Platons kunskapsteori

[Harald Davidsson]

Zokrates

vad jag menar är att då vi går in i den neutrala positionen får vi kontakt med Platons ideer, alltså vi måste förtränga det genetiska flödet för att därigenom fångas upp av Platons ide-flöde, och vi får då en helt ny förankring av vårt MIND i vår livssituation, istället för att leva som ett djur i det sociala interaktions-spelet där kroppens biologi är allt för vår uppfattning om oss själva och de andra, så blir vi distanserade, frigjorde från det världsliga skådespelet och dras då in i ett nytt drama som ideerna spelar med oss och vårt MIND blir då en kosmisk företeelse

[Marko]

Harald,
Jag är med på noterna att ett neutralt objekt bör vara i sin egen singularitet och utan kausal påverkan.
I det läget har objektet egna interna krafter som inte är neutrala eller icke kausala varandra.

Det jag menar är att vi har en abstrakta neutralitet, ett taget värde. så vad som helst skulle i princip kunna bli neutralt.

det där med plus minus och neutral ledare är inte helt rätt,
för ledaren har olika potentialer, strömmar som skapas av tex elektromagnetism.. den är aldrig i vila,
inte ens om vi lägger på spänning skillnader mellan polerna.

men om vi utesluter andra krafter och små krafter, så ja då kan man väl kanske se ledaren som en noll potential och neutral,
men relativt jordens netutrala värde så blir inte ledaren heller neutral...

det jag tänker är, det handlar om vad vi jämför med och vilka gränser och värden vi vill ha. då finns tex neutralitet även om Sverige är med och krigar i andra länder.

[Zokrates]

Zokrates

vad jag menar är att då vi går in i den neutrala positionen får vi kontakt med Platons ideer, alltså vi måste förtränga det genetiska flödet för att därigenom fångas upp av Platons ide-flöde, och vi får då en helt ny förankring av vårt MIND i vår livssituation, istället för att leva som ett djur i det sociala interaktions-spelet där kroppens biologi är allt för vår uppfattning om oss själva och de andra, så blir vi distanserade, frigjorde från det världsliga skådespelet och dras då in i ett nytt drama som ideerna spelar med oss och vårt MIND blir då en kosmisk företeelse

Man skall alltid ställa sig frågan varför något är som det är för att därigenom få kunskap genom efterforskning,
att ställa sig neutral är identiskt med att förhålla sig objektiv, men det finns inga svar utan frågor och det finns
inget som bara flyter runt liknande sanningar utan att det i sin tur är något som verkligen är och den kosmiska
företeelsen du talar om är inget annat än att förhålla sig rationell till världen, återigen, det som är, det som är
är sanningen och här kan vi även inbegripa det som är osynligt för ögat. Även a priorisanningar är något vi
måste beräkna oss fram till, inget ligger där som självklar förståelse av sig självt, det är med logiken vi förstår,
men för att kunna komma längre, kunna se verklighetens som den är bortanför det vi tror att vi ser,
alltså som förståelse av det yttersta ändamålet, så krävs det intuition, det om nått är att smaka på idévärlden,
uttrycket "May the Force be with you" från Star Wars , tror jag Platon skulle gillat.

Var det för grumligt harald?

[Harald Davidsson]

Harald,
Jag är med på noterna att ett neutralt objekt bör vara i sin egen singularitet och utan kausal påverkan.
I det läget har objektet egna interna krafter som inte är neutrala eller icke kausala varandra.

Det jag menar är att vi har en abstrakta neutralitet, ett taget värde. så vad som helst skulle i princip kunna bli neutralt.

det där med plus minus och neutral ledare är inte helt rätt,
för ledaren har olika potentialer, strömmar som skapas av tex elektromagnetism.. den är aldrig i vila,
inte ens om vi lägger på spänning skillnader mellan polerna.

men om vi utesluter andra krafter och små krafter, så ja då kan man väl kanske se ledaren som en noll potential och neutral,
men relativt jordens netutrala värde så blir inte ledaren heller neutral...

det jag tänker är, det handlar om vad vi jämför med och vilka gränser och värden vi vill ha. då finns tex neutralitet även om Sverige är med och krigar i andra länder.

