Anarkist, javisst?

[freddemalte]

Hej, jag kände bara att jag behövde skriva av mig en del.

Anarkin är något som kommit och gått, men för det mesta gått. Jag förstår inte riktigt varför vi människor känner att vi vill ha någon som styr över oss. Jag slutade tro på demokratin för längesedan och det är för det fungerar inte, ett jätte vackert ord i teorin men i praktiken är det inget annat än något som får oss att tro att vi har ett val och kan förändra våran tillvaro. Att låta majoriteten bestämma, när det i Sverige alltid är en minoritet som inte har det bra och som får kämpa för att få månaden att gå runt, det är inte demokrati. Politiker världen över är kända lögnare, oavsett vilken nationallitet eller status så blåljuger dom oss och utlovar förändring till det bättre.

Är det bara för mig som anarkismen låter rimlig? Som det enda rätta?

Jag har nära vänner som är aktiva högerpolitiker och när politiksnacket börjar är det kört och avbryter ingen tar det aldrig slut. Kommunismen, kapitalismen, socialismen, hierarkin och pengar i över huvud taget.. Det är lätt att påpeka alla fel i samhället, och vad vi alla bör göra istället för att bara klaga.. Men hellre klagar jag än finner mig i att leva i ett samhälle jag inte trivs i. Människan är inte gjord för att leva som vi lever idag.

Revolution, javisst.

// Slevin

Hej Slevin

På vilket sätt skulle din valfrihet öka i en anarki?

Vad är det du skulle vilja göra som du inte kan göra nu?

Hur ska ett rättsväsende byggas upp i din anarki?

Vänligen

Fredrik

[M.L]

Anarki är bara i sin naiva form, eller i sin vulgära tolkning (den som dess opponenter tillskriver dem), något som motsätter sig en lag. Det viktiga är hur lagen kommer att ta plats. Vad anarkismen talar om är att ingen hierarki skall råda över lagen. Eller över staten, eller styret eller vad du nu vill.

Men att motsäga sig lagar vore att motsäga sig social samvaro, eftersom umgänget alltid implicit upprättar "lagar", regler eller principer.

Menar du att en stat kan råda i enlighet med anarkismen? I så fall misstänker jag att du inte ser någonting oxymoroniskt i begreppet anarko-kapitalism?

Umgängets beskaffenhet utgörs av normer, inte av lagar. Men kanske syftade du på någonting åt det hållet.

[J R Auk]

Anarki är bara i sin naiva form, eller i sin vulgära tolkning (den som dess opponenter tillskriver dem), något som motsätter sig en lag. Det viktiga är hur lagen kommer att ta plats. Vad anarkismen talar om är att ingen hierarki skall råda över lagen. Eller över staten, eller styret eller vad du nu vill.

Men att motsäga sig lagar vore att motsäga sig social samvaro, eftersom umgänget alltid implicit upprättar "lagar", regler eller principer.

Menar du att en stat kan råda i enlighet med anarkismen? I så fall misstänker jag att du inte ser någonting oxymoroniskt i begreppet anarko-kapitalism?

Om man med stat gör definitionen av samvaro. Och säger att där samvaro finns existerar en stat (som det som är externaliserat individer men existerar som norm tex).

Jag anser dock inte att vi skall kollapsa begreppet stat in i ren samvaro. Istället så tycker jag att stat måste beteckna den här sociala konstruktionen av samvaroform som vi kallar statens styre. Kan man upprätta en stat utan hierarkiskt styre så antar jag det är förenligt med anarkism. Men jag har aldrig sett någon sådan.

Vad det gäller kapitalism så är det en ideologi som bygger på hierarkier upprättade genom monetär stryktur. Jag ser inga "naturliga" pengar. Utan bara redan maktutövande, påtvingande pengar, och tvånget är en hierarki de facto. Så jag har andra skäl att säga att anarko-kapitalism är motsägelsefullt.


För övrigt är det ju intressant att betänka det mig veterligen närmst bevarade ordet som kan ge distinktion till anarkism.

Ärke- jmfrt archo, vilket är en hedersbetygelse. En rang. Så ingen rang vore det lättaste att peka på för att ge en etymologisk aning om begreppets betydelse.

Umgängets beskaffenhet utgörs av normer, inte av lagar. Men kanske syftade du på någonting åt det hållet.

Jag gillar inte att säga att det är beskaffat med normer eftersom 'beskaffat' definierar jag som att inneha en egenskap. En beskaffenhet är ett objektivt förhållande. Medan att förhålla sig mot en norm gör bara subjekt.

När jag säger att det alltid finns principer eller "lagar" för samvaro så menar jag inte normer. Utan jag menar det som faktiskt dikterar samvaron. Det är vilka attityder som individer håller mot varandra, vilka stämningar gruppen har osv.