Stora katastrofer, som inte drabbar mej...

[freddemalte]

Nu blir jag extremt nyfiken!

1. Vad är det du saknar hos "de flesta människor" som gör att du upplever dem som robotar? Vad ska en människa göra (hur bör hon bete sig) för att du ska anse denna vara så som du tycker att hon borde vara (dvs motsatsen till detta robotliknande agerande)?

Empati, känslighet, förmåga att kunna läsa av situationer korrekt.

2. Gäller detta för alla du har mött eller har du funnit några goda exempel i ditt liv, någon som inte går på autopilot?

Initiatalt verkar de flesta jag träffat gått på som maskiner, men jag har väckt en del ur sin slummer.

3. Finns det någon räddning för dessa människor (kan de eller någon annan gör något åt det du har detekterat) eller är det kört?

Det är förmodligen rätt kört för er.

Hej Zokrates

Tack för dina intressanta svar!

Nåväl, fair enough - är värdet att inte vara en sådan människa (frånvaro av autopiloten) intrinsikalt (finalt) eller enbart instrumentellt eller både och? Med andra ord, gör det någon skillnad för personen i sig eller enbart för dennes omgivning? Räcker det med att en och annan (låt säga 20% av befolkningen, utspridda i världen) har en frånvaro av autopiloten för att världen ska bli en bra värld att leva i eller krävs det att alla blir väckta ur sin slummer?

Vänligen

Fredrik

[Zokrates]

Nåväl, fair enough - är värdet att inte vara en sådan människa (frånvaro av autopiloten) intrinsikalt (finalt) eller enbart instrumentellt eller både och? Med andra ord, gör det någon skillnad för personen i sig eller enbart för dennes omgivning? Räcker det med att en och annan (låt säga 20% av befolkningen, utspridda i världen) har en frånvaro av autopiloten för att världen ska bli en bra värld att leva i eller krävs det att alla blir väckta ur sin slummer?

Nej, majoriteten krossar alltid minoriteten, alternativt för ut dem i periferin där ingen tar dem på allvar och majoriteten har sin egen "expertis" som talar om för de andra vad de skall tro på.

[freddemalte]

Nåväl, fair enough - är värdet att inte vara en sådan människa (frånvaro av autopiloten) intrinsikalt (finalt) eller enbart instrumentellt eller både och? Med andra ord, gör det någon skillnad för personen i sig eller enbart för dennes omgivning? Räcker det med att en och annan (låt säga 20% av befolkningen, utspridda i världen) har en frånvaro av autopiloten för att världen ska bli en bra värld att leva i eller krävs det att alla blir väckta ur sin slummer?

Nej, majoriteten krossar alltid minoriteten, alternativt för ut dem i periferin där ingen tar dem på allvar och majoriteten har sin egen "expertis" som talar om för de andra vad de skall tro på.

Hej Zokrates

Huuummmm det här ser dystert ut. Så vad göra? Flyta med känsla eller försöka hitta en utväg? Några förslag?

Vänligen

Fredrik

[freddemalte]

Hej på er

Det jag vill ha sagt med ovan skrivna texter är att, även om vi ser eländet så kan vi inte sätta oss in i det. Sådan är vi funtade. Kanske för att klara vår egen överlevnad? Inte vet jag.

Ta exempelvis de som ser denna video, tittar på denna fotografs bilder, inte är det väl så att den personen kan sätta sig in i det eländet och det lidandet?

http://www.ted.com/index.php/talks/jame ... f_war.html

Vänligen

Fredrik

[Marko]

Ja, kan man se in i en sådan persons situation ?

När jag försöker föra in min själ och tanke in i en persons situation så är det blandning av känslor från ren lidande till uppgivenhet, smärta som jag känner. När det gäller barn blir det en mer smärtsam sorg där själen rivs sönder på ett brutalt vis (går inte att beskriva) , jag har svårt att vara där en längre stund och får gå över till att fundera på det istället..

Det jag känner är nog bara en liten del av det som de personerna upplevt under längre tid.

Ibland är bilderna värre än situationen, ibland är verkligheten värre än bilden.