jag har sett att ditt öga är friskt och att din känsla är adekvat i situationen, men här dyker du ner i allför mycket detaljer och förlorar därför kanske  helhets-blicken i vissa moment, men när man undersöker kosmos måste man snabbt kunna växla mellan att fokusera in små detaljer, men i det närmsta samtidigt ha den simmiga blicken att kunna se helheten, sammanhangen intuitivt. och detta du skriver

....Jag är med på noterna att ett neutralt objekt bör vara i sin egen singularitet och utan kausal påverkan......

här måste vi då säga att det objektet du talar om är Mind och det är alltså människans Mind som har möjlighet att välja att bli neutralt, och den som väljer är alltså du i ditt mind, och varför skulle du välja att bli neutral, då denna positionen i den aggressiv situation helt säkert skapar smärta och kanske ångest i kroppen, varför ska man inte istället välja att reagera kausalt på en aggressiv reaktion riktad emot en själv, varför ska man inte istället försöka att besegra det aggressiva objektet på utsidan som hotar ens liv, varför ska man neutralisera situationen genom att försöka förtränga sin genetiska, biologiska aggressiva reaktion ner i kroppen och i sitt mind vara orörlig, tyst,  passiv och enbart optisk utan minsta tillstymmelse till kroppeslig reaktion som avslöjar den pågående processen att man förtränger sin aggression, man väljer alltså att bli neutral därför att hjärnan i en själv kan se en annan möjlighet, en annan riktning än att vara bunden till sin kroppsliga reaktion och reagera kausalt på omvärlden, vara ORSAKAD AV OMVÄRLDEN, samtidigt som detta stimuleras av känslan att befria sig från omvärlden, slippa vara orsakad av världens symtom, slippa vara ett passivt offer i en ändlös kausal kedja av händelser som verkar sakna mål och mening, och denna neutralitets-process innebär att gå från ett mera konkret Mind totalt involverad i det kausala reagerandet i världen till ett mera abstrakt Mind som då luckrar upp en mera abstrakt värld, men som inte är ett tomrum fast innehäller alla de ideer Platon talar om, som kan då återerinras i ens själ, som Platon säger.

[Harald Davidsson]

Zokrates

vad jag menar är att då vi går in i den neutrala positionen får vi kontakt med Platons ideer, alltså vi måste förtränga det genetiska flödet för att därigenom fångas upp av Platons ide-flöde, och vi får då en helt ny förankring av vårt MIND i vår livssituation, istället för att leva som ett djur i det sociala interaktions-spelet där kroppens biologi är allt för vår uppfattning om oss själva och de andra, så blir vi distanserade, frigjorde från det världsliga skådespelet och dras då in i ett nytt drama som ideerna spelar med oss och vårt MIND blir då en kosmisk företeelse

Man skall alltid ställa sig frågan varför något är som det är för att därigenom få kunskap genom efterforskning,
att ställa sig neutral är identiskt med att förhålla sig objektiv, men det finns inga svar utan frågor och det finns
inget som bara flyter runt liknande sanningar utan att det i sin tur är något som verkligen är och den kosmiska
företeelsen du talar om är inget annat än att förhålla sig rationell till världen, återigen, det som är, det som är
är sanningen och här kan vi även inbegripa det som är osynligt för ögat. Även a priorisanningar är något vi
måste beräkna oss fram till, inget ligger där som självklar förståelse av sig självt, det är med logiken vi förstår,
men för att kunna komma längre, kunna se verklighetens som den är bortanför det vi tror att vi ser,
alltså som förståelse av det yttersta ändamålet, så krävs det intuition, det om nått är att smaka på idévärlden,
uttrycket "May the Force be with you" från Star Wars , tror jag Platon skulle gillat.

Var det för grumligt harald?

