Tröst,mening och andlighet bland ateister

[freddemalte]

Det många beskriver som trösterikt skulle jag uppfatta som ett helvete. Tänk till exempel om där står en hårt smilande Sankte Per framför en kitchig port med massor av pärlor och diamanter. Jag skulle tvärvända.

Tänk dig istället att det ÄR som det var i min nära döden upplevelse jag hade som barn trots att jag då var en fullblodsateist, det står en hårt sammanbiten Sankte Per framför dig med kolsvarta genomträngande ögon och att han vet exakt allt om dig, trots det står han där endast för att vi har en fri vilja och han vill höra dig inför dig själv förneka honom innan du skickas till förintelsen.

Jag förnekar inte att detta kan vara en reell upplevelse, allt beroende av den kulturtradition vi är nedsänkta i. Jag kan till och med tänka mig att jag kan stå där en dag. Skillnaden är att jag kanske snackar omkull honom och tar fram min sprayflaska och gör några tags på porten, och så går jag vidare. Det är inget jag skulle underkasta mig om han inte kommer med en riktigt bra poäng som ger genklang på alla plan i mig.

Han kanske bjuder på en Happy meal



Vänligen

Fredrik

[transversal]

En troende är nog inte mer eller mindre lycklig än en ateist.
Det som skiljer är att en ateist har bestämt sig för att gud inte existerar.
Det jag tycker är intressant är att allt i universum kan ifrågasättas och en ateist är ödmjuk i de flesta frågor.
fram tills gud-andlighet kommer på tal, då är det en 100%:igt motstånd. Det känns mer som ett taget argument än genuint.

vad säger att gud är en tröst för allting ?

Troende är faktiskt mer lyckliga än icke-troende. Lyckligast är gifta, troende, män.

Inte för att det gör mig mer troende. :-S

[transversal]

Har aldrig haft den där dödsrädslan som många beskriver att de har. Jag kan vara rädd för hur jag ska dö, eller för att andra jag tycker om ska dö, eller tycka det är tråkigt att inte få uppleva mer, men själva upphörandet av existens skrämmer mig inte.

Har heller inte haft den där känslan av att livet skulle vara meningslöst i sig. Eller meningsfullt. Vi lever, tjorvar runt ett tag, försöker göra något vettigt och uppleva det vi kan/vill uppleva. I det stora spelar det ingen större roll utan vi "passerar" utan att sätta några extremt djupa avtryck.

Jag tror att den kollektiva ångesten inför döden, eller behovet av "tröst" handlar om att vi fjärmat oss från naturen och "nuet". Speciellt i och med religion så ser sig människan som så särskild, speciell. Det bäddar för rädsla att förlora den "upphöjda" positionen, och inse att man är samma kött och hö som allting annat.

Det handlar om en snävhet i tanken tänker jag.

[Marko]

Troende är faktiskt mer lyckliga än icke-troende. Lyckligast är gifta, troende, män.

Inte för att det gör mig mer troende. :-S

Borde inte de lyckligaste vara nyförälskade personer ?

[freddemalte]

Troende är faktiskt mer lyckliga än icke-troende. Lyckligast är gifta, troende, män.

Inte för att det gör mig mer troende. :-S

Borde inte de lyckligaste vara nyförälskade personer ?

Hej Marko

Jo, det verkar rimligt, dels i kraft av upplevelsen som sådan, dels av den anledningen att alla former av bekymmer och elände har en tendens att förlora sin intensitet i kärleksruset.

Vänligen

Fredrik

[Lufier]

Jag tror katter är lyckligast. De funderar inte så mycket.

[freddemalte]

Jag tror katter är lyckligast. De funderar inte så mycket.

Ja, för att inte tala om förälskade katter

Vänligen

Fredrik

[Lufier]

Det många beskriver som trösterikt skulle jag uppfatta som ett helvete. Tänk till exempel om där står en hårt smilande Sankte Per framför en kitchig port med massor av pärlor och diamanter. Jag skulle tvärvända.

Tänk dig istället att det ÄR som det var i min nära döden upplevelse jag hade som barn trots att jag då var en fullblodsateist, det står en hårt sammanbiten Sankte Per framför dig med kolsvarta genomträngande ögon och att han vet exakt allt om dig, trots det står han där endast för att vi har en fri vilja och han vill höra dig inför dig själv förneka honom innan du skickas till förintelsen.

Jag förnekar inte att detta kan vara en reell upplevelse, allt beroende av den kulturtradition vi är nedsänkta i. Jag kan till och med tänka mig att jag kan stå där en dag. Skillnaden är att jag kanske snackar omkull honom och tar fram min sprayflaska och gör några tags på porten, och så går jag vidare. Det är inget jag skulle underkasta mig om han inte kommer med en riktigt bra poäng som ger genklang på alla plan i mig.

Han kanske bjuder på en Happy meal



Vänligen

Fredrik

Hej Fredrik!

