"Övermänniskor", finns de och hur mäter man det?

[Factotum]

Hej allihopa


Har länge tänkt på om det finns några vi kan kalla för "övermänniskor". Vet Nietzsches åsikt i saken och till en viss del håller jag med om det han säger. Att notera är att jag är ytligt insatt i hans teori så givetvis vill jag höra om ngn lagt ner tanke på detaljerna i hans arbete.

Det jag snarare är intresserad av är om såna här människor finns och hur man skulle mäta detta? Vem är en övermänniska elr en Titan som jag vill kalla det.

Min ställning är att dessa människor finns och att mättermen är filosofisk kunskap eller snarare filosofisk förståelse.

Om man skulle godkänna ovan så skulle det innebära något väldigt intressant, att man kan kartlägga hela mänskligheten utifrån förståelse. Detta får givetvis många intressanta biverkningar, som tex rösträttens värde i ett demokratiskt system mm.

Vad anser ni om det hela? Finns det ubermenschen?

[Sceptisk]

Övermänniska kanske kan vara en nydaning av den antika idén om apoteosis. Dvs att en människa kan nå gudastatus till exempel genom att visa sig överlägsen i strid, tävlingar eller på andra sätt. Den romerske kejsaren hade ju gudastatus och var därför rent logiskt också en övermänniska.

[dokido]

1. asså vet ingenting om nietzsches ubermench teoreticum och skulle gärna vilja ha en definition först, gärna herr Ns och en kanske modernare dito (din egen?)

2. att filosofi skulle rankas högst i nutida övermänniskoideal finner jag högst osanolikt, tror snarare makt är avgörande

3. svårt att svara på no1 eftersom jag inte vet definitionen, men rent spontant så har jag inte sett några tecken på övermänniskor, gott om nyrika dock

4. att kartlägga mänskligheten efter kunskap, eller förutfattade meningar om iq, har många gånger gjorts och många rasistiska regleringar har införts i och med detta. en modernare uppfattning talar om lika värde. förr i tiden trodde man kvinnor hade lägre iq pga detta, vilket ju visade sig vara vice versa enligt modernare forskning, åtminstonde i skolan. under 30-40 talet var det något man utförde på minoriteter etc.

5. ren iq-mätning räcker inte, finns olika aspekter av iq. sen är väl kanske inte iq hela övermänniskoidealet?

[Factotum]

Nu kör jag en wikipediabeskrivning på övermänniska:

"Övermänniskan är enligt Nietzsche den människa som når utöver sitt öde, som övervinner sitt öde, som ensam är ansvarig för sitt öde, utan några gudar. Hon erkänner inga andra värden än det hon själv funnit värdefullt, och inga andra lagar, än de hon själv skapat åt sig. Hennes sanning är hennes egen sanning, och kan inte vara någon annans sanning. De omständigheter som skapat henne, och det öde hon skapat åt sig, kommer ständigt att skapa henne åter; "Den eviga återkomsten"."

Jag tänker mer i, ja metafysisk övermänsklighet. Alltså mer eller mindre helt avskuren från det värdsliga såsom makt, pengar mm.
Tänker mer på om man kan mäta det i hur mycket förståelse människor har, en kombination av alla möjliga mått som vi använder i nuläget. IQ är ju långt ifrån ngt bra mått så jag tänker inte på den så att säga.

Mer i stil med att vissa människor kan förstå filosofiska resonemang och även utarbeta nya sådana. Filosoferna blir då övermänniskor eftersom de kan knäcka universums gåtor. Behöver ju inte vara praktiserande filosofer i den bemärkelsen heller. Tex var Einstein en av de största filosoferna, enligt mig, men han var en praktiserande fysiker.

Jag tror på en inlärningskurva, att vi föds som djur och med tiden så lär vi oss att bli mänskliga, att bli mer än vad vi började som. Att filosofisk förståelse, likt vilken annan utbildning, har en inlärningskurva. De människor som nått längst på i denna kurva, i relation till andra människor, förstår då saker som andra inte gör. Deras perspektiv är likt en tränad människa i relation till en otränad människa, bättre.

