Tänkte på att människor utger sig för saker inom ett visst fast tema, ofta inom en depression, som en del säger är vad de utger sig för att vara/ha. En speciell/ursprungligt abstrakt flykt, allt är fel eller vad som helst i känsligheten. Vad är företeelsen som rörelse, temat eller känslan, eller livssituationen, osv? Eller, frågan var: Vad är depression?
Man vill eller kan t.ex. komma ur den/förlösas från den, på flera olika sätt. Eller finns det val, alltså flera val så att säga, eller är det exakt samma sak, att lura sig själv genom att kasta om det man uppmärksammar och lutar sig på, osv? Man kan ju tro att det finns ett sådant högfungerande syfte i skulden när man inte fungerar längre, väldigt många som börjar med droger gör det pga depression. När paniken kommer är den inte tillräckligt intensiv, ett dött mönster som känns meningslöst att uppmärksamma, det är väldigt förvirrat. Man vet ju om att uttrycken är deprimerade, så fort man inser sin depression tar man tag i sig själv liksom ironiskt men det blir ingen livsstil utan ett intryck eftersom det inte är meningen att man ska må skit, men det är det som nya reflektioner bygger på, man kan inte genomlida samma sak två gånger. Det verkar som depressionen känslan där gör att man tänker mer klassiskt.
Vissa människor är väldigt jordiska och är aggressiva gentemot massorna som inte motionerar osv whatever just för att alla är så jävla deprimerade. De som inte är så jordiska eller har en annan traumatiserad relation till sin natur, har ohälsosamma vanor som stil och ser allt annat med skepsism som falskt för att tänja gränser för sin immunitet.
Vad är depression?
Moderator: Moderatorgruppen
Alla är psykiskt sjuka. Det är det enda folk pratar om, det finns ingen krets som inte är bisarr och det är du, min lillasysters och hennes kompisar började kalla varandra och alla andra för psykiskt sjuka när de började bråka för flera år sen. Alla problem kommer från kyrkan ju, och moskéerna och templen. Det är så kränkande att ingen bryr sig tillslut, rena rama uppfinningen är det självt, det är bara i utkanten utav det som inget medvetande är fött, alltså i epicentrum av ingenting där alla kan uppdikta detta, och många är voyeurer.
-
Minimaxitiger
- Inlägg: 164
- Blev medlem: 11 apr 2009 14:48
Hej, jag har svarat tidigare och även skrivit andra inlägg som berör detta helt eller delvis.
Varje varelse är unik så jag skriver bara detta i allmänna ordalag och det är ej menat personligt då jag ej vet bakomliggande orsaker till Din ohälsa.
Jag är ingen fackman utan detta är empiriska förslag.
Det är inte konstigt att depression och annan ohälsa ökar ”läs informationsbomben”.
Världen har blivit allt mer komplex i västvärlden i synnerhet.
Vad som är rätt eller fel kan till synes ändras för dag till dag.
Det är ett brus som man bör komma igenom om man skall ha en möjlighet att må bra.
Detta gäller i synnerhet de som är sk. Sökare.
Det kanske aldrig har varit svårare att komma igenom bruset än nu.
Den första insikten enligt mig är att hjälp till självhjälp kan i första hand bara komma från en själv.
En med missbruksproblem eller vissa själsliga problem kan enbart börja vägen tillbaka när de själv riktigt bestämt sig, omgivningens råd och välvilja hjälper tyvärr ofta ingenting.
Ett klassiskt exempel är missbrukare som dammsuger nära och kära på pengar, manipulerar dessa för att få mer pengar genom deras kärlek och välvilja som blir felriktad i ett sådant sammanhang.
Du hjälper aldrig en missbrukare genom att ge pengar, även om Du gör det i tron att vederbörande skall köpa kläder.
Den dagen en person verkligen bestämmer sig för att börja må bättre är startskottet.
Det är en långsam process både det och att bli frisk från depression och ångest, först måste man försöka gå till roten med varför man mår dåligt.
