kort skrev:Mm, men jag ser mode som något helt fritt, om man bortser från funktionalitet och bara ser till utseendet, det kanske är fel att tänka så då alla uppfattar olika, många lägger in moral i mode, och jag tror ju inte att någon tänker fel, så det är väl bara så att olika människor gör olika samband, en del verkar se ner på människor som har på sig gympaskor istället för vanliga skor t.ex. och det är ju tråkigt om man måste se ut på ett bestämt sätt, gympaskor är ju oftast bekvämare, jag vet inte riktigt vad som skiljer ut mig om något gör det, men jag tycker det känns så inskränkt och förtryckande och negativt när någon säger att "sådär får du inte se ut", det är ju väldigt begränsande, bäst vore om alla fick klä sig som de fann snyggt, att få uttrycka sig som man vill.. någon kanske gör sambandet att har man gympaskor så är man ute och joggar och när man nu inte är det utan är i mitten av stan så blir de moraliskt förvirrade, alla är ju olika, jag vet inte, samtidigt vad är skönhet, är det inte att försöka ge intryck av något?Harald Davidsson skrev:kort skrev:Harald Davidsson skrev:Jag har alltså medvetet förfulat mitt yttre sedan en tid tillbaka, jag brukar t.ex. bära en vidrigt ful hatt som får mig att se ut som en byfåne, och också tappat en framtand, fast bara kronan, det skulle ta 15 minuter att sätta dit den igen, men jag har vägrat detta i över ett halvt år bara för att få visa mitt förakt för skönhet, att jag skiter i sköna kvinnor, jet-set-gänget, även Raja har bett mig många gånger att sätta dit tanden igen, så håller det på och jag förfular mig mer och mer och då känner jag att jag kan rycka mig loss totalt från världen och alla dess nycker, för min kvinna sitter i mitt hjärta och hon älskar mig dygnet runt och är inte av denna världen, så vad behöver jag att fjäska för skönheten, den kan fara och flyga mitt sitt värde-system,
Det tycker jag inte att du ska göra,
jag kom på det för några dagar sedan, och, det är ett mycket vanligt beteende,
alltså om man får utstå motstånd, då är det lätt att man vänder blicken innåt,
söker felet hos sig själv, du frågar dig själv vad du gör för fel, vad tänker du för felaktiga tankar, om dig själv.
Det kan t.ex. vara att du får för sig att andra tycker, att det verkar som, att du tror att du är så bra på något vis.
Alltså du får för dig att andra tror att du tycker att du är bättre än andra. Enligt mig så ska man tänka så goda/bra tankar om sig själv som man kan, att tro att man är bättre än andra har inget med att tänka bra om sig själv utan om att se ner på andra, dvs i att jämföra sig med andra, sätta sig själv i relation till andra värdemässigt, detta sista lilla är svårt att missa, det är väldigt mycket vanligare att man tänker... Nej, jag ska nog inte tänka så gott om mig själv, för man tror att att vara glad över sig själv och vad man gör och åstadkommer är fel, att det är att se ner på andra. Så resultatet blr att man tankemässigt övertygar sig om att nej jag är inte snygg, jag är inte smart, jag är inte snäll, jag är inte något, jag finns knappt, nu kommer vi till problemet, fördelen med att inte vara något är att man inte kan kritiseras, men nackdelen är att all mening försvinner. Givetvis ska vi utveckla vår personlighet, vara någon. Men om man har övertygat sig själv om att man varken är snygg, smart eller snäll, ja, varför ska man då anstränga sig, man vill ju inte vara falsk. Jag tror att alla epitet är mer än bara symboler, om du klär dig på det sätt DU anser snyggt och på det sätt du vill för att framställa dig själv och göra ett så gott intryck som möjligt, så betyder det något, det är inte bara ett epitet, en symbol, utan det är ett sätt för dig att påverka din omgivning i en positiv riktning..
du verkar ha förläst dig på böcker i psykologi, men tänkandet har två huvudkomponenter dels
1, det logiska analyserande tänkandet, då man delar upp världen..
men också
2. det kreativa integrerande tänkandet, då man sätter ihop delar, ser samband mellan olika områden och försöker skapa en helhet, men detta tänkande saknar jag i din text,
att förfula sig innebär bland annat att man empiriskt kan få reda på hur världen ser på skönhet,
men samtidgt vad människor menar med att vara oattraktiv, ful och nästan äcklig, vilket bemötande man då får av världen.
Det här känns bättre, för hur vi ser på shönhet har många olika vinklar, och en vinkel är konsten, jag gillar ej den konkreta gestaltande konsten, den känns som enbart estetik, alltså nåt ytligt, jag gillar modernismen som rukcka en aning på den konventionella verklighets-bilden, men jag njuter till fulla drag av att se den vackra naturen, jag vet inte varför, men folks skönhetsideal, jag vill inte vara med där, och så kände jag en oerhörd frihet att bli ful, precis som att man då saknade värde, sex-värde kanske, och det kändes oerhört avslappnande.
