Ekonomin om 1000 år

[Ungkarl]

Hur ser världsekonomiläget ut om 1000 år?

[Elake Karsten]

Hur ser världsekonomiläget ut om 1000 år?

Det var den mest korkade fråga jag läst på detta forum. Det hade varit bättre att ställa frågan - finns det några människor kvar om 1000 år som kan ha någon form av ekonomi. Själv är jag övertygad om att mänskligheten är utplånad långt tidigare än om 1000 år.

[Jörgen]

Men det behöver man inte vara ledsen över det.

Allt som lever dör, det gäller såväl individer som arter.

Människoliknande varelser har kommit och gått många gånger,
och det är kanske dags för männikskan att lämna över scenen.

Det kan visserligen ta en miljard år eller en halv,
men så är det plötsligen dags för dessa nya männikor att utplåna sig själv.

Men ifall det skulle vara lite tid kvar, så tror jag mycket på klanssamhälle,
med byteshandel, hedersmord, ständiga strider mellan klanerna till tonerna av ABBA.

[Marko]

På ett sätt gillar jag negativa kritiska kommentarer,
för då börjar att jag fundera djupare på frågan

Det är klart att det finns ekonomi om 100000 år då ekonomi är att hushålla med resurser.
Människan är inte den enda varelse som hushåller med tillgångar.
Djur är nog bättre på att hantera resurser än människan, och finns djur kvar som minsta lilla bakterie eller ett enda litet löv,
så finns det ekonomi.

Så svaret biir nog, Det finns ekonomi så länge det finns liv.

[Justin Case]

Hur ser världsekonomiläget ut om 1000 år?

Antingen har mänskligheten vid det laget antingen utplånats av urspårad eller missbrukad teknik, eller så har den överlevt alla sådana hot och därefter kommit så långt i sin tekniska utveckling att den kunnat göra sig ständigt jättelycklig, samt neurologiskt och därmed medvetandemässigt, identitetsmässigt och personskapsmässigt gått samman (frivilligt "sammansmält") till en enda varelse med kolossalt hög IQ och kolossalt stor självkännedom, eftersom man insett att ett sådant extremt nära "samarbete" mellan individer blir mycket mer lönsamt för alla individer än att vara uppdelad i separata individer med därmed medföljande kommunikationsproblem som idag. "Världsekonomin" om 1000 år, om det finns någon, kommer alltså att utgöras av en enda extremt intelligent supermänniskas privatekonomi och inget annat (förutsatt att inte några utomjordingar vid det laget kommit in i bilden). Gissningsvis kommer den viktigaste ekonomiska frågan om 1000 år vara vilka problem den person, som mänskligheten då blivit, vinner mest på att ägna sin hjärna (eller sina hjärnor) åt att försöka lösa. Antalet tänkbara problem som kan tänkas böra prioriteras att lösa kommer gissningsvis att vara oerhört mycket större om 1000 år än vad det är nu - helt enkelt tack vare den av intelligensökningen ökade förmågan att kunna tänka sig fler möjligheter och därmed se fler annalkande potentiella faror än vad vi kan se nu.

Ett problem jag tror att vi aldrig kommer ifrån, hur intelligenta och sammansmälta vi än blir, är problemet att det, hur mäktiga vi än tycker oss ha blivit, alltid kan tänkas att vi lever i en datorsimulation eller liknande. Vi kommer alltså aldrig att helt kunna utesluta möjligheten att vår makt över vår omgivning bara (eller nästan bara) är en illusion. Men till skillnad från många andra som kan tänka sig att vi lever i en datorsimulation tror jag att det kan löna sig att fundera över hur man kan bryta sig ut ur den. Det kan låta lite Matrix, men jag finner det logiskt: betänk att AI, som byggs av människor, snart kan bli så intelligent att den kan komma att överlista människorna, sina skapare. Varför skulle då inte även vi, i vår tur, kunna överlista vår skapare, om vi har någon? As below, so above, tänker jag. Och så vidare, lager efter lager uppåt i hierarkin, utan ände.

Framtidens "världsekonomi" kommer nog därför att gå ut på att försöka räkna ut hur man mest ekonomiskt överlistar sin eventuella skapare för att snabbast/troligast möjligt (syftar här på den optimala kompromissen mellan snabbast möjligt och troligast möjligt) kunna befria sig från ännu ett lager av makthavare över sig. Utanpå det närmaste "lagret" finns kanske fler lager. Vi blir nog aldrig säkra på att vi "skalat av oss det sista lagret av datorsimulationer (eller liknande)", hur många lager vi än skalar av oss, men att fortsätta skala gör en åtminstone friare och friare, och det är nog bättre än ingenting. Samtidigt kommer vi även att (långsiktigt, sett över tillräckligt långa tidsperioder) bli lyckligare och lyckligare, vår tillvaro kommer att bli mer och mer underbar, paradisisk, himmelsk, tack vare fortsatt intelligenshöjning - även om det aldrig för gott kommer att upphöra att då och då uppkomma "svackor". Vi kommer bland annat att då och då, i en del av multiversums förgreningar av vår framtid, bli utraderade av den som styr den "datorsimulation" i vilken vi lever, men det kommer alltid att i multiversum finnas förgreningar i vilka vi i samma situationer inte blir utraderade, så utvecklingen kommer att, sett över tillräckligt lång tid, gå steg för steg framåt snarare än bakåt. Vilket innebär att vi med tiden kan nå hur långt som helst.

Det finns en absolut gräns för hur dum en civilisation kan bli: så dum att den förintar sig själv. Om multiversumteorin stämmer, får vi med tiden hur många chanser som helst, eftersom vi aldrig förintar oss själva i samtliga förgreningar av multiversum. Men medan det finns en absolut gräns för hur dumma vi kan bli, finns det ingen absolut gräns för hur intelligenta vi kan bli. Därför kommer vi med tiden att bli hur intelligenta som helst. You name it; föreslå vilket ändligt IQ-tal som helst, hur stort som helst, och vi kommer förr eller senare att uppnå det, och ofattbart mycket mer därtill. Vår framtid kan liknas vid framtiden för en tärning med oändligt många sidor som kastas oändligt många gånger. Hur "bra" tärningssidor som helst (hur "höga tal" som helst) kommer att komma upp med tiden, även om vi just nu kanske befinner oss i ett stadium som motsvarar att en tärning med oändligt många sidor just gett utfallet 3 eller 478 eller 17 eller något annat godtyckligt lågt tal. Allt vi nu kan drömma om kommer i åtminstone en del förgreningar av vår framtid att vara uppfyllt med råge år 1000, i andra förgreningar tar det mycket längre tid än så och i åter andra förgreningar blir det uppfyllt redan om en sekund till exempel. Jag tror att sannolikheten för att (eller med andra ord: "andelen förgreningar i multiversum från och med här och nu i vilka") vi alla kommer att (mätt med vår nuvarande tids standard) vara vid liv och "superlyckliga" år 1000 är ca 85%. När allt vi nu drömmer om blivit uppfyllt, kommer vi att börja ha ännu mer storslagna drömmar, som därefter också de kommer att uppfyllas förr eller senare, och så vidare, utan definitiv ände, tack vare den aldrig för gott upphörande teknikutvecklingen.