nuddle skrev:kort skrev:För att uppnå detta tillstånd skulle jag vilja säga att det krävs tre saker, dels måste man utgå från sig själv, dels måste man förstå meningen med att göra saker och dels måste man våga vara i kontakt. Då mår man bra.
utan kärlek hade allting varit förgäves, för mig känns allting meningsfullt på det viset,
kärleken gör allting evigt-varaktigt, meningsfullt,
känner du likadant?
ibland känner jag att det jag gör är av enorm vikt, och det är dom gånger då jag verkar
för allas bästa, då känner jag att jag är viktig, att andra behöver mig
men jag vet inte om jag förstår vad du menar med att vara i kontakt
Jag känner meningen, allt det känns mycket meningsfullt. Kärleken evig. Men finns det verkligen någon vrå dit kärleken inte hittar? Om så är fallet, varför upptar den inte det rummet? Om man tänker kärleken som vibrationen på en sträng, man tar en ton och strängen börjar vibrera, just den strängens unika vibration, vibrationsvågen rör sig högt inom vissa intervall och däremellan är den still. Vad innebär förgäves? Ibland gör man saker som är jobbiga för länge och då ignorerar man sina känslor så att man tappar kontakten med verkligheten. Egentligen var nog alla de tre sakerna lite olika sidor av samma betydelse. Att inte förstå meningen kan vara att man strävar efter att vara någon annan stans. Att inte utgå från sig själv kan vara att hela tiden lyssna på vad någon annan säger.
Harald Davidsson skrev:kort skrev:Det kanske har med religion att göra, och med hinduismen - att ta vara på tillfällen och möjligheter, det krävs en makt att kunna leva spontant i nuet. T.ex. att skriva på detta forum, de flesta prioriterar bort saker som att kommunicera fritt med människor man inte känner från skilda delar av världen - det är underbart att kunna föra rika diskussioner - men de har missat glädjen, och framförallt är de inte i kontakt med språket. Att ha makt över sitt liv är att kunna säga att det man gör är av enorm vikt. För att uppnå detta tillstånd skulle jag vilja säga att det krävs tre saker, dels måste man utgå från sig själv, dels måste man förstå meningen med att göra saker och dels måste man våga vara i kontakt. Då mår man bra.
utveckla detta lite mera med vad du menar med makt i nuet,
Om ingenting tvingar en, om man är ett centrum i världen, en vågskål i tiden, fri från beroenden och bara upptagen av en stark vilja, så tror jag att man kan ägna tid åt det världsliga, uppfyllas av det andliga, göra saker som skapar ordning och reda, ha planer, bygga upp, förvalta, utanför sitt huvuds myriad av tankar, detta förutsätter en förståelse av att striden på det inre slagfältet är slutkämpad.
