Galenskap

[Anna Sara]

Hur är det med nazismen då?

[Teofil]

Hur är det med nazismen då?

Jag förmodar att du vill peka på nazismen som galenskap.
Jag förmodar att du vill hävda att den finns där som ideologi.
Så vad är en nazism då? Själv har jag inte en aning.
Så hur är det då med nazismen?

Nazismen är en mörk skugga i historien.

Jag tänker att de flesta tolkar nazismen som en sorts ackumulering av missnöje som kanaliserades genom en
människa som Hitler. En människa som i min mening var gravt delusionerad. Så delusionerad att jag skulle tycka 'synd' om honom. Bortse ifrån hans hundar. Se bara Hitler. Jag antar att han var så enkelt funtad, att han såg 'raser'.
Jag antar att han var full av ångest. Jag antar att han led av megalomani.
Själva delusionen han levde i, var galenskapen, Hitlers galenskap.

Med delusion menar jag föreställningar, ideer, det som hjärnan producerar, ackumulerar, absorberar.
Det vi väver världen med, tillsammans, i den universiella kroppen.

Hitlers universiella kropp, var full av sexuella spänningar.
Som jag sett honom, tala och föra sig.

Så, nazismen var i min mening, en sexuell perversion.
Perversion i den bemärkelsen, att han fick utlopp för perverterade lustkänslor.
Han var mer än hatisk, nazismen mer än mörk, den var gravt sjuk.
 

Ur ett mer betraktande, perspektiv, så finner jag nazismen i min kropp, inbäddad i ett dunkelt sken av dumhet.
Så hur omvandlar jag då, det dunkla skenet av dumhet, till någonting annat? Någonting ljust?
Skriver jag här? Arbetar ur den som en sorts tantra, undrande själar emellan?

Ja, jag känner nazismen i mig, omvandlas till något ljusare medan jag skriver.
Att den fortfarande finns där, som ideologi, är förbryllande.
Människan emotionella och intellektuella intelligens är så evolutionerad i den här tiden,
att nazismen borde ses som en primitiv perverterad kvarleva ifrån något mörk hål i historien.

Ett lik som vi fortfarande sminkar.

Galenskapen är paradoxal på grund av psykets polaritet.
En människa som Hitler snubblade runt i någon undervärld utan eftertanke,
blind och fördummad av blind och fördummad värld.

Så, dumheten är här. Jag är är den. Så hur blir jag av med den?
Som en sorts tantra, arbeta ut den, från huvudet ut i intet.
En intellektuell omvandling, en tantrisk process.

Så kanske nästa steg är att processera ut själva köttindustrin ur våra hjärtan?
Förlåt min cynism.

Vill hellre forma ide ut efter galenskap, än ignorans, ignoransen låser alla dörrar.
Ser jag ignorans ignorerar jag, ser jag galenskap är jag galen, jag vill inte ignorera min galenskap.  

Så nu har jag dömt ut nazismen, utefter min etik, klargjort att den behöver arbetas ut ur våran 'idevärld',
omvandlas från dumhetens galenskap till något annat. Något mer brilliant och självlysande.

Så, Hitlers galenskap var ett resultat av sexuella spänningar, hans hundar deltog i orgien.
Hitler resonerade, hans hundar likaså, att orsaken till deras lidande, hade ett skäl.

Ofta när vi talar om nazismen använder vi föråldrade ord som folkgrupp, har jag noterat.

Så 'folkgrupp' mot 'folkgrupp', skäl mot orsak, orsak mot skäl.

Jag tänker att nazismen förstås nog bara när man själv dykt ned till den bottenlösa mörka avgrund
där den först skapades, få vågar dyka dit, Hitler uppfann den.  
 
Han var ockultist, Hitler, om den information jag läst stämmer.
Han tyckte förmodligen att han själv var vettig, såg saker och ting med klarhet.

Men han var bara en annan handlare på köttmarknaden.
Vissa handlar för överlevnad, för att det smakar gott, för tillfredsställelsen.
Det är enklare att förstå.

Men att döda för tillfredsställelsens skull i första hand och inte för överlevnadens och smakens skull,
är en djupare form av galenskap än den normala kötthandlarens.  

Min tanke med tråden har vart att arbeta ut galenskapen ur självet, via omvandling av tanke.
Men jag tror att vi bara hamnar i cirklar, av emotionell och intellektuell respons,
en ekande psykodynamik som inte leder till något.  

