J R Auk skrev:Vi kanske kommer dit till slut Algotezza
Det handlar nog inte så mycket om creds som att vissa saker behöver befästas genom en process istället för att lyftas fram som en auktoritär bestämning.
Vad du missar är frågan om vad som ger logik sin giltighet. Det är vad som främst kommit att diskuteras. Alltså finns logiken som sitt eget objekt, finns den i naturen, som kosmos ordnande princip osv osv. Det är relevant om även inte direkt för frågeställningen att definiera 'logik'.
Är det skillnad på auktoritär och auktoritativ - eller är de helt synonyma?
På vilket agerar jag auktoritärt här?
Exakt vad skall befästas via en process?
Det du pekar på som viktiga frågor: "logiken som sitt eget objekt, finns den i naturen, som kosmos ordnande princip " är just frågor där det finns färdiga svar beroende på vilken värdsbild du utgår från. Inte är det fråga om något slags förutsättningslöst sökande när det gäller svaren på de frågorna, eller? Genast plockar man fram naturlagar och att det finns något slags given ordning därute i naturen, oberoende av betraktaren. Gammal kristen skåpmat där man brukar peka på logiken i naturen som Gudsbevis och en strävan som naturvetenskapen tagit över, detta att till varje pris peka på ordning i naturen, universum, så desperat att man nu även menar sig kunna bevisa att kaos är självordnanade etc.
Alla vill bevisa sin Guds existens via oberoende logik här och där i tillvaron. Man vill väl bevisa dämed främst bevsia att ens GUDSBILD är den rätta. Kristna kallar sin Gud för Personlig Himmelsk Fader, naturvetenskapstroende kallar sin Gud för en ungefär en "alltbestämmande kaos-slump-tid-naturlagar-kosmiska konstanter-makt". Handlar inte detta om att man hoppas att via existensen av en logik som är oberoenda av betraktaren och som inte härrör ur betraktarens perspektiviskt betingade perpcetion och medvetande utan som finns"därute objektivt" kunna att tillvaron har ett slags objektiv grund, man kan kalla Gud eller vad man vill.
Då menar jag att logik är det vi vant oss vid (där har du grunden för den) och det vi vant oss vid som händer därute kallar vi naturlagar och kausalitet. Människan knarkar mening/mönster i tillvaron. Finns den inte där lägger vi dit den för att må bra.
En logisk tillvaro är en där vi finner mönster/ mening under dess omedelbara ofta kaotiska och tillfälliga yta. Logik = mönster = mening = något vi gilalr som människor - människan "det meningssökande djuret" (Peter Gärdenfors - eller om det var "meningsskapande"...)
Jag predikar alltså inte något slags kaoslära, jag menar bara att det är vi själva som skapar den ordning vi vill i vår värlsdsbild för att må bra. Jag gör på samma sätt som alla andra, men jag objektiverar inte min subjektiva strävan efter logik, mening och ordning, och menar att det finnsett slags objektiv logik därute, oberoende av mig.
Därute finns något borotm ordning/logik/mening/kaos/ slump... Tinget-i-sig (Kants bergepp) vet vi måste finnas men inte mer - det är tinget-för-mig som kan te sig logiskt, meningsfullt, vara bärare av logik.
Däremot finns alla andra därute som mer eller mindre oberoende av mig och min syn på världen skapar sin bild av den. Men förväxla inte detta faktum med att logiken "finns därute". Jo, den finns iofs "därute": i andras medvetanden och bilder av välrden.
---
Hallisar utan droger ("logik"/ mönster som vår perception pådyvlar världen)
---
Har jag missat frågan om vad som gör den giltig? Hur då, menar du?
Citat från mina inlägg på denna tråd
Logik eller brist på logik kan finnas i och mellan satser uttryckta i något symbolspråk. Verklgiheten omkring oss kan beskrivas med satser som förhåller sig logiskt eller ologiskt till varandra - men där ute i verkligheten finns ingen logik. Å andra sidan - hur skiljer vi på vår beskrivning av verkligheten och verkligheten? Verklighete är det som bara är, som finns - det som bara finns, helt bortom kausalitet, kronologi och teleologi - men som kommer att präglas mer eller mindre av dessa begrepp när vi beskriver den.
Logik är väl annars det vi har vant oss vid? Och många har vant sig vid att likställa kausalitet och logik.
Mitt sätt att placera nydiskat porslin och glas i köksskåpen är i mina ögon logiskt och välordnat - jag har vant mig vi att ha det så - andras sätt är kaotiskt och ologiskt, det skär i ögonen.
Fruset kaos kallas ordning, logik.
Logik är det kaos vi vant oss vid.
Och som vi tror vi kan hantera och som känns tryggt.
"Varde ljus" som gör kosmos av kaos gör det just i ordets värld. Språket gjorde kosmos av kaos. Världen är en häxkittel bortom logik, kausalitet, ordning, teleologi, kronologi. Med ord väver vi våra skyddsnät, räddningsplankor, broar genom träsket, platåer av spröd mänsklig ordning och logik - så lätt rubbad...
all akademisk formaliserad logik har sin grund i vardagslogiken
alla formella logikregler har extraherats därur
logik i universitetsvärlden är bara matte utan siffror och matematiska operationer
men så finns det ju både induktion och deduktion
ur observationer och induktion växer deduktionen fram när man fastslagit de regelbundheter som vaskats fram ur just iakttagelser och induktion
en sak att se närmare på är förutsättningarna för de kontrafaktiska villkorsatserneas sanningsvärde - här strider formallogiken mot vardagslogiken
och i vardagslogiken anser man ofta kausal följd = logisk följd; här skiljer sig vardagslogik och formallogik
---
Och Martinus menar att "logik = kärlek"
Är det logiskt?
It's all about trying to get cred and gain power.
/Algotezza
