Kvinnor är lata och gnäller

[Kotten]

Du använder ett passivt-aggressivt tillvägagångssätt för att provocera fram reaktioner. Det är okonstruktivt. Jag tror inte att du i grunden är intresserad av ämnet, utan att du mest vill ha till stånd en hetlevrad diskussion som ska bekräfta dig som person.

Det kan ju vara en faktor som gör att han betraktas som mer aggressiv och "go-getter", en "team leader" en sån där som har kapaciteten att bryta ner människor och sedan "team builda" upp dessa i sin egen lilla silvergorilla flock.. ^^
Han har visat att han är beredd att slå sig på bröstkorgen, eller gå ner o yla för att visa att han kan få vad han vill. Detta känns gynnande såväl på arbetsplats som på krogen, dock inte på ett filosofiforum kanske?

Samma fenomen som kvinnorna råkar ut för gör ofta män som håller sig tillbaka,är små och försiktiga. Jag ser inte hur män eller kvinnor är mer eller mindre "göra/offra mer" jag tror däremot från min gräsrotsposition att det snarare är så att eftersom kvinnorna oftare är lägre ner i rangordningen(enligt som jag betraktar det) så förväntas dessa varar mer "flexibla" och anpassa sig till ordergivningen. Medan "second in command"'s position är förankrad i den sociala strukturens egenvärderade status, därav är det andra förväntningar...

Det är det här när man inte "får vad som förväntas" av den andra personen som gör att man får en negativ betingning av det. Medan det här "gnället" inte nödvändigtvis är mer gnäll än det männen gör... Bara mindre legitimt(detta var alltså psykologiskt menat och inte "faktiskt")

Transversal som du säger kvinnorna gör ofta mer i hemmet, notera dock att män sällan vill ha saker "gjorda" i hemmet, från personlig uppfattning så ser jag ingen mening att dammsuga två gånger i veckan, måste jag alltid vara underordnad att "inte göra mer" trots att min vilja särskiljer sig? Och att ha ett kollektivt perspektiv är inte per automatik gynnande för företaget, och inte nödvändigtvis för kunden/kunderna heller. Dessa känns dock föremål för andra diskussioner.

[Marko]

Det är svårt att dra generella linjer mellan alla tänkbara situationer och kön.
De bästa 'bossarna' jag haft var kvinnor. Dom fick mycket mer konkret gjort än vad föregående män lyckades prestera. personal som företaget gjorde framsteg.
Den bästa manliga ledare jag haft var en bög, men han fick inget gjort.
En av de sämsta var en kvinna..

[Kallekula]

Läs igenom mitt citat i första inlägget begrunda det och tänka på att så resonerar de allra flesta i näringslivet. Säger du något annat så gnäller du bara. Tips.

Näringslivet har sin fokus, men man kan inte låta näringslivet styra allting. Man måste utgöra en motkraft mot näringslivet så att det inte bara parasiterar på ens liv utan faktiskt ger tillbaka det man vill få ut av arbetet.

p.s...

Klart jag provocerar för att få fram en reaktion.Hur göra? Mice-en-place. Propagera genom media, forum, folkbildande kanaler, fack etc. Kanske dock inte på arbetsplatsen.

Jag är lika engagerad i denna fråga som i de allra flesta andra samhällsfrågor.

[transversal]

Det kan ju vara en faktor som gör att han betraktas som mer aggressiv och "go-getter", en "team leader" en sån där som har kapaciteten att bryta ner människor och sedan "team builda" upp dessa i sin egen lilla silvergorilla flock.. ^^
Han har visat att han är beredd att slå sig på bröstkorgen, eller gå ner o yla för att visa att han kan få vad han vill. Detta känns gynnande såväl på arbetsplats som på krogen, dock inte på ett filosofiforum kanske?

