Kundalini?

[transversal]

Jag ska ta och prova.

[transversal]

Måste också tacka för feedback/stöd från er andra. Har läst, kollat länkar etc. Men jag är lite långsam med att processa viss info.

[transversal]

Har haft liknande upplevelser, även en del andra "mystika" dito.

biologyofkundalini.com här finns mycket att hämta.

Vad är det för upplevelser du har haft?

[Pho-ku]

Har haft liknande upplevelser, även en del andra "mystika" dito.

biologyofkundalini.com här finns mycket att hämta.

Vad är det för upplevelser du har haft?

Samtliga upplevelser inträffade under en och samma kväll.

Bestämde mig för att leva sunt, att leva som jag lär. Kosten modifierades (från ständigt intag av skräpmat till att endast äta frukt och grönt). Efter ett par månader av meditation, efter en period av intensiva ontologiska, exisentiella funderingar - under ett nästan ständigt rus av cannabis brast jag efter ca. två veckor ut i floder av tårar. Jag kände av en slags "kraft" (inget alls jag tidigare upplevt) som jag ingalunda kunde sätta mig emot, som sagt; det brast. Det var flera år sedan jag sist grät. Som ett litet barn.

Senare under kvällen när det var dags att somna in känner jag av ett intensivt tryck i skallen, det känns mellan ögonbrynen som om någon bränner mig med en cigarett. Ett violett ljus uppenbarar sig i synfältet (har efter dess första uppenbaraelse setts åter flera ggr med både stängda och öppna ögon). Har tidigare läst en del om hinduisk mystik, är helt lugn och iakttar nyfiket vad som sker. Vidare ser jag (med stängda ögon) ett slags öppning, det såg ut så här, om man tänker sig betraktandes ägget uppifrån, eller innefrån. Känner att jag är på väg in i/ut ur öppningen, men lyckas bli distraherad. Jag upplever ett vad som kanske kallas "fotografiskt minne", kunde plocka fram vilken minnesbild jag ville, ha den i ett ständigt fokus och har möjlighet att zooma in/ut, pana runt med "handen" för att tala Photoshop. Allt detta inträffar innan insomning, är dock fortfarande klart vaken, även om de minnen jag kan för tillfället erinra mig är en aning diffusa.

När jag börjar dåsa till, hör jag röster på ett för mig främmande språk, det lät som indiska. Somnar men vaknar abrupt till av en extremt intensiv och klar dröm - jag dör. Detta loopas flera ggr om, alltså att jag somnar in, drömmer att jag dör, vaknar abrupt. Kan blott erinra mig två av dessa dödsdrömmar -  i den den ena körandes bil för att frontalkrocka, i den andra får jag halsen avskuren (kan fortfarande känna hur det känns, och höra gurglandet). Det blev inte mycket till sömn den natten. Istället närdes skaparlusten, denna extrema vilja till output. Skrev frenetiskt, i frånvaro av imanent kritiker (som dock sakta men säkert igen har börjat resa sig, åter igen dags att plocka fram skalpellen ). Jag upplevde också nåt slags "ström av information/medvetande", samt enhetskänsla. Kommer nu i skrivande stund ihåg att jag också hade vågor av brännande förnimmelser kring bröst och mage.

Negerandet av döden numera affirmeras.
Dagarna som följer känner jag av ett välmående jag saknat i större delen av livet.

[transversal]

Jätteintressant att höra om dina upplevelser.

Hur länge sedan var det? Har upplevelserna haft en konstans, så att de påverkat dig i ditt vardagliga liv, eller var de mer av typen "kuriosa"?

[Marko]

Med tiden så har jag börjat resa mindre i mig själv, om det är rädsla vet jag inte, men jag börjar känna en oro för att gå in i mig själv.
Det kan också vara som så att när jag tittar ut, så ser jag mig själv från ett annat perspektiv,
en resa in i sig själv fast man reser utanför.

Det där med täcket väckte nyfikenhet, jag hade blivit 'skrämd' av symboliken svart 'filt' som omfamnar mig, varför kommer du hit och vad vill du mig hade jag undrat.
Samtidigt minns jag en som berättade för mig hur man ska skydda sig när man reser i sitt inre,
man ska liksom skapa sig en bubbla där man själv existerar och är 'skyddad', och jag tänkte att så kanske det var i ditt fall med, du hittade din 'bubbla' av säkerhet.

[transversal]

Med tiden så har jag börjat resa mindre i mig själv, om det är rädsla vet jag inte, men jag börjar känna en oro för att gå in i mig själv.
Det kan också vara som så att när jag tittar ut, så ser jag mig själv från ett annat perspektiv,
en resa in i sig själv fast man reser utanför.

Det där med täcket väckte nyfikenhet, jag hade blivit 'skrämd' av symboliken svart 'filt' som omfamnar mig, varför kommer du hit och vad vill du mig hade jag undrat.
Samtidigt minns jag en som berättade för mig hur man ska skydda sig när man reser i sitt inre,
man ska liksom skapa sig en bubbla där man själv existerar och är 'skyddad', och jag tänkte att så kanske det var i ditt fall med, du hittade din 'bubbla' av säkerhet.

Ja alltså, jag plockade ju bort inlägget med "täcket", kände på något sätt att det kändes lite "introvert" och kanske inte var så meningsfullt för folk att läsa.

Hur som helst, ja, lite skrämmande var känslan av en mörk filt som närmar sig. Jag kände mig amvibalent i "mottagandet". Samtidigt har jag märkt att en del saker som ser mörka ut i början, visar sig "ändra natur" när man möter det, i psykologins land. Så jag försöker att tillämpa detta att "möta" saker på ett hyfsat förutsättningslöst sätt för att se hur de utvecklar sig, när jag är medveten om det.

Som barn hade jag en återkommande mardröm om "Katla". (Alla de som har läst Bröderna Lejonhjärta vet vem hon är.) En morgon när jag vaknat upp skrikande sa min mamma till mig att jag kunde försöka prata med Katla och fråga vad hon ville. Jag gjorde så i nästa dröm, och efter det blev Katla min drak-vän i drömmarna och mardrömmen kom aldrig mer åter.

(Jag önskar att jag kunnat levt så sedan jag blev vuxen också, och konfrontera "skuggorna", men så har det väl inte alltid blivit.)

[Marko]

Ja alltså, jag plockade ju bort inlägget med "täcket",

Oj, jag ber tusen gånger om ursäkt, jag läste det igår, såg inte att du plockat bort det.

Det inre och det yttre, jag brukar vifta lite på händerna och rycker lite på axlarna, när jag pratar om det,
lite som, gör det till något bra. Som du gjorde med Katja drömmarna.

[transversal]

Ja alltså, jag plockade ju bort inlägget med "täcket",

Oj, jag ber tusen gånger om ursäkt, jag läste det igår, såg inte att du plockat bort det.

Det inre och det yttre, jag brukar vifta lite på händerna och rycker lite på axlarna, när jag pratar om det,
lite som, gör det till något bra. Som du gjorde med Katja drömmarna.

Har du gjort mycket resor i ditt inre?

[Marko]

Jag gillar att avdramatisera ordet resa, det känns så märkligt med ordet 'resa'.

Det började som liten, tränade idrott i tiotals år, och då lärde vi oss avslappning och hade mentala förberedelser och lite sånt. Fick med mig lite verktyg om hur man påverkar sitt inre med tanken.

'resor' kom inte förrän 25 års åldern och gick in djupare i sig själv. Jag hade ett par utanför kroppen upplevelser,
men jag tyckte inte att det var så 'häftigt'. det gav mig inget direkt, visste inte då om jag skulle se det som fantasi eller om det fanns verklighet i det.
Så det blev liggande i många år tills filosofin kom in i bilden. och jag vill försöka förstå det här med drömmarnas betydelse på ett mer rationellt sätt.

sist jag 'reste' var bara för några månader sedan, hittade ett par svar.
jag kallar det inte för resor, jag ser det som att få kontakt med sina inre känslor.

alltså en sporadiska och brokig  'resande' historik..

jag tror att jag idag förbereder en lite mer avancerad 'resa', vet inte om det kommer att ske.
Vi får se.

[runeb]

Hej transversal

nytt namn skriver:

Av allt jag läst, så är detta vad jag kan säga dig: du kan inte "gå vidare".

Du kan fortsätta det du håller på med. Då kanske det händer "något", eller så kanske det inte gör det.

Bland det sämsta du kan göra är att ha förväntingar att du ska kunna återuppleva dessa saker, genom att "fånga" dem. Det går inte, jag har försökt och blev nästan komplett galen av det.



Gräset ÄR INTE grönare på andra sidan, fortsätt med vad du gör istället, och dela gärna med dig av dina tankar och känslor. Känner du att du kör fast, kontakta då ett "proffs".

(Vill du dock läsa ang. detta, så finns det väldigt mycket skrivet, problemet är att efter du ha läst om detta, så kanske du har mer kunskap, men du kommer inte vara närmare den "bliss" du pratar om. risken är istället att du bygger upp en "intellektualism" och en "prestige" kring detta...)
_________________

Hej alla andra!

