Har man rätt att slippa höra högläsning av islam på SASplan?

[Justin Case]

Enligt den här artikeln läste en passagerare på ett SAS-plan högt för sig själv om islam. Passagerarna i hans närhet klagade hos personalen att de kände sig oroliga, och mannen kastades av. SAS försvarar sitt agerande.

http://kvp.expressen.se/nyheter/1.2310336/laste-bok-om-islam-kastades-av-flyget

Vad tycker du: om ett flygplan ska flyga mellan två västländer, och om en manlig passagerare läser islam-texter högt för sig själv, låt säga på arabiska, när planet ska lyfta, och andra passagerare blir väldigt oroliga av det och kräver att han avlägsnas från planet, vad ska besättningen då göra (vad borde lagen säga att de ska (få) göra)?

Låt säga att du inte kan arabiska. Föreställ dig att du just satt dig på ett flygplan som ska ta dig från Kastrup till London, och så sitter det någon strax bredvid dig och läser islam-texter högt för sig själv på arabiska. Du hör ordet "Allah" gång på gång, resten förstår du inte. Skulle du då inte bli åtminstone lite orolig?

Vad är sannolikheten för att någon som beter på nämnda sätt i nämnda situation, alltså börjar läsa islam-texter högt för sig själv på ett flygplan inför avgång från ett västland till ett västland år 2011, gör det för att han förbereder sig för döden (närmare bestämt köra-planet-in-i-byggnad-döden)? Är den "noll eller så gott som noll"? Är den inte åtminstone över 1 procent? Tänk på att vid det här laget de flesta som reser med flyg inom väst torde vara medvetna om hur oroväckande det är, i vår tid, att bete sig på nämnda sätt. De som är helt ovetande om detta, trots att de reser med flyg inom väst, kan inte rimligen vara så jättemånga. Alltså tycks det mig inte vara någon orimlig gissning att minst 1 procent av de som uppvisar nämnda sorts beteende i nämnda typ av situation gör det trots medvetenhet om att det sannolikt oroar andra passagerare. Vad kan någon då ha för skäl att göra det, trots en sådan medvetenhet? Visst är det irrationellt av en kapare att riskera avslöja sig på det sättet, men nog är det väl rimligt att anta att många nybakade terrorister drabbas av dödsångest när deras dödsögonblick närmar sig, och då söker styrka genom att högläsa sina religiösa texter? Det är svårare att komma på något tillräckligt starkt skäl för en person utan terroruppsåt att bete sig på samma sätt, om han vet hur mycket det skulle oroa övriga passagerare.

Alltså: vore du beredd att ta 1 procents risk att bli förintad på en flygresa? Om planet redan lyft när någon börjar högläsa islam, vad bör då göras?

Är det orättvist att kräva att de oskyldiga människor, som av någon oskyldig anledning gärna vill läsa islam högt för sig själva på ett flygplan inför avresa, ska anpassa sig efter omvärldens förväntningar och undvika att göra andra oroliga? Man bör väl knappast bli avvisad från tunnelbanan bara för att man har en mycket stor och välfylld ryggsäck på sig - även om samhällsklimatet sedan bombdåden i London 2005 blivit sådant att många här i väst är så rädda för terrordåd att de lätt kan tro att varje stor och välfylld ryggsäck på tunnelbanan kanske kommer att säga pang när som helst. Men här finns en viss skillnad: medan ryggsäck ibland kan vara det enda sättet att ergonomiskt riktigt bära med sig särskilt tungt bagage i kollektivtrafiken, är det svårare att se varför någon skulle vara tvungen att läsa högt ur islam-texter just under en flygresa, av alla situationer. Går det inte bra att läsa ljudlöst?

En sak jag inte förstår är varför man inte bara kroppsvisiterade den här mannen en gång till, gick igenom hans handbagage en gång till, och därefter meddelade passagerarna att det inte var någon fara. Skulle passagerarna inte lita på sin besättning i ett sådant läge, eller vad är anledningen till att man inte valde den lösningen? (Ursäkta min okunnighet, men har personalen på flygplanet inte rätt att visitera passagerare? Om så är fallet, borde man inte i så fall ändra på den saken, i lagstiftningen?)

