Marko skrev:Okunnig skrev:Jag börjar faktiskt mer och mer tro att all form av religiöst troende enbart är önsketänkande och inget annat. och detta säger jag trots att jag är medveten om hur extremt förenklat det
låter...
Är det jag känner en fantasi känsla ?
om jag känner mig hungrig, är det fantasi eller verkligt ?
jag kan suggera fram hunger och annat, men normal status är att jag får en känsla utan
att aktivt ha påverkat det. Är sorg fantasi varelser med ?
Religion är en community där folk med liknande erfarenheter diskuterar och för sin agenda och inte
en tro. Tro finns hos människorna och inte i en grupp.
För att svara på detta, vilket jag ville, så visualiserar jag mig själv sittandes framför en grupp förskolebarn.
Känslor är det vi känner, därmed måste de alltså både skapas och registreras i hjärnan via inre och yttre stimuli samt omkodas till något vi kan förstå för att vi därmed skall kunna reagera på ett sätt som svarar mot behovet, men hur är vår reaktion, är den optimerad som så att handla i enlighet med stimulit, ja men då enbart rent evolutionsmässigt och det endast initialt vill jag påstå som en reflex vilken sker utifrån det autonoma nervsystemet, men ju högre medvetandegrad vi tillför våra reaktioner desto större chans att handlingen inte nödvändigtvis blir det
som bäst skulle gynna kroppen beroende på situation.
Växter behöver bara sol och näring, utifrån det sker livsanpassningen, växten fäller t.ex ut sina blad, rötterna suger upp vätska och näring och fotosyntesen energiunderhåller det hela. Växten är inte helt passiv, den reagerar med miljön och det under sina förutsättningar optimalt, träd som växer försöker fånga upp så mycket näring och solljus som det bara är möjligt vilket till och med kan innebära att ett träd kan flytta på sig genom att rötterna drar trädet lite åt ett annat håll vilket givetvis är en långsam process som få människor skulle orka studera, växter känner av skillnaden mellan ljus mörker och reagerar på temperaturskillnader, för att kunna göra detta måste det finnas nerver som kodar impulser så att en reaktion kan ske, är vi verkligen i grund och botten så olika växterna?
Ja, växterna är optimerade utifrån vissa förutsättningar som inte kräver någon högre form av tankeverksamhet eller större möjlighet att påverka sin existens genom aktiva val då deras utveckling styrs och samspelar av miljön de lever i, medan vi är mer naturligt fritt ostrukturerade och det grundar sig ju på att vår art mänskligheten har evolverat fram ett radikalt annat sätt att få näring, vi tillhör ju djurarterna vilket innebär att vi måste kunna förflytta oss snabbare än växterna, en process som ackulmulerat fram både ben och armar samt en högre medvetenhet som möjliggör aktiva val och ställningstaganden, och det är här våra sinnens signalkodningsprocesser utvecklat förmågan att laborera fram andra handlingsmöjligheter än enbart impulsutlösta reaktioner likt växternas och då talar jag inte om fröet som på sätt och vis bär på sin enda idé om vad den skall bli samt när och hur i form av sin genetiska kod vilket skulle kunna sägas vara växtens enda tanke om något, tankekontrollerade handlingar tarvar en föreställningsförmåga om handlingen innan den skett, vilken kräver en abstrakt skapad inre föreställningsvärld som en spegel av den verkliga världen där idéerna kan ta form och utveckla gångbara mönster som kan användas i den yttre verklighet vi fysiskt rör oss i.
Alltså är tanken både en inre egen virtuell värld om vi vill kalla det så just eftersom tänkandet kan inbegripa inte bara det som är här och nu utan även det som ligger såväl bakom som framför oss inklusive vad som är rimligt och orimligt, många tankar mynnar från fria fantasier, de i sin tur är basala och finns med oss redan när hjärnan börjar utvecklas i det lilla fostret, men tankar är även projektioner av yttre upplevelser som återskapar ett inträffat skeende med en mängd olika möjliga bearbetningar i form av olika scenarier och utfall. Innan vi lär oss ett språk, är fantasin som störst samtidigt som våra yttre handlingsmöjligheter är som minst, fantasin är obegränsad just för att den inte är inrutad och snärjd i ett rum av ord där orden inte kan ersätta alla de känslor som vi kan känna eller alla de intryck vi kan få genom syn och hörsel, den språkliga utvecklingen har dock haft den fördelen att den underlättar kommunikation vars syfte är att skapa ett större ramverk för gemensamma sociala handlingar, språkutvecklingen har inneburit så många fördelar för människan att utvecklingen inte har kunnat bromsas upp, de som halkat efter språkligt har succesivt tryckts undan, konkurrerats ut, assimilerats eller utrotats. Språkutvecklingen var en kompensation för människoartens brist på råstyrka, vassa huggtänder och klor, storlek, snabbhet, ett lågt bestånd och en långsammare utveckling( vissa människoliknande primater tycks alltid ha legat på gränsen till utrotning ) den klena människan behövde alltså språket för att det ökade våra överlevnadschanser, vilket även visar att fantasin och våra tankar har direkta återkopplingar i den yttre verkligheten som berör andra levande arter.
Så varför ifrågasätter vi då våra känslors berättigande och ställer frågor som "är fantasin verklig", de utgör ju forfarande stommen i det vi byggt vårt språk kring, där känslorna är fantasins eld men tyvärr verkar bränslet vara alltsom oftast minimerat på bekostnad av den abstrakta språkliga fasad som till ytan täcker in den största delen av det vi uppfattar som viktigt, men om enbart orden naglas fast så är det lätt hänt att vi bortser från att de kommer
från en verklig individ av kött och blod och vars känsloliv aldrig och helt och hållet kan definieras av enbart ord.
Inte heller behöver vi ifrågasätta behovet av vår fantasi, våra tankar, inte heller behöver vi ifrågasätta vad som är verkligt då allt det vi upplever är verkligt, det enda som behöver göras är att förstå skillnaden mellan en inre tanke och en yttre handling så att vi vet vilka konsekvenser, för och nackdelar, bonusar och risker det kan leda till om vissa tankeviljor omsätts i praktiskt agerande. Däremot bör vi försöka undvika att fastna i rena abstraktioner som står helt bortom verkligheten, man kan inte leva på fantasibröd hur gott man än tänkt att det smakar i tron att de kan ersätta våra riktiga behov som faktiskt och enbart kan tillgodoses i en yttre verklighet och inte i lala-landet.
