Minnen i generna?

[Minimaxitiger]

Tack än en gång Marko.

Har läst om liknande exempel som Din dotter tidigare, fascinerande.

Det Du skrev om paranormala fält. kan Du utveckla?

Vänligen

Minimaxitiger

[Marko]

hej minimaxtiger,

Rupert sheldrake har tankar runt fält som går utanför hjärnan som han kallar för morphogenetic fält.
Det är hans egna slutsatser och ord där han ser celler påverkas påverkade av dessa fällt. Celler tar sin information från dessa fält och bygger upp sin struktur.

Hans ide är intressant på det viset att den tar fram ett alternativ där minnen får plats att lagras.
Det jag har kommit fram till är att hjärnan har för lite minnes celler för att kunna lagra 100 års livs information.

jag tror inte att rupert har helt rätt, mer än att han kanske är på god väg att hitta ett sätt där lagringskapaciteten kan förklaras, dvs utanför hjärnan.

Människor i vårat teknologiska samhälle tenderar att rynka på näsan när man nämner ordet andlighet eller paranormala synsätt. Det är synd att låsa in källan av kunskap till en begränsad vetenskaplig syn,

iaf, rupert kan nog förklara mer om dessa fält som han ser det på,
jag själv tror att celler hämtar sin information från dna, men att tankar kan lagras i något interfererande fält runt sina celler, kanske tom utanför hjärnan, alltså inte lagras biologiskt utan elektromagnetiskt pattern där energierna samverkar över tid.

<iframe title="YouTube video player" class="youtube-player" type="text/html" width="480" height="390" src="http://www.youtube.com/embed/RB1OhJBbzkM" frameborder="0"></iframe>

hur dessa fält fungerar kan vi bara spekulera runt,
Jag själv ser kvantteleportation som intressant, vetenskapen vet att information förs över avstånd på något mystiskt vis, dom vet inte hur. Men att det sker är bevisat, det ligger nog i någon kvant mekanisk effekt.

[Minimaxitiger]

Tack Marko för Ditt svar.

Har även själv tankar om möjliga osynliga energifält.

Gillar oftast att ta del av nya tankar (för mig).

Det är väl kanske så och har alltid varit att mänskligheten är en mix av företrädare av ordning och företrädare för kaos (eller fritänkare, rebeller).

Har nägon spenderat x år av sitt liv för att lära sig något kan de bli rädd av vetskapen att kanske tvingas lägga x antal år för att lära sig något på nytt?

Den obseverbara verkligheten är ju att allt är föränderligt, jorden och universum har förändrat sig lite grann bara under den tiden jag skriver denna text....

Tyvärr har ofta fritänkarna bestraffats och så är det fortfarande, sedan visar den observbara verklighten att fritänkaren hade helt rätt. Ofta för sent för fritänkaren själv som redan bestraffats, inte alltid så dramatiskt men exempelvis frysts ut under en lång tid eller hindrats i studier och karriär osv, osv.

Antagligen har det att göra med att vi är sociala varelser, gruptryck och annat men faktum är att vi inte har en speciellt tollerant syn ens i dag.
Om en vardagsmänniska långt nere i hiearkin slänger ur sig idéer så är risken stor att denna individ förlöjligas, tros ha stulit ideérna eller i värsta fall anses vara galen om idéerna är nog utanför ramen.
Individen får stämpeln udda, konstig, sedan kan det visa sig med tiden att det individen fört fram visar sig stämma.

I bästa fall kanske någon kommer ihåg att den där udda typen framförde sådana där tankar för x antal år sedan.
Det avfärdas med "den konstiga hade säkert läst det någonstans undermedvetet" även fast det bevisligen inte varit så.
Har Du en gång hamnat i udda facket är det svårt att ta sig ur, omgivningen kanske betraktar Dig misstänksamt, Du reagerar på deras reaktion och spiralen sätter igång och förvärras kanske så att individen till slut blir sjuk eller så har individen lärt sig sin läxa att aldrig framföra någon udda tanke igen.......en pudel....tillbaks att bjäbba i samklang...

Det kanske är mer subtilt ibland än förut med häxbål och stenkastning men visst finns mekanismerna kvar...

Vänligen

Minimaxitiger

[Marko]

Har Du en gång hamnat i udda facket är det svårt att ta sig ur, omgivningen kanske betraktar Dig misstänksamt, Du reagerar på deras reaktion och spiralen sätter igång och förvärras kanske så att individen till slut blir sjuk eller så har individen lärt sig sin läxa att aldrig framföra någon udda tanke igen.......en pudel....tillbaks att bjäbba i samklang...

Det är synd att sätta ett fast värde på en dynamisk person.
När man filosoferar så får man lite större lekhage som folk accepterar,
men går man utanför den hagen så...

Filosofi, det är lite tråkigt att folk även här ska få sätta stämpel på vem som är filosof och inte,
Ett bra exempel finns på SR, där två akademiska utbildade filosofer träffade en självutnämnd filosof,
Jag riktigt kände hur aggressiviteten hölls tillbaka i debatten, jag kommer inte just nu ihåg vad temat var,
kanske det var visdom.


Själv har jag inga problem med att röra mig mellan det udda och sen hoppa över till att vara 'normal'
jag gillar när folk blir lite osäkra på vem man är, man vet inte riktigt var man har den personen.
I verkliga livet är det lite svårare att leka med detta då man har svårt att hålla flinet borta : D

[Minimaxitiger]

Det är som jag skrivit tidigare jättetrevligt att det finns sådana här platser för att som Du skriver "ha en större lekhage".

Många har ett behov att fördjupa sig utan att framhäva helt enkelt annat äne det konventionella småpratet.

Otroligt intressanta trådar och profiler många gånger.

Vänligen

Minimaxitiger

[Marko]

Jag saknar leken i filosofin, Den är lite som att filosofi skapar ett mål och prestationskravet ökar.
Lusten och leken blir sekundärt och slutmålet är det som gäller.

många gånger i livet så har jag fått uppleva att lusten är viktigare än målet.
tex. njuter jag av att vara hungrig för att det är så gott att få äta ett mål mat och bli mätt.
när man fått sin goda middag är det lite av antiklimax, lusten försvann och njutningen av att vara mätt ger inte det förväntade resultatet  man hade innan.

kanske är det så med filosofi med,  tänka är det primära, målet det sekundära ?

[Minimaxitiger]

Jag hoppas det är så, det verkar fint för absoluta svar finns kanske inte?

Vänligen

Minimaxitiger

[nytt namn]

Jag saknar leken i filosofin, Den är lite som att filosofi skapar ett mål och prestationskravet ökar.
Lusten och leken blir sekundärt och slutmålet är det som gäller.

många gånger i livet så har jag fått uppleva att lusten är viktigare än målet.
tex. njuter jag av att vara hungrig för att det är så gott att få äta ett mål mat och bli mätt.
när man fått sin goda middag är det lite av antiklimax, lusten försvann och njutningen av att vara mätt ger inte det förväntade resultatet  man hade innan.

kanske är det så med filosofi med,  tänka är det primära, målet det sekundära ?

Ett väldigt bra inlägg Marko. Jag själv har alltid varit lustdriven, lite barnslig kanske andra tycker. Fick slutgiltigen bekräftat det jag alltid trott: i mysticism så menar man att det finns en underliggande exstas, som är så att säga grunden för hela tillvaron.