Jag tycker att man betonar ord för mycket... Att förutsätta att man försöker hålla sin ståndpunkt i alla situationer finner jag lite... Inte kanske just trångsynt men ni förstår nog vad jag menar. Alla situationer ter sig inte likadana och människan den ändras under olika omständigheter.
Jag tror inte på "något högre" och ber inte. Jag ser nämligen ingen mening i att be en bön, nu talar jag ut av empiri, då jag aldrig fått något resultat av bönen. Skulle jag hamna i en allvarlig situation skulle jag undvika att be just eftersom det då skulle ge känslan av att "allting är prövat, slutet är nära och det sista som finns att göra är att sätta hoppet till att be..."
Ber inte alla ateister till Gud i de värsta situationer?
Moderator: Moderatorgruppen
vänd på kuttingen!
Skiter inte alla troende i Gud när livet leker, när man precis idkat älskogslek (älgskog för Konungen dock) och allt är bekymmersfritt?
Varför är det desperata situationer som tas som intäkt för att "alla egentligen tror på Gud"?
Man ropar ju bara desperat på hjälp utan att fokusera och hoppas någon hör. Kan ju lika gärna vara Satan själv, konstaplarna Kling och Klang eller Göran Hägglund som räcker en hjälpande hand...
Visst, vi kan ju definiera att alla ofokuserade rop om hjälp i nödens stund är rop till Gud och att all oväntad hjälp kommer från Gud. Men det ser ni väl är ett cirkelresonemang, eller?
Det liksom alla andra Gudsbevis är mer eller mindre väl dolda cirkelbevis där man hela tiden utgår från vad som skall bevisas.
Det fina med Guds existens är att det inte finns något objektivt-logiskt bevis för hans existens. Bara subjektivt-upplevda som bara är bevis för en själv.
Den som vill ha en gudsrelation får det - genom eget upplevande. Men inte genom "logiska bevis" - den som kräver det vill ha något annat. En trygg och fin status i sitt trossamfund?
/Algotezza
Varför är det desperata situationer som tas som intäkt för att "alla egentligen tror på Gud"?
Man ropar ju bara desperat på hjälp utan att fokusera och hoppas någon hör. Kan ju lika gärna vara Satan själv, konstaplarna Kling och Klang eller Göran Hägglund som räcker en hjälpande hand...
Visst, vi kan ju definiera att alla ofokuserade rop om hjälp i nödens stund är rop till Gud och att all oväntad hjälp kommer från Gud. Men det ser ni väl är ett cirkelresonemang, eller?
Det liksom alla andra Gudsbevis är mer eller mindre väl dolda cirkelbevis där man hela tiden utgår från vad som skall bevisas.
Det fina med Guds existens är att det inte finns något objektivt-logiskt bevis för hans existens. Bara subjektivt-upplevda som bara är bevis för en själv.
Den som vill ha en gudsrelation får det - genom eget upplevande. Men inte genom "logiska bevis" - den som kräver det vill ha något annat. En trygg och fin status i sitt trossamfund?
/Algotezza
Algotezza aka Algotezza
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 6 och 0 gäster