[Zokrates]

Nåväl, fair enough - är värdet att inte vara en sådan människa (frånvaro av autopiloten) intrinsikalt (finalt) eller enbart instrumentellt eller både och? Med andra ord, gör det någon skillnad för personen i sig eller enbart för dennes omgivning? Räcker det med att en och annan (låt säga 20% av befolkningen, utspridda i världen) har en frånvaro av autopiloten för att världen ska bli en bra värld att leva i eller krävs det att alla blir väckta ur sin slummer?

Nej, majoriteten krossar alltid minoriteten, alternativt för ut dem i periferin där ingen tar dem på allvar och majoriteten har sin egen "expertis" som talar om för de andra vad de skall tro på.

Hej Zokrates

Huuummmm det här ser dystert ut. Så vad göra? Flyta med känsla eller försöka hitta en utväg? Några förslag?

Vänligen

Fredrik

Ja, men så lever vi ju i en dystopisk värld, mitt förslag är att ni som är väck i huvudet, försöker utveckla just er förmåga till empati, känslighet och er förmåga att kunna läsa av situationer korrekt, vilket tyvärr inte låter sig göras så länge som ni saknar förmågan till självinsikt, så börja med den. Det som väcker många är ju annars just katastrofer eller tragiska besked, ert barn har dött, er maka, make, ni drabbas av cancer etc. det är väldigt vanligt att de beskriver det som att se livet med nya ögon efter tragedin.

Så hur väck är folket egentligen?

Jag kan ta det tyska (det är ingen större skillnad på dem och svenskar)  datalagringsdirektivet som en jämförelse, det kostade mellan uppemot *20.000.000 €, i initialkostnader för att göra det möjligt att samla in all den datan de var ute efter, alltså en fantasisumma som skulle kunna förhindrat all svält i Afrika under ett års tid och vad blev resultatet efter utvärderingen, jo antalet lösta och eller förhindrade brott som var en direkt följd av denna massiva övervakningen var 0.0002 %, vilket lätt motsvaras av att anställa en extra utredningsassistent inom polisen till en fjuttig bråkdel av kostnaden mot att införa datalagringsdirektivet.

*20000000.0 EUR = 179209967.579 SEK

[Zokrates]

Med jordbruket började det verkliga skitlivet, den omänskligt långa och tunga arbetsdagen som Lasse Bergs ställer mot San-folkets matsamlande, som tar ungefär två timmar av dagen. Resten av tiden ägnas åt prat i grupper på omkring 20–30 individer.
Privategendomen väger mindre än det tillåtna handbagaget på Ryan
Air, alla tar hand om barnen och redan tvååringar har lärt sig att skicka maten vidare vid de gemensamma måltiderna. San-kulturen är så lite specialiserad att det inte ens finns några schamaner, alla som vill får falla i trans under de många timmarna av dans och sång. Strategierna för att förhindra hierarkier, självhävdelse och konflikter är många men jantelag kanske är ett pris värt att betala för alla-ska-med-gemenskapen.
Om man uppfattar Bergs beskrivning som romantisering kanske det är för att vi tar för givet att den motsatta livsstilen skulle vara vår sanna natur. Men det är inte bara ekonomisk och social forskning som stöder kravet att en annan värld inte bara är möjlig utan också nödvändig. Gener och biologi manar också till förändring. Experiment visar att vi vill straffa girighet och egoism, även om vi själva förlorar på det. Även spädbarn kan urskilja och föredra godhet och alla vet att konkurrens får människor att bli sjuka.

http://www.aftonbladet.se/kultur/article8718829.ab

[transversal]

Nåväl, fair enough - är värdet att inte vara en sådan människa (frånvaro av autopiloten) intrinsikalt (finalt) eller enbart instrumentellt eller både och? Med andra ord, gör det någon skillnad för personen i sig eller enbart för dennes omgivning? Räcker det med att en och annan (låt säga 20% av befolkningen, utspridda i världen) har en frånvaro av autopiloten för att världen ska bli en bra värld att leva i eller krävs det att alla blir väckta ur sin slummer?

Nej, majoriteten krossar alltid minoriteten, alternativt för ut dem i periferin där ingen tar dem på allvar och majoriteten har sin egen "expertis" som talar om för de andra vad de skall tro på.

Hej Zokrates

Huuummmm det här ser dystert ut. Så vad göra? Flyta med känsla eller försöka hitta en utväg? Några förslag?