Och ursäkta min okunnighet igen, men varför har våra lagstiftare inte valt en sådan lösning att varje passagerarflygplans cockpit ska vara hermetiskt isolerad från passagerarutrymmet med t.ex. en stålvägg, så att ingen som befinner sig i passagerarutrymmet kan kapa planet? Ingen pilot vid sina sinnens fulla bruk skulle själv välja att köra in i en byggnad, hur mycket kaparna än hotar att tortera eller döda passagerarna. Piloten skulle inte göra det, ens om hans egen fru och barn ingick i gisslan. Detta eftersom gisslan dör minst lika säkert om han gör det som om han inte gör det. (Och om hans fru och barn är gisslan på marken (t.ex. i hemmet) istället, och han blir kontaktad av terroristerna i planet och tillsagd att han måste köra planet in i en byggnad om han vill att hans fru och barn ska överleva, kunde han lika gärna ha kontaktats av terroristerna på sin mobiltelefon före avfärd, med samma krav; det är inte en risk som på något sätt beror på huruvida terrorister kommer ombord på flygplan.) Terrorister, som vill få ett plan att köra in i en byggnad, måste alltså, för att för en sådan plans genomförande kunna ha någon nämnvärd nytta av att fysiskt ha kommit ombord på flygplanet, kunna komma åt att styra planet med egna händer (så som vid attacken mot WTC den 11 september 2001). En rejäl vägg mellan cockpit och passagerarutrymmet skulle förhindra sådant, och skulle därmed göra det omöjligt för terrorister att göra något liknande WTC-attacken igen - detta till och med även om man skrotade alla säkerhetskontroller på flygplatserna! Det spelar ju ingen roll vad de tar med sig in i planet - tack vare väggen kan de ändå inte ta kontrollen över planet på ett sätt som möjliggör för dem att köra in det i en byggnad eller liknande (se längre ned varför).

Cockpit kan stå i enbart ljud- och tv-monitor-kommunikation med passagerarutrymmet. Inte finns det väl något tungt vägande behov av fysisk kontakt mellan personalen i cockpit och någon i passagerarutrymmet? (Vill kaptenen och piloterna ha roligt med flygvärdinnorna kan de väl vänta till efter landning, till exempel?)

Med nämnda vägg installerad i alla passagerarflygplan skulle man kunna skrota alla de omfattande säkerhetskontroller man infört på flygplatserna sedan 11 september 2001. Skulle inte det innebära en rejäl nettobesparing, både för flygbolagen i form av minskat behov av personal, och för samhället i form av ökad tillväxt genom att de många människor som flyger i sitt arbete skulle slippa berövas den myckna arbetstid som de nu berövas genom köande på grund av säkerhetskontroller?

Arbetskraft är dyr här i väst. Det tycker jag talar extra starkt för att byggandet av ovan nämnda vägg i varje passagerarflygplan i väst, en gång för alla, vore billigare än en massa säkerhetskontroller dag efter dag, år efter år.

Om terrorister kan ta med sig sprängmedel eller svets eller liknande in i passagerarutrymmet, kan de förstås spränga eller på annat sätt forcera väggen. Men det är väl bara att konstruera väggen så att planet oundvikligen omedelbart kraschar om väggen sprängs eller penetreras av något! "Det låter hemskt", reagerar kanske många till en början. Men folk skulle vänja sig. Det viktiga är väl om antalet dödade per år genom illvilliga dåd i flygplan de facto skulle sjunka (ytterligare) genom installerandet av väggen. Med tanke på att väggen skulle göra terrorister ointresserade av att använda passagerarflygplan som terrorredskap, skulle de siffrorna förmodligen sjunka. Väggen får naturligtvis inte kunna råka få planet att krascha, genom att någon råkar stöta till den eller liknande. Sensorerna som håller koll på om väggen är intakt måste förstås sitta ganska djupt inne i väggen. Om terrorister vill utföra terrordåd just genom att flyga är det, vad jag kan se, enbart för att de vill kapa planet så att de kan köra in i någon skykrapa eller kärnreaktor eller så - inte för att de i första hand vill döda just passagerarna. Om de enbart ville döda det antal människor som passagerarna på ett flygplan utgör, skulle de väl inte ha någon vettig anledning att välja just flygplan, av allt. De kan väl ha ihjäl lika många människor - billigare - genom att istället välja t.ex. tåg, tunnelbana, bussar, varuhus, biosalonger, teatrar eller fullpackade torg (alltsammans utan att behöva forcera någon vägg!). Alltså finns det, vad jag kan se, ingen anledning att frukta att terrorister skulle gå in för att spränga en vägg av ovan nämnda slag mellan passagerarutrymmet och cockpit. Det enda de skulle uppnå med det vore att få planet att krascha på någon plats de inte kan förutse; statistiskt sett blir det inte särskilt många dödsoffer extra förutom passagerarna; så pass glest befolkad är jorden ändå än så länge. Terroristerna skulle helt enkelt sluta försöka använda kapning av passagerarflygplan som terrorredskap.