Okej, här gör du ett försök till ett antagande, att det neutrala är detsamma som det objektiva för du upplever att neutralitet påminner om objektivitet, detsamma försöker faktiskt vetenskapen göra, men neutralitet är inte detsamma som objektivitet, för objektivitet är kausalt till subjektivitet, men däremot begreppet absolut objektivitet har en beröring till neutralitet, fast det första vi måste tänka på är att absolut, vad är det, jo, att det dynamiska momentet har upphört, och att det statiska oföränderliga tagit över, men detta med absolut objektivitet är bortom vår förståelse, för detta begrepp kan inte relateras till någonting i den sinnliga världen och hur ska vi då kunna förstå det, men neutralitet däremot som påminner om den absoluta objektiviteten har en relativ förankring i det sinnliga genom vårt Mind som både är konkret och abstrakt, både är biologiskt och icke biologiskt, men processen att gå från en relativ objektivitet till en absolut objektivitet är ej  detsamma som att bli neutral, fast det första vi kan säga är att det helt klart finns en neutralitet och också en absolut objektivitet, för människan som genom sitt sökande efter detta absoluta till viss del då bevisar att det måste finnas, fast människan inte ännu funnit det absoluta, fast i deras mind har iden existerat, och eftersom så många ansträngt sig om att finna det absoluta bevisar detta faktiskt i sig själv att det säkert måste finnas nåt absolut, men den neutralitet jag talar om är en vardaglig upplevelse som vi alla har flera gånger om dagen, och som hela psykoanalysen är eniga om att detta verkligen existerar, och då som begreppet bortträngning, för vad tränger vi bort då vi borttränger, jo, vår dynamiska förankring i världen till orsak-verkan förloppet, vi neutraliserar det kausala, vi bryter då tillfälligt kontinuiteten till det oavbrutna kosmiska flödet genom vårt sinne av information och vibrationer och istället för att PROJICERA DJURET PÅ DEN ANDRE så neutraliserar vi djuret inom oss i vår egen kropp, men detta är inte detsamma som absolut objektivitet, men skulle kunna kallas för att bli NOLL. och då starta en ny process, en ny riktning, en ny möjlighet.

fast folk i den vardagliga situationen tror att de är sjuka då de borttränger sina reaktioner, för de upplever sig själva då en aning alienerade från världen, en anning ensamma från omvärlden, en aning två Minds känsla, att de är två olika personer, en som finns i den sinnliga vardagliga världen och gör sina rutinartade handlingar, men också en annan i deras mind som då är en aning utanför hela detta kaousala förlopp av orsak och verkan, men den som är en smula utanför är faktiskt  i det neutrala och på sätt och vis fri

[Marko]

Harald,
Jag är med på noterna att ett neutralt objekt bör vara i sin egen singularitet och utan kausal påverkan.
I det läget har objektet egna interna krafter som inte är neutrala eller icke kausala varandra.

Det jag menar är att vi har en abstrakta neutralitet, ett taget värde. så vad som helst skulle i princip kunna bli neutralt.

det där med plus minus och neutral ledare är inte helt rätt,
för ledaren har olika potentialer, strömmar som skapas av tex elektromagnetism.. den är aldrig i vila,
inte ens om vi lägger på spänning skillnader mellan polerna.

men om vi utesluter andra krafter och små krafter, så ja då kan man väl kanske se ledaren som en noll potential och neutral,
men relativt jordens netutrala värde så blir inte ledaren heller neutral...

det jag tänker är, det handlar om vad vi jämför med och vilka gränser och värden vi vill ha. då finns tex neutralitet även om Sverige är med och krigar i andra länder.

jag har sett att ditt öga är friskt och att din känsla är adekvat i situationen, men här dyker du ner i allför mycket detaljer och förlorar därför kanske  helhets-blicken i vissa moment, men när man undersöker kosmos måste man snabbt kunna växla mellan att fokusera in små detaljer, men i det närmsta samtidigt ha den simmiga blicken att kunna se helheten, sammanhangen intuitivt. och detta du skriver

....Jag är med på noterna att ett neutralt objekt bör vara i sin egen singularitet och utan kausal påverkan......

