Fel och brister

[Humblelamb]

Hade varit intressant att försöka samla folks tankar kring ens egna fel och brister.
Vad är ens personliga svaghet/svagheter?
Hur skulle man kunna göra bättring?
Vilket/vilka mål är rimliga att sätta upp för sig själv i syfte att bli en bättre, mer sanningsenlig människa?
För mig är en utav de största svagheterna, utan undantag, när man själv förnekar att man skulle ha några.

Personligen så har jag problem med att döma folk för fort, och för lätt.
Jag är ganska blyg. Förvisso både på gott och ont.
Jag kan ofta låta mig bli utnyttjad på grund av min snällhet/vänlighet.
Jag kan tänka mer illa om somliga människor än vad jag ger uttryck för rent verbalt
osv.

Jag försöker påminna mig dagligen om att inte döma. Hålla en villkorslös kärlek i hjärtat. Inte hålla någon skyldig etc.
Jag tror att det är möjligt att uppnå en själslig transformation genom exempelvis affirmationer, eftersom de bevisligen har en djupgående effekt på både ens medvetna och undermedvetna ''jag''.
Det vackraste vi kan göra är att bekänna, förlåta och försöka fortsätta framåt med gott mod.

Att fundera i dessa banor, och ställa sig själv liknande frågor kan verkligen hjälpa en i skapandet utav ödmjukhet.

Kom igen nu, våga erkänn att vi alla hycklar av och till.
Tacka Fadern för Hans stora Nåd och försyn.
Med kärlek till er alla

[kort]

om man bara ser på orden vad de betyder så har varje ord lika mycket inneboende styrka som svaghet, alla ord är lika kvalitativa, alla egenskaper är i sig själva lika bra - dvs alla egenskaper kan vara bra i någon miljö - om man har två motsatta egenskaper så tar de ut varandra, om man har alla egenskaper så är man neutral.

om man ser på på sina handlingar i det förflutna ur ett moraliskt perspektiv så tror jag inte att man själv förstår precis vad det är som man har gjort fel, förän man har rättat till problemet, och jag tror personligen att alla problem går att lösa, och jag tror personligen att problemet inte är löst förän man inser att det man gjorde inte var så dumt.

jag tror att det är bra att diskutera vad man har för uppfattning om sig själv, man skall inte se sig själv som en person med brister som inte går att rätta till, i princip tror jag att om man har komplex för något i sin personlighet så är det inget fel ö.h.t.  

man kan ha mycket betänkligheter angående sig själv, just nu är jag glad och tänker positivt om mig själv och hoppas att det enda jag saknar är den rätta erfarenheten.

[Humblelamb]

[quote="kort"]om man bara ser på orden vad de betyder så har varje ord lika mycket inneboende styrka som svaghet, alla ord är lika kvalitativa, alla egenskaper är i sig själva lika bra - dvs alla egenskaper kan vara bra i någon miljö - om man har två motsatta egenskaper så tar de ut varandra, om man har alla egenskaper så är man neutral.

om man ser på på sina handlingar i det förflutna ur ett moraliskt perspektiv så tror jag inte att man själv förstår precis vad det är som man har gjort fel, förän man har rättat till problemet, och jag tror personligen att alla problem går att lösa, och jag tror personligen att problemet inte är löst förän man inser att det man gjorde inte var så dumt.

jag tror att det är bra att diskutera vad man har för uppfattning om sig själv, man skall inte se sig själv som en person med brister som inte går att rätta till, i princip tror jag att om man har komplex för något i sin personlighet så är det inget fel ö.h.t.  

man kan ha mycket betänkligheter angående sig själv, just nu är jag glad och tänker positivt om mig själv och hoppas att det enda jag saknar är den rätta erfarenheten.[/quote

Hur menar du att alla egenskaper är bra? Menar du t.ex. att det, beroende på miljön, skulle kunna vara bra att ha en mordisk, hämndlysten, eller omoralisk egenskap?