Så kan någon svara på varför man inte valt den lösningen - en rejäl vägg som isolerar cockpit från passagerarutrymmet - istället för dagens långtgående och för många resenärer integritetskränkande säkerhetskontroller?

Är förklaringen den, att man (d.v.s. beslutsfattarna, makthavarna) vill att folk ska tro att dagens extrema säkerhetskontroller är nödvändiga, så att Storebror kan fortsätta öka sin kontroll över folket i största allmänhet, i maktsyfte, snarare än i syfte att förhindra flygkapningar?




Åter till mannen som enligt Expressen kastades av flyget:

I dag är han ledsen över bemötandet på Kastrup.
- Det känns hemskt att de generaliserar så här. De verkar anse att en religiös muslim automatiskt är en terrorist.

Detta påstående, att flygpersonalen generaliserar att "en religiös muslim automatiskt är en terrorist" är förhastat och orättvist. Att mannen blev utkastad får mig inte att dra slutsatsen att flygpersonalen "verkar anse att en religiös muslim automatiskt är en terrorist". Det var väl snarare så att man uppfattade att risken för att han är terrorist var för stor för att vara värd att ta. Troligen bedömde man den risken rentav vara mycket liten. Det kan säkert räcka med att man bedömde att risken för att mannen i fråga var en terrorist var endast t.ex. 1 procent, så var det rätt att göra något åt situationen. Denna 1 procent ska ju i så fall multipliceras med antalet människor vars liv svävar i fara om den där en procenten mot förmodan slår in. Om t.ex. sammanlagt 100 personers liv hänger på att mannen inte är en terrorist, innebär den en-procentiga risken för att han är terrorist att man räddar i genomsnitt 1 människoliv genom att ta det säkra före det osäkra och ingripa mot mannen. (Sedan är det som sagt en annan fråga hur man borde ha ingripit.)

[Guds tjänare]

Just i det här fallet verkar det dumt att ha slängt ut honom, kunde dem inte bara kort och koncist bett honom att sluta recitera högt? eftersom det skrämmer medpassagerare. Jag är säkert att han skulle slutat recitera än att spendera ett par timmar i häktescellen.

Hade personen vägrat, och kanske dessutom såg ut att komma från mellanöstern. Hade jaghaft förståelse även om lagen teoretiskt inte borde förbjuda recitation av muslimska texter. Så bör muslimen vara förnuftig nog att inte inse att folk nuförtiden är vettskrämda av sk. "islamisk terrorism".

[Justin Case]

Just i det här fallet verkar det dumt att ha slängt ut honom, kunde dem inte bara kort och koncist bett honom att sluta recitera högt?

Passagerarna skulle i så fall kanske fortfarande befara att han är terrorist och att han lyckats ta sig igenom säkerhetskontrollerna med något vapen med vilket han tänker kapa planet. Det var därför jag undrade om den farhågan hos passagerarna skulle stillas om personalen visiterade mannen och gick igenom hans handbagage "en andra gång". En fråga man då kan stöta och blöta är också om det är rätt mot honom att utsätta honom för det extra besväret (en andra visitation och så) för att han reciterat det han reciterat och folk blivit oroliga av det.

Om folk blir lika oroliga av att höra sådan recitation som de skulle bli av att höra SVT börja göra nazistpropaganda, är det då rimligt eller inte att låta folks oro vara måttstocken för vad som ska förbjudas och inte?

[Guds tjänare]

Passagerarna skulle i så fall kanske fortfarande befara att han är terrorist och att han lyckats ta sig igenom säkerhetskontrollerna med något vapen med vilket han tänker kapa planet. Det var därför jag undrade om den farhågan hos passagerarna skulle stillas om personalen visiterade mannen och gick igenom hans handbagage "en andra gång". En fråga man då kan stöta och blöta är också om det är rätt mot honom att utsätta honom för det extra besväret (en andra visitation och så) för att han reciterat det han reciterat och folk blivit oroliga av det.

Det är riktigt svårt...
Hade jag kommit i en sådan sits hade jag inte haft något emot en andra visitation, dock skulle jag möjligtvis känna ett obehag och kanske en känsla av kränkning. Samtidigt förstår jag mina medpassagerare farhågor.