Det är spelet oss emellan som är problemet.
Dialoger väver nya nät, men skulle vi kunna väva nya mönster?
Eller är vi fast här i det som var? Upprepandet av gamla mönster?

Frågan och svaret? Kriget däremellan?

Nazismen däremellan?

[Anna Sara]

Är den perversa rosanaiva romantiseringen utav kass blodcirkulation av galenskap en botten av djup nazism och/eller övergår den i inre konfrontation till rasismen? Vad är då det förväntade svaret, att vi tänker för mycket?

[Teofil]

Är den perversa rosanaiva romantiseringen utav kass blodcirkulation av galenskap en botten av djup nazism och/eller övergår den i inre konfrontation till rasismen? Vad är då det förväntade svaret, att vi tänker för mycket?

När vi talar om rasism befinner vi oss på primitiva stadier av medvetande, djuret ser ett annat djur.

I en nazism har djuret börjat resonera kring detta. Det är således inte någon konfrontation, utan en 'bryggning' från objekt till subjekt. Jag tror snarare att människan tänker för lite, snubblar omkring i livets vatten förvirrade och aggressiva. Jag finner att när vi talar om ett -vi- så är det alltid på familjära 'nivåer', egots alla funktioner.
Så om -vi- som global familj tänker för mycket, vart skulle det leda? I min mening till ökat kaos, större separation.
Men om -vi- tänker för lite, så stannar -vi-? Men vi har emotion som driver tanken i min mening, så till exempel låg motivation, låg emotion -låg tanke. Så själva kropp-själ systemet går att betrakta, tas för vad -det- är.

Så Hitler såg -det-, han såg något han inte tyckte om, okej, så han eliminerade -det-.
Men vad han inte förstod, var att, -det- var honom -själv-.
Så därav befann han sig i en sorts fragmenterad 'schizofren' delusion, förblindad av lust i form av hat.  
Eller kanske förstod han -det-, och på så vis ville ta bort -det-, för sin egen frihets skull.
 
Så om en pervers rosanaiv romantisering av nazismen finns där, så kanske kropp-själ systemet har dålig blodcirkulation rent utav. Hitler var ofta rosa i ansiktet, men jag tror att han hade högt blodtryck, hela helvetet gick på högtryck. Så jag tror galenskap kan vara en produkt av högt blodtryck likaså, men den av lägre art är bättre,
den har ingen kraft att göra skada. Den perversion jag talar om var en sån som CG Jung hittade på,
Konfliker i det undermedvetna, som flödar ut i det kollektiva medvetna genom en handlings-filtrerad ideologi som nazism till exempel.  

Men emotionen finns där, talar till en ifall man tänker för mycket eller för lite.
Personligen, tycker jag det känns ifall man tänker för mycket, spänningar i huvudet och dåliga relationer,
för man inte ser en annan klart. Hitler såg väldigt spänd ut, dåliga relationer.

Kontemplation är en annan konst, som hör blodcirkulationen till, få tanken att rotera i blodet, långt ner i självet.

För mycket och för lite, mått, mått på vadå? Intelligens? Emotion? Galenskap?

Vill klargöra att jag står neutral inför själva nazismen, jag betraktar den, rotar lite i den, försöker förstå den.
Men den är tråkig tycker jag, finns det ingen mer aktuell galenskap som behövs processeras?

Miljöförstöringen, alla avgaser och bilar och buller?
Smog i våra lungor, ungefär som 'Auszchvits'.
Men jag finner galenskapen tråkig.
Kanek det är det största hotet mot metverkan av den?
Just att den är tråkig, den är vanlig den genomsyrar hela gaia, rinner nedför himmelen till rötterna på trädet?
Droppe för droppe förgiftar den oss, subtilt, osynligt, omvandlar den sig till att bli norm, något normalt.
Accepterat.

Jag tror döden håller galenskapen hand i hand, när döden dör så förlorar den också sin älskare.  