Hur skulle man kunna rätta till problemet efteråt om man inte kan se vad det är?  
Du säger också att du tror att det personliga problemet inte är löst förrän det man inser att det man gjorde inte var su dumt? Menar du att man löser alla sina personliga problem genom att förlika sig med det precis som det är? (Jag kan mycket väl missförstå dig här!)

Jag håller med dig om att man inte ska se sig själv som ''en person med brister som inte går att rätta till''. Då hade vi ju stagnerat, och alla våra anstränganden varit meningslösa.
Att man har komplex kan ju i vissa fall säkert ha en ödmjukande verkan på en det också

Jag tycker det är en schyst inställning du har i övrigt. Din positivitet och glädje bidrar säkert också till att du mår bra och kan vara en trevlig filur att ha o göra med

[Oblivion]

Hade varit intressant att försöka samla folks tankar kring ens egna fel och brister.
Vad är ens personliga svaghet/svagheter?
Hur skulle man kunna göra bättring?
Vilket/vilka mål är rimliga att sätta upp för sig själv i syfte att bli en bättre, mer sanningsenlig människa?
För mig är en utav de största svagheterna, utan undantag, när man själv förnekar att man skulle ha några.

Personligen så har jag problem med att döma folk för fort, och för lätt.
Jag är ganska blyg. Förvisso både på gott och ont.
Jag kan ofta låta mig bli utnyttjad på grund av min snällhet/vänlighet.
Jag kan tänka mer illa om somliga människor än vad jag ger uttryck för rent verbalt
osv.

Jag försöker påminna mig dagligen om att inte döma. Hålla en villkorslös kärlek i hjärtat. Inte hålla någon skyldig etc.
Jag tror att det är möjligt att uppnå en själslig transformation genom exempelvis affirmationer, eftersom de bevisligen har en djupgående effekt på både ens medvetna och undermedvetna ''jag''.
Det vackraste vi kan göra är att bekänna, förlåta och försöka fortsätta framåt med gott mod.

Att fundera i dessa banor, och ställa sig själv liknande frågor kan verkligen hjälpa en i skapandet utav ödmjukhet.

Kom igen nu, våga erkänn att vi alla hycklar av och till.
Tacka Fadern för Hans stora Nåd och försyn.
Med kärlek till er alla

Just hemkommen från krogen. Det sista jag sa till en person innan jag lämnade stället var "du är den största jävla bitch jag någonsin träffat på. Jag har lust att säga värre saker än så men jag går härifrån istället".

Jag känner mig riktigt nöjd över det svaret och budskapet. Jag ställde en oskyldig fråga till tjejen som min kompis fått napp på, enligt mig den snyggaste tjejen på stället. Jag undrade hur hon skulle ta sig hem, "tågen går väl inte hem så här sent" frågade jag, och till svar fick jag en dryg kommentar om att tågen självklart inte går hem klockan 3 på natten och att hon självklart skulle ta taxi hem.. och hon passade på att lägga till att jag måste vara dum som inte fattade det. Jag var, och är full, och ställde kanske en fråga som inte var helt genomtänkt, men så säger man fan inte till en främling som är packad och ställer en artig fråga om hur hon ska kunna ta sig hem.
Jag känner att mitt svar var 100% berättigat till en person som försökte sänka mig som människa.. försöker hon sänka mig så kan jag fan sänka henne tillbaka. Det må vara hämnd.. men jag tänker inte leva efter det där idealjaget som jagar mig i hasorna hela tiden.. förnedrar någon mig så tänker jag SÄGA SANNINGEN... sanningen om vad jag TYCKER och KÄNNER. Inte det mest konstruktiva man kan göra måhända men försök fan inte sänka mig som människa när det är frågan som eventuellt kräver en förklaring.
Jag klarar inte av vidriga och orättvisa människor.. de förtjänar fan inte respekt tillbaka. Sen får det från ett "högre syfte" vara "ett mindre lämpligt alternativ".. men vad är det där "högre syftet" egentligen? Vad är det för universell moral jag ska ha i beaktning när jag väljer att handla på ett visst sätt? Vem bestämde att den moralen är rätt? Finns det ens en moral som är mer rätt än den andra? Vad fan är moral överhuvudtaget och vem bestämde vad som är acceptabelt och inte?
Näää.. jag tänker behandla dåliga människor som de förtjänar.. sen får alla "filosofer", eller vanliga svenssons för den delen, säga vad de vill.

Mitt idealjag som vägrar sluta hänga över min nacke och som strävar efter ett "vackrare budskap" ska fan inte gå före det som är rättvist. Behandla mig som skit och ni ska fan få höra att ni har behandlat mig som skit. Jag är enormt nöjd över mig själv just nu.. hur "icke vackert" det än må låta.. jag dömer för fullt och jag letar fortfarande efter anledningen att jag ska sluta döma. Ge mig gärna en god anledning att jag bör sluta om det nu finns en vettig anledning.

[Zokrates]

. jag dömer för fullt och jag letar fortfarande efter anledningen att jag ska sluta döma. Ge mig gärna en god anledning att jag bör sluta om det nu finns en vettig anledning.

Man hamnar i en ond cirkel där skit ger mer skit, det hela slutar med att man själv är hatad av allt och alla,
hur rätt man nu än anser sig ha.

[Lufier]

. jag dömer för fullt och jag letar fortfarande efter anledningen att jag ska sluta döma. Ge mig gärna en god anledning att jag bör sluta om det nu finns en vettig anledning.

Man hamnar i en ond cirkel där skit ger mer skit, det hela slutar med att man själv är hatad av allt och alla,
hur rätt man nu än anser sig ha.

Håller med dig Zokrates. Bättre att vika ner sig i sådana situationer. De enda situationer jag tar strid, och
då tar jag rejält med strid är när någon trycker ner en annan som är i underläge.

Hade du ställt frågan om kvinnan var fulast på stället, vägde 250 kg och satt i rullstol Oblivion?
Svarar du ja, så är du en hjälte i mina ögon.

[kort]

Humblelamb

hur man reagerar på situationer beror ju mycket på hur man man uppfattar situationer, vad det är som man ser och inte ser, och beroende på vad man ägnar sig åt, så är det olika saker som är viktigt att fokusera på, men man kan fråga sig vad som är egenskap och vad som är beteende, om någon är agressiv, beror det då på egenskap eller på beteenden, egentligen både ock, hur man handlar beror ju på hur man uppfattar en situation och på vad man har för tankar och erfarenheter. Men man tänker ju gärna att egenskaper är något man föds med och så vill jag se det, och då kan man alltid anpassa sina tankar så att man kan fungera i en miljö, men det går inte i alla miljöer.

om man har ett problem och vill lösa problemet och tror sig veta hur man gör så gör man så som man tror. Men ligger det inte i problems natur att det är först när de är lösta som man med säkerhet kan veta hur det gick att lösa. För så länge problemen inte är lösta, så anstränger man sig, misslyckas och fortsätter att kämpa, om man med hundra procents säkerhet visste hur ett problem löstes så hade det redan varit löst, lösningen på moraliska problem som kräver handling kommer ju ofta oväntat, lösningen uppenbaras när man minst anar det, om ett problem är löst så måste man väl ha gjort rätt för det man inte gjorde det gjorde någon annan och allt är bra,

jag vet inte om det var ett så bra svar, det är ganska uppenbart att man kan göra saker som inte går att rätta till i det här livet, men det är något som jag aldrig har förstått mig på, alltså om man är omedveten om att man begår ett brott, varför begår man det då?

[Humblelamb]

Humblelamb

hur man reagerar på situationer beror ju mycket på hur man man uppfattar situationer, vad det är som man ser och inte ser, och beroende på vad man ägnar sig åt, så är det olika saker som är viktigt att fokusera på, men man kan fråga sig vad som är egenskap och vad som är beteende, om någon är agressiv, beror det då på egenskap eller på beteenden, egentligen både ock, hur man handlar beror ju på hur man uppfattar en situation och på vad man har för tankar och erfarenheter. Men man tänker ju gärna att egenskaper är något man föds med och så vill jag se det, och då kan man alltid anpassa sina tankar så att man kan fungera i en miljö, men det går inte i alla miljöer.

om man har ett problem och vill lösa problemet och tror sig veta hur man gör så gör man så som man tror. Men ligger det inte i problems natur att det är först när de är lösta som man med säkerhet kan veta hur det gick att lösa. För så länge problemen inte är lösta, så anstränger man sig, misslyckas och fortsätter att kämpa, om man med hundra procents säkerhet visste hur ett problem löstes så hade det redan varit löst, lösningen på moraliska problem som kräver handling kommer ju ofta oväntat, lösningen uppenbaras när man minst anar det, om ett problem är löst så måste man väl ha gjort rätt för det man inte gjorde det gjorde någon annan och allt är bra,

jag vet inte om det var ett så bra svar, det är ganska uppenbart att man kan göra saker som inte går att rätta till i det här livet, men det är något som jag aldrig har förstått mig på, alltså om man är omedveten om att man begår ett brott, varför begår man det då?

Hur menar du att egenskaper är något som vi föds med, samtidigt som du säger att vi samlar på oss och skapar beteenden genom saker vi får erfara? Menar du att grogrunden för olika egenskaper redan är lagd hos människan sedan födelsen?
Du säger också att man kan anpassa sina tankar efter miljön man befinner sig i, men samtidigt så präglas ju våra tankar utav våra egenskaper, som i sin tur ligger till grund för våra handlingar.

Du skrev tidigare att lösningen utav ens problem skulle skapa en annan klarhet i vad vi gjort för fel. Undrar fortfarande hur vi ska kunna upptäcka problemet/problemet om vi inte kan se felet/felen? Om problemet ej innehåller fel (när det kommer till moraliska handlingar), så kan man väl inte heller kalla det  ett problem?

De sista raderna är tjusiga.

För övrigt så förväntade jag mig egentligen inte några skrivna responser. Tycker bara att det är frågor som kan komma väl till användning i ens vardag. Det kan bidra till att man får en mer sanningsenlig bild utav sig själv som människa

[Humblelamb]

Oblivion.

Jag förstår dina känslor också. Känns ganska mänskliga, och vem är jag eller någon annan att klandra dig för vad du tänker/känner?
Tycker bara att det är intressanta frågeställningar

[Humblelamb]

Oblivion.

Jag förstår dina känslor också. Känns ganska mänskliga, och vem är jag eller någon annan att klandra dig för vad du tänker/känner?
Tycker bara att det är intressanta frågeställningar

En anledning till att försöka döma ens medmänniskor är; Den dom som du dömer med, ska du också dömas genom.
Alla domar är säkert inte felaktiga. Men vi kanske borde tänka snäppet längre i en del lägen när det kommer till att anmärka på våra medmänniskor. Samtidigt som jag själv vet hur svårt det är! Jag går knappast fri i det avseendet.

[kort]

Hur menar du att egenskaper är något som vi föds med, samtidigt som du säger att vi samlar på oss och skapar beteenden genom saker vi får erfara? Menar du att grogrunden för olika egenskaper redan är lagd hos människan sedan födelsen?
Du säger också att man kan anpassa sina tankar efter miljön man befinner sig i, men samtidigt så präglas ju våra tankar utav våra egenskaper, som i sin tur ligger till grund för våra handlingar.

Du skrev tidigare att lösningen utav ens problem skulle skapa en annan klarhet i vad vi gjort för fel. Undrar fortfarande hur vi ska kunna upptäcka problemet/problemet om vi inte kan se felet/felen? Om problemet ej innehåller fel (när det kommer till moraliska handlingar), så kan man väl inte heller kalla det  ett problem?

De sista raderna är tjusiga.

För övrigt så förväntade jag mig egentligen inte några skrivna responser. Tycker bara att det är frågor som kan komma väl till användning i ens vardag. Det kan bidra till att man får en mer sanningsenlig bild utav sig själv som människa

Jag tror att svagheterna uppstår i relationer med andra människor, för alla människor, dels så har vi egenskaper som vi föds med, en viss potential inom något område, som vi kan utveckla, t.ex. om man har bra lokalsinne men aldrig läst en karta, så kanske man inte klarar sig så bra själv i skogen, men man har fortfarande bra lokalsinne, sedan är det en bra fråga om hur mycket av vår potentiella personlighet som finns när vi föds, vi påverkas ju oerhört mycket av vår omgivning, och jag tror att personligheten är något vi utveklar hela livet. Om man skaffar sig bra förståelse och erfarenhet av hur andra människor fungerar i relationer så är det ju lättare att hantera relationer, om vi har rätt åsikter och tålamod så tror jag att väldigt mycket kan fungera. Det är nog väldigt viktigt med bra omständigheter.

Det här med fel, jag ser på fel på ett lite annat sätt, du uttrycker det väldigt bra, "hur ska vi kunna upptäcka problemet/problemen om vi inte kan se felet/felen?" Jag ser det såhär, låt säga att du spelar fotboll och att ni ligger under, ni går mot en solklar förlust, av någon anledning så får du en smäll mot huvudet, du hinner inte tänka och bärs ut på bår, när du vaknar upp efter matchen så får du höra att ni vann matchen med massa mål, du förstår inte, spelade jag inte matchen? Vi låg ju under, vad hände, spelade jag inte matchen? Du är helt förvirrad och förstår inte, du har minnesförluster, felet är att du inte kan få ihop hur ni vann och var du var i det hela. Var någonstans tänker du fel, jo någon förklarar för dig att du och en annan spelar slog ihop skallarna vid en nick och att du låg medvetslös. Det är ofta så det är när det blir fel, vi ser att det har uppstått ett problem, men vi förstår inte exakt vari felet ligger.

[Humblelamb]

Hur menar du att egenskaper är något som vi föds med, samtidigt som du säger att vi samlar på oss och skapar beteenden genom saker vi får erfara? Menar du att grogrunden för olika egenskaper redan är lagd hos människan sedan födelsen?
Du säger också att man kan anpassa sina tankar efter miljön man befinner sig i, men samtidigt så präglas ju våra tankar utav våra egenskaper, som i sin tur ligger till grund för våra handlingar.

Du skrev tidigare att lösningen utav ens problem skulle skapa en annan klarhet i vad vi gjort för fel. Undrar fortfarande hur vi ska kunna upptäcka problemet/problemet om vi inte kan se felet/felen? Om problemet ej innehåller fel (när det kommer till moraliska handlingar), så kan man väl inte heller kalla det  ett problem?

De sista raderna är tjusiga.

För övrigt så förväntade jag mig egentligen inte några skrivna responser. Tycker bara att det är frågor som kan komma väl till användning i ens vardag. Det kan bidra till att man får en mer sanningsenlig bild utav sig själv som människa

Jag tror att svagheterna uppstår i relationer med andra människor, för alla människor, dels så har vi egenskaper som vi föds med, en viss potential inom något område, som vi kan utveckla, t.ex. om man har bra lokalsinne men aldrig läst en karta, så kanske man inte klarar sig så bra själv i skogen, men man har fortfarande bra lokalsinne, sedan är det en bra fråga om hur mycket av vår potentiella personlighet som finns när vi föds, vi påverkas ju oerhört mycket av vår omgivning, och jag tror att personligheten är något vi utveklar hela livet. Om man skaffar sig bra förståelse och erfarenhet av hur andra människor fungerar i relationer så är det ju lättare att hantera relationer, om vi har rätt åsikter och tålamod så tror jag att väldigt mycket kan fungera. Det är nog väldigt viktigt med bra omständigheter.

Det här med fel, jag ser på fel på ett lite annat sätt, du uttrycker det väldigt bra, "hur ska vi kunna upptäcka problemet/problemen om vi inte kan se felet/felen?" Jag ser det såhär, låt säga att du spelar fotboll och att ni ligger under, ni går mot en solklar förlust, av någon anledning så får du en smäll mot huvudet, du hinner inte tänka och bärs ut på bår, när du vaknar upp efter matchen så får du höra att ni vann matchen med massa mål, du förstår inte, spelade jag inte matchen? Vi låg ju under, vad hände, spelade jag inte matchen? Du är helt förvirrad och förstår inte, du har minnesförluster, felet är att du inte kan få ihop hur ni vann och var du var i det hela. Var någonstans tänker du fel, jo någon förklarar för dig att du och en annan spelar slog ihop skallarna vid en nick och att du låg medvetslös. Det är ofta så det är när det blir fel, vi ser att det har uppstått ett problem, men vi förstår inte exakt vari felet ligger.

En viss potential är väl inte detsamma som egenskaper? Potential ser jag mer möjligheter till en gynnsam utveckling. Sen beror det helt och hållet på hur väl man nyttjar sina potential, då de också kan gå till spillo.
Jag håller med dig i mycket utav det du skriver rörande våra personligheter, och dess successiva utveckling. Vad menar du när du säger att; ''om vi har rätt åsikter och tålamod så tror jag att väldigt mycket kan fungera''?
Omständigheterna tror jag att man alltsomoftast själv är med i att skapa. Jag uppfattar omgivningen, händelser och personer som den implicerar, som utmärkta ''reflektorer'' av vår egen person. Således säger omgivningen som vi befinner oss i, och människor vi har ett samröre med, också mycket om oss själva som fristående individer.

Jag har inga betänkligheter som rör det nedre stycket i din text. Men jag förstår nog fortfarande inte riktigt hur vi någonsin ska kunna råda bot på våra problem utan att ha den minsta hum om vari handlingarna skulle betraktas som felaktiga?
Jag tror nog att de samlade upplevelserna har bidragit till vem/vad vi är i detta skede. Men för att få en kontinuitet i ens personliga utvecklade så krävs det en oerhörd klarsynthet. Om det, som du säger, på efterhand inte är möjligt att pussla ihop de olika fragmenten som återfinns i ditt minne/medvetande utav matchen, och försöka analysera felen, så skulle det också innebära att en förbättring inte är inom räckhåll för oss som människor. Allting torde då vara utlämnat åt ett slumpmässigt utfall, och vi är helt överlämnade åt fatala öden som inte går att påverka.

[kort]

En viss potential är väl inte detsamma som egenskaper? Potential ser jag mer möjligheter till en gynnsam utveckling. Sen beror det helt och hållet på hur väl man nyttjar sina potential, då de också kan gå till spillo..

Jag håller med.

Jag håller med dig i mycket utav det du skriver rörande våra personligheter, och dess successiva utveckling. Vad menar du när du säger att; ''om vi har rätt åsikter och tålamod så tror jag att väldigt mycket kan fungera''?

Jag vet inte riktigt. Jag tror att man kan säga att en åsikt är ett sätt att se på världen, och att perspektivet delvis är beroende av ens egenskaper, men genom kunskap kan man utveckla sina åsikter, så att man kan komma överens med fler människor. T.ex. om man är döv så har man inga åsikter angående någon form av ljud, men man ser och har ett bildligt perspektiv, men allt är ju inte vad det ser ut att vara, och när man möter något som man inte direkt förstår så behövs kunskap för att kanske överbrygga klyftan.