Om folk blir lika oroliga av att höra sådan recitation som de skulle bli av att höra SVT börja göra nazistpropaganda, är det då rimligt eller inte att låta folks oro vara måttstocken för vad som ska förbjudas och inte?

Det funkar inte att stifta lagar efter känsloargument och överdrivna rädslor som media blåst upp. Efter att funderat ett tag så tycker jag inte det är rätt att bolla med en medborgare på detta sätt. Däremot tycker jag att en god muslim bör svälja sin stolthet och gå igenom en andra och tredje visitation om man så önskar det. Men man skall alltså inte stifta lagar efter folkets farhågor - det är inte hållbart eller förnuftigt. Däremot skulle ett parti mycket väl vinna många röster genom att spela på folkets rädslor.

[Justin Case]

Men man skall alltså inte stifta lagar efter folkets farhågor - det är inte hållbart eller förnuftigt.

Det beror väl på om farhågorna i sig är berättigade eller inte, tänker jag. Om någon i min omgivning är rädd för att spöken ska sippra ut från min plånbok och äta upp honom när jag tar fram mitt visitkort ur plånboken, bör naturligtvis inte min rätt att öppna min plånbok begränsas av lagstiftning med hänvisning till den personens rädsla. Men om jag uppvisar symtom på en ofrånkomligen dödlig och mycket smittsam sjukdom, som gör att min vistelse bland folk gör att folk blir rädda för att bli smittade och dö, bör min rätt att röra mig bland folk begränsas. Mellan dessa två extremer går någonstans en gräns. Var den gränsen bör dras kan nog inte bestämmas på ett koherent sätt med något annat än utilitarismen som riktighetskriterium.

Jag vänder mig alltså mot ditt kategoriska påstående att man inte ska stifta lagar efter folkets farhågor. Om folkets farhågor är i tillräcklig grad befogade, bör de få kunna påverka lagstiftningen. Kanske bör de även få påverka lagstiftningen även när de inte har vetenskapligt stöd - om det är tillräckligt många som delar farhågorna i fråga. Anta t.ex. hypotetiskt att elallergi bara vore ett hjärnspöke, en form av hypokondri, och ingen riktig allergi. Då skulle det ändå kunna vara rätt att låta människor som är övertygade om att de lider av elallergi få bo i elsanerade städer - om de är tillräckligt många och lider tillräckligt mycket, så att den utilitaristiska nyttan därmed maximeras av en sådan åtgärd! Det kan nämligen i ett sådant fall vara alltför svårt att övertyga alla dessa människor om att elallergi bara är ett hjärnspöke, för att det ska vara lönt att ens försöka! Om man då inte bygger några elsanerade städer, ser de som tror sig vara elallergiska sig tvunga att bosätta sig i ensliga stugor i ödemarken för att slippa närhet till el, och den ensamhet som ett sådant liv lätt innebär blir många olyckliga och deprimerade av, många tar rentav sitt liv på grund av ensamhet. En god lagstiftning ska inte få som konsekvens att folk tar sina liv. Detta även om orsaken till att de flyttade ut i ödemarken var en ovetenskaplig föreställning om att de hade något sådant som t.ex. elallergi och därför inte kunde bo någonstans där det fanns el. Nu är antalet alellergiker väldigt stort vad jag har förstått - mycket större än vad som kommer fram i massmedia, ja det rapporteras ju inte alls om det i massmedia.*

Om elallergikerna är väldigt många, kan det alltså vara rätt att ge dem vad de tror att de behöver och lider av att inte få (nämligen elsanerade städer), trots det eventuellt ovetenskapliga med konceptet elallergi. Det kan vara rätt att ge elallergikerna vad de begär, då det skulle minska det sammantagna lidandet i samhället väldigt mycket, och inte minst få tillbaka många nu sjukskrivna medborgare i arbete. På liknande sätt kan det tänkas vara (men jag påstår inte att det måste vara det) med mångas rädsla för sådana företeelser som för tankarna till islamism och islamistiska terrorister. Till exempel högt reciterande av islam-texter i flygplan i väst.

På ett flygplan mellan två arabländer, däremot, skulle nog ingen västerlänning känna oro av att höra samma reciterande, ens om det hördes från åtskilliga passagerare. Där vore ju kontexten så annorlunda. I den trakten förväntar man sig nog, som västerlänning, att islamtroende passagerare (som där är i majoritet) inte ska ha några hämningar när det gäller t.ex. reciterande av islam-texter på flygplan, och då blir man inte heller rädd när de börjar recitera. På flygplan här i väst förväntar sig västerlänningar kanske däremot att de som tror på eller är intresserade av islam ska inse att de måste ta hänsyn till att sådant reciterande kan misstolkas och skapa rädsla på flygplan här i väst. Och om det är tillräckligt svårt att "lära den gamla hunden västerlänningen sitta" kanske man inte heller bör försöka. Men jag är inte säker på att det är så svårt att det inte är värt att försöka. Jag säger bara att det principiellt går att tänka sig att det i en situation som denna (situationen att många västerlänningar är rädda för nämnda sorts reciterande på flygplan) kan vara så att det inte är lönt att försöka.

