Kan allt tas ifrån en?

[kort]

Vad skall man värdesätta och finns det värden som inte går att förlora?

Sina föräldrar och sin familj, syskon samt livet som sådant, sin existens. Ja, säg vad som inte går att förlora, allt går att förlora.

Men då undrar jag samtidigt, vad kan man "äga"? Om jag håller i en bok så uppfattarjag den med mina sinnen, den finns där, om jag kastar den i en papperskorg så finns den i papperskorgen även om jag inte tänker på den, om jag sedan tänder eld på papperskorgen och boken blir till koldioxid så finns den i luften vi andas. Samtidigt kan jag minnas vad som stod i boken och jag skulle kunna reproducera den. Är inte värden något som finns innom oss, och det som finns innom oss raderas väl aldrig helt, minnen kan återuppväckas och även om man blir hjärntvättad så tror jag att det finns kvar fragment av sanningen.

[Zokrates]

Är inte värden något som finns innom oss, och det som finns innom oss raderas väl aldrig helt, minnen kan återuppväckas och även om man blir hjärntvättad så tror jag att det finns kvar fragment av sanningen.

Minnen kan förloras, fragmenteras sönder, tappas genom vävnadsdöd, ta bara dem som bli dementa som exempel, de glömmer bort en hel del. Blir det bara minnesrester kvar med förlorad innebörd och begriplig mening är det inte mycket värt.

[Marko]

Du kan inte ta upphovsrätten från en skapare (?), bara förfalska uphovet. (jag utgår från att ett verk är unikt även om delar är lånade från andra upphovsmän)

Jaså, så gott som allt går väl att stjäla, med tiden så kanske ingen minns vem som skapade det från början. Världen är förresten full av "förfalskningar", det är grunden för civilisationens utveckling. Kom att tänka på att han som uppfann Lego inte fick ett skit för det, tror detsamma gällde kulspetspennans skapare, apropå småsaker.

Om du skriver en bok som är exakt kopia av en skrift från 1500 talet, så är du upphovsmannen till DIN bok
kommer det fram senare att Nostredamus skrev det först så är han upphovsman till SIN bok
det går inte att ta ifrån ett upphov.

även om sak ligger i det fördolda så innebär det väl inte att det inte har skett ?

[Zokrates]

Du kan inte ta upphovsrätten från en skapare (?), bara förfalska uphovet. (jag utgår från att ett verk är unikt även om delar är lånade från andra upphovsmän)

Jaså, så gott som allt går väl att stjäla, med tiden så kanske ingen minns vem som skapade det från början. Världen är förresten full av "förfalskningar", det är grunden för civilisationens utveckling. Kom att tänka på att han som uppfann Lego inte fick ett skit för det, tror detsamma gällde kulspetspennans skapare, apropå småsaker.

Om du skriver en bok som är exakt kopia av en skrift från 1500 talet, så är du upphovsmannen till DIN bok
kommer det fram senare att Nostredamus skrev det först så är han upphovsman till SIN bok
det går inte att ta ifrån ett upphov.

även om sak ligger i det fördolda så innebär det väl inte att det inte har skett ?

I det fördolda ligger oftast sanningen och vilar, vet inte riktigt vad du vill belysa med ditt exempel men jag kom att tänka på Bingolottots Leif loket, som fick välja mellan en fast månadslön på cirka 25-30000 kr? och 50 öre för varje såld lott, han valde den fasta lönen, men om han tagit det senare alternativet hade han lyft ut cirka en halv till en miljon i månadslön, ha ha, tragikomiskt.. Vi söker säkerheten i det trygga men upptäcker alltsom oftast att den inte alltid är att lita på.

[Marko]

det jag vill komma fram till är motsatsen till din uppfatning,
allt är inte materia som kan tas.

Ville få in ett exempel på ett värde som inte direkt kan raderas ut,
historia kan inte raderas ut. och kulturers traditioner och ideer kan inte raderas ut,
inte mina känslor heller. inte mina val, inte mina tankar,
du kan sitta i ett fängelse och känna lycka och frihet, ingen kan ta din frihet eller lycka i det läget.

man kan bara förhindra att dom har fortsatt existentiell effekt, inget mer.

[Zokrates]

Skrev fel, i veckan skall det vara...

Jag är inte lika säker som du marko, jag uppfattar det som att allt som byggs kan raseras och då menar jag verkligen allt. Historien är även den ett ständigt föremål för revideringar och det vi trodde på förändras fortlöpande.

Angående frihet, vi är väl aldrig mer fria som just då i det ögonblicket när vi står utan allt?

[Marko]

Jag är hundra procent säker på vad jag upplever.
de är det enda som jag tar för sanning.

visst visst, du kan misshandla mig och håna mig och göra mig ledsen,
men du kan aldrig ta ifrån mig det jag väljer att tänka eller uppleva.

du kan inte ändra på hur jag har levet eller lever just nu.
du kan bara ändra det som komma skall.
även om du ogillar mina tankar så kan du inte radera dom med en tidsmaskin
eftersom dessa tankar skulle fortsätta att existera i ditt minne ?

så ser jag på det..

Den som ligger ner i skiten vet att det finns värre skit än där man befinner sig.
så man behöver inte leta upp avgrunden som inte har ett slut, vi vet att det inte har ett slut.
avgrunden kommer bara håna mig om jag letar vidare...

[Minded]

Allting kan tas ifrån en, liksom allting också kan ges till en. Universum är kvantifierbart. Det är bara en tidsfråga. Allt är möjligt.

