Harald Davidsson skrev:ifall människan har en barmhärtighet i sg, skriver du Nuddle..
här är du inne på en äkta religös fråga, som faktiskt de filosofiska, religösa andliga tänkarna
förr i tiden ställde sig själva, men alltihopa krossades av renessansens tänkande då
perspektivet började utkristallisera sig mycket klart, alltså rummet i världen och då blev också
det materialistiska tänkandet dominerande och en ny människa växte fram som försökte göra sig kvitt Gud,
vilket redan Aristoteles börjat med och då försvann de mera MJUKA frågorna
alltså jag var ute efter vad du menade att Gud drog sig tillbaks,
för jag har varit ovillkorligt kärleksfull, och många andra är det, men om detta
inte är Gud, och denna kärleksfullhet som kom från mig, var ju
ovillkorlig, så om människan av sig själv är förmögen att ge ovillkorlig
kärlek, på vilket sätt kan man urskilja Gud.
Jag har bara lite erfarenhet från Gud, och Gud som jag kommer ihåg Gud
urskiljde inte mellan någon, Gud älskade alla, och alla var lika värda, alla var lika bra,
alltså var Gud ovillkorligt kärleksfull, däremot det Gud var också allsmäktig, eller kanske
man skall säga att allt lov och pris tillhörde Gud, allt var tackvare Gud och så vidare... detta innebär
då i korthet, att allting skulle vara en yttring av Gud, vilket änd-dock inte utesluter
möjligheten av fri vilja. Så all godhet är från Gud, vilket då innebär att ifall
ovillkorlig kärlek inte finns i en människa, att Gud inte finns inom henne.
Så din förklaring om att VISSA ljuger, eller förnekar SANNINGEN
är såklart valid, och det gör då att en maximalt ovillkorligt kärleksfull
människa, är maximalt genomströmmad av Gud.
min tro är panteism,
alltså att Gud är bortom världen
men också i världen genom människan.