Marko skrev:M.L
Man är inte en Ateist om man slåss i en religös arena om en tros vara eller icke vara.
Man är religöst angagerad och en religös aktivist.
Det är svårt för mig att avgöra vilken drivkraft du har som person.
Men många ateister har som drivkaft att forma andra och föra propaganda till fördel för ateismen.
Ta en titt på vissa sidor om ateism som pratar mot en relion (sidans kontext),
är de ateistiska eller satanistiska i sin form ?, jag tycker dessa är satanistiska.
Jag drar mig till minnes en budhistisk ateist från usa som jag pratade med för några år sedan,
jag nämnde hur svenska ateistsidor i sin stora helhet var formade som propaganda mot religioner.
Han reagerade då genuint ärligt och sa att det är inte ateismens syfte och dessa sidor har inget med ateism att göra.
Detta fångade upp ögonen för mig. och Idag tycker jag han har rätt i det han sade.
Sen av en slump började jag läsa satans bibeln och såg hur ateistisk den var i sin karraktär.
i allafall relaterat till de sidor som jag jämförde mot. Det var en slående likhet i budskapen.
Jag är av den uppfattningen att ateister inte ska vara på den religösa arrenan överhuvudtaget.
En som är på den arenan har ett mål eller syfte som är religösa i sin form.
Jag tycker inte att jag har barnslig argument mot en form av ateister.
Jag tycker dom är väl grundade.
Allt som nämns existerar eller har existerat i någon form. En symbol är inte ett verkligt ting i sig men existerar likväl.
Det är mytologiska personer som har en historia som kan knytas till tidigare historier. Dessa brukar sluta vid ikondyrkan och mångudar och solgudar eller vädergudar. Livets existensiella frågor och faror och krafter i naturen som man beskriver med symboler. Så ja, jag ser dessa som äkta ur det perspektivet. gudar är symboler. Andlighet är immateriella väsen eller krafter.
Du har kommit fram till din upfattning precis som alla andra genom att fundera runt detta.
Det sker som jag sa inte vid två års ålder eller när man är åtta. Detta sker när de existensiella frågorna börjar dyka upp.
Andlig mognad anser jag när man har god kontakt med sin själ och detta brukar växa med åren.
Vissa barn är födda med god men omedveten andlig förståelse och ett sätt som många vuxna saknar. Barn har en andlighet, men är inte medvetna om detta. När man börjar fundera kan man antingen utveckla det vidare eller bli en rebell som slänger allt i papperskorgen och börjar leva livet. Det är vad jag kallar för mognad, att vara medveten och att utveckla sin inre värld av tankar, kännslor och se sin existens ur ett större perspektiv än sitt ego. Vi i väst är inte andligt mogna, vi är spädbarn som fortfarande tror att mamma fixar allt
Endast deltagarna kan vara religiösa, inte arenan. Dock kan konstruktören ha haft religiösa intentioner med arenan. Är man t.ex. ateist och anti-teist och aktiv debattör som debatterar mot en kristen så är man anti-teistiskt engagerad, inte teistiskt. Debatterar man mot religioner i allmänhet, d.v.s. både teistiska och ateistiska religioner, så är man anti-religiöst engagerade, inte religiöst. Om en kristen och en muslim argumenterar (eller "bråkar") mot varandra i en debatt så gör ju inte det den kristna till muslim och muslimen till kristen.
Jag skulle hävda att många människor (både ateister, teister, fascister, leninister, socialdemokrater, liberaler, anarkister etc) vill ändra andra om de anser att andra besitter skadliga egenskaper, och gör så genom att föra dem till idéer som man anser oskadliga eller åtminstone mindre skadliga. Det har ingenting med ateism att göra och är inte unikt för ateister. Räknar du in argumentation i "att föra propaganda"?
Om sidorna du talar om är emot religioner så är de anti-religiösa. Är de emot teism i sig så är de anti-teistiska. Anti-religiositet i allmän bemärkelse inbegriper både bl.a. anti-kristendom och anti-satanism. Buddhisten som du talade med hade rätt med avseende på att sidor inte har med ateism i sig att göra. Som jag har sagt flera gånger så är ateism ingenting annat än avsaknaden av tro på någon gud. Men att man kan göra saker samtidigt som man inte tror på någon gud är självklart, dock ändrar inte det vad ateism är.
Angående din åsikt om att satanistiska budskap påminner dig om ateism så får jag repetera att ateism inte har något budskap utan endast är avsaknaden av tro på någon gud.
Det är ingen ny tanke att religiösa vill slippa anti-religiösa inlägg i diskussioner om gud existens, religioners moral o.s.v., på samma sätt som en kristen vill slippa anti-kristna inlägg vare sig de kommer från andra religiösa eller från icke-religiösa. Precis på samma sätt skulle jag tro att Nordkoreas regim vill slippa anti-jucheistiska inlägg vare sig de kommer från andra totalitarister eller anti-totalitarister.
Jag skulle hävda att symbolerna är verkliga men inte nödvändigtvis vad de symboliserar. Idén om guden Oden är verklig, således också 'Oden' som benämning av idén om guden Oden. Men guden Oden ser jag inga goda skäl att tro är verklig. Detsamma gäller all annan tro.
Jag menar att ditt argumenatationsundvikande är barnsligt, eftersom det ibland verkar som att du inte bryr dig om ett resonemang som går emot dina egna. Som t.ex. resonemangen rörande ateism i sig vs person som är ateist och t.ex. har en specifik agenda.
Gällande andlig mognad och själ.
1. Vad är själen?
2. Vilka skäl har du att tro att en själ existerar utöver i strikt symboliskt avseende?
3. Hur kommer man i god kontakt med sin själ?
4. Hur bedömer man godheten i kontakten med själen?
5. Hur kan man vara en rebell mot någonting som man inte ens tror existerar?
6. På vilket sätt är det att vara rebell att förkasta någonting om man anser det man kastar vara otillräckligt/otillförlitligt?
7. Innebär själslig omognad att man tror att mamma fixar allt? Och är det sämre än att tro att pappa (fader vår) fixar allt, eller ens fixar någonting, eller ens är kapabel till att fixa någonting, eller ens existerar? I så fall, på vilket sätt?