Transversal som du säger kvinnorna gör ofta mer i hemmet, notera dock att män sällan vill ha saker "gjorda" i hemmet, från personlig uppfattning så ser jag ingen mening att dammsuga två gånger i veckan, måste jag alltid vara underordnad att "inte göra mer" trots att min vilja särskiljer sig? Och att ha ett kollektivt perspektiv är inte per automatik gynnande för företaget, och inte nödvändigtvis för kunden/kunderna heller. Dessa känns dock föremål för andra diskussioner.

Nja, jag vet inte om man uppfattas som en team leader för att man gillar att provocera. Jag kan inte se någon av mina chefer eller projektledare hålla på och provocera för sakens skull. Kreativitet kan uppstå ur provokation, men jag vet inte om det är kännetecknet för auktoritet.

Så länge man inte har barn kan man ofta kompromissa om vad som ska bli gjort och vad som är strunt samma. Jämlikhet fungerar så länge det inte finns barn med i bilden. När barnen kommer in i bilden börjar kvinnorna göra mer. Det är ett intressant fenomen som kanske speglar kvinnors och mäns förhållande till barn snarare än till städning.

[transversal]

Läs igenom mitt citat i första inlägget begrunda det och tänka på att så resonerar de allra flesta i näringslivet. Säger du något annat så gnäller du bara. Tips.

Näringslivet har sin fokus, men man kan inte låta näringslivet styra allting. Man måste utgöra en motkraft mot näringslivet så att det inte bara parasiterar på ens liv utan faktiskt ger tillbaka det man vill få ut av arbetet.

p.s...

Klart jag provocerar för att få fram en reaktion.Hur göra? Mice-en-place. Propagera genom media, forum, folkbildande kanaler, fack etc. Kanske dock inte på arbetsplatsen.

Jag är lika engagerad i denna fråga som i de allra flesta andra samhällsfrågor.

Jo, du är tillåten att provocera. Varsågod.  :wink:

[Marko]

. När barnen kommer in i bilden börjar kvinnorna ta på sig mer. Det är ett intressant fenomen som kanske speglar kvinnors och mäns förhållande till barn snarare än till städning.

orkar inte ens kommentera detta med mer än att jag har läst mycket bullshiit i mina dar....  (jag är inte negativ utan realist)

[transversal]

. När barnen kommer in i bilden börjar kvinnorna ta på sig mer. Det är ett intressant fenomen som kanske speglar kvinnors och mäns förhållande till barn snarare än till städning.

orkar inte ens kommentera detta med mer än att jag har läst mycket bullshiit i mina dar....  (jag är inte negativ utan realist)

Marko. Du borde svara. Jag citerade en faktisk situation. Forskning visar på att det är så att när det kommer barn in i bilden så stjälps jämlikheten över bord. Frågan är varför. Du tycks läsa in något som jag inte skrivit, jag gissar på att det handlar om mäns värderingar av barn, men läs en gång till, för jag har inte skrivit något om mäns förhållningssätt till barn, eller att det skulle vara sämre. Dock är det ett faktum att där barnen kommer in, där går jämlikheten ut.

Det är mycket möjligt att män t. ex. ser sin främsta roll som försörjare snarare än som städare när det kommer in barn i bilden. Eller att kvinnor är mer curlingföräldrar och vill serva barnen mer. Det kan finnas många olika skäl, och jag vet faktiskt inte vad det beror på, men det verkar ha en relation till barn, vilket var det jag ville peka ut. Det kan också ha med lönefrågan att göra, vilket bidrar till ett cirkelresonemang. Om kvinnor hade högre löner kanske män i större utsträckning hade gjort hemarbete.

[Marko]

Statistik kan läsas och tolkas på alla dess vis. visst kan kvinnor ta på sig mer ansvar över barn i många sammanhang.
men vad jag sett så tar män samma ansvar. Sen kan man diskutera hur mycket som helst runt olika situationer och när detta skulle gälla.. efter separation, när barnet är nyfött, efter 30 års stadigt men knarrigt förhållande..