'

[Anna Sara]

Sexuell identifikation med blodcirkulationssystemet i perversa aktiviteter och fragmenterat meningskapande i sökande efter en omslutande grupp i ett ideal är sorg, ett försök att bilda en uppfattning om det bisexuella jaget. En extrem fetischism mot det "tredje könets" mekaniska skönhet, som transparent minne/kom ihåg, som skapats i uppväxtens ondska, det är vad främlingskapets svaghet handlar om och tar itu täckmantlarna till en snevriden spiral (romantisk faschism) där helvetet står i lågor, ett förlorat du och den undertryckta sexuella lustens hallucinationer. Varje bizarr kontakt är redan förutsagt i den ockulta dagens källare.

[Anna Sara]

Galenskapen går inte att "se" i de subjekt som den sjuka människan påstår eftersom det redan är vad "ser" detta vilket klyver samvetet till en intvingad kollaps som står i förtur att skämma makten. Detta är monumentet och de svarta färgernas tradegi, total ondska.



Är gruppkänslighetens handlingar i den överväldigande kollektiva krisens mentalitet för rå?

Vilka krisinsatser är akuta och är rena i sin impulsivitet att de kontrollerar de andliga ritualerna (där den svaga människan vill isolera sin kropp med facismen fysiska utsmyckningar)?

[Teofil]

Galenskapen går inte att "se" i de subjekt som den sjuka människan påstår eftersom det redan är vad "ser" detta vilket klyver samvetet till en intvingad kollaps som står i förtur att skämma makten. Detta är monumentet och de svarta färgernas tradegi, total ondska.



Är gruppkänslighetens handlingar i den överväldigande kollektiva krisens mentalitet för rå?

Vilka krisinsatser är akuta och är rena i sin impulsivitet att de kontrollerar de andliga ritualerna (där den svaga människan vill isolera sin kropp med facismen fysiska utsmyckningar)?

Du säger att den sjuka människan inte ser galenskapen i de subjekt som utgör den,
alltså kanske vi kan enas om att galenskapen är blind?

På grund av denna blindhet, så sker en kollaps i samvetet.
Samvete som en sorts kärlekens brygga, Där sympatin vandrar.

Sympatin är en svart kvinna.

Så om bryggan kollapsar, faller sympatin, vandraren på bryggan, och någon reser sedan ett monument till minne av samvetet, sympatins död? Så utan den här sympatin, uppstår ondska. Om jag tolkar dig korrekt?

Så nu har vi en gemensam metaforisk föreställning.  

I min mening, är detta en rörelse i fantasin, fantasin som sexuell "motor", då den förbränner en viss energi.
När jag tolkar sexualiteten, ur en yogisk syn, är den enkel och en källa till visdom.
Yin och Yang är mer än symboler. De är energetiska principer i självet.

Så, nu till ämnet.

Att galenskap uppstår ur en förblindad sexualitet vilket får sympatin att falla från kärlekens brygga.
Detta resulterar i ondska och perversion, romantisk fetichism och bizarra kontakter?
Så detta skulle vi kanske kunna summera som en prototyp av själva nazismen, som galenskap.  

Så har vi barndomens sexuella präglingar, bisexualiteten som drivs av den här, tidigare nämnda fantasi'motorn'.
Förbränner en viss energi.  

Energin som förbränns, skapar ett inom de österländska system, -shakti-

Så detta shakti, skulle vi kunna översätta till din -ockulta dagens källare-.

En källare är mörk, som Platons grotta, de i källaren fantiserar, och är förvirrade.
Själva "sinnet", är fantasin, källaren, alltid produktiv, flytande eller krystalliserad.
Fylld av vetande, kunskap, kännande, vilja, tanke, ide, emotion.  

Bryggan mellan dem har rasat och den svarta kvinnan med namnet sympati har dött i fallet vilket har gett upphov till ondska.

Detta kräver åtgärder för de i den -ockulta dagens källare-, eller det kollektiva -shakti-, eller -platons grotta- så ja, den "kollektiva gruppens känslighet" för rå, för primitiv, för brutal.
För de lever i ondska sedan sympatin, samvetet dem emellan föll från kärlekens brygga. ,

(Angående identifikation via en så grov energiform som kläder upp till subtilare lingvistiq, som utgör själva nationaliteten, språkinstansen i självet så finner jag fascism barnsligt dum)  

Vad jag nu vill komma till är, att galenskapen är ett resultat av en förvirrad sexualitet,
En kollektiv förvirrad sexualitet som drivs av en fantasimotor, som förbränner viss energi i den
-ockulta dagens källare-, -platons grotta- eller -shakti-.