Omständigheterna tror jag att man alltsomoftast själv är med i att skapa. Jag uppfattar omgivningen, händelser och personer som den implicerar, som utmärkta ''reflektorer'' av vår egen person. Således säger omgivningen som vi befinner oss i, och människor vi har ett samröre med, också mycket om oss själva som fristående individer.

Det tror jag med och det är viktigt, allt har en orsak, även om man själv inte alltid är orsaken, tycker att sådant är svårt, det är lätt att tänka fel.

Jag har inga betänkligheter som rör det nedre stycket i din text. Men jag förstår nog fortfarande inte riktigt hur vi någonsin ska kunna råda bot på våra problem utan att ha den minsta hum om vari handlingarna skulle betraktas som felaktiga?

Att försöka lösa ett problem är ju att försöka ta reda på vad det är som man inte förstår, det jag pratar om kanske bara gäller när själva problemet är att man inte förstår, du har nog rätt i det, men om man förstår sig på sig själv, kan det då vara så att man regelmässigt har en positiv bild av sig själv?

Jag tror nog att de samlade upplevelserna har bidragit till vem/vad vi är i detta skede. Men för att få en kontinuitet i ens personliga utvecklade så krävs det en oerhörd klarsynthet. Om det, som du säger, på efterhand inte är möjligt att pussla ihop de olika fragmenten som återfinns i ditt minne/medvetande utav matchen, och försöka analysera felen, så skulle det också innebära att en förbättring inte är inom räckhåll för oss som människor. Allting torde då vara utlämnat åt ett slumpmässigt utfall, och vi är helt överlämnade åt fatala öden som inte går att påverka.

Allt som man medvetet har upplevt tror jag går att återuppväcka i minnet, men vad vi än gör så är det ju massa saker som vi inte upplever men då tror jag att man kan skapa bevis för varför saker förhåller sig på ett speciellt sätt, bevis i tanken, som följer logiken, jag tror att man kan lita på vissa tankekonstruktioner.

[Humblelamb]

En viss potential är väl inte detsamma som egenskaper? Potential ser jag mer möjligheter till en gynnsam utveckling. Sen beror det helt och hållet på hur väl man nyttjar sina potential, då de också kan gå till spillo..

Jag håller med.

Jag håller med dig i mycket utav det du skriver rörande våra personligheter, och dess successiva utveckling. Vad menar du när du säger att; ''om vi har rätt åsikter och tålamod så tror jag att väldigt mycket kan fungera''?

Jag vet inte riktigt. Jag tror att man kan säga att en åsikt är ett sätt att se på världen, och att perspektivet delvis är beroende av ens egenskaper, men genom kunskap kan man utveckla sina åsikter, så att man kan komma överens med fler människor. T.ex. om man är döv så har man inga åsikter angående någon form av ljud, men man ser och har ett bildligt perspektiv, men allt är ju inte vad det ser ut att vara, och när man möter något som man inte direkt förstår så behövs kunskap för att kanske överbrygga klyftan.

Omständigheterna tror jag att man alltsomoftast själv är med i att skapa. Jag uppfattar omgivningen, händelser och personer som den implicerar, som utmärkta ''reflektorer'' av vår egen person. Således säger omgivningen som vi befinner oss i, och människor vi har ett samröre med, också mycket om oss själva som fristående individer.

Det tror jag med och det är viktigt, allt har en orsak, även om man själv inte alltid är orsaken, tycker att sådant är svårt, det är lätt att tänka fel.

En åsikt är ett åskådningssätt och perspektivet är till stor del beroende av ens egenskaper, true that!
Kunskapen är opartisk och ämnar hela tiden att frigöra oss ifrån vår träldom. Dock vet jag inte om det vore vettigt att utveckla sina åsikter för att komma överens med människor? Om man omges av förvirring, och människor som är uppfångade i tillvarons trivialiteter på ett sådant sätt att den transcendentala visdomen i hjärtat hos människan har gått förlorad, så tror jag inte att det vore bra en anpassning genom människans åsikter vore önskvärt på något sätt.
I övrigt håller jag med dig rörande problemlösningar, och för att ''överbrygga klyftan''.

Om problemet handlar om att man inte förstår, hur skulle man då kunna förstå att man har ett problem? Hur menar du att man ''regelmässigt skulle ha en positiv bild av sig själv om man förstår sig på sig själv? vad är det man ska förstå?

Jag har inga betänkligheter som rör det nedre stycket i din text. Men jag förstår nog fortfarande inte riktigt hur vi någonsin ska kunna råda bot på våra problem utan att ha den minsta hum om vari handlingarna skulle betraktas som felaktiga?

Att försöka lösa ett problem är ju att försöka ta reda på vad det är som man inte förstår, det jag pratar om kanske bara gäller när själva problemet är att man inte förstår, du har nog rätt i det, men om man förstår sig på sig själv, kan det då vara så att man regelmässigt har en positiv bild av sig själv?

Jag tror nog att de samlade upplevelserna har bidragit till vem/vad vi är i detta skede. Men för att få en kontinuitet i ens personliga utvecklade så krävs det en oerhörd klarsynthet. Om det, som du säger, på efterhand inte är möjligt att pussla ihop de olika fragmenten som återfinns i ditt minne/medvetande utav matchen, och försöka analysera felen, så skulle det också innebära att en förbättring inte är inom räckhåll för oss som människor. Allting torde då vara utlämnat åt ett slumpmässigt utfall, och vi är helt överlämnade åt fatala öden som inte går att påverka.

Allt som man medvetet har upplevt tror jag går att återuppväcka i minnet, men vad vi än gör så är det ju massa saker som vi inte upplever men då tror jag att man kan skapa bevis för varför saker förhåller sig på ett speciellt sätt, bevis i tanken, som följer logiken, jag tror att man kan lita på vissa tankekonstruktioner.

[kort]

En åsikt är ett åskådningssätt och perspektivet är till stor del beroende av ens egenskaper, true that!
Kunskapen är opartisk och ämnar hela tiden att frigöra oss ifrån vår träldom. Dock vet jag inte om det vore vettigt att utveckla sina åsikter för att komma överens med människor? Om man omges av förvirring, och människor som är uppfångade i tillvarons trivialiteter på ett sådant sätt att den transcendentala visdomen i hjärtat hos människan har gått förlorad, så tror jag inte att det vore bra en anpassning genom människans åsikter vore önskvärt på något sätt.
I övrigt håller jag med dig rörande problemlösningar, och för att ''överbrygga klyftan''.

Det är sant, det är lätt att tänka för mycket, bli överambitiös, man behöver inte tänka på allt, det lär man sig väl efter hand, men man kan råka illa på vägen om man mår dåligt av att man tänker så mycket, och inte riktigt förstått at man kan ta det lugnt.  

Om problemet handlar om att man inte förstår, hur skulle man då kunna förstå att man har ett problem?

Att förstå att det är något som man inte förstår, är väl detsamma som att, inte förstå, någonting, och att förstå att man har ett problem som man inte förstår är väl detsamma som att förstå att man har ett problem eller att det är något man inte förstår, dvs att inte förstå, någonting. Att förstå, ser jag som att ha en erfarenhet av någonting, och att man gör ett samband mellan denna erfarenhet och ett problem framför ögonen, om man inte refererade till någonting så skulle man inte kunna förstå, utan endast memorera, så att inte förstå någonting innebär att man inte har någon erfarenhet av något liknande.

Hur menar du att man regelmässigt skulle ha en positiv bild av sig själv om man förstår sig på sig själv? vad är det man ska förstå?

Jag kan inte lösa det problemet för tillfället! Saknar väl erfarenhet, men du kanske har svaret?