Då borde man väl kunna kalla de för övermänniskor?

Nietzche, rent allmänt, anser jag ha många brister. Det känns som att han fastnade i vissa mönster som han ovilligt bröt i efterhand, det blev till slut hans fall oxå om man nu ska spekulera lite. Så hans definition tycker jag inte förklarar min sida till fullo men han tar upp det vilket jag inte sett andra göra.

[dokido]

en sådan definition går väl inte att mäta, om det är upp till var och en, det är ju en motsats vad jag fattar till Ns definition

öde vs vilja vs talang

sen tycker jag du är inne på en linje jag själv tänkte på när du dra upp einstein, det är naturvetenskapen som regerar
min andra tanke är att du drar upp en gammal klisché, einstein altså, något uttjatad figur och var han inte en mammagris? dvs bortskämd, knappast en övermänniska

men, nej jag tror inte på nån övermänniska, talanger finns väl, knappast övermänniskor
kanske buddha trodde han var det, man kan ju respektera honom för hans intentioner, men han förblev dock en människa

[Johan Ågren]

Det går hur som helst inte att mäta utifrån hur framgångsrik människan är utifrån de mått som ges av de som inte är övermänniskor. Jag tror därför vi får söka efter dessa "övermänniskor" med lykta långt ute i skogarna eller i djupa grottor där de söker skydd från den människostorm som råder i världen. Alternativt de "övermänniskor" som gjort någon form av åtgärdsprogram och lever i världen ändå och utnyttjar sina förmågor för att främja sig i en bubbla. Eller varför inte: De inser att det bästa agerandet är att omprogrammera sig själva och passa in, och vi finner dem här: http://stureplan.se/

[freddemalte]

Hej Factotum

Låt säga att vara övermänniska är detsamma som att leva upp till kriteriemängden A.

Då är din fråga:

Finns det någon människa som lever upp till A?

Mitt svar blir då att vi helt enkelt, empiriskt, måste gå ut i världen och se om vi hittar någon som lever upp till A.

Svaret kan enbart vara givet (ej kärva empiri) om det i A ingår sådant som (för tillfället) definierar begreppet människa, t.ex. "att vara född av en kvinna". Det som dock utesluter en sådan självklarhet är det faktum att "Över" i begreppet "övermänniska" implicerar att A är något utöver att vara människa.

Så vad är A?

Vänligen

Fredrik

[Sceptisk]

Evig återkomst återfinns också i Stocismen, Platonismen och Hinduismen. Det kan också fö vara så att Plato var influerad av Indisk filosofi. Människan återföds hela tiden enligt lagen om karma, eller ödet. Kanhända så var Nietzsche också influerad av dessa filosofier. Han skrev också om att snarare än att försöka resa sig mot sitt öde så skulle man älska sitt öde, "amor fati".

Det är möjligt att idén om evig återkomst mer handlar om ett tankeexperiment där man övar sig att tänka och fokusera på sitt nuvarande liv. I Hinduismen bl a så fortsätter man att återfödas så länge som man är bunden vid sitt karma och måste gå igenom samma saker om och om igen tills dess man är "klar" med dom. Så istället för att tänka på att livet handlar om att ständigt hitta nya intressanta upplevelser och därmed också vara bunden vid förväntningar, tänk om livet återupprepas på exakt samma sätt hela tiden, vad skulle man göra då?

[J R Auk]

Jag har aldrig förstått "den eviga återkomsten" som något annat än en metod för att nå kunskap om huruvida ditt agerande de facto är något som du kan älska, amor fati.

Sen tror jag inte att Nietzsche har något av det här karmiska hjulet, eller cyklisk återfödelse. Allt sådant förkastar han som negativ nihilism. Det är att vända sig bort från världen, och agera för något som "skall ske hinsides".

[J R Auk]

Hej Factotum

Låt säga att vara övermänniska är detsamma som att leva upp till kriteriemängden A.

Då är din fråga:

Finns det någon människa som lever upp till A?

