nytt namn skrev:Överlag är inäggen i denna tråd förvirrade. De flesta skribenter tycks ha svårt att hitta en generös (eller ens användbar) definition av "logik" som samtidigt inte är normerande.
Det verkar vara svårt att klargöra huruvida "logik" finns i "språket", "världen", "huvudet", "korrelationen", "koherensen", är "objektiv" etc. Om den är atomär/diskret/isolerad eller kombinationär/kontigent, etc.
Detta ser jag (för att förenkla diskussionen en aning) som en del av den logocentriska jakten på det "transcendental signified".
http://www.google.se/search?q=derrida+transcendental+signifiedFörvirringen innefattar även detta stycke, om Auk här med "ni" implicerar "mig":
J R Auk skrev:Ni blandar ihop era programmeringsspråk, som består av logiska operander (och vilket visar problematiken med logik då ett begrepp har en identitet och inte flera) med logik.
http://www.filosofiforum.com/forum/viewtopic.php?p=174206&highlight=#174206
Men jag vill normera med min definition av logik då jag menar att andra definitioner kommer med metafysiska antaganden och genom det implicerar en normering som måhända inte befäster 'logik' men väl världen som sådan och allt som omgärdar det. Denna typ av dolda normering är långt mycket värre. Det är inte alls svårt att klargöra vart logiken "finns". Men det måste argumenteras för och är inte direkt uppenbart. Därför ser du diskussionen.
Sen tycker jag det är hemskt att du "för att förenkla" refererar till Derrida och transcendental signifier

Det är snarare att röra till det.
Jag tycker att du hade en väldigt fin inledande beskrivning av vad logik är. Men jag tycker de här referenserna till programmering är missvisande.
Programmering bygger på ett resultat av logik. Det du förhåller dig till är inte logik, men väl en logiska begrepp. Det är genom att man ha
skapat ett formellt system med bara logiska operander som du kan
sätta värden för programmet att konjunktivt dra resultat från. Det är bara en automatiserad process. Men att programmera är i sig inte en logiskt verksamhet. Man kan väl hävda då kanske att programmering som bygger sitt språk vore en logisk verksamhet. Men jag är tveksam.
Min poäng är att logiken kräver sina antaganden för att ens kunna, som jag kallar det, schematisera dem. Jag gillar att kalla det scematisera eftersom vi inom de mesta typer av logiska explikationer är beredda att om
värdera begreppen. Så vi ordnar dem inte, eller sätter dem inte i relation. Utan vi gör ett schema som visar oss vilka relationer som vi sätter saker i när vi antar dem. Eller med andra ord. Genom logisk explikation ser vi hur sättandet av en mängd begrepp sätter relationer begreppen emellan genom deras konjunktiva implikationer genom deras stipulation. Men vi kan alltid ändra ett begrepp (även om det är en annan diskussion hur många, och till vilken grad, begrepp vi kan ändra).
Så som vi när vi ser explikationen av antagandet av;
Alla män är kvinnor
Marko är man
Marko är kvinna
vi helt plötsligt vill skriva om antagandet och förkasta en av premisserna. Här "alla män är kvinnor".
Lill-Leif skrev:Du blandar inte ihop "logiska utsagor" med "logik" nu? Kom ihåg att det är vi som gör utsagorna, vi existerar i tiden.
Nej faktiskt inte, men jag förstår varför du undrar. Jag menar nämligen att eftersom logik alltid är en praktik, eller uttalandet av praktiken som en systematik, så kan den bara ta plats i tiden. Sant är att vi existerar i tiden, men det är också vi som kan göra logiska undersökningar, eller teoretisera om logik, och gör alltså det i tiden.
Att säga att logiken inte skulle finnas i tiden är att göra den evig i enlighet med någon slags idealtyp likt Platon eller liknande.
Så jag menar att logik är bara sina logiska utsagor eller sin definition. Men definitionen är bara "reell" i det att den definieras. Den existerar bara när den tänks eller postuleras.
The decisions of bureaucracy are frequently reduced to Yes or No answers to drafts submitted to it; the bureaucratic way of thinking has become the secret model for a thought allegedly still free. But the responsibility of philosophical thought in its essential situations is not to play this game. A given alternative is already a piece of heteronomy. - Theodor W. Adorno