Jag tror säkert du har rätt under vissa omständigheter. Men knappast under samtliga omständigheter.
Det skiljer sig i hur vi tar ansvar, män har ofta sitt sätt och kvinnor ett annat.. men här tog jag jämlikt i ansvarsfördelningen.

Sen om vi tar in det sociala + ekonomiska så blir bilden en helt annan.. (efter separation)

inte för att jag har statistik som slår SCB, men dom absolut 'sämsta' föräldrar jag sett brukar vara kvinnor.
och jag ska inte ta upp exempel för då skulle du nog inte tro att du inte lever i en verklighet.


Det värsta jag hört en man säga är typ att jag skiter i kärringen (kanske lite brutalare), och här kan barnen komma i kläm på grund av en konflikt mellan föräldrarna.

visst, vi har alla läst om hur kvinnor blir illa behandlade...
vi läser inte lika ofta hur fruntimmer sätter i systemet med besöksförbud och det ena med andra..
ofta fejkade och ofta överdrivna anmälningar.. det räcker att en man under förhör säger - vist kan jag ha betet mig illa, och sen kanske åklagaren frågar om man minns allt som hände när man var berusad.. gör man inte det så är det samma som ett erkännande och förbudet är ett faktum.. inte alltför ovanligt.

Det jag  vill säga med bullshiit är att det inte är så simpelt som att bara peka på statistik eller dra alla över en kam och situation och påstå att det är på det viset.

och mäter statistiken hur mycket tid vi Verkligen tillbringar med barnen ?
tror det var 2minuter /dag..  hur mycket värderar ett barn den tid som föräldrarna ger i kvalitet ?
vad mäter statistiken ? barnens syn och situation eller var barnen råkar vara bosatta ?

[transversal]

Ok, fint att läsa ditt inlägg.

Jag påstår inget särskilt om hur datan absolut ska tolkas. Jag säger ovan att jag inte vet hur man ska tolka statistiken. Det finns dock en problematik där, som inte handlar om att kvinnor är gnälliga och lata, utan som handlar om hur familjer väljer att fördela sina resurser skulle jag tro.

[Marko]

jo, jag förstår att det var så du menade.
men vad är dessa resurser och hur mäts dom ?

om mamman springer omkring med dammsugaren 4 timmar om dagen.
är det något som verkligen har med att fördela resurser ?...
och ja måste igen komma tillbaka till hur barnen känner att föräldrarna bryr sig.

föräldrarna må bråka om vem som tvättade bilen och vem som låg på soffan mest..
men när du tog upp barn, ja då tycker jag vi ska fråga barnen och inte scb.

[transversal]

Du kan inte fråga barnen om hur många timmar som läggs på tvättning av deras kläder eller städning eller matlagning. Det är inte en fråga för barn, det är en fråga för vuxna människor. Det är inte dina barn som ska avgöra vem som ska köpa kläderna eller vem som ska tvätta dem.

Naturligtvis är det en fråga om hur familjen fördelar sina resurser, bland annat. Hemarbete måste göras, pengar måste tjänas. I vilken omfattning man ska göra hemarbete och tjäna pengar är en gemensam fråga. Vem som ska tjäna pengarna eller tvätta klädena är också en gemensam fråga.

[Kallekula]

gemensam fråga

För vem?

[Otis]

Att göra lite extra i tid, än det man har betalt för ger inte automatisk framgång på en arbetsplats, tiden i sig är ointressant. Det gäller att lägga om fokus och göra det arbete man erhåller en lönecheck för extra effektivt(vilket naturligtvis har krävt tid). När man lagt tid på något, kan man också effektivisera, för att ge tid till sådana uppgifter som syns utanför det som man är erlagd att göra.
  Det finns människor som är värda miljoner för ett företag genom ett jobb som tagit dem två timmar, medan vissa duktighetsministrar kan gå hela dagarna i ända med att göra massa extra, men ändå vara i stort sett värdelösa för företaget.