Mitt svar blir då att vi helt enkelt, empiriskt, måste gå ut i världen och se om vi hittar någon som lever upp till A.

Svaret kan enbart vara givet (ej kärva empiri) om det i A ingår sådant som (för tillfället) definierar begreppet människa, t.ex. "att vara född av en kvinna". Det som dock utesluter en sådan självklarhet är det faktum att "Över" i begreppet "övermänniska" implicerar att A är något utöver att vara människa.

Så vad är A?

Vänligen

Fredrik

Men vad händer om kriteriemängden är att "inte acceptera några värden annat än dem du själv sätter". Hur når vi kunskap om något sådant?

[freddemalte]

Hej Factotum

Låt säga att vara övermänniska är detsamma som att leva upp till kriteriemängden A.

Då är din fråga:

Finns det någon människa som lever upp till A?

Mitt svar blir då att vi helt enkelt, empiriskt, måste gå ut i världen och se om vi hittar någon som lever upp till A.

Svaret kan enbart vara givet (ej kärva empiri) om det i A ingår sådant som (för tillfället) definierar begreppet människa, t.ex. "att vara född av en kvinna". Det som dock utesluter en sådan självklarhet är det faktum att "Över" i begreppet "övermänniska" implicerar att A är något utöver att vara människa.

Så vad är A?

Vänligen

Fredrik

Men vad händer om kriteriemängden är att "inte acceptera några värden annat än dem du själv sätter". Hur når vi kunskap om något sådant?

Hej J R Auk

Ja, det är inte omöjligt att resultatet av en empirisk undersökning blir: "Något svar på om någon uppfyller A kunde inte ges då de uppställda kriterierna ej gick att hitta hos någon nu levande människa" . . . med reservationen för att om A = "inte acceptera några värden annat än dem du själv sätter" kanske den tillfrågade eller undersökte håller tyst om detta etc.

Eller missförstod jag dig - var i föreligger problemet?

Vänligen

Fredrik

[J R Auk]

Kan vi lita på min utsaga om att jag bara tar de värden jag själv satt som värdegivande? Då kräver vi absolut självinsikt hos mig. Hur bevisar jag det för dig? Det vill säga hur når du den kunskap som kan garantera att du kan nå kunskap i fråga om jag sällar mig till de som kan beskrivas genom mängd A?

[freddemalte]

Kan vi lita på min utsaga om att jag bara tar de värden jag själv satt som värdegivande? Då kräver vi absolut självinsikt hos mig. Hur bevisar jag det för dig? Det vill säga hur når du den kunskap som kan garantera att du kan nå kunskap i fråga om jag sällar mig till de som kan beskrivas genom mängd A?

Hej J R Auk
Nä, det får väl vara en välvillig tolkning av begreppet kunskap på ett sådant sätt att kunskap om B enbart är det man kan nå (få reda på) och inte det som är onåbart (eller det man rent abstraktionsmässigt kan tänka sig om B).

Visst finns det kanske en risk eller möjlighet att man i varje typ av undersökning eller studie av världen blir lurad eller utsätts för en slags illusion men vad är medicinen mot det?

Vänligen

Fredrik

[transversal]

"Övermänniskan är enligt Nietzsche den människa som når utöver sitt öde, som övervinner sitt öde, som ensam är ansvarig för sitt öde, utan några gudar. Hon erkänner inga andra värden än det hon själv funnit värdefullt, och inga andra lagar, än de hon själv skapat åt sig. Hennes sanning är hennes egen sanning, och kan inte vara någon annans sanning. De omständigheter som skapat henne, och det öde hon skapat åt sig, kommer ständigt att skapa henne åter; "Den eviga återkomsten"."

Problemet med detta är ju att den människotyp som beskrivs, dvs en person som är helt bortkopplat ur ett socialt sammanhang, oftast inte uppträder som några egentliga övermänniskor. Du har sådana personligheter, men de är ju för det mesta psykopater, autister eller andra som antingen har problem med empatin eller sociala koder.

[J R Auk]

Tack för den du transversal!