här måste vi då säga att det objektet du talar om är Mind och det är alltså människans Mind som har möjlighet att välja att bli neutralt, och den som väljer är alltså du i ditt mind, och varför skulle du välja att bli neutral, då denna positionen i den aggressiv situation helt säkert skapar smärta och kanske ångest i kroppen, varför ska man inte istället välja att reagera kausalt på en aggressiv reaktion riktad emot en själv, varför ska man inte istället försöka att besegra det aggressiva objektet på utsidan som hotar ens liv, varför ska man neutralisera situationen genom att försöka förtränga sin genetiska, biologiska aggressiva reaktion ner i kroppen och i sitt mind vara orörlig, tyst,  passiv och enbart optisk utan minsta tillstymmelse till kroppeslig reaktion som avslöjar den pågående processen att man förtränger sin aggression, man väljer alltså att bli neutral därför att hjärnan i en själv kan se en annan möjlighet, en annan riktning än att vara bunden till sin kroppsliga reaktion och reagera kausalt på omvärlden, vara ORSAKAD AV OMVÄRLDEN, samtidigt som detta stimuleras av känslan att befria sig från omvärlden, slippa vara orsakad av världens symtom, slippa vara ett passivt offer i en ändlös kausal kedja av händelser som verkar sakna mål och mening, och denna neutralitets-process innebär att gå från ett mera konkret Mind totalt involverad i det kausala reagerandet i världen till ett mera abstrakt Mind som då luckrar upp en mera abstrakt värld, men som inte är ett tomrum fast innehäller alla de ideer Platon talar om, som kan då återerinras i ens själ, som Platon säger.

Harald,
Här är jag helt med, för medvetandet kan inta ett mindless eller hitta meningar i vad som hellst,
inta medvetande eller omedvetande tillstånd, minnas eller glömma, och kanske det viktigaste, den har förmågan att välja och göra beslut, värdera på olika vis, eller bara strunta i att värdera.

Jag tror att medvetandet befinner sig i allt och inget på samma gång beroende på hur vi tänker.
Jag väljer tex att försöka förhålla mig neutral till din och Zokrates 'konflikt' och låter er skälla på varandra tills ni tröttnat på det... Får det konsekvenser ?, det beror på vad ni väljer och hur jag väljer att reagera på era val.
Det är tnkens värld, the mind.. Det funkar fram tills någon av er ger mig en fysisk blåtira : )

men nu pratar vi om föreställningar i en idevärld ala Platon, och jag ser det som att vi gör våra föreställningar,
dom är inte presenterade som färdiga koncept som i hans dockhus liknande bibbrother show.
Det blir vad vi gör det till.

Tanken min har gått till att människans själ är ett med hela universum från minsta sträng till största galax.
Gud är metafysiken bakom, lagen som styr krafterna. människan kan inte skapa naturlagar.

[Zokrates]

men nu pratar vi om föreställningar i en idevärld ala Platon, och jag ser det som att vi gör våra föreställningar, dom är inte presenterade som färdiga koncept som i hans dockhus liknande bibbrother show.
Det blir vad vi gör det till.

Tanken min har gått till att människans själ är ett med hela universum från minsta sträng till största galax.
Gud är metafysiken bakom, lagen som styr krafterna. människan kan inte skapa naturlagar.

Idévärlden är ju inte Platons skapelse, utan de förkunnade prästerskapets dåtida läror om själens odödlighet,
men jag tror att det faktiskt kan förhålla sig just på det viset, däremot finns det inte endast en väg att gå.

En människa föds, en själ från idévärlden har valt ut just den människan och den människan har en bestämd
väg att gå, ett öde. Själen i sin tur har redan levt och efter kroppens död så befinner den sig i idévärlden,
men, den gör det nya valet av ny kropp innan dess minne raderas vilket sker när själen vandrar över en flod,
därigenom kommer själen inte att aktivt ha kvar sin tidigare kunskap, men de finns trots det kvar som spår,
det är där erinringen kommer till stånd, att återerövra den nu dolda tidigare kunskapen.


Häromdagen såg jag ett program på kunskapskanalen som handlade om människor som inte kunde sova,
jag har en bekants bekant som lider av detta, så jag vet att det verkligen är sant, dessa personer är alltså
vakna dygnet runt. Men det som var riktigt intressant var när en ukrainsk man berättade om när han var
med i en tv-show, för att prata om att han inte hade sovit på 25 år, men där även en motsats var med,
en kvinna som hade sovit i 20 år. Hon somnade när hon var 4 år och vaknade upp som 24 åring,
förmodligen hade hon alltså legat som komapatient på ett sjukhus hela denna tiden, men när hon vaknade
upp så behärskade hon flera språk flytande, detta trots att det borde vara logiskt oförklarligt, om inte
det verkligen finns en idévärld, alltså en annan plats som hennes medvetande kunnat nå.