 Ditt värde bestäms alltså inte av tiden, utan snarare av din person och dess värde i det givna sammanhanget.


  Chefer kan många bli, duktiga ledare som råkar bli chefer är sällsynt, de ser man sällan längst fram i ledet.




                                                                                                    /O

[transversal]

Bra synpunkt. Citerar mig själv från tidigare i diskussionen.

Det är nog en mängd olika faktorer.

En del faktorer är sådana som kvinnor själva kan jobba med, om de ska få toppositioner i dagens samhälle, till exempel att bli mer konkurrensinriktade eller lära sig "maktspråk". Att vara ambitiös är bara en faktor som krävs för att nå "toppen". Att jobba för mycket kan i en arbetssituation tolkas som att man är ineffektiv osv.

[Kotten]

Det kan ju vara en faktor som gör att han betraktas som mer aggressiv och "go-getter", en "team leader" en sån där som har kapaciteten att bryta ner människor och sedan "team builda" upp dessa i sin egen lilla silvergorilla flock.. ^^
Han har visat att han är beredd att slå sig på bröstkorgen, eller gå ner o yla för att visa att han kan få vad han vill. Detta känns gynnande såväl på arbetsplats som på krogen, dock inte på ett filosofiforum kanske?

Transversal som du säger kvinnorna gör ofta mer i hemmet, notera dock att män sällan vill ha saker "gjorda" i hemmet, från personlig uppfattning så ser jag ingen mening att dammsuga två gånger i veckan, måste jag alltid vara underordnad att "inte göra mer" trots att min vilja särskiljer sig? Och att ha ett kollektivt perspektiv är inte per automatik gynnande för företaget, och inte nödvändigtvis för kunden/kunderna heller. Dessa känns dock föremål för andra diskussioner.

Nja, jag vet inte om man uppfattas som en team leader för att man gillar att provocera. Jag kan inte se någon av mina chefer eller projektledare hålla på och provocera för sakens skull. Kreativitet kan uppstå ur provokation, men jag vet inte om det är kännetecknet för auktoritet.

Så länge man inte har barn kan man ofta kompromissa om vad som ska bli gjort och vad som är strunt samma. Jämlikhet fungerar så länge det inte finns barn med i bilden. När barnen kommer in i bilden börjar kvinnorna göra mer. Det är ett intressant fenomen som kanske speglar kvinnors och mäns förhållande till barn snarare än till städning.

Det var delvis ironiskt menat, det blev kanske lite tvetydigt mellan styckena. Man är ingen "team leader"(Vilket kanske är det löjligaste ordet i det svenska språket just nu) men när man slår sig på bröstet behöver man bara prestera ungefär lika mycket som sin medmänniska för att nå längre genom att man får en social särställning(som i allra högsta grad är oförtjänt). Eftersom den sociala rangordningen accepterar och förväntar sig mindre och man förstärker vissa "ledarskapsegenskaper" genom generalisering av vad en ledare är. För en sak är ju att visa sig kapabel att leda och stå över andra som kan ge dessa oförtjänta fördelar. Nej auktoritet, till skillnad möjligen från provokation, främjar inte nödvändigtvis kreativitet, men det kanske inte är relevant med frisvävande kreativitet när man driver eller är en del av en resultatinriktad verksamhet.

Att man skulle älska sitt barn mer för att man är kvinna låter fruktansvärt förkastligt dock. Att man värnar om barnets trygghet på olika sätt är inte samma sak och har instinktiv kärlek betyder inte av sig självt att man skulle ha mer av den "äkta" kärleken till sitt barn. I samma mening som bara för att man har 10 bästisar som man kan skrika högpitchat till hur mycket man tycker om betyder inte att en tyst man som bara har en eller ett par bästa vänner skulle ha sämre faktiskt relation till dessa.

Jag känns som att texten försöker "ta ner dig" men jag håller verkligen med dig på många punkter mer också men det känns inte som att jag får med det här utan att det blir för långt.