Däremot skulle ett parti mycket väl vinna många röster genom att spela på folkets rädslor.

Hur hindrar man då partier från att kunna spela på folks rädslor? Du kanske i första hand tänker på SD här, jag tänker i första hand på sossarna och högeralliansen. De har spelat terroristerna i händerna gång på gång, genom att besvara terrordåd med mer och mer av sådan lagstiftning som drabbar folket istället för terroristerna. Detta torde falla terroristerna i smaken, eftersom terroristerna ju vill förstöra för folket. Jag tänker på bl.a. FRA-lagen, Datalagringsdirektivet, och nu senast det här att Säpo ska få del av FRA:s massavlyssning trots att man lovat att så inte skulle ske. När motståndarna mot FRA-lagen kritiserade FRA-lagen för att behandla folket som misstänkta utan brottsmisstanke, försvarade sig regeringen med att det inte alls handlade om brottsmisstanke eftersom det inte var fråga om någon polisiär avlyssning, utan enbart ett letande efter "yttre hot" (eller vad man kallade det). Men nu är det plötsligt polisiärt och brottsmisstanke det handlar om i alla fall. Säpo är ju polis, och de sysslar med brott. Vad fick våra makthavare att bryta löftet att inte låta Säpo kunna beställa massavlyssning av FRA? Jo, ett (1) ynka litet "terrordåd" i Stockholm med ett (1) dödsoffer (gärningsmannen själv). Vad kommer de att göra när två människor dödats av en terrorist i Sverige - lagstifta om att Säpo ska få röntga och scanna in på databaser alla pappersbrev folk skickar till varann med Posten? Vad kommer de att göra när tre människor dödats av en terrorist i Sverige - avskaffa Posten och förbjuda allt skickande av privata pappersbrev och elektroniska mejl? Vad kommer de att göra när fyra människor dödats av en terrorist i Sverige - förbjuda all form av internetanvändning och telefonanvändning för alla utom ministrarna i regeringen?

Det sjuka är att folk inte reagerar.

Det tycks bero på hjärntvätt. Massmedia tycks vara boven. Massmedia framställer terrorismen som farligare än nästan allt annat, medan det omvända är fallet i verkligheten. Nästan alla andra saker man kan dö av som medelsvensson har hört talas om, är det större risk för en svensk att dö av, än att dö av terrorism. Ändå framställs terrorismen som livsfara nummer ett. Hur kan då massmedia sälja så mycket på att framställa verkligheten med så fullständigt upp- och nedvända proportioner? Jo, genom att de lyckats hjärntvätta folket. Eller är det folket som frivilligt valt hur massmedia ska skriva? Om jättemånga köper tidningen när löpsedeln är fylld av ett terrordåd, medan relativt få köper tidningen när löpsedeln är fylld av något som egentligen är mycket viktigare men som inte har samma dramatik, ja då väljer tidningarna naturligtvis att skriva mest om de ämnen folk belönar med mest pengar att de skriver om. Är folk medvetna om att de (folk alltså) därigenom med sitt användande av sina pengar beställer en masshjärntvätt åt sig själva, och åt varandra, och åt andra, och vart denna masshjärntvätt håller på att barka?



*) Antagligen beror detta delvis på att elallergiker känner sig så hängiga att de inte orkar kommunicera med massmedia, men det är även tveksamt om massmedia lyssnar ens när någon elallergiker kontaktar dem. Nästan alla andra medborgare än elallergikerna har ju något att förlora ekonomiskt på att erkänna problemet, för skulle elallergi erkännas som ett stort samhällsproblem, skulle de övriga medborgarna ju tvingas betala mer skatt för byggande av elsanerade städer åt elallergikerna.