[Marko]

men nu pratar vi om föreställningar i en idevärld ala Platon, och jag ser det som att vi gör våra föreställningar, dom är inte presenterade som färdiga koncept som i hans dockhus liknande bibbrother show.
Det blir vad vi gör det till.

Tanken min har gått till att människans själ är ett med hela universum från minsta sträng till största galax.
Gud är metafysiken bakom, lagen som styr krafterna. människan kan inte skapa naturlagar.

Idévärlden är ju inte Platons skapelse, utan de förkunnade prästerskapets dåtida läror om själens odödlighet,
men jag tror att det faktiskt kan förhålla sig just på det viset, däremot finns det inte endast en väg att gå.

En människa föds, en själ från idévärlden har valt ut just den människan och den människan har en bestämd
väg att gå, ett öde. Själen i sin tur har redan levt och efter kroppens död så befinner den sig i idévärlden,
men, den gör det nya valet av ny kropp innan dess minne raderas vilket sker när själen vandrar över en flod,
därigenom kommer själen inte att aktivt ha kvar sin tidigare kunskap, men de finns trots det kvar som spår,
det är där erinringen kommer till stånd, att återerövra den nu dolda tidigare kunskapen.


Häromdagen såg jag ett program på kunskapskanalen som handlade om människor som inte kunde sova,
jag har en bekants bekant som lider av detta, så jag vet att det verkligen är sant, dessa personer är alltså
vakna dygnet runt. Men det som var riktigt intressant var när en ukrainsk man berättade om när han var
med i en tv-show, för att prata om att han inte hade sovit på 25 år, men där även en motsats var med,
en kvinna som hade sovit i 20 år. Hon somnade när hon var 4 år och vaknade upp som 24 åring,
förmodligen hade hon alltså legat som komapatient på ett sjukhus hela denna tiden, men när hon vaknade
upp så behärskade hon flera språk flytande, detta trots att det borde vara logiskt oförklarligt, om inte
det verkligen finns en idévärld, alltså en annan plats som hennes medvetande kunnat nå.

Det är det som är det problematiska för mig,
Fysisk värld och en andevärld som interagerar ibland, men inte alltid det sker heller.
Men även om det finns en idevärld så har vi väl våra förmågor kvar att tänka och välja och skapa även där ?
Vi kan nå denna gemensamma mötesplats, ide marknaden på det immateriella planet som har insyn i vår fysiska värld.

Jag förstår inte kopplingen mellan ande och fysisk kropp.
Ber du mig svara, eller jag börjar fundera, så funkar inga av världarna perfekt.

Kvinnan som sov i 20 år och lärde sig språk, låter lite som astral projektion som tex ndu och andra upplever (shamaner)
Jag vet inte med ord och filosofi vad som är vad, men känslan är ren och klar

[Zokrates]

men nu pratar vi om föreställningar i en idevärld ala Platon, och jag ser det som att vi gör våra föreställningar, dom är inte presenterade som färdiga koncept som i hans dockhus liknande bibbrother show.
Det blir vad vi gör det till.

Tanken min har gått till att människans själ är ett med hela universum från minsta sträng till största galax.
Gud är metafysiken bakom, lagen som styr krafterna. människan kan inte skapa naturlagar.

Idévärlden är ju inte Platons skapelse, utan de förkunnade prästerskapets dåtida läror om själens odödlighet,
men jag tror att det faktiskt kan förhålla sig just på det viset, däremot finns det inte endast en väg att gå.

En människa föds, en själ från idévärlden har valt ut just den människan och den människan har en bestämd
väg att gå, ett öde. Själen i sin tur har redan levt och efter kroppens död så befinner den sig i idévärlden,
men, den gör det nya valet av ny kropp innan dess minne raderas vilket sker när själen vandrar över en flod,
därigenom kommer själen inte att aktivt ha kvar sin tidigare kunskap, men de finns trots det kvar som spår,
det är där erinringen kommer till stånd, att återerövra den nu dolda tidigare kunskapen.