Så där har vi problemet, att sexualidentifikationerna är fantasifoster, som växer upp till onda, förvirrade människor trevandes i den ockulta dagens källare utan kärlek och empati dem emellan.

Så, nu till lösningen.

Att vi rör oss i hjärnan nu, associerar via metafor, kommunicerar över eter.
Den här substansen, eter, är den -ockulta dagens- energi.
Så medan vi kommunicerar, förbränner vi galenskapen i självet, då kommunikationen sker i -grottan-,
-shakti- den -ockulta dagens källare-.

Detta var vad jag försökte skapa med tråden, att rensa ut galenskapen ur självet, förbränna den.
Så att ur askan en ny brygga kan byggas, Där sympatin kan få vandra.

Jag ser det som möjligt, att via en sorts lingivistisk tantra utföra detta som kollektiv,
att processera ut dess ideologier, fantasifoster ur kropp-själ systemet och på så sker en
"andlig impulsiv kollektiv krisinsats"  -här och nu.

Jag kanske driver det här för långt, kanske jag misstar mig, men jag försöker finna vägar till att rensa ut självet på gammalt ludd. Ideologier som nazismen till exempel, det är mörka ämnen som kanske bara förvärrar
världens situation mer genom att dras upp på nytt i försök att lösa upp galenskapen för gott.
Det blir också problematisk då vi finner oss i subjektiva associationer, individuella etiska ramar.

Men vad säger detta en annan? Ett rabbel utan essens?
Att galenskapen finns där, men upphör att vara galenskap då den blir medveten?
Eller är galenskapen rent utav ignorans, problemet med ignorans är bara att det är en projektion,
de som ser ignorans är alltså de som ignorerar.
Att de som ser galenskap är de som är galna, de ser bara galenskap.

En reflektion, en avbild av självet självt.

[Anna Sara]

Kom att tänkta på att individer som är med i paranormala sysslor gör detta av en maschosism, speciellt om det öppnas i det publika rummet. Varför gör de detta, är det för att få en "nalle" i hjärnbaletten att bolla saker mer för att nå större harmoni pga kollektivets (tågets, spårets) kris inför bilen (amazonen, jaget) där de starkare individerna kan ta plats i den subjektiva plattformernas epicentrum, i säkerheten över auktoriter, en slags ideologisk renässans, eller varför?

[Teofil]

Kom att tänkta på att individer som är med i paranormala sysslor gör detta av en maschosism, speciellt om det öppnas i det publika rummet. Varför gör de detta, är det för att få en "nalle" i hjärnbaletten att bolla saker mer för att nå större harmoni pga kollektivets (tågets, spårets) kris inför bilen (amazonen, jaget) där de starkare individerna kan ta plats i den subjektiva plattformernas epicentrum, i säkerheten över auktoriter, en slags ideologisk renässans, eller varför?

Ett samhälle är aldrig starkare än den svagaste länken.
Så ja kollektivet borde harmoniseras.

Hjärnbaletten är en dans, en lek. Tandava.

Maschocism som form av underkastelse är vettigt i ett auktoritärt och dominant samhälle.
Om nu de starkare strider över dess egos överlevnad och plats i rymden och livskedjan.
Finner den svage styrkan i själva anti-striden och av sin dödslängtan frigörelse från livskedjan.
Vilken i sig alltid varit av illusionär art.
Så själva stridandet blir en fånig, hjärtlös lek tyrannerna emellan.  

Det saknas feminin auktoritet i världen.

När vi talar om att lämna barndomsmedvetandet och kasta teddybjörnen bakom sig för att bli sin egen auktoritet,
får själva teddybjörnens kosmiska sving, karmiska eftereffekter, då individen i fråga kastar teddybjörnen i ansiktet på en annan.

Som kanske i och för sig behöver den.

Paranormalitet är en evolutionerad normalitet i min mening.
Om det sker i det offentliga rummet så är det bara bra, för det frigör läsaren från normens mönster.


Historiskt sett så har dessa skrifter som influerat nuet alltid varit paranormala i den meningen att de orsakat en rörelse i tiden, en rörelse utanför normen.  

Men detta är en återvändsgränd, bollen hit bollen dit, en nivå till en annan.

Epicentrum, är ett centrum för katastrof säger wikipedia.

Men nu lämnar jag själva ämnet och börjar bli löjlig, kanske det lämnar mer utrymme för galenskapen.