Ofta är det tydligen personer som objektivt har det bra som drabbas både av ångest samt depression. Ibland är det så att vederbörande ställer för höga krav på sig själv.
Det kan vara i grunden något så enkelt som att det har varit den duktiga pojken eller flickan som kände uppskattning som barn och som vuxen vill känna samma känsla.
Som vuxen är det inte alltid lika uppskattat att vara duktig, andra känner att de hamnar i dålig dager osv.
Personen kanske känner verkliga eller inbillade förväntningar från omgivningen att alltid prestera.
Om en sådan person som kanske siktar på att bli bland de allra bästa bara blir medelmåttligt lyckad i sina ögon är det ett personligt misslyckande. Har individen samma inställning till allt i livet blir det svårt.
Vi har enligt mig en felaktig struktur där enbart de bästa premieras och övriga känner sig som förlorare och mest kanske tvåan….
Jag skrattade en gång då jag läste vad en livsfilosof för länge sedan kom fram till
Med fri översättning ”orsaken till människans olycka ligger i att människan ständigt vill ha mer och aldrig är nöjd”.
Ett andetag i taget, försök göra det bästa av det som händer just nu.
Fundera inte för mycket på sådant Du inte kan påverka?
PS
ursäkta om jag svarar på ett sätt många av oss män gör med råd och försök till analys av uppkomst av depression, jag antar att Du själv vill diskutera själva känslan? Tyvärr är detta det enda jag kan bidra med.
DS
Jag önskar Dig allt gott.
http://www.youtube.com/watch?v=C3Fzql-3_zM
Vänligen
Minimaxitiger
Varje varelse är unik så jag skriver bara detta i allmänna ordalag och det är ej menat personligt då jag ej vet bakomliggande orsaker till Din ohälsa.
Jag är ingen fackman utan detta är empiriska förslag.
Det är inte konstigt att depression och annan ohälsa ökar ”läs informationsbomben”.
Världen har blivit allt mer komplex i västvärlden i synnerhet.
Vad som är rätt eller fel kan till synes ändras för dag till dag.
Det är ett brus som man bör komma igenom om man skall ha en möjlighet att må bra.
Detta gäller i synnerhet de som är sk. Sökare.
Det kanske aldrig har varit svårare att komma igenom bruset än nu.
Den första insikten enligt mig är att hjälp till självhjälp kan i första hand bara komma från en själv.
En med missbruksproblem eller vissa själsliga problem kan enbart börja vägen tillbaka när de själv riktigt bestämt sig, omgivningens råd och välvilja hjälper tyvärr ofta ingenting.
Ett klassiskt exempel är missbrukare som dammsuger nära och kära på pengar, manipulerar dessa för att få mer pengar genom deras kärlek och välvilja som blir felriktad i ett sådant sammanhang.
Du hjälper aldrig en missbrukare genom att ge pengar, även om Du gör det i tron att vederbörande skall köpa kläder.
Den dagen en person verkligen bestämmer sig för att börja må bättre är startskottet.
Det är en långsam process både det och att bli frisk från depression och ångest, först måste man försöka gå till roten med varför man mår dåligt.
Ofta är det tydligen personer som objektivt har det bra som drabbas både av ångest samt depression. Ibland är det så att vederbörande ställer för höga krav på sig själv.
Det kan vara i grunden något så enkelt som att det har varit den duktiga pojken eller flickan som kände uppskattning som barn och som vuxen vill känna samma känsla.
Som vuxen är det inte alltid lika uppskattat att vara duktig, andra känner att de hamnar i dålig dager osv.
Personen kanske känner verkliga eller inbillade förväntningar från omgivningen att alltid prestera.
Om en sådan person som kanske siktar på att bli bland de allra bästa bara blir medelmåttligt lyckad i sina ögon är det ett personligt misslyckande. Har individen samma inställning till allt i livet blir det svårt.
Vi har enligt mig en felaktig struktur där enbart de bästa premieras och övriga känner sig som förlorare och mest kanske tvåan….
Jag skrattade en gång då jag läste vad en livsfilosof för länge sedan kom fram till
Med fri översättning ”orsaken till människans olycka ligger i att människan ständigt vill ha mer och aldrig är nöjd”.
Ett andetag i taget, försök göra det bästa av det som händer just nu.
Fundera inte för mycket på sådant Du inte kan påverka?
PS
ursäkta om jag svarar på ett sätt många av oss män gör med råd och försök till analys av uppkomst av depression, jag antar att Du själv vill diskutera själva känslan? Tyvärr är detta det enda jag kan bidra med.
DS
Jag önskar Dig allt gott.
http://www.youtube.com/watch?v=C3Fzql-3_zM
Vänligen
Minimaxitiger
Allt är möjligt det omöjliga tar bara längre tid
Depression är inte en modern företeelse,
läste häromdagen ett 4 tusen år gammal berättelse där guden gilgamesh blev deprimerad,
han rakade sig inte, han tvätta sig inte, han försattes i apati.
han var sysslolös och rastlös och började härja med att vandalisera för skojs skull.
kontext i berättelsen må vara att arbete ger goda värden, men den berättar samtidigt att vi var deprimerade för fyra tusen år sedan .
man skulle kunna tro att berättelsen var skriven idag.
läste häromdagen ett 4 tusen år gammal berättelse där guden gilgamesh blev deprimerad,
han rakade sig inte, han tvätta sig inte, han försattes i apati.
han var sysslolös och rastlös och började härja med att vandalisera för skojs skull.
kontext i berättelsen må vara att arbete ger goda värden, men den berättar samtidigt att vi var deprimerade för fyra tusen år sedan .
man skulle kunna tro att berättelsen var skriven idag.
Otis skrev:Vid en depression har man tappat kärleken till livet, ljugit för sig själv.
/O
Det kan vara så.
Vad som utlöser en deprission är hur man reagerar på händelser,
och hur kemi fabriken i övrigt producerar sina droger.
Jag blev deprimerad när mitt jobb försvann, ser ingen lögn i det mer än att politikerna
eliminerade mina möjligheter att få jobba.
Jag blev nere när mitt ex ville göra slut efter 10 års förhållande.
jag är till och från just nu deprimerad för att jag sitter här och ljuger ; )
nej men stressen av att inte ha ett jobb och ensamheten gör att man balanserar till att må dåligt.
jag blev väldigt ledsen när en bekant dog för ett par månader sedan, vågar inte ens titta på hennes fotografier med risk för att jag ska börja bli mer nere...
jag ser inga direkta lögner hör,
men ibland så kan man ju tro att man ljuger för sig själv och straffas med ågren... eller så har man sett sanningen som gör att man mår piss..
tur att jag mår hyggligt just nu iaf : )
Hej! Vad det gäller depression så är det ett stort ämne med olika gångar och portar. Man kan säga det är när man ser ett svart hål en tunnel men har svårt för att se ljuset där framme.
En depression byggs upp sakta bit för bit. Det gäller att hitta dom bitarna som är rätt för en och börja bygga upp något nytt och bryta ner muren man har framför en.
Tänk i allt man gör till och med det som är jobbigt i det finns det en möjlighet om man bara till låter sig själv att se den.
När man mår som sämst så kan man ta fram sin kreativa sida och göra något bra av den.
Försök se den där ljusglimten när det är som mörkast och tänk bara på den.
:)
En depression byggs upp sakta bit för bit. Det gäller att hitta dom bitarna som är rätt för en och börja bygga upp något nytt och bryta ner muren man har framför en.
Tänk i allt man gör till och med det som är jobbigt i det finns det en möjlighet om man bara till låter sig själv att se den.
När man mår som sämst så kan man ta fram sin kreativa sida och göra något bra av den.
Försök se den där ljusglimten när det är som mörkast och tänk bara på den.
:)
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst