Vilka är naturlagarna...

[Marko]

Trevlig artikel om lycka (man behöver inte vara buddhist för att ta till sig den, den beskriver ungefär i stora drag vad lyckoforskningen säger):

http://www.tidskrift.nu/artikel.php?Id=5994

Ja den sidan var bra,

Pengar, prylar, status och yttre attribut har endast mycket svag inverkan på den individuella lyckonivån, när basbehoven är tillgodosedda. ”Pengar gör helt enkelt mycket större nytta när man lägger dem på livets nödtorft än på lyxkonsumtion,” säger Bengt. Innerst inne visste vi kanske redan detta och nu är det vetenskapligt bevisat. Varför delar vi då inte med oss mer till dem som verkligen behöver det? Och varför lägger vi så mycket energi totalt i onödan på att jaga lycka genom till exempel konsumtion, nöjesresor och status?

jag blir bara lite nyfiken på vilken vetenskap.
Ofta brukar vetenskapen komma fram till motstridiga uppgifter,
vi har ju hört i sverige hur det ena stunden ska vara si och nästa stund är det så och sen si igen...
(tänker på tex hur vi ska hantera barn)

jag håller med artikeln i stora drag,
många upplever sorg som lycka, att få vara nära sina kännslor.
sorg är ingen lycka i sig, men att leva är lycka, och att känna är att leva.

[Lill-Leif]

Jag tror lyckoforskningen hamnar i gränslandet någonstans mellan humanioran och samhällsvetenskapen. För ett par år sedan var jag på en gästföreläsning av en lyckoforskare, minns inte vilken disciplin han tillhörde men han var inbjuden av fil. institutionen på Umeå univ.

[jag är jag]

På TV i går var det ett par filmare som visade en VAJA som skulle till att föda. Hon låg tillsammans med andra. Det fanns inga träd eller buskar och det var minusgrader med snöfläckar här och där.
Så kom ögonblicket när man kunde se att det kom något ur hennes rumpa. Hon började slicka den lilla ungen. Den måste bli torr för att inte frysa ihjäl. När hon hade slickat den färdigt(?). Då började barnet att försöka resa på sig på sina skrangliga ben.
Massor med försök och ramlande tills den kunde få sin första mat. Det tog en timme. Den var otroligt liten och vacker och välformad. De andra renarna hade redan gett sig iväg upp mot fjället där de påstod att det skulle finnas mat (renlav?). Och efter 4 timmar kunde mamman och det lilla barnet börja sin vandring efter de andra renarna.

Det verkade som ett under att de kunde klara av allt som behövdes. Som ovan åskådare såg jag i min hjärna mängder av faktorer som skulle kunna gå snett och hindra barnet från att överleva. Efterbörden hängde fortfarande kvar när VAJAn började gå tillsammans med sitt barn. Förmodligen föll den av när hon hade gått ett tag.

Där slutade filmen för fotograferna ville inte följa efter för de var rädda för att störa renarnas vandring till den mat som osynligt väntade någonstans.
Man brukar ibland tala om naturens under och detta kändes som ett av dom – fast det måste ju hända otaliga gånger under bara ett år.

När samspelar vi så bra med naturen som renarna? De verkade veta exakt hur de skulle göra. Vet vi hur vi skall göra för att överleva? Eller tror vi att vi vet?

[Okunnig]

Personligen tror jag inte "naturlagarna" är ett begrepp som används speciellt mycket av vetenskapsmän, då det är mer gemene man som har nyttjat begreppet, och därför blir definitionerna på det inte tillräckligt specifika för att vetenskapen ska finna någon nytta i det. Då föredrar nog vetenskapsmän att tackla en naturlag åt gången, än att tackla dem alla samtidigt som om de vore ett enda stort paket.

Definitionerna går som sagt isär, då det är ett ord som används i vardagligt språk, och inte en vetenskaplig term. Dock tror jag att de flesta nog uppfattar "naturlagarna" som de mest fundamentaliska, grundläggande regler som styr och begränsar vår fysiska värld. Om detta är en definition som du finner behaglig, så vill jag påpeka att det inte är ett homogent paket av lagar, utan består av flertalet grundläggande begränsningar över hur energi och materia kan bete sig i vår "metafysiska" värld, dvs, den värld som finns, men vi inte nödvändigtvis är medveten om. Vissa är generell, medan andra är specifika.

Som konkret exempel, den vetenskapliga kategorin termodynamik innehåller flera begränsningar/regler som jag skulle vilja kalla naturlagar. Så som lagen om energins bevarande, med mera.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Termodynamik

Termodynamiken som vetenskapligt område är dock inte utformat så som en lagbok, utan mer som en beskrivning av beteende hos materia och energier. Den förklarar inte varför begränsningarna finns, bara att de finns.

Så vitt jag vet berör "naturlagar" enbart den fysiska världen, och anledningen till att den fysiska världen betraktas ha en uppsättning regler/begränsningar är för att vissa saker är ständigt återkommande i alla experiment och observationer. Om en begränsning visar sig i 100% av alla experiment och observationer ( och tusentals har gjorts ) anses det då vara något som är omöjligt att förändra, "naturlag" i vardagligt språk. Dock innebär det inte att det är garanterat sant, för risken kommer alltid att finnas att det är en illusion. Antingen skapt av det faktum att vår förmåga att mäta saker på ett objektivt sätt är begränsade, eller att vi som människor har begränsad uppfattningsförmåga eller förstånd.

I slutändan kan man blott och enbart säga att naturlagarna är det mest säkraste kunskap som en begränsad varelse som vi någonsin kommer kunna förstå sig på.