Olika arter har olika begränsningar, bakterier tycks kunna dela på sig i oändlighet,
men mer komplicerade organismer har andra sätt att föröka sig på om de kan,
sex är en sådan invention, det bygger på andra principer som utvecklats från det
föregående, ju mer komplicerad en organism är, desto svårare är det för den att
bara dela sig och ge upphov till en identisk kopia, men cellerna fortsätter ju att
dela sig inom organismen, men för varje delning blir det då mindre av ett ämne som
kallas telomerer, det sitter i ändarna på kromosomerna som innehåller hela genomet
och finns i varje cell, så därav innebär varje delning att ett förråd förbrukas,
det uppstår kortare kromosoner och ett sönderfall, det är åldrandet.
Genetisk programering, trial and error.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Genetisk_programmering
Harald Davidsson skrev: då vi i princip kan replikera nya celler i oändlighet
Kan vi det?
Så som vi är som art och ett resultat av en lång evolution av trial and errormuteringar så har vi
likväl definitivt våra begränsningar, att barn inte föds som gamla, utan som unga individer beror
på att just könscellerna har tilldelats ett komplett förråd av det som ger upphov till cellförnyelsen,
hade det inte varit smart om utvecklingen gjort detsamma med alla våra celler i kroppen?
Utvecklingen har nu inte gjort detta, cellerna kommer obönhörligen att nå en kritisk gräns som
resulterar i tecken på ålderskrämpor och obönhörligt kommer kroppen att dö-helt naturligt.
Med vetenskapens hjälp kanske de en dag kommer att kunna bromsa åldrandet, men det
i sin tur vore väl onaturligt?
-----------------
Jag har inget emot om du vill kritisera något jag skrivet, men då kräver jag att du dels
citerar korrekt samt dels länkar varifrån du tar citatet, så att sammanhanget är tydligt.
Å andra sidan är det då faktiskt bättre att du kommenterar direkt i de trådarna,
för du vill väl inte framstå som en genuin lögnare som baktalar andra harald?