Han kanske bjuder på Hapy meal.

[freddemalte]

Det många beskriver som trösterikt skulle jag uppfatta som ett helvete. Tänk till exempel om där står en hårt smilande Sankte Per framför en kitchig port med massor av pärlor och diamanter. Jag skulle tvärvända.

Tänk dig istället att det ÄR som det var i min nära döden upplevelse jag hade som barn trots att jag då var en fullblodsateist, det står en hårt sammanbiten Sankte Per framför dig med kolsvarta genomträngande ögon och att han vet exakt allt om dig, trots det står han där endast för att vi har en fri vilja och han vill höra dig inför dig själv förneka honom innan du skickas till förintelsen.

Jag förnekar inte att detta kan vara en reell upplevelse, allt beroende av den kulturtradition vi är nedsänkta i. Jag kan till och med tänka mig att jag kan stå där en dag. Skillnaden är att jag kanske snackar omkull honom och tar fram min sprayflaska och gör några tags på porten, och så går jag vidare. Det är inget jag skulle underkasta mig om han inte kommer med en riktigt bra poäng som ger genklang på alla plan i mig.

Han kanske bjuder på en Happy meal



Vänligen

Fredrik

Hej Fredrik!

Han kanske bjuder på Hapy meal.

Hej Lufier

Bäst! Underbart bra . . .

Vänligen

Fredrik

[Marko]

Kan gud ha ångest och kan han vara olycklig?
Om ja, var finner gud mening och tröst ?
kan det vara ur samma källa som ateister som andra använder sig av...

[freddemalte]

Kan gud ha ångest och kan han vara olycklig?
Om ja, var finner gud mening och tröst ?
kan det vara ur samma källa som ateister som andra använder sig av...

Hej Marko

Han kanske tar sin iPhone och ringer ett FaceTime call till Djävulen?





Vänligen

Fredrik

[Marko]

Kan gud ha ångest och kan han vara olycklig?
Om ja, var finner gud mening och tröst ?
kan det vara ur samma källa som ateister som andra använder sig av...

Hej Marko

Han kanske tar sin iPhone och ringer ett FaceTime call till Djävulen?



Vänligen

Fredrik

Nu var det en seriös fråga!. Alla vet ju att gud inte använder en iPhone, han gillar retro things (därför gav han oss ett minne) och kör en telegraf på gammalt hederligt vis (gud är hederlig)

[freddemalte]

Kan gud ha ångest och kan han vara olycklig?
Om ja, var finner gud mening och tröst ?
kan det vara ur samma källa som ateister som andra använder sig av...

Hej Marko

Han kanske tar sin iPhone och ringer ett FaceTime call till Djävulen?



Vänligen

Fredrik

Nu var det en seriös fråga!. Alla vet ju att gud inte använder en iPhone, han gillar retro things (därför gav han oss ett minne) och kör en telegraf på gammalt hederligt vis (gud är hederlig)

Hej Marko

Om det är en seriös fråga måste väl först gud definieras? De som borde vara de bästa på att definiera vad som avses med gud torde ju vara de som explicit påstår sig tro på gud. När de väl är överens om ett gemensamt svar på vad som avses, ja då torde det ju framkomma ehuru gud kan vara i behov av stöd och hjälp i de frågor du lyfter i ditt inlägg? Vidare, om det framkommer att gud då är i ett sådant behov får man väl ta nästa steg och fråga vem som kan ge det stödet?

Föresten var jag inte 100% oseriös, ty jag har hört någons stans att människan är guds avbild, så då är det väl inte helt omöjligt att det finns en gudomlig variant av iPhone? Varför skulle det nu helt plötsligt vara så konstigt?

Vänligen

Fredrik

[Marko]

Jag missade den goa bilden på iphonen:/ devil in call : ), (sitter på ett slött wifi samtidigt som jag tankade)

Definitionen av gud är gjord, jag tänkte mig den vanliga bilden som kristendomen har.
Skapelseberättelsen där han gav oss en materiell värld, guds kännslor som vrede och kärlek, varför inte sorg och ångest med ?. den logiska frågan blir då hur gud löser sina existentiella problem som ilska och kanske ångest och kärlek..

Jag tog ditt inlägg seriöst, faktiskt. Det var mest jag som inte var/är seriös, utan försöker leka fram ett svar.

[transversal]

Troende är faktiskt mer lyckliga än icke-troende. Lyckligast är gifta, troende, män.

Inte för att det gör mig mer troende. :-S

Borde inte de lyckligaste vara nyförälskade personer ?

Hej Marko

Jo, det verkar rimligt, dels i kraft av upplevelsen som sådan, dels av den anledningen att alla former av bekymmer och elände har en tendens att förlora sin intensitet i kärleksruset.

Vänligen

Fredrik

Kanske är det så att nyförälskelse kanske också innebär djupa dalar om man ser till alla nyförälskade som finns i olika former.