Det var mycket intressant att läsa alla inlägg om meditation och upplysning. För många år sen rörde jag mig i sådana kretsar och träffade ”upplysta” människor.
En kille som var min drömteraput ett tag hade inga problem med att kritisera och fördöma andra människor. Helt utan att han var medveten om det.
Nu kanske man kan tycka att det var hans egen upplevelse av ”bliss” som var avgörande om det var bra eller ej.
Personligen skulle jag inte ta risken.

Bland Martinus böcker finns den en som heter ”Kosmiska glimtar”. I den skriver han om att andligt långt utvecklade människor utan förvarning kan få ljusupplevelser så att de känner just ”bliss”.
Men precis som ”nytt namn” gör, så varnar han för att hjärnan kan bli skadad om man försöker ”tvinga fram” ljusupplevelser.
Energierna kan bli för starka om man inte väntar tills man är mogen.  Man kanske behöver ett par liv till på sig.
Ett av kapitlen heter "Faran av andlig inbilskhet". Där kan man få mer kött på benen.  

hälsningar
runeb

[transversal]

Jag är inte så säker på att "kundalini" har så mycket att göra med andlig utveckling iofs. Men över huvud taget är jag osäker på det här begreppet "andlig utveckling". Vad innebär det egentligen?

[Marko]

Jag är inte så säker på att "kundalini" har så mycket att göra med andlig utveckling iofs. Men över huvud taget är jag osäker på det här begreppet "andlig utveckling". Vad innebär det egentligen?

Andlig utveckling betyder pengaklirr till andliga ledare och mentors.. ; )

Jag tycker att individer ska få utvecklas och blomstra till den dom är,
att hitta sig själv kan ingen ledare hjälpa till med, jag tror dom formar och stjälper mer än ger.

[runeb]

Hej transversal!

Som jag ser det så är "Kundalini" bara ett av namnen på energierna. Det jag har lärt mig om energierna så skulle Kundalini var sexuell energi och komma från sex-chakrat men det är inget som jag på något sätt vet.

Men det är en energi - varifrån den nu kommer - som utlöses av individens inställning till sig själv och sin nästa. Du skriver att den kom spontant. Är hon/han fullkomlig i sitt sätt att leva efter de lagar som Jesus undervisade så får han/hon tillgång till att bli "ett med Gud". Då manifesteras detta med en energiutlösning. Enl Martinus så sker det stegvis. Det kanske skulle bli för jobbigt om allt kom på en gång. Just 30 år är en speciell ålder. Då har människan levat färdigt sin repetition av det förra livet. (Enl M) Fyller du tretti eller nyss har fyllt 30 så kan det vara en del av förklaringen jämsides med att du verkligen är kvalificerad för en kosmisk glimt.  

Hur som helst: Grattis!

från
runeb

[transversal]

Känslan har hängt i, och tänkte på denna när tråden "glad utan att något yttre behöver hända" kom upp. Det är definitivt ett sätt att vara glad/lycklig utan att något behöver hända.

Har märkt av en lustig, lite märklig sak dock, som jag undrar om någon annan märkt av liknande "fenomen".

För det första så verkar kroppshållningen vara helt fundamental för att uppleva känslan. Dvs hyfsat rak rygg osv. Iofs inget speciellt "nytt" i det, under meditationsövningar betonas ju kroppshållningen. Insåg bara inte tidigare hur "konkreta" instruktionerna i olika praxis är. Har haft en tendens att tolka dessa instruktioner som "optional", att det mest hade en slags fördel att sitta avslappnat och "ergonomiskt".

Men för det andra, och mer märkligt, om jag ligger ned med benen korsade (dvs över varandra) så får jag inte denna känsla, förlorar kapaciteten att frammana den. Lägger jag däremot benen parallella så "fungerar det". Tyckte att det var synnerligen intressant då jag när jag en gång för länge sedan i samband med en persons sjukdom besökte Vidarkliniken utanför Stockholm, som håller på med antroposofi. Har inte själv varit speciellt intresserad av denna rörelse, blir lätt lite avig av alla pastellfärger, men i samband med detta besök så nämndes det att man skulle sova middag på maten, och då vila utan att korsa lemmarna för det skulle "störa livskraften". Vet inte varför jag lade denna "peculiar" åsikt på minnet, men det var ju ett slags sammanträffande.

I övrigt så har jag någonstans läst att kroppsställningar över lag påverkar medvetandet. Höger hjärnhalva lär till exempel lättare jobba när man ligger eller går, medan vänster arbetar bättre sittandes. Vet dock ej om detta är "skrönor".

Någon mer som har hört om kopplingar mellan kroppsställningar och medvetande, eller noterat någonting vid personlig erfarenhet?