Häromdagen såg jag ett program på kunskapskanalen som handlade om människor som inte kunde sova,
jag har en bekants bekant som lider av detta, så jag vet att det verkligen är sant, dessa personer är alltså
vakna dygnet runt. Men det som var riktigt intressant var när en ukrainsk man berättade om när han var
med i en tv-show, för att prata om att han inte hade sovit på 25 år, men där även en motsats var med,
en kvinna som hade sovit i 20 år. Hon somnade när hon var 4 år och vaknade upp som 24 åring,
förmodligen hade hon alltså legat som komapatient på ett sjukhus hela denna tiden, men när hon vaknade
upp så behärskade hon flera språk flytande, detta trots att det borde vara logiskt oförklarligt, om inte
det verkligen finns en idévärld, alltså en annan plats som hennes medvetande kunnat nå.

Det är det som är det problematiska för mig,
Fysisk värld och en andevärld som interagerar ibland, men inte alltid det sker heller.
Men även om det finns en idevärld så har vi väl våra förmågor kvar att tänka och välja och skapa ?
Vi kan nå denna gemensamma mötesplats, ide marknaden på det immateriella planet som har insyn i vår fysiska värld.

Jag förstår kopplingen mellan ande och fysisk kropp, så länge jag inte tänker på det utan existerar med det : )
Ber du mig svara, eller jag börjar fundera, så funkar inga av världarna perfekt.

Kvinnan som sov i 20 år och lärde sig språk, låter lite som astral projektion som tex ndu och andra upplever (shamaner)
Jag vet inte med ord och filosofi vad som är vad, men känslan är ren och klar

Att ha en känsla för det är att vara öppen, till skillnad mot att vara fastlåst i tanken som en del andra är som t.ex
harald som fortfarande befinner sig i "grottan" och därmed är helt fånge i sinnevärlden och har ingen kunskap
alls om det som Platon kallar det godas idé i den "verkliga världen" utan blott sina egna vaga idéer,
därmed hånar han t.ex mig och andra som har sett glimtar av den. Grottliknelsen är en liknelse
och skall förstås som en sådan, det är likväl meningslöst att fråga en person som aldrig befunnit
sig utanför grottan om världen "utanför" såvida man inte nöjer sig med aningslösa spekulationer
till svar och det är även därför som dessa "fångar" hånar dem som tagit del av det utanför grottan,
som när jag hånas för berättelsen om min nära döden upplevelse och av dem som är i grottan får
veta att det bara är mina hjärnspöken som talar och det ju just det Platon hävdar, de som inget
förstår kommer bara att håna dem som talar om hur verkligheten utanför grottan är.
Men likväl,
jag har bara ett hum, en aningen mer kunskap än grottfången, för inte ens jag kan ju förstå det som
ligger bakom det jag upplevt, ungefär som en liknelse med ett slottstorn, där alla är fångar i källaren,
men jag har lyckats ta mig ut och in i det första rummet ovanför, men vad vet jag om de andra rummen
därutöver, eller vad som tronar längst upp?
Vad vet jag ens om meningen med att slottstornet överhuvudtaget finns?
Det yttersta svaret på "varför" är bortom det jag hittills har sett.

[Marko]

Ja, på något vis verkar människor snappa upp information som inte verkar vara tillgänglig.
Ordet idevärld gillar jag inte alls, kallar nog hellre det för en dröm-värld eller tankevärld.
varför använda tusen år gamla ord och försöka förstå dessa, när han skrev sina ord så var det utefter dåtidens tekniska kunskap och tänkande. vad visste dom då ?, vad vet vi idag ?

idevärld... jag skotar dig ur mitt bibliotek som ord.
Skit i dom gamla filosoferna, dom fattade inget mer än vi gör idag,
samma frågor, samma typ av resonemang, logiskt och rationellt,
det har inte lett någonstans på flera tusen år. så något fel är det väl med filosofins logik.