[Ranchi]

Inget kan tas ifrån dig, om du inte vill det.

[Minded]

Det är lätt att säga det som en klyscha sådär. Men jag finner verkligheten mer.. reell. Jag håller förvisso med om det du säger, jag menar bara att det krävs en hel del (vilket omgivningen förvisso är en stor del av) för att man från första början ska uppnå det tillstånd du benämner. Det är sannolikt upplysningen som buddism talar om, och det är det tillstånd som gjorde jesus till jesus. Där finns allting, men samtidigt inte. Det är ingenting som kan nämnas, eftersom att det där och då just tappar relevans - jämför med att gud har 100 namn och man kan uttala 99 av dem, och det 100ade är det rätta. Så är också fallet här, det går faktiskt inte att säga det, eftersom om det är sagt, så är det en avgudabild, en karta över terrängen, snarare än terrängen självt.

Eftersom det sagda, så är det du säger inte korrekt. Ditt sagda går att plocka isär och krävas definition av. Men med definitioner så kommer man in på abstraktioner, snarare än realiteter, thus, hela grejen verkar gå förlorad. Det går liksom inte att äta kakan och ha den kvar. Det räcker inte med att man 'inte vill det'. Det måste vara en del av en, så naturligt att man inte reflekterar över det, liksom när man tar ett steg mitt i en promenad, det sker automatiskt, och man är inte ens medveten om det. Det är.

Eller ännu högre upp, orden tappar sin betydelse. Om inget går att ta från dig, så ska detta bero på att 'dig' inte längre finns i den mening ordet normellt (också här) betyder. Det finns där inte längre någon anledning för dualitet, att dela upp världen i just 'dig' och 'mig'. Faktiskt inte ens ett 'vi' vore relevant, eftersom det då skulle förutsätta att ett 'icke-vi', dvs 'ni'/'dem' skulle vara antaget existerande. Orden skulle vara irrelevanta, eftersom inga fasta punkter skulle finnas. Och därför skulle en sådan (som är i det tillståndet) inte heller bry sig om om något skulle 'tas' eller inte. Thus, det skulle lika gärna kunna göra detta. Inandning blir utandning, liksom. Det är ingen skillnad längre, inga gränser.

Och allt vad jag sagt nu, skulle också av densamma anledning som jag själv just sagt, vara null och void, irrelevant.

[kort]

Vad var det Arthur Rimbaud sa: för att nå sanningen bör vi förvirra våra sinnen maximalt. Det ligger en viss tjusning i de orden.

[Minded]

Det är buddistiskt, och det i sig är allting... 'Keep a dont-know-mind'. De har tex sina koans för att implementera detta; hur såg ditt ansikte ut innan dina föräldrar föddes'/'hur låter det när man klappar händerna med en hand?'. Någon annan västerlänning tog konceptet 'If you meet the buddha, kill the buddha. if you meet your parents, kill your parents. Osv' till 'kill your darlings'. Allt är samma. Men jag gillar instinktivt inte folk som tillåter sig citeras i omskrivningar av satser som de inte själva kommit på. Liksom, det var jag som först sa 'En powerking om dagen är bra för magen' - det får ni alla citera mig på. <-ironi... Jag gillar inte Arthur Rimbaud.. Han har en intressant poäng i det sagda, men han vill ta åt sig äran för att ha sagt det, när det inte är hans ära att ta. Det är stöld, snarare än hederlighet.

[kort]

Det är buddistiskt, och det i sig är allting... 'Keep a dont-know-mind'. De har tex sina koans för att implementera detta; hur såg ditt ansikte ut innan dina föräldrar föddes'/'hur låter det när man klappar händerna med en hand?'. Någon annan västerlänning tog konceptet 'If you meet the buddha, kill the buddha. if you meet your parents, kill your parents. Osv' till 'kill your darlings'. Allt är samma. Men jag gillar instinktivt inte folk som tillåter sig citeras i omskrivningar av satser som de inte själva kommit på. Liksom, det var jag som först sa 'En powerking om dagen är bra för magen' - det får ni alla citera mig på. <-ironi... Jag gillar inte Arthur Rimbaud.. Han har en intressant poäng i det sagda, men han vill ta åt sig äran för att ha sagt det, när det inte är hans ära att ta. Det är stöld, snarare än hederlighet.

Jag har varit förvirrad det senaste, jag har försökt att hänga upp mig själv på olika krokar och nu tror jag att jag har hittat två. Jag kommer nog inte att behöva tänka på så mycket viktigt framöver. Jag säger som thåström ( http://www.youtube.com/watch?v=ZmxdHQJOzCc ): "Jag gör ju bara grejer, av nån anledning som jag egentligen inte har någon större lust att förklara för mig själv, jag bara gör det jag gör, det är bara något som pågår för mig, alltså det är inget som jag sitter hemma och analyserar varför, jag vill inte veta varför jag gör det, jag vill bara göra det, jag vill bara att det ska pågå, så länge det finns så finns de, och jag kan inte riktigt förklara varför."

[transversal]

Vad är de två krokarna?

Den ena antar jag vara fnula mindre och bara vara?

Vill du berätta, det vore fint att höra.

[kort]

Inget kan tas ifrån dig, om du inte vill det.

Jag vill ofta saker men jag har ett så djupgående tvivel. Det brukar se ut så här, jag vill a, alternativet är b, a tycks omöjligt, därför uppbådar jag all min energi till att försöka finna ut varför jag inte borde vilja a utan b, ett omöjligt projekt eftersom att jag vill a.