[nytt namn]

Nytt namn, du missade igen att svara på mitt inlägg. Jag var snäll och svarade på ditt efterföljande. Nu förväntar jag mig verkligen att du svara på det här;

Anna Saras fråga kan ändå vara en början på en diskussion.

Nej, man är inte en mobbare bara för att man inte har definierat moral som fenomen. Däremot kan man i sådana fall vara rätt jävla irrelevant i sin existens (i relation till att andra också existerar). Om enbart man själv hade funnits, så visst, då spelar det föga roll om man tänker sig för före, eller inte. Men om en annan också existerar, eller ännu mer, om jävligt många andra existerar på vad det verkar som ganska lika (generalisering) förhållanden - då börjar det bli mer relevant att faktiskt tänka igenom vad man gör innan man gör det.

Om fler än man själv existerar, så är det helt plötsligt en samvaro. Man är inte längre själv. Man bör kunna tänka för sig själv, och komma fram till relativt välgrundade egna beslut, men man bör inte anse att resten av de existerande förtjänar skit. Om någon gör det, varför skulle då inte några andra göra detsamma, gå ihop och bara ta bort denne någon? Och vore inte detta relevant? Hur kan man motivera att jag reellt skulle vara viktigare än er 10 stycken? Visst, man kan försöka, men det fungerar inte så.

Nytt namn, vad tänker du om detta?

Jag har redan svarat på det en gång och skulle uppskatta om du slutar spamma (och krossposta) dina egna inlägg gång på gång i samma/olika trådar på forumet.


http://www.filosofiforum.com/forum/vie ... ht=#170803

Ska man bestämma sig över vad som är sant och inte inom en högre moral, eller är man är mobbare annars?

Anna Saras fråga kan ändå vara en början på en diskussion.

Nej, man är inte en mobbare bara för att man inte har definierat moral som fenomen. Däremot kan man i sådana fall vara rätt jävla irrelevant i sin existens (i relation till att andra också existerar). Om enbart man själv hade funnits, så visst, då spelar det föga roll om man tänker sig för före, eller inte. Men om en annan också existerar, eller ännu mer, om jävligt många andra existerar på vad det verkar som ganska lika (generalisering) förhållanden - då börjar det bli mer relevant att faktiskt tänka igenom vad man gör innan man gör det.

Om fler än man själv existerar, så är det helt plötsligt en samvaro. Man är inte längre själv. Man bör kunna tänka för sig själv, och komma fram till relativt välgrundade egna beslut, men man bör inte anse att resten av de existerande förtjänar skit. Om någon gör det, varför skulle då inte några andra göra detsamma, gå ihop och bara ta bort denne någon? Och vore inte detta relevant? Hur kan man motivera att jag reellt skulle vara viktigare än er 10 stycken? Visst, man kan försöka, men det fungerar inte så.

Nytt namn, vad tänker du om detta?

Antar du att människor inte "tänker igenom vad man gör innan man gör det"? Som jag ser det, så existerar detta problem, men som jag ser det så existerar ett ännu större problem på en högre nivå än att människor inte "tänker igenom vad man gör innan man gör det". Att människor gör detta ("tänker igenom vad man gör innan man gör det") men att det ändå blir det fel i samvaron.

Jag försöker säga, att "tänkande igenom hur man vill ha sin samvaro" är ett problem i sig självt (fast på nästa nivå), det är därför vi har burka-debatter osv. Jag tror att de allra flesta människor tänker som du, att de faktiskt har tänkt ut före hur man skapar en samvaro, att människor för att ha samvaro bör följa en högre moral, och denna högre moral säger att det är rätt/fel att bära burka.



Är det inte, just av respekt för för samvaron, som man bör bära burka?
Är det inte, just av respekt för för samvaron, som man inte bör bära burka?
Är det rätt eller fel att bära burka Minded?

Vad tänker du om detta?

... och ditt "svar"...:

Är det inte, just av respekt för för samvaron, som man bör bära burka?
Är det inte, just av respekt för för samvaron, som man inte bör bära burka?
Är det rätt eller fel att bära burka Minded?

Vad tänker du om detta?

Moraliskt och filosofiskt sett så är det irrelevant. Samlevnadsmässigt var detta den reella implementation (jämför vårt lands reella implementation av det ideala fenomenet 'demokrati'), de omtalade länderna valde/blev valda igenom (jämför to fall in love with och att själva medvetet och avsiktligt uppgå i en känsla) att manifestera.

... och mitt svar...:

Är det inte, just av respekt för för samvaron, som man bör bära burka?
Är det inte, just av respekt för för samvaron, som man inte bör bära burka?
Är det rätt eller fel att bära burka Minded?

Vad tänker du om detta?

Moraliskt och filosofiskt sett så är det irrelevant. Samlevnadsmässigt var detta den reella implementation (jämför vårt lands reella implementation av det ideala fenomenet 'demokrati'), de omtalade länderna valde/blev valda igenom (jämför to fall in love with och att själva medvetet och avsiktligt uppgå i en känsla) att manifestera.

Jag förstår inte riktigt ditt svar, så jag konkretiserar frågan, kan du förklara: huruvida det är av respekt för för samvaron, att bära burka i Sverige, och hur och vad du förankrar din argumentation i.

Varför säger du att "Moraliskt och filosofiskt sett så är det irrelevant"? Du måste nog förklara vad du menar med "moraliskt" och "filosofiskt" om jag ska kunna ha möjlighet att förstå vad du menar.

...och ditt svar...:

Moraliskt och filosofiskt betyder basically allas lika värde och 'likhet inför lagen' (rättvisa/jämlikhet - också gränsandes till godhet). Aka högre moral. Att leva som man lär.

Kultur är en generalisering, jag tror inte på det som ett fenomen på landsnivå, lika mycket som jag tror kultur är individuellt. Alla som kommer från Iran(?) har inte burka. Alla svenskar heter inte Svensson. Det är den familjära kulturen som är relevant. Huruvida det är samhälleligt motiverat att ha burka i sverige, beror av den kultur som finns bakom personen som bär burka i sverige.

Det är principiellt ingen skillnad mellan ett land och en familj, eller en individ. Olika länder interagerar med varandra, olika människor interagerar med varandra. Om någon väljer att bära burka i sverige, så visar den att den ännu inte förstått varför den inte ska ha det. Det är rätt i dennes ögon. Och vem kan blaim her? Här kommer logik och argumentation in, faktiskt vetenskap, som syftar till att nå det bästa för de flesta, genom att kvantifiera resonemang om huruvida någonting genererar allmänt gott eller om det genererar allmänt dåligt. Det är utbildning. Eller inte ens det, det är ett fritt samtal. För vem vet, kanske är det vi som ska utbildas av dem. Alla vägar leder till rom, om någon lär sig något, så går det mot det bättre.

[Minded]

Du har inte svarat, för om man tittar på strukturen (du själv klippte in i ditt inlägg) så ser man att du svarade på min fråga med en fråga (och lite inledande intetsägande skräp), som jag svarade på, osv, ända tills att down the line, mina svar är. Det är inte du som svarar på frågor, det är jag.