Hymer skrev:Hur definierar vi egentligen frihet? Jag får intrycket att det i denna tråd verkar råda ett tyst samförstånd om betydelsen av "frihet", åtminstone till en viss grad och ur ett socialt/politiskt perspektiv. Denna definition förefaller mig t.ex. vara en märklig kidnappning av begreppet frihet:Kallekula skrev:Om jag minns libertarianismen rätt så innbär definitionen på frihet ungefär att jag har 100% rätt till min person och mina tankar och att jag inte har rätt att kränka en annan persons frihet eller dennes tankar. Något sådant om jag inte minns fel.
Bör inte "frihet" sättas ihop med "från x" för att överhuvudtaget få en betydelse, där x är ett valfritt annat begrepp? Exempel: fri från skatt, fri från förtryck, fri från handikapp, fri från fördomar, fri från moral etc. I exemplet med libertarianismen verkar ju frihet vara förknippat med villkor som inte direkt har någon logisk koppling till det man är fri från. Varför är det så? Jag förstår inte riktigt det synsättet.
Man behöver inte krångla till det eftersom det är ganska så enkelt. Du har ingen rätt att styra,ställa,utnyttja, påverka osv....en annan människa om inte denna accepeterar detta eller kan påverka detta själv och vise versa. Låter som en självklarhet men det är ju just tyvärr det att så inte är fallet. Du ser det hela tiden, diktaturer, kommunistregimer, fattigdom svält......mycket kanske tom allt orsaket p.g.a vi människor inte kan leva efter denna enkla princip.
Sedan visst det finns krux såsom detta: de som skadar sig själva och säger att de gör det var fri vilja tex. Eller att om människor blir allt för känsliga för andra människor närvaro och handlade så att samhället stannar upp. Marx hade säkert sagt jo jag håller med men nu ser ju inte verkligheten ut så det finns ju de som utnyttjar andra tar sig makt de lyssnar ju inte på vad du har att säga. Och lösningen? Sedan att när Marxs principer omsattes i verkligehten så ledde det till samma sak är ju en annan femma. Och dessutom toppstyrning utan möjlighet till påverkan. Tja vi ser ju hur det gick.
Och ja det är inget problem att leva i ett högskattesamhälle så länge man känner att detta har jag accepterat och tycker är vettigt att delta i OCH att jag har exitmöjlighet. I andra fall...tja vi har ju extremfallet tex Sovjet ingen dynamik, ingen fart samhället stagnerar bara för att det fanns de som tyckte att ja men vi vet ju vad folket vill ha. Där har du facit ang. problemen.