[Justin Case]

Om liknelsen mellan elallergiker och islamofober inte övertygar (alla håller kanske inte med mig om att elallergiker under vissa omständigheter kan tänkas böra få hjälp från det allmänna med sådant som elsanering), har jag en kanske mer övertygande liknelse:

Anta att du lider av svår klaustrofobi och är livrädd för att åka hiss. Du vägrar åka hiss. Inte för några pengar i världen skulle du åka hiss. Du är dessutom rullstolsbunden, så du kan inte ta trapporna heller. Du kan helt enkelt inte besöka hus med fler än en våning utan särskild hjälp. I övrigt är du arbetsförmögen, dock för tillfället arbetslös. Anta nu att arbetsförmedlingen tilldelar dig ett jobb allra högst upp i Sveriges högsta hus, men att du inte kan få någon hjälp från samhället med att ta dig upp för trapporna, eftersom det finns hiss. Anta att man inte heller försöker skaffa dig ett annat jobb istället. Anta att arbetsförmedlningen helt enkelt bara säger: "du kan ta det här jobbet, för du kan ta hissen. Din klaustrofobi inte är rationell; att vägra åka hiss är en vägran som helt saknar stöd i hissolycksstatistiken, det är extremt ovanligt med hissolyckor. Vi hjälper inte t.ex. islamofoba svenskar att få jobba på arbetsplatser utan muslimer, för islamofobi inte är rationellt; inget tyder på att risken att drabbas av ett islamistiskt terrordåd är större på en arbetsplats där det jobbar muslimer än på andra arbetsplatser. Islamofobers irrationella fobi tar vi därför inte hänsyn till. Varför ska vi då ta hänsyn till din lika irrationella fobi?"

Kan klaustrofobi liknas vid islamofobi? Varför inte? Rent objektivt sett är nog risken för att du ska förolyckas genom att åka hiss lika liten som risken för att en muslim på en arbetsplats ska spränga arbetsplatsen i luften. Trots denna kunskap förmår du som klaustrofob dig inte att gå in i en hiss, liksom islamofoben å sin sida trots sin kunskap om terrordåds extrema ovanlighet inte förmår sig att jobba ihop med muslimer. Ändå är jag säker på att arbetsförmedlingen i verkligheten skulle behandla nämnda två sorters arbetssökande radikalt olika. Hur kan man försvara att man gör det?

[monstret]

Nu är jag ingen psykolog, men klaustrofobi är väl en diagnos och jag vet inte om islamofobi skulle gå igenom som en psykologisk sjukdom? Jag vet heller inte vad skillnaden skulle vara, men jag kan tänka mig att islamofobi är baserad på förment rationella uppgifter, medan man i fallet med klaustrofobi naturligtvis är medveten om att det är helt irrationellt. Jag tror dessutom att en klaustrofobiker inte kan behärska sig, utan får panik när hen utsätts för trånga utrymmen. En islamofob däremot, kan nog behålla lugnet vid mötet med en muslim.

Var Adolf Hitler "rasofob" till exempel, eller var det bara baserat på hans åsikter? Alla aversioner kan ju inte vara en fobi.

[Guds tjänare]

Om rädslan är befogad så är det makthavarnas plikt att stifta lagar efter den befogade rädslan. Jag tycker inte i för sig att det inte spelar roll om befolkning är rädd eller inte. Det som spelar roll är huruvida det finns ett reellt hot mot befolkning eller inte. Om folk (många eller få) har farhågor  mot en obefogad rädsla(om den är befogad eller inte är till våra kompetenta riksdagsmän att avgöra) så måste makthavarna rikta sin kraft mot självaste farhågorna och inte vad folket är rädd för. Alltså i ett samhälle där folket till stor del är islamofober är det orätt enligt mig att kränka muslimernas rättigheter och friheter.

Folk har varit i alla tider lättlurade, människor tenderar att följa strömmen. dvs skriver (direkt eller indirekt) tidningarna att vi bör vara rädda för terrorism, så tror svensken på det. Köper alla andra expressen och aftonbladet, så gör svensken det. Nu skall vi inte beskriva media så ensidigt, för det är det inte. Jag har läst drös med kolumnister och krönikörer som varnat mot ökad rädsla gentemot terrorism och islamofobi. T.o.m.  Säpo har sagt att det befolkningen inte behöver känna fruktan.
Men det hjälper inte, folk tror på att regeringen agerar efter folkets bästa, dessutom så finns inget parti som tydligt stått mot denna revolution av medborgarkontroll. Jo kanske ett - Vänsterpartiet. Men dem har inte lyckats särskilt bra att visa hur oproportionerliga åtgärder regeringen tagit för ett så litet hot som faktiskt existerar. Dessutom verkar det i många sociala umgängen vara lite "förbjudet" att rösta på Vp - det finns inte ens med i tankarna.