Vänligen

Fredrik

Ja, men så lever vi ju i en dystopisk värld, mitt förslag är att ni som är väck i huvudet, försöker utveckla just er förmåga till empati, känslighet och er förmåga att kunna läsa av situationer korrekt, vilket tyvärr inte låter sig göras så länge som ni saknar förmågan till självinsikt, så börja med den. Det som väcker många är ju annars just katastrofer eller tragiska besked, ert barn har dött, er maka, make, ni drabbas av cancer etc. det är väldigt vanligt att de beskriver det som att se livet med nya ögon efter tragedin.

Så hur väck är folket egentligen?

Jag kan ta det tyska (det är ingen större skillnad på dem och svenskar)  datalagringsdirektivet som en jämförelse, det kostade mellan uppemot *20.000.000 €, i initialkostnader för att göra det möjligt att samla in all den datan de var ute efter, alltså en fantasisumma som skulle kunna förhindrat all svält i Afrika under ett års tid och vad blev resultatet efter utvärderingen, jo antalet lösta och eller förhindrade brott som var en direkt följd av denna massiva övervakningen var 0.0002 %, vilket lätt motsvaras av att anställa en extra utredningsassistent inom polisen till en fjuttig bråkdel av kostnaden mot att införa datalagringsdirektivet.

*20000000.0 EUR = 179209967.579 SEK

Är man för känslig empatisk så blir det ett problem. Att ha för korrekt bild av verkligheten är klassiska symptom på depression.  :lol:

Zok, jag känner det som att du liksom inte gillar någon annan än dig själv och tycker att nästan alla andras världsbild är "fel". Det känns ledsamt. Visst, folk sover ibland, men det är ju lite psykets natur. Vi har inte kapacitet att ta in allt. Räcker det inte om man är vaken ibland?


Äh, strunt i detta inlägg. Jag är bara emo idag.  :P  :(

[freddemalte]

Nåväl, fair enough - är värdet att inte vara en sådan människa (frånvaro av autopiloten) intrinsikalt (finalt) eller enbart instrumentellt eller både och? Med andra ord, gör det någon skillnad för personen i sig eller enbart för dennes omgivning? Räcker det med att en och annan (låt säga 20% av befolkningen, utspridda i världen) har en frånvaro av autopiloten för att världen ska bli en bra värld att leva i eller krävs det att alla blir väckta ur sin slummer?

Nej, majoriteten krossar alltid minoriteten, alternativt för ut dem i periferin där ingen tar dem på allvar och majoriteten har sin egen "expertis" som talar om för de andra vad de skall tro på.

Hej Zokrates

Huuummmm det här ser dystert ut. Så vad göra? Flyta med känsla eller försöka hitta en utväg? Några förslag?

Vänligen

Fredrik

Ja, men så lever vi ju i en dystopisk värld, mitt förslag är att ni som är väck i huvudet, försöker utveckla just er förmåga till empati, känslighet och er förmåga att kunna läsa av situationer korrekt, vilket tyvärr inte låter sig göras så länge som ni saknar förmågan till självinsikt, så börja med den. Det som väcker många är ju annars just katastrofer eller tragiska besked, ert barn har dött, er maka, make, ni drabbas av cancer etc. det är väldigt vanligt att de beskriver det som att se livet med nya ögon efter tragedin.

Så hur väck är folket egentligen?

Jag kan ta det tyska (det är ingen större skillnad på dem och svenskar)  datalagringsdirektivet som en jämförelse, det kostade mellan uppemot *20.000.000 €, i initialkostnader för att göra det möjligt att samla in all den datan de var ute efter, alltså en fantasisumma som skulle kunna förhindrat all svält i Afrika under ett års tid och vad blev resultatet efter utvärderingen, jo antalet lösta och eller förhindrade brott som var en direkt följd av denna massiva övervakningen var 0.0002 %, vilket lätt motsvaras av att anställa en extra utredningsassistent inom polisen till en fjuttig bråkdel av kostnaden mot att införa datalagringsdirektivet.

*20000000.0 EUR = 179209967.579 SEK

Hej Zokrates

Tack för ditt väl genomtänkta och personliga svar! Värt att fundera på.

Vänligen

Fredrik