Demokrati... die Endlösung?

[Anders]

1800- talet såg framväxandet av ett antal ism-er, socialism, liberalism osv, en utveckling som fortsatte in i 1900-talet, där dessa ismer sjösattes och en efter en kapsejsade på det oväntat stormiga hav som verkligheten utgör. Det finns lite andra varianter av samhällsbyggande, oftast diktaturer baserade på någon religion, militärmakt eller lite annat. Det här har ju visat sig inte vara så populärt i de flesta fall.

Svaret är demokrati. Vi tillåter lite vilka ideer som helst att bilda skock och röstar sen efter dessa. Dessa Ideer hittar ofta sin bas i någon av de tankebyggnader som oftast konstruerades för 100 år sen eller mer.

Har vi alltså tänkt klart? Det är demokrati som gäller och det skall gälla för all överskådlig framtid utan att kunna diskuteras?

Är det dumt att försöka komma på något annat, något bättre?

[Erixonprof]

Demokrati till en viss gräns och absolut inte den parti-politiska form av demokrati som råder i de flesta länder i dagens samhälle. Den är väldigt farlig. Det är igenom den diktaturer uppstår lättare. Jag hade hellre röstas om frågor genom riksdagens majoritet och sedan folkets. På det sättet kan landet aldrig drivas av någon fast person som lätt kan ta makten. Om du tittar på de länder som är och har varit diktaturer så kan man inte säga att "diktatur" är ett alternativ. Diktaturer är totalitära stater vilket för vissa kan uppfattas som positivt (som i fascismen) men alla diktaturer har något gemensamt. Det är att de är grundade på kollektivism och altruism. Man är redo att offra liv, pengar vad som helst. Och vad gör man detta för? För den allmänna eller kollektiva välfärden eller välbefinnandet.

"A dictatorship is a country that does not recognize individual rights, whose government holds total, unlimited power over men." - Ayn Rand. Det är egentligen helt korrekt.  Då kan någon annan säga: "Du glömmer andra saker som har med diktatur att göra. Saker som har med totalitarism som censur och liknande." Men Rands citat är helt enkelt bara en fantastisk sammanfattning av alltihopa.

Demokrati är det ända fungerande "maktsystemet" om jag kan använda den termen, även om det låter barnsligt, som hittills fungerat i praktiken och för människans bästa. Det finns andra system, anarkismen erbjuder ett, dock är det inte bevisat att det fungerar i praktiken och det gör det troligen inte då det inte fungerar ens i teorin. Anarkismen är grundat på tro och inte förnuft vilket säger allt då jag inte behöver rabbla upp enskilda faktorer.

Det är säkert något jag har glömt. Fill me in then!

[Justin Case]

Jag finner begreppet demokrati väldigt hycklande, så som det används av etablissmanget idag. Jag ser faktiskt inte en enda nation på denna planet idag som jag skulle vilja kalla demokratiskt styrd. Detta av framför allt dessa tre skäl:

1. Ordet demokrati betyder "folkstyre"; att all makt utgår från folket. Ändå tycks man idag allmänt anse att det i begreppet "demokrati" ingår även någon sorts underförstådd dogm om att människor har vissa mänskliga rättigheter som inte får åsidosättas - ens om en majoritet av folket vill det. Jag menar, hallå, borde inte allting, verkligen allting, inklusive frågan om vilka rättigheter som är mänskliga rättigheter, ja, redan frågan om det överhuvudtaget finns något sådant som rättigheter (och därefter huruvida det finns mänskliga rättigheter), vara upp till folket att besluta om genom demokrati, alltså genom majoritetsstyre, om man nu anser att det är demokrati som ska vara det rådande styresskicket? Om t.ex. 60& av folket skulle besluta om att avskaffa alla mänskliga rättigheter för återstående 40%, vore inte det i den sanna anda av "folkmakt" (all makt utgår från folket) som ordet demokrati från början står för? Om 40% av folket har någon sorts vetorätt i vissa frågor (vad det nu är för frågor, t.ex. frågan om vad som ska innefattas i "mänskliga rättigheter"), på vilket sätt kan det då kallas demokrati? Är det då inte minoritetsstyre istället?

2. Rösträttsåldersgränsen bestäms av uteslutande de som redan passerat den. Detta gör att en rösträttsålder som från början är för högt satt självklart tenderar att fortsätta vara för högt satt, i den mån väljarna är egoistiska. De flesta väljare tycks vara i huvudsak egoistiska. Alltså kan den rösträttsålder som satts mycket väl vara för högt satt, om man skulle se det från en objektiv synvinkel. Varför inte låta barn få rösta? Kanske för att de är så påverkbara med löften om godis, läsk, senare läggdagstid, mer tid med föräldrarna och andra "ovidkommande" önskemål som barn har och som man tydligen anser att väljarna i en demokrati inte bör påverkas av i sitt röstande? Vad sägs då om vuxnas uppenbara benägenhet att låta sitt röstande påverkas av politikers löften om högre a-kassa, tryggare sjukförsäkring, högre pension, lägre skatt, m.m.? Är inte sådant också en form av "godis"? Kanske anses denna sorts "godis" inte som lika lågt och banalt som den sorts godis barn vill ha. Men detta är ju de vuxnas åsikt. Barnen har inte tillfrågats, för de har ju inte rösträtt! Och eftersom barnen inte har rösträtt, behöver man från statens sida inte ta dem på så stort allvar. Och eftersom man inte ska ta dem på så stort allvar, ska man inte ge dem rösträtt. Cirkelbevis.

3. Den som vill leda landet och har en massa pengar kan köpa sig en massa medieutrymme att använda till propaganda för sin sak, han kan köpa sig PR-konsultationer, medieträning, tid att förbereda sig för intervjuer, och så vidare, och på det sättet framstå (inför allmänheten) som en bättre människa än 99,999% av de inte lika rika medborgarna, även om så inte på långa vägar är fallet. Den som inte har så mycket pengar måste ägna sin tid åt att arbeta ihop till brödfödan istället, och har därför inte alls lika mycket tid över till att påverka resten av folket enligt sina åsikter, som den rike har. Vem som får makten genom vår "parlamentariska demokrati" styrs alltså av vem som har mest pengar. Hur kan man kalla det demokrati? Vad jag kan se, ska det kallas plutokrati, inte demokrati - tills man åtgärdat denna brist, t.ex. genom att se till att ingen kan nå ut till fler människor än någon annan bara för att han har mer pengar än någon annan (något som troligen bara kan åstadkommas genom att man ser till att ingen har mer pengar än någon annan, d.v.s. kommunism (såvida pengar alls ska få fortsätta ha något värde)).

Missförstå mig rätt, jag vill inte ha kommunism. Vad jag vill är att man slutar upp med att hycklande kalla vårt statsskick för demokrati, när det inte är det. Jag tror att det går att skapa en icke-kommunistisk, med kapitalism och liberalism fullt kompatibel demokrati, på sikt, genom fortsatt teknikutveckling, genom att man tar fram bättre hjärna-dator-interface som får människor att få kontakt bättre med varandra och på så sätt komma närmare med varandra och till slut bli ett med varandra - men jag tror att det tyvärr dröjer några årtionden innan detta kan uppnås. Fram till dess bör vi inte leva i någon illusion om att vi har demokrati nu. Det har vi inte. Vad jag kan se.

[Justin Case]

Demokrati är det ända fungerande "maktsystemet" om jag kan använda den termen, även om det låter barnsligt, som hittills fungerat i praktiken och för människans bästa. Det finns andra system, anarkismen erbjuder ett, dock är det inte bevisat att det fungerar i praktiken och det gör det troligen inte då det inte fungerar ens i teorin. Anarkismen är grundat på tro och inte förnuft vilket säger allt då jag inte behöver rabbla upp enskilda faktorer.

Det är säkert något jag har glömt. Fill me in then!

Du ställer tro och förnuft mot varandra som om de vore de enda två relevanta faktorerna. Glömmer du inte kärlek? Se på hur en familj fungerar. Bråkar två läger i en familj alltid med varandra? Nej. Nåja, kanske i en dysfunktionell familj. I de flesta familjer är alla sams åtminstone emellanåt. Verkligen sams. Inte bara på låtsas. I riksdagen ser det annorlunda ut. Där råder en ständig konflikt mellan ett läger och ett annat (och sedan en tid även ett tredje). Aldrig någon vapenvila, annat än möjligen någon mycket ytlig och förljugen. Partipolitik blir liksom så oerhört mycket mer förljugen och konfliktfylld än vad diskussioner inom en vanlig familj blir. Om vi kan få folket att bli mer som en familj, borde alltså konflikterna bli mindre grava och mindre frekventa. Vi borde kunna uppnå mer harmoni i riksdagen. Det kräver att människorna i riksdagen kommer närmare varandra, och närmare sina väljare. Med bättre hjärna-dator-interface kan man göra detta möjligt. En teknisk lösning på problemet är det enda som kan leda framåt, vad jag kan se. Människohjärnan i sin nuvarande rent biologiska form är alltför defekt för att kunna åstadkomma något bättre än den "parlamentariska demokrati" (som som sagt egentligen inte är någon demokrati) som vi har idag - utom genom teknikutveckling. Och det måste dessutom vara rätt sorts teknikutveckling. Friendly AI är det ultimata svaret. På vägen dit bör vi göra vad vi kan för att överleva som art. Till exempel genom att bygga hjärna-dator-interface (i ett globalt heltäckande system, t.ex. över internet) som skapar den demokrati vi (eller många av oss) länge trott oss ha men ännu inte haft.

När det gäller det långsiktiga målet, friendly AI, kolla in:
http://singinst.org

[Erixonprof]

Först och främst. Kärlek är en definitionsfråga som av många filosofer anses var olika. Av vissa anses den vara osjälvisk baserad på altruism men av andra på egoism. Jag tror att kärlek är när två människor går ihop kemiskt på ett eller annat plan men också då deras personligheter passar logiskt ihop då man värderar varandra. Om du pekar på att kärlek är självuppoffring vilket är altruism anser jag att det är ondska. För det andra. Du vill skapa ett kollektiv, en kollektiv värld där alla kan enas om frågor, där kärlek har stor roll, där man tvingar folk till åsikter, till att anpassa sig efter varandra, till att se till kollektivets bästa för dig själv. För mig är det också ondska. Jag tror varken på någon av de definitionerna av demokrati eller kärlek som jag har gått emot, jag tror, eller snarare jag är övertygad av mitt förnuft att de inte fungerar. Om du tittar på historien ser du det klart och tydligt.

[Sceptisk]

Vad är demokratins rätta namn? Folkstyre genom majoritetsval. Alltså mängden styr.

Jämför med republik (åter till folket) där makten utgår ifrån en stadga (konstitution) som säger hur staten ska sköta sitt styre.

Demokrati är omöjligt, det förutsätter att alla kompromissar med varandra och att alla till slut blir konsensusvarelser utan förmåga att kunna tänka själva - samtidigt som systemet ändå behöver ett centralt organ.

Republik är tydligare med på vilket sätt landet ska styras, men det leder ändå till korruption.

Varför?

För att människan inte är anpassad efter dessa politiska system. De politiska systemen som vi har är uppbyggda kring pengar. Det enda dom är till för är att reglera hur dessa pengar ska flyttas runt i samhället. Men människan är en stam (tribal) varelse, och behöver sin stam för att känna trygghet och veta sin framtid. När stammen försvunnit och ersatts av en byråkrati så blir alla människor utsatta och beroende av pengar (biljetter) för att få "vara med" i samhället.

Därför varje gång som någon hotas att bli av med sina pengar så är det likt den traumatiska känslan av att bli utslängd från sin stam. Utan pengar så kan den moderna människan inte göra någonting. I stamsamhällen så utväxlar man inte pengar utan support. Alltså den som stödjer stammen får stöd tillbaka.

I civilisationen så kan den som stödjer sitt företag ändå aldrig veta om han eller hon får något stöd tillbaka. Företagenss första princip är att tjäna pengar.

Demokrati kan därför inte lösa människans problem, eftersom problemet inte är "mänskligt" och inte heller ekonomiskt. Läs det sista en gång till. Problemet är varken mänskligt eller ekonomiskt. Därför så är lösningen knappast politisk eller moralisk heller.

Problemet är detta system av biljetter vi kallar pengar som vi gjort oss så beroende av. Vi måste nog analysera närmare vilka konsekvenser detta biljettsystem får för oss människor.