Vad gör vi då ? röstar Vp i riksdagsvalet 2014!!

Allvarligt talat?....

Jag vet inte  :roll:

[J R Auk]

Hur avgör vi vad som är en reell fara?

Utgår vi från statistik? Det är ju större chans att dö på semestern, eller i trafiken, eller sjukdom än av terrorism.

Utgår vi från kalkyler? Hur räknar vi på hur många som kan tänkas göra ett terroristiskt dåd och hur många av dem som kan det? Samt hur våra motaktioner påverkar det?

Vad vi gör är att vi motsäger oss alla förtryckande strukturer, vilket är lagen, "demokratin" och dylikt. Men framför allt det monetära kapitalet och den propaganda som kapitalet köper via medier.

Vad innebär det? Ja inget mindre än att vi måste sabotera det deltagande i det offentliga rummet som reklamen tar. Att vi i den mån det är möjligt vägrar att fördela det monetära kapital vi har i besittning till de förtryckande strukturerna (slutar betala skatt). Att vi aldrig tillåter det auktoritära överta rollen av det som med auktoritet kan övertyga (kräver argumentation och synar den auktoritära symboliken).

[J R Auk]

Nu är jag ingen psykolog, men klaustrofobi är väl en diagnos och jag vet inte om islamofobi skulle gå igenom som en psykologisk sjukdom? Jag vet heller inte vad skillnaden skulle vara, men jag kan tänka mig att islamofobi är baserad på förment rationella uppgifter, medan man i fallet med klaustrofobi naturligtvis är medveten om att det är helt irrationellt. Jag tror dessutom att en klaustrofobiker inte kan behärska sig, utan får panik när hen utsätts för trånga utrymmen. En islamofob däremot, kan nog behålla lugnet vid mötet med en muslim.

Var Adolf Hitler "rasofob" till exempel, eller var det bara baserat på hans åsikter? Alla aversioner kan ju inte vara en fobi.

Islamofobi är en del av xenofobi (främlingsfobi).

Men oftast är det bara kulturimperialismen som tvingar på oss en inkorrekt bild av andra kulturer för att skapa det gemensamma kulturrummet. Mycket likt fascismen utnyttjar sina myter. Varför vi också bör kalla allt styre vi ser av nationer idag för fascistoid. Åtminstone mig veterligen, men jag känner inte alla nationer och deras styre så jag gör antaganden om att det inte existerar något fundamentalt annorlunda än det jag känner till.

Britterna när de gav sig ut är typexemplet på värdet av en kulturimperialistisk propaganda. Många gånger såg de som "befriare" bara för att de ansågs vara mer "upplysta". Man hade alltså en symbolik kring den kulturella identiteten som föregick folks erfarenheter och möjliggjorde ett mycket effektivt övertagande och kontrollerande sett till antalet trupper det krävdes. USA är idag ytterst medvetna om det också, då de i referens till tex romarriket kan mäta hur mycket mer effektivt, eller mindre effektivt varje soldat "vaktar gränserna". Bara att läsa lite om geopolitik så kommer man in på sådana saker.

[M.L]

Islamofobi är en del av xenofobi (främlingsfobi).

Det stämmer endast när det handlar om någon som är främmande för islam. Rädsla för spridning av många av idéerna i islam, kristendom o.s.v. kan också vara densamma som rädsla för spridning av vissa idéer som inte kommer från religioner, t.ex. politiska ideologier. Räds man spridning av t.ex. islams eller kristendomens idéer av liknande skäl som man räds spridning av andra totalitära idéer såsom fascism, så handlar det om rationell rädsla. Med spridning avses här förankring hos ett ökande antal personer. Att stöta på och reflektera över idéer är i sig ingenting fruktansvärt.

[Justin Case]

Att vi i den mån det är möjligt vägrar att fördela det monetära kapital vi har i besittning till de förtryckande strukturerna (slutar betala skatt).

Att sluta betala skatt är inte bra i sig, allt annat lika. Vård skola omsorg rättsväsende etc åt folket behöver en massa skattebetalare för att gå runt. Att sluta betala skatt är bra endast i den mån man gör något ännu mer konstruktivt med pengarna än vad det hade varit konstruktivt att betala in dem i skatt. Och där finns stora möjligheter, om man öppnar ögonen och tänker långsiktigt. Men att bara sluta betala skatt och tro att det i sig förbättrar världen netto, det är jag väldigt skeptisk till. En liknelse: om en som hittills bara ätit hamburgare och pommes frites hela dagarna skulle sluta äta hamburgare (som i och för sig inte är optimal föda) men inte ersätta hamburgarna med något vettigare, utan bara äta pommes frites hädanefter, skulle resultatet bli en ytterligare försämrad hälsa. Om han däremot ersätter hamburgarna med frukt, grönsaker, nötter och fisk, får han en kraftig hälsohöjning - och då inte i första hand för att han slutade äta hamburgare, utan i första hand för att han började äta frukt, grönsaker, nötter och fisk.

Att vi aldrig tillåter det auktoritära överta rollen av det som med auktoritet kan övertyga (kräver argumentation och synar den auktoritära symboliken).

Håller med fullständigt här.

[J R Auk]

Islamofobi är en del av xenofobi (främlingsfobi).

Det stämmer endast när det handlar om någon som är främmande för islam. Rädsla för spridning av många av idéerna i islam, kristendom o.s.v. kan också vara densamma som rädsla för spridning av vissa idéer som inte kommer från religioner, t.ex. politiska ideologier. Räds man spridning av t.ex. islams eller kristendomens idéer av liknande skäl som man räds spridning av andra totalitära idéer såsom fascism, så handlar det om rationell rädsla. Med spridning avses här förankring hos ett ökande antal personer. Att stöta på och reflektera över idéer är i sig ingenting fruktansvärt.

Jag kan inte definiera 'fobi' så att det kan sägas vara rationellt. Men visst har du en poäng att det finns de som är emot Islam inte för att de är främmande den religionen/kulturen utan på grund av något annat skäl. Men då vill jag inte kalla dem islamofober.

[J R Auk]

Att vi i den mån det är möjligt vägrar att fördela det monetära kapital vi har i besittning till de förtryckande strukturerna (slutar betala skatt).

Att sluta betala skatt är inte bra i sig, allt annat lika. Vård skola omsorg rättsväsende etc åt folket behöver en massa skattebetalare för att gå runt. Att sluta betala skatt är bra endast i den mån man gör något ännu mer konstruktivt med pengarna än vad det hade varit konstruktivt att betala in dem i skatt. Och där finns stora möjligheter, om man öppnar ögonen och tänker långsiktigt. Men att bara sluta betala skatt och tro att det i sig förbättrar världen netto, det är jag väldigt skeptisk till. En liknelse: om en som hittills bara ätit hamburgare och pommes frites hela dagarna skulle sluta äta hamburgare (som i och för sig inte är optimal föda) men inte ersätta hamburgarna med något vettigare, utan bara äta pommes frites hädanefter, skulle resultatet bli en ytterligare försämrad hälsa. Om han däremot ersätter hamburgarna med frukt, grönsaker, nötter och fisk, får han en kraftig hälsohöjning - och då inte i första hand för att han slutade äta hamburgare, utan i första hand för att han började äta frukt, grönsaker, nötter och fisk.

Ja klart är att om man slutar betala skatt så kommer bra strukturer i samhället lida också. Men jag anser dock att man skall ta ett kvalitativt värdegivande inför livet framför ett kvantitativt. Många av de sakerna du tar upp sörjer för kvantitet, liv som tid, men inte för dess kvalitet, liv som meningsfull verksamhet. Men problemet är att skatten sörjer för att de dåliga strukturerna parasiterar och gömmer sig bakom sådana saker som vård, omsorg m.m.

Därför måste vi först riva för att sen återuppbygga (eller så kunde vi rationellt diskutera saken, men med pengar, reklam, manipulation och stora offentliga arenor som säljer sig för pengar så motverkar man rationell debatt för att behålla kontrollen). Tex kommer droger aldrig bli legala eftersom staten sörjer för att anti-propaganda institutioner har mer pengar än de som är pro saken. Och vad agerar dessa anti-organiserade under för rationalitet? Jo det är deras jobb och försörjning så de kommer fortsätta hävda större och större problem allt för att trygga sin existens som "anti-propagandister".

Samma sak med militär, polis osv. De söker trygga sin existens eftersom de i större utsträckning skall kontrollera sin budget och motivera större budget. Så får man en rationalitet som önskar mer brott, eller mer krig, eller fler hot osv osv.

Bara kolla vilka myter "säkerhetskonsulter" eller dylikt sprider. Ge dem pengar för att springa runt och hålla föredrag och myten, propagandan, tar företräde för rationell diskussion. De kommer främst bevaka sitt självintresse och detta görs genom att hävda sitt ämnes företräde (-Sverige får en allt större hotbild!).