[Zokrates]

Ja, på något vis verkar människor snappa upp information som inte verkar vara tillgänglig.
Ordet idevärld gillar jag inte alls, kallar nog hellre det för en dröm-värld eller tankevärld.
varför använda tusen år gamla ord och försöka förstå dessa, när han skrev sina ord så var det utefter dåtidens tekniska kunskap och tänkande. vad visste dom då ?, vad vet vi idag ?

idevärld... jag skotar dig ur mitt bibliotek som ord.
Skit i dom gamla filosoferna, dom fattade inget mer än vi gör idag,
samma frågor, samma typ av resonemang, logiskt och rationellt,
det har inte lett någonstans på flera tusen år. så något fel är det väl med filosofins logik.

Ja, låt oss utgå från mina erfarenheter istället, men märk att det finns likheter.

Om vi tar själen som ett exempel, så menade Platon att själen var odödlig, så vitt jag förstår
så är detta ingen liknelse, utan något han inte var ensam att tro på för enligt grekisk mytologi så
färdades den dödes själ över floden Styx till dödsriket, men resan var inte given då själen kunde
fastna i en gränszon mellan liv och död, men alla som kom till Hades stannade inte heller där,
en del for vidare till Elyséiska fälten som alltså var paradiset dit de goda människorna kom.

Min NDU bekräftar paradiset, det förefaller alltså enligt mig att stämma.
jag har sysslat med något som liknar Ouija-bräda, då fick jag bekräftat att
det finns verkligen en gråzon som ett limbo mellan livet och döden, där finns
ett enormt antal själar som helt enkelt har fastnat.
När min mamma var gravid så såg jag hur ett blått sken kröp slingrande längs taket,
för att därefter som en blixt fara rätt in i magen på min mor som sov,
detta skedde mitt i natten och även min far var vaken, han såg detta sken han med.
Detta kan alltså ha varit en själ som kom in i fostret, om det var det så stödjer det
tanken att själen kan komma utifrån, vilket i sin tur även gör det möjligt med själavandring.

Så enbart utifrån mina egna erfarenheter, så kan jag säga att det ligger någon sorts sanning
bakom dessa myter, jag skulle faktiskt våga säga att det i stort sätt på det hela förhåller sig så.

[nuddle]

citat från Wiki

Platons kunskapsteori

Enligt Platon är kunskap en delmängd av det som är både sant och trott.

sanningar inser vi med hjälp av apriori tänkande
men när dessa uttrycks får de formen av kunskap
eftersom de uttryck med hjälp av kroppen

man kan säga att kunskap är en slags skensanning
och att sanningar i sig aldrig kan därför bevisas för andra
vidare är tro alltid sådant man inhämtar med hjälp av sin kropp

[Zokrates]

Enligt Platon är kunskap en delmängd av det som är både sant och trott.

sanningen inser vi med hjälp av apriori tänkande
men när den uttrycks får den formen av kunskap

Mina erfarenheter av tro, kommer enbart från mina a posteriori upplevelser.

[nuddle]

Platon påpekar tydligt att de eviga ideérna eller sanningarna återfinns i själen,
och inte i kroppen.

För att kunna skåda dessa sanningar måste man därför tydligt kunna urskilja
sin själ från sin kropp.

All tro kommer från den information som inhämtas med hjälp av kroppen
medans all sanning kommer från den information som inhämtas genom själen.

[Harald Davidsson]

Att ha en känsla för det är att vara öppen, till skillnad mot att vara fastlåst i tanken som en del andra är som t.ex
harald som fortfarande befinner sig i "grottan" och därmed är helt fånge i sinnevärlden och har ingen kunskap
alls om det som Platon kallar det godas idé i den "verkliga världen" skriver alltså Zokrates

Platons bild av grottan där du placerar mig är en liknelse inte nån verklighet,
men du kan väl inte skilja på liknelse och verklighet,
för din farsa är väl förmodligen också en liklnelse antar jag
då du sa att han kunde prata flytande hebreiska med en judiska präst,
så detta var väl inte heller verklighet,
men en människa som inte kan se skillnad på verklighet och liknelse, där allt flyter ihop,
för som du vet lever jag, och jag är alltså ingen liknelse. hennes ord kan man inte direkt väga på en guldvåg,

detta med tanke på hur subjektiva ideer som dina Zokrates inte har
med Platons